Katjas utbildning gjorde henne "akademiskt lycklig"

Hon kallar det “en MBA-utbildning i internationella relationer”. Katja Salsbäck byggde på sin civilekonomexamen med två års studier i New York.

Det är examensdags på Columbiauniversitetet. Längs med Broadway och Amsterdam Avenue på norra Manhattan vimlar det av studenter i gråblå kåpor och platta mössor med tofs. Campusområdet är fyllt av den där särskilda skolavslutningsstämningen av jubel, vemod och förväntan.
Studenterna från SIPA (School of International and Public Affairs) är de som lär skingras mest av alla. Vare sig de är inriktade på finansiering, energipolitik, kreativt skrivande eller flyktingrätt har Mastersutbildningen på Columbia förberett dem för en karriär med världen som arbetsfält.
- Jag ville ha erfarenheten att ha läst i USA. Här finns mer dynamiska universitetsmiljöer än någon annanstans, säger Katja Salsbäck, 27 år och nybliven MIA, Master of International Affairs.
Hon kom till SIPA med en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm i bagaget: hon tyckte att hon inte riktigt läst färdigt och ville komplettera sin nationalekonomiska skolning.
– På Handels insåg jag att det är svårt att förstå ekonomisk utveckling om man inte har det politiska perspektivet. För att kunna arbeta för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer måste man begripa hur samhällen påverkas av demokratiseringsprocesser och etniska konflikter.
På SIPA:s hemsida upptäckte Katja Salsbäck ”ett fantastiskt utbud” av kurser i ekonomi, statsvetenskap, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Hon sökte till vad hon nu beskriver som ”en MBA i internationella relationer” efter studier, praktik och arbete i en rad länder, bland annat på UNDP och Financial Times. I New York hade hon varit en period på den svenska FN-delegationen; examensarbetet på Handels gjorde hon i Bolivia.
Många av SIPA:s studenter har jobbat i flera år och går en Mastersutbildning för att fördjupa sig och få en skjuts i karriären; vissa för att byta karriär. Undervisningen drar nytta av studenternas tidigare erfarenheter, och av det faktum att hälften av dem är utlänningar.
På Katjas första föreläsning sade rektorn att hon förväntade sig att studenterna inte bara satt sig in i kursmaterialet, utan även kunde argumentera för en egen åsikt i seminarierummet.
– Det var bara att köra på, och nu har jag lärt mig det, säger Katja Salsbäck.
– På amerikanska universitet finns ett mer aktivt förhållningssätt till kunskap än i Sverige – individen står i centrum, och det anses självklart att man som student tar ställning till de teorier man konfronteras med.
Trots att utbildningen – som på alla amerikanska privatuniversitet – kostat enorma summor, i Katjas fall finansierad av studielån och stipendier, är hon nöjd.
– Jag var väldigt motiverad när jag kom hit och har känt mig ”akademiskt lycklig”, säger hon. Det har varit inspirerande – både att gå på skolan och att bo här.
New York ger studenterna storstadspuls, men också ett flöde av föredragshållare och närhet till praktikplatser och evenemang. Kanske är det möjligheterna till nätverkande, snarare än kurserna, som får dem att betala terminsavgifter i 15 000-dollarsklassen.
Ett annat dragplåster på amerikanska universitet är kända forskare. Katja Salsbäck har till exempel fått arbeta för Nobelpristagarekonomen Joseph Stiglitz, som på SIPA sysslar med policystudier av utvecklingsländer.
Nu söker Katja arbete i Kosovo – logiskt nog, eftersom hennes kursplan på SIPA var inriktad på politisk utveckling i Östeuropa. Hittills har hon kallats till intervjuer på FN och OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) i Pristina.
Den kvantitativa bakgrunden från Handels väcker respekt, men i dessa sammanhang smäller Columbia-utbildningen kanske högre.
– Inom den internationella policyvärlden är MIA en väl ansedd examen som rekryterare känner till – i såväl Pristina som i New York, förklarar Katja Salsbäck.
– I Kosovo har jag dessutom träffat flera “alumni” från SIPA som gett mig tips och råd i jobbsökandet.
GUNILLA KINN

Fotnot: Skribenten studerade själv på SIPA 2000–2002.


Namn: Katja Salsbäck
Ålder: 27
Bor: just nu i Pristina
Familj: pojkvännen Fredrik Wesslau, jobbar på OSSE i Pristina
Utbildning: HHSS 2002 och Columbia SIPA MIA 2004
Gör nu: söker jobb i Kosovo

Katjas fem tips
1. Lägg ner lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar.
2. Att varva jobb och studier ger positiva synergieffekter.
3. Var inte rädd att vara ”för gammal”. Vad blir man egentligen för gammal för?
4. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av.
5. Med din grundexamen i ryggen: utveckla ett specialområde.

Bildtextförslag
Världen ligger öppen för civilekonomen Katja Salsbäck, nyutexaminerad med en amerikansk Master of International Affairs. Förutom svenska och engelska kan hon konversera på franska, tyska, spanska, ryska, polska och hebreiska – snart kanske även på albanska, eftersom hon söker jobb i Kosovo.
– Nu vill jag ha ett arbete där jag kan dra nytta av både min ekonomiska och politiska bakgrund, förklarar Katja. Fälterfarenhet är ett måste för en internationell karriär.

Foto: Anna Persson

Dyra MBA-skolor följer trenderna
• Visserligen har Harvard Business School undervisat i affärsetik sedan 1915. Men de senaste åren har den långa raden av företagsskandaler i USA fått nästan alla amerikanska handelshögskolor att satsa på liknande kurser, vare sig de kallas etik eller ansvarstagande företagande.
Said Business School, ett nytt lärosäte i Kalifornien som samarbetar med Oxford University, fick till exempel häromåret en mångmiljondonation för att bygga upp ett program i så kallat socialt entreprenörskap – med kunskaper moderna ledare antas behöva, vare sig de satsar på att göra karriär inom en organisation eller på att bygga upp en egen verksamhet. En trend inom MBA-utbildningarna har de senaste åren varit att allt fler av deras studenter startar eget.
Ett traditionellt amerikanskt MBA-program är oftast två år, och är tänkt att utbilda generalister som vill klättra i företagsvärlden och nå chefspositioner. Trots det ofta mycket breda upplägget försöker många skolor profilera sig genom att erbjuda specialinriktningar. Man kan till exempel läsa en MBA i “technology management” eller “luxury brand management” – och på Columbia Business School i New York (en systerskola till SIPA, som nämns i texten intill) erbjuds en avancerad kurs i personlig utveckling som komplement efter det obligatoriska basåret med mycket redovisning och finansieringsteori.
En annan trend bland amerikanska MBA-utbildningar är att de internationella samarbetena blir allt fler. I konkurrensen om de bästa studenterna – och inte minst deras pengar – gäller det att visa upp prestigefyllda nätverk med både anrika universitet i Europa och dynamiska handelshögskolor i Asien som studenterna kan studera en period vid.
University of Chicago har till exempel ett campus i Barcelona; Kellogg erbjuder en “executive MBA” i samarbete med tyska WHU Koblenz och Wharton har utbyten med Inseads campus i Frankrike och Singapore. (Något som inte alltid sägs i broschyrerna är att studenterna ändå förväntas betala de amerikanska kursavgifterna.)
De internationella nätverken är naturligtvis också ett sätt att rekrytera toppnamnen bland professorerna. Vissa stjärn-lärare flygs mellan kontinenterna för att hålla gästföreläsningar och kurser – men vad som inte alltid sägs öppet av skolorna är att en hel del undervisning på Mastersnivå sköts av andraårsstudenter och doktorander.
För några år sedan var det vanligt att MBA-studenter fick flera gyllene jobberbjudanden redan i början på sitt andra studieår. De senaste åren har det varit betydligt trögare, och framför allt finansierings- och konsultbolagen snudd på ströp sin rekrytering. Många med MBA-examen har i högre grad sökt sig till andra områden – till exempel bioteknik- och läkemedelsföretag, eller jobb med försäljning och marknadsföring.
GUNILLA KINN