Publicerat i Civilekonomen, september 2007
Redan i den chartrade bussen mot The Hamptons konverserades det om årgångschampagne – och när vi hunnit halvvägs ut på Long Island serverades lyxiga lunchlådor med cous cous-sallad, från chica snabbköpet Dean&DeLuca.
Det var en solig lördag i juli. Vi var på väg till ett exklusivt besök hemma hos två lyckade konstsamlarpar i yngre medelåldern, the Daneks och the Tighes, representerade i Guggenheim-museets inköpskommittéer, som lovat att visa sina verk för oss medlemmar i Young Collectors Council. Utflykten var ett av museets alla evenemang för att knyta upp morgondagens mecenater.
Konkurrensen om New Yorks konstintresserade, någorlunda välbärgade i 20-, 30- och 40-årsåldern – vars tid är mer av en bristvara än deras pengar – är nämligen stenhård. Inget större museum med självaktning nöjer sig med en simpel vänförening, utan har dessutom en arena för de yngre som bör framstå som The Place to Be.
Museum of Modern Art har sina Junior Associates, Metropolitan Museum of Art samlar unga medlemmar i The Apollo Circle, och på Whitney Museum of American Art heter det Whitney Contemporaries. Tillsammans med Young Collectors Council blir det väl ett par tusen personer totalt.
Mingeltillställningar med Moët&Chandon och snittar, Yves Saint Laurent-sponsrade galamiddagar, specialvisningar, ateljébesök och gemensamma resor till konstbiennalerna i Venedig och Sao Paolo är några av museernas glamourösa metoder för att stärka lojalitetsbanden med sina unga hang arounds. Guggenheim ordnar rentav klubbkvällar med disc jockeys i sin berömda spiralformade rotunda, för att flirta med det uppväxande släktet donatorer.
Syftet är att få medlemmarna att skänka pengar till inköp åt respektive museums samlingar. Vänjer man dem vid att ge små belopp nu kan det bli större i framtiden, när de hunnit bli äldre och riktigt täta. Min stolsgranne på bussen berättade om hur hon jobbar på Guggenheim med att snärja förmögna, som kan bidra till att museets drift kan hållas rullande. "Rika privatpersoner som skänker medel kontinuerligt är mycket viktigare för oss än företagssponsorer”, sade hon glatt. Sådan avdragsgill filantropi är som bekant vad som håller det amerikanska kulturlivet igång.
Själv gick jag med i Young Collectors Council mest av ren nyfikenhet på hur det kan gå till i New Yorks grädda. Hemma hos paren i South och East Hampton den där julilördagen kände jag mig som en voyeuristisk katt bland hermelinerna. Äntligen skulle jag få besöka det mytomspunna Richistan – det av dollarmångmiljonärer bebodda rike, som journalisten Robert Frank nyligen beskrivit i en initierad inifrånskildring.
The Hamptons är centrala orter i Richistan – något av Manhattan-bornas Dalarö eller Torekov på steroider – och the Daneks och the Tighes residens gick inte av för hackor:
Enorma villor för helgbruk i topplägen nära havet, pooler och tennisbana, personal inhyrd för att servera oss gäster iste på terrassen, Reuters-skärmar på rad i arbetsrummet – och väggarna fullhängda med verk av Damien Hirst, Anesh Kapoor, Richard Prince och andra samtidskonstens fixstjärnor. Genom att tjuvlyssna på en konversation och jämföra med priserna hos en fastighetsmäklare insåg jag att strandvillan vi gästade har ett marknadsvärde på sisådär 20 miljoner – dollar.
Vad konsten kan ha varit värd vågar jag inte ens tänka på. Men uppenbarligen var den inköpt med goda ögon för konst och kassaflödet från framgångsrik hedgefondsförvaltning i skön förening.
Konst och kapital har alltid gått hand i hand. Det är nog inte så mycket ärvda “old money” som friska pengar från hedgefonder, medieföretag, advokatfirmor och reklambyråer som pumpas in i samtida konstnärsskap och samlingar – de egna såväl som museernas. Som rika genom alla tider försöker New Englands finanslejon skaffa sig kulturell status. Många av Richistans invånare har lyckats med det just genom samtidskonsten.
Femhundra surt förvärvade dollar per år kostar det mig att få tillträde till svanstippen av samlarskaran – tala om att försöka köpa sig status.
Gunilla Kinn
Showing posts with label • Civilekonomen. Show all posts
Showing posts with label • Civilekonomen. Show all posts
Tuesday, September 18, 2007
Thursday, August 23, 2007
Pengar ≠ lycka
För Civilekonomen, n:r ?/2004
Ger pengar lycka?
– Nej, vår forskning har visat att man inte blir lyckligare med mer pengar, säger Peter Ubel – läkare och forskare i etik och hälsovårdsekonomi vid University of Michigan i Ann Arbor.
Hur har ni mätt “lycka”?
– Vi bearbetade statistik i ett material där över 22 000 personer över 50 år hade svarat på frågor om hälsa, hur de såg på sina liv och om de kände sig lyckliga. Eftersom det också fanns uppgifter om deras ekonomi kunde vi korsköra uppgifterna.
– Vad vi fann var att sambandet mellan pengar och upplevd lycka var svagt, bara 1 procent. Det vore alltså i stort sett omöjligt att utifrån en persons inkomst eller förmögenhet avgöra hur lycklig den personen är.
– Detta stämmer med tidigare forskning. Studier som gjorts på världens 50 allra rikaste personer har exempelvis visat att de bara var ett snäpp lyckligare än “the average Joe” (USA:s motsvarighet till “medel-Svensson”/red anm).
Fann ni något nytt?
– Vi ville undersöka var mer pengar gör mest för att öka lyckan, och kunde visa att människor som drabbats av ett handikapp har nytta av pengar till hjälpmedel som gör livet enklare. Men även då var sambandet mellan pengar och lycka ganska svagt, bara 10 procent. Viktigare för ens välbefinnande än pengar är att ha starka sociala relationer.
– Fast vi kunde också visa att pengar har stora effekter för den som inte har så mycket. En inkomstökning har större betydelse för lyckan hos den som tjänar 10 000 dollar om året än den som tjänar 20 000 dollar. Men så snart man kommit upp till en nivå där ens basbehov är tillfredsställda så planar möjligheten att öka sin lycka genom mer pengar ut. Det tror vi gäller i alla kulturer.
Finns det något samhället borde göra för att öka lyckomaximeringen för så många som möjligt?
– Nja, egentligen inte. Fast om målet är ökad lycka i samhället vore det kanske en bra idé att omfördela pengar till arbetslösa och handikappade. Och visst, ser man på detta i ett globalt perspektiv skulle mycket av de pengar som finns här i USA göra större nytta hos hjälpbehövande i u-världen. Men så tänker vi inte riktigt här.
Har du dragit några slutsatser för egen del av din forskning?
– Absolut! Jag har blivit mycket mer medveten om de små sakerna som gör livet värt att leva – som hur lycklig jag blev när min fru hade satt in en CD-spelare i bilen åt mig, eftersom hon vet att jag älskar musik. Jag brukar påminna mig om att inte tappa den där känslan av lycka och eufori man kan känna ibland. Men alla starka känslor, både av lycka och av olycka, tenderar att återgå till det normala efter ett tag.
Skulle du själv inte bli betydligt lyckligare om du vann en miljon dollar på tipset?
– Jag måste säga att jag redan är en väldigt lycklig person. Det är svårt att se hur det skulle vara annorlunda att läsa tidningen eller äta frukost om jag hade mer pengar. Men om någon vill ge mig en miljon dollar så är jag redo för ett experiment.
GUNILLA KINN
Ger pengar lycka?
– Nej, vår forskning har visat att man inte blir lyckligare med mer pengar, säger Peter Ubel – läkare och forskare i etik och hälsovårdsekonomi vid University of Michigan i Ann Arbor.
Hur har ni mätt “lycka”?
– Vi bearbetade statistik i ett material där över 22 000 personer över 50 år hade svarat på frågor om hälsa, hur de såg på sina liv och om de kände sig lyckliga. Eftersom det också fanns uppgifter om deras ekonomi kunde vi korsköra uppgifterna.
– Vad vi fann var att sambandet mellan pengar och upplevd lycka var svagt, bara 1 procent. Det vore alltså i stort sett omöjligt att utifrån en persons inkomst eller förmögenhet avgöra hur lycklig den personen är.
– Detta stämmer med tidigare forskning. Studier som gjorts på världens 50 allra rikaste personer har exempelvis visat att de bara var ett snäpp lyckligare än “the average Joe” (USA:s motsvarighet till “medel-Svensson”/red anm).
Fann ni något nytt?
– Vi ville undersöka var mer pengar gör mest för att öka lyckan, och kunde visa att människor som drabbats av ett handikapp har nytta av pengar till hjälpmedel som gör livet enklare. Men även då var sambandet mellan pengar och lycka ganska svagt, bara 10 procent. Viktigare för ens välbefinnande än pengar är att ha starka sociala relationer.
– Fast vi kunde också visa att pengar har stora effekter för den som inte har så mycket. En inkomstökning har större betydelse för lyckan hos den som tjänar 10 000 dollar om året än den som tjänar 20 000 dollar. Men så snart man kommit upp till en nivå där ens basbehov är tillfredsställda så planar möjligheten att öka sin lycka genom mer pengar ut. Det tror vi gäller i alla kulturer.
Finns det något samhället borde göra för att öka lyckomaximeringen för så många som möjligt?
– Nja, egentligen inte. Fast om målet är ökad lycka i samhället vore det kanske en bra idé att omfördela pengar till arbetslösa och handikappade. Och visst, ser man på detta i ett globalt perspektiv skulle mycket av de pengar som finns här i USA göra större nytta hos hjälpbehövande i u-världen. Men så tänker vi inte riktigt här.
Har du dragit några slutsatser för egen del av din forskning?
– Absolut! Jag har blivit mycket mer medveten om de små sakerna som gör livet värt att leva – som hur lycklig jag blev när min fru hade satt in en CD-spelare i bilen åt mig, eftersom hon vet att jag älskar musik. Jag brukar påminna mig om att inte tappa den där känslan av lycka och eufori man kan känna ibland. Men alla starka känslor, både av lycka och av olycka, tenderar att återgå till det normala efter ett tag.
Skulle du själv inte bli betydligt lyckligare om du vann en miljon dollar på tipset?
– Jag måste säga att jag redan är en väldigt lycklig person. Det är svårt att se hur det skulle vara annorlunda att läsa tidningen eller äta frukost om jag hade mer pengar. Men om någon vill ge mig en miljon dollar så är jag redo för ett experiment.
GUNILLA KINN
Friday, August 18, 2006
MBA-utbildning i USA lyft för karriären
Publicerat i tidningen Civilekonomens MBA-nummer, augusti (?) 2006
Anders Björk flyttade till USA för att bli hockeyproffs, men satsade samtidigt på en ekonomkarriär. Nu studerar han på Wharton School of Business i Philadelphia - en av världens högst rankade MBA-utbildningar.
– Jag tyckte jag att jag hade fastnat på min senaste arbetsplats. Jag ville ha bättre fart i karriären – och istället för att kämpa motströms och samtidigt leta andra jobb bestämde jag mig för att söka en MBA-utbildning.
I höst börjar han andra och sista årskursen på Wharton School i Philadelphia. Anders Björk är 32 år och har bott hela sitt vuxna liv i USA.
Här är det om inte obligatoriskt med en Master of Business Administration-examen, så åtminstone ett konkurrensmedel i kampen om toppjobben. Och så handlar det om att bygga nätverk.
– När man går här lär man känna många som blir viktiga för ens karriär, säger Anders Björk när han visar runt på campus under en tentaläsningspaus.
– Det bästa med att gå här är de övriga studenterna! Man lär sig av varandra och växer som person. Hamnar man i en chefsroll har man nytta av att ha umgåtts med så många olika slags människor.
En push för karriären, ett sätt att få kontakter och vänner från hela världen – och nya kunskaper. Det är de tre saker Anders Björk tycker är bäst med utbildningen.
När han bestämt sig för att återvända till skolbänken sökte han enbart till elitskolorna, de som ständigt hamnar i toppen av rankningarna. Wharton School är etta på såväl Financial Times som Business Weeks listor. Och eftersom skolan liksom Anders Björk är specialiserad på finansiering var det inte så mycket att fundera över när han kom in.
– Whartons varumärke är oerhört starkt. Skolan är bra på att få hit företag som letar efter framtida anställda.
Den som lyckas komma in bör absolut tacka ja, råder han, även utan pengar på banken eller stora stipendier. Själv har han tagit amerikanska studielån till kursavgiften (inklusive levnadsomkostnader är utgiften cirka 67 000 dollar per år, uppemot en halv miljon kronor).
– Att låna pengar är inget problem. 99 procent av dem som gått ut Wharton får ju jobb. Och åtminstone inom bank- och finanssektorn är lönerna i USA så höga att man betalat av lånen på ett par år.
Wharton är en nybyggd skola med tekniskt välutrustade lokaler, i en lummig campus-miljö med en rad äldre tegelbyggnader – inte särskilt långt från Philadelphias downtown (där Anders Björk hyr en lägenhet med sin medföljande fru).
University of Pennsylvania – “UPenn”, som det kallas – startades på 1740-talet, och är alltså äldre än självaste USA. The Wharton School har fått sitt namn efter Joseph Wharton, som startade skolan 1881 för att utbilda ledare till företag och förvaltning.
Nu finns över 81 000 alumni, i 140 länder – och många av dessa företagstoppar, entreprenörer och experter kommer ofta och gästföreläser.
Andra fördelar med Wharton är det stora antalet forskare, varav många är världsledande inom sitt område, och – menar Anders Björk – blandningen av case-studier à la Harvard och traditionella föreläsningar.
Men tack vare sin bakgrund – med två examina i företagsekonomi och flera års arbetslivserfarenhet – har han inte behövt plugga så mycket. Han har läst “lagom” och haft ett liv vid sidan av – inklusive campus-aktiviteter som hockey, rugby, finansgruppen och Europaklubben.
– Det var faktiskt svårt att vara riktigt engagerad i studierna det första halvåret, säger han.
– Är man civilekonom behöver man inte studera lika mycket som de som varken läst ekonomi eller jobbat med finansiering.
Första året läser alla samma kurser – i strategi, nationalekonomi, ledarskap och marknadsföring samt tre mer produktionsorienterade kurser. Andra året är inriktat på bokföring, värderingar och förhandlingsteknik.
Anders Björk har bland andra en läkare och en ballerina bland kurskamraterna. Knappt hälften, 48 procent, av MBA-studenterna på Wharton har en grundexamen i företagsekonomi. 20 procent är ingenjörer och 11 har en allmän samhällsvetenskaplig bakgrund. (På Stanfords MBA-utbildning är det blott 18 procent som tidigare läst ekonomi.) Ungefär en sjättedel av alla som söker antas, till 800 platser.
Antagningskommittéer gillar sökanden med en annorlunda bakgrund. Och Anders Björk har ett förflutet som professionell hockeyspelare, vilket säkert gynnade hans ansökan.
I Sverige spelade han som bäst i elitserien, men flyttade till USA för att få mer speltid. Han spelade i såväl Denver – där han samtidigt fick en ekonomiutbildning – som i Cincinnati (i det Disney-ägda farmarlaget Anaheim Mighty Ducks). Efter flera hjärnskakningar lade han av i 25-årsåldern, och satsade på sin finanskarriär.
Efter sin Wharton-examen hoppas Anders Björk att han hamnar på “Wall Street”, alltså i New Yorks finansbransch, gärna på ett riskkapitalbolag där han får jobba med företagsvärderingar.
Han räknar med att tjäna 150 000 dollar om året (cirka 1,1 miljoner kronor; exklusive bonus) som ingångslön – en fördubbling, jämfört med jobbet före utbildningen.
Det går få svenskar på Wharton School, vilket förbryllar Anders Björk något.
– Att åka hit och plugga och sedan åka tillbaka till Sverige är kanske ingen idé. Man bör nog inrikta sig på att stanna kvar här tre till fem år, för att utnyttja utbildningen, säger han.
– Ju äldre man är, desto större blir karriärsteget baklänges att sätta sig på skolbänken igen. Är man å andra sidan lite yngre kan en MBA-utbildning ge en schysst karriärkurva – uppåt.
Text: Gunilla Kinn
Foto: Chris Maluszynski
Bildtext:
– Livet är generellt väldigt enkelt när man går här. Allt är så välorganiserat. Och behöver man hjälp – med studierna eller med att hitta jobb eller med det sociala – finns den att få på campus, säger Anders Björk som om det vore den lättaste sak i världen att läsa till en amerikansk MBA.
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Kommer man bara in på en bra MBA-utbildning löser det sig alltid med finansieringen – i alla fall enligt Anders Björk som studerar på prestigefyllda Wharton, och som du möter i vårt reportage.
Men vad är en bra MBA-skola? Och hur kommer man in? Civilekonomen får dig att komma igång med researchen. För nu är det hög tid att börja planera terminsstarten 2007.
• De senaste 15–20 åren har utbudet av MBA-utbildningar blivit enormt inte bara i USA, utan även i Europa och i vissa städer i Asien. Det lär finnas omkring 1 500 program som kallar sig MBA, Master of Business Administration.
Poängen med att läsa till en MBA är att få en kvalificerad ledarskapsutbildning, där man lär sig inte bara genom böcker och av föreläsare, utan även genom att ta del av de andra deltagarnas erfarenheter. Utbildningarna är praktiskt inriktade och fokuserar på beslutsfattande och omvärldsanalys.
Skolorna marknadsför sina specialinriktningar och transnationella campus-samarbeten genom informationsträffar, påkostade broschyrer och annonser – och det kan vara svårt att veta vilken utbildning som håller hög kvalitet och som passar en. Eller om det alls är värt pengarna att satsa den tid och energi som krävs.
De många rankningslistor som finns, i tidningar som Financial Times och US News and World Report, och som bygger på såväl expertbedömningar som statistiska kriterier, kan vara till viss hjälp. Om man är medveten om att de innehåller ett stort mått godtycke.
– Listorna bekräftar hög status. De som sätter samman dem säger att det vore nästan omöjligt att ha några andra skolor än Harvard, Stanford och Wharton i toppen. Då ifrågasätts hela listan, säger Linda Wedlin, som är lektor vid Företagsekonomiska institutionen i Uppsala och forskar kring utvärderingar av MBA-utbildningar.
– Men skolorna lär sig spelet. De jobbar hårt på att fylla upp de kriterier som mäts i rankningarna, trots att utbildningarna egentligen är väldigt olika.
Ett amerikanskt MBA-program är i regel två år. I grunden är det en påbyggnadsutbildning, för den som har en bachelor-examen samt några års yrkeserfarenhet och som är i 25–30-årsåldern. Det är tänkt att utbilda generalister som snabbt vill uppåt i företagsvärlden och nå chefspositioner.
I Europa är MBA-utbildningen i regel ett år – eller upplagd som fortbildning på deltid för mellanchefer som jobbar parallellt. Då heter den ofta något med “executive”.
– MBA har fortfarande en mycket starkare betydelse i USA, men europeiska företag håller på att bli mer medvetna om vad utbildningen innebär, säger Linda Wedlin.
– Fast arbetsmarknaden har hårdnat. Utbudet av MBA-program är så stort att de utexaminerade är en väldig massa fler än för 5–8 år sedan.
Efter några år av lågkonjunktur har företagen dock återvänt till de amerikanska campusen. MBA-studenter på statusuniversiteten kan åter få gyllene jobberbjudanden från finansierings- och konsultbolag, redan i början av sitt andra läsår. En vanlig ingångslön är 100–150 000 dollar, exklusive bonus, och med tydliga löneökningar.
Lika lukrativt är det knappast att använda en MBA-examen i Sverige. Men Catrine Larsson, ansvarig för marknadsföringen av konsultföretaget Cap Geminis rekrytering i Stockholm, säger att sökande med en MBA i bagaget får en märkbart högre lön. Hur mycket högre vill hon dock inte säga.
– Vi ser gärna att våra sökande har dubbla examina. Är det ena en MBA är det givetvis ytterst meriterande och något vi värderar lönemässigt. Vi vet att det är en bra utbildning.
Svenska företag prioriterar annars knappast explicit sökande med MBA-examina. Till skillnad från till exempel amerikanska, brittiska och franska företag sätter de sällan upp sådana i kravprofilen vid en rekrytering.
Men kanske är en förändring på gång. På grund av ett internt förändringsarbete på Sandvik, First Class Finance, förändras ekonom-rollen inom verkstadskoncernen på ett sätt som kommer att passa MBA-utbildade.
– Vi kommer att behöva ekonomer som har en annan profil än tidigare – en mycket bredare affärsförståelse, med integritet och förmåga att kommunicera vad som driver en affär, säger Emelia Olsson som är personalchef med ansvar för ekonomer i Sandviks-koncernen.
Förändringsarbetet kommer att ske genom fortbildning men också genom nyrekrytering – eventuellt av MBA-utbildade ekonomer, med goda kunskaper i ekonomistyrning.
– Fördelen med MBA-ekonomer är just att de har drivet och att de breddat sin kompetens med utbildningen.
Om MBA-kunskaperna inhämtats i USA, Sverige, övriga Europa eller någon annanstans spelar mindre roll för Sandvik, som dock har visst samarbete med Handelshögskolan i Stockholm genom ömsesidiga studiebesök.
– Vi tycker att ett globalt förhållningssätt är det viktigaste, säger Emelia Olsson.
– Det får deltagarna på många av MBA-utbildningarna, tack vare mixen av deltagare från hela världen – även på Handelshögskolan.
GUNILLA KINN
Goda råd inför ansökan
1. Var ute i god tid! Det är mycket arbete med en ansökan, eftersom man i regel ska skriva uppsatser, skaffa rekommendationsbrev etc – särskilt om man söker till flera skolor. Börja spana efter “din” utbildning minst ett år i förväg, gärna mer. Det tar tid att smälta all information.
2. Tänk noga efter vad du är ute efter, och hur skolan passar ihop med dina karriärmål! Valet av program beror helt på om du är ute efter fortbildning eller karriärbyte, heltids- eller distansstudier, storföretag eller entreprenörskap, fastighetsbranschen eller detaljhandeln etc. Fundera på varför du och skolan vore “en bra match” för varandra – det är viktigt att visa i ansökan.
3. Om möjligt – besök skolan. Tala med studenter, före detta studenter, studievägledare och lärare.
4. Lägg ner minst lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar – och, som Anders Björk i reportaget säger: Det kan löna sig snabbt att ta banklån, om man jobbar i en bransch med högt löneläge.
5. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av. Utveckla ett specialområde.
Finansiering
• CSN, studielån
• din arbetsgivare
• banklån
• stipendier
• besparingar
De flesta MBA-utbildningar kostar enormt mycket pengar. Men det finns också stora stipendier för ändamålet – t ex Fulbrightstiftelsen, Sverige-Amerikastiftelsen och Hans Werthénfonden. Vissa skolor erbjuder dessutom nedsatt kursavgift eller förmånliga lån.
Tester
De flesta amerikanska business-skolor kräver att den sökande gjort TOEFL (Test of English as a Foreign Language) och GMAT (Graduate Management Admission Test). GRE accepteras ibland istället för GMAT. Ofta finns inget minimikrav på poäng, utan resultatet vägs in i helhetsbilden.
–I USA finns massor av böcker och kursinstitut för att förbereda sig för GMAT. I Sverige har vi ingen sådan kultur, men man ska absolut öva inför de här testerna!
Det säger Antonietta Oppenheimer som är studievägledare på Fulbright-kommissionen i Stockholm.
– Vi har en del förberedelsematerial här, eller så kan man leta på Amazon. Att öva matematik kan också vara bra.
Det kan dock vara svårt att alls få göra själva proven. De ges bara två gånger om året i Stockholm, och enligt Antonietta Oppenheimer passar många på att göra dem i exempelvis Helsingfors, Milano eller London. Där finns särskilda datorer, vilket gör att proven kan ges flera dagar i veckan.
Testerna administreras av privata företag. Mer information:
GMAT – http://www.mba.com/mba
GRE – http://www.ets.org/gre
TOEFL – http://www.ets.org/toefl
Mer information
Internet är naturligtvis fullt av information om Masters-utbildningar. Här är några ställen att börja på:
• Civilekonomernas listning av MBA i Norden: http://193.13.74.113/ce/mba.taf
• Associations of MBA: http://www.mbaworld.com
• Fulbright-kommissionen – mängder av broschyrer från amerikanska universitet m m finns att låna på plats (Vasagatan i Stockholm): http://www.usemb.se/Fulbright
•Privat lista med europeiska Masters-utbildningar (av Mattias Lindström): http://www.masterguide.org
Rankningslistor
De flesta listor med “världens bästa MBA-skolor” finns på nätet, och går att söka i efter olika kriterier. Sammansättningen varierar. The Economist korade t ex i fjol spanska IESE Business School vid Universidad de Navarra i Barcelona till världens bästa, och på Wall Street Journals lista är hela 13 av de 20 högst placerade skolorna icke-amerikanska. Andra listor domineras av skolorna i USA, med enstaka europeiska inbrytningar.
Några av dessa webbplatser innhåller också många artiklar om olika MBA-skolor:
• US News & World Report http://www.usnews.com
• http://www.usnews.com/usnews/edu/grad/rankings/rankindex_brief.php
• Financial Times http://rankings.ft.com/rankings/mba/rankings.html
• The Economist http://mba.eiu.com
• Business Week: http://www.businessweek.com/bschools
• QS Qaucquarelli Systems http://www.topmba.com
• Wall Street Journal http://www.careerjournal.com/reports/bschool
Vissa rankningslistor bygger på information från alumni. Men Harvard Business School och Wharton School har slutat lämna ut kontaktinformation till sina före detta studenter, och saknas därför på t ex The Economists lista. Whartons Rektor Patrick Harker förklarar varför rankningslistorna är godtycklig i denna artikel.
Mer om utvärderingar:
• “Ranking Business Schools; Forming Fields, Identities And Boundaries in International Management Education” av Linda Westlin (Edward Elgar Publishing 2006)
• European Foundation for Management Development http://www.efmd.org
US News and World Reports lista
1. Harvard University, Massachusetts
2. Stanford University, Kalifornien
3. Wharton/University of Pennsylvania, Philadelphia
4. Sloan/Massachusetts Institute of Technology, Cambridge
4. Northwestern University (Kellogg), Illinois
6. University of Chicago, Illinois
7. Columbia University, New York
7. University of California–Berkeley (Haas)
9. Dartmouth College (Tuck), New Hampshire
10. University of California–Los Angeles (Anderson)
Financial Times’ lista
1. IESE Business School – University of Navarra (Spanien)
2. Northwestern University – Kellogg School of Management
3. Dartmouth College – Tuck School of Business
4. Stanford Graduate School of Business
5. IMD – International Institute for Management Development, Lausanne (Schweiz)
6. University of Chicago
7. New York University
8. University of Michigan
9. Columbia Business School, New York
10. California at Berkeley, University of; Haas School of Business
Tolv svenska institutioner som ger MBA-utbildning
(i bokstavsordning)
De MBA-program som finns i Sverige erbjuder i regel deltidsundervisning för yrkesverksamma företagsledare. Handelshögskolan i Stockholm har dock även en ettårig MBA-utbildning på heltid. All undervisning sker i regel på engelska. Avgiften varierar, från 0:– till 300 000:–.
• Blekinge Tekniska Högskola, http://www.bth.se/mam/internetmba.nsf
• Executive Management Institute/Heriot Watt University, http://www.exmi.se
• Handelshögskolan i Göteborg, http://www.handels.gu.se/emba
• Handelshögskolan i Stockholm, http://www.sse.edu/mba
• Handelshögskolan vid Umeå Universitet, http://www.usbe.umu.se/master/sustainable (avgiftsfri)
• Henley Management College, http://www.henley.se
• Högskolan i Gävle, http://www.hig.se (avgiftsfri)
• Linköpings universitet, http://www.eki.liu.se/pmex
• Uppsala universitet, http://www.fek.uu.se/executive/index.asp?page=mba
• Warwick Business School, Stockholm, http://www.fei.se
Anders Björk flyttade till USA för att bli hockeyproffs, men satsade samtidigt på en ekonomkarriär. Nu studerar han på Wharton School of Business i Philadelphia - en av världens högst rankade MBA-utbildningar.
– Jag tyckte jag att jag hade fastnat på min senaste arbetsplats. Jag ville ha bättre fart i karriären – och istället för att kämpa motströms och samtidigt leta andra jobb bestämde jag mig för att söka en MBA-utbildning.
I höst börjar han andra och sista årskursen på Wharton School i Philadelphia. Anders Björk är 32 år och har bott hela sitt vuxna liv i USA.
Här är det om inte obligatoriskt med en Master of Business Administration-examen, så åtminstone ett konkurrensmedel i kampen om toppjobben. Och så handlar det om att bygga nätverk.
– När man går här lär man känna många som blir viktiga för ens karriär, säger Anders Björk när han visar runt på campus under en tentaläsningspaus.
– Det bästa med att gå här är de övriga studenterna! Man lär sig av varandra och växer som person. Hamnar man i en chefsroll har man nytta av att ha umgåtts med så många olika slags människor.
En push för karriären, ett sätt att få kontakter och vänner från hela världen – och nya kunskaper. Det är de tre saker Anders Björk tycker är bäst med utbildningen.
När han bestämt sig för att återvända till skolbänken sökte han enbart till elitskolorna, de som ständigt hamnar i toppen av rankningarna. Wharton School är etta på såväl Financial Times som Business Weeks listor. Och eftersom skolan liksom Anders Björk är specialiserad på finansiering var det inte så mycket att fundera över när han kom in.
– Whartons varumärke är oerhört starkt. Skolan är bra på att få hit företag som letar efter framtida anställda.
Den som lyckas komma in bör absolut tacka ja, råder han, även utan pengar på banken eller stora stipendier. Själv har han tagit amerikanska studielån till kursavgiften (inklusive levnadsomkostnader är utgiften cirka 67 000 dollar per år, uppemot en halv miljon kronor).
– Att låna pengar är inget problem. 99 procent av dem som gått ut Wharton får ju jobb. Och åtminstone inom bank- och finanssektorn är lönerna i USA så höga att man betalat av lånen på ett par år.
Wharton är en nybyggd skola med tekniskt välutrustade lokaler, i en lummig campus-miljö med en rad äldre tegelbyggnader – inte särskilt långt från Philadelphias downtown (där Anders Björk hyr en lägenhet med sin medföljande fru).
University of Pennsylvania – “UPenn”, som det kallas – startades på 1740-talet, och är alltså äldre än självaste USA. The Wharton School har fått sitt namn efter Joseph Wharton, som startade skolan 1881 för att utbilda ledare till företag och förvaltning.
Nu finns över 81 000 alumni, i 140 länder – och många av dessa företagstoppar, entreprenörer och experter kommer ofta och gästföreläser.
Andra fördelar med Wharton är det stora antalet forskare, varav många är världsledande inom sitt område, och – menar Anders Björk – blandningen av case-studier à la Harvard och traditionella föreläsningar.
Men tack vare sin bakgrund – med två examina i företagsekonomi och flera års arbetslivserfarenhet – har han inte behövt plugga så mycket. Han har läst “lagom” och haft ett liv vid sidan av – inklusive campus-aktiviteter som hockey, rugby, finansgruppen och Europaklubben.
– Det var faktiskt svårt att vara riktigt engagerad i studierna det första halvåret, säger han.
– Är man civilekonom behöver man inte studera lika mycket som de som varken läst ekonomi eller jobbat med finansiering.
Första året läser alla samma kurser – i strategi, nationalekonomi, ledarskap och marknadsföring samt tre mer produktionsorienterade kurser. Andra året är inriktat på bokföring, värderingar och förhandlingsteknik.
Anders Björk har bland andra en läkare och en ballerina bland kurskamraterna. Knappt hälften, 48 procent, av MBA-studenterna på Wharton har en grundexamen i företagsekonomi. 20 procent är ingenjörer och 11 har en allmän samhällsvetenskaplig bakgrund. (På Stanfords MBA-utbildning är det blott 18 procent som tidigare läst ekonomi.) Ungefär en sjättedel av alla som söker antas, till 800 platser.
Antagningskommittéer gillar sökanden med en annorlunda bakgrund. Och Anders Björk har ett förflutet som professionell hockeyspelare, vilket säkert gynnade hans ansökan.
I Sverige spelade han som bäst i elitserien, men flyttade till USA för att få mer speltid. Han spelade i såväl Denver – där han samtidigt fick en ekonomiutbildning – som i Cincinnati (i det Disney-ägda farmarlaget Anaheim Mighty Ducks). Efter flera hjärnskakningar lade han av i 25-årsåldern, och satsade på sin finanskarriär.
Efter sin Wharton-examen hoppas Anders Björk att han hamnar på “Wall Street”, alltså i New Yorks finansbransch, gärna på ett riskkapitalbolag där han får jobba med företagsvärderingar.
Han räknar med att tjäna 150 000 dollar om året (cirka 1,1 miljoner kronor; exklusive bonus) som ingångslön – en fördubbling, jämfört med jobbet före utbildningen.
Det går få svenskar på Wharton School, vilket förbryllar Anders Björk något.
– Att åka hit och plugga och sedan åka tillbaka till Sverige är kanske ingen idé. Man bör nog inrikta sig på att stanna kvar här tre till fem år, för att utnyttja utbildningen, säger han.
– Ju äldre man är, desto större blir karriärsteget baklänges att sätta sig på skolbänken igen. Är man å andra sidan lite yngre kan en MBA-utbildning ge en schysst karriärkurva – uppåt.
Text: Gunilla Kinn
Foto: Chris Maluszynski
Bildtext:
– Livet är generellt väldigt enkelt när man går här. Allt är så välorganiserat. Och behöver man hjälp – med studierna eller med att hitta jobb eller med det sociala – finns den att få på campus, säger Anders Björk som om det vore den lättaste sak i världen att läsa till en amerikansk MBA.
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Kommer man bara in på en bra MBA-utbildning löser det sig alltid med finansieringen – i alla fall enligt Anders Björk som studerar på prestigefyllda Wharton, och som du möter i vårt reportage.
Men vad är en bra MBA-skola? Och hur kommer man in? Civilekonomen får dig att komma igång med researchen. För nu är det hög tid att börja planera terminsstarten 2007.
• De senaste 15–20 åren har utbudet av MBA-utbildningar blivit enormt inte bara i USA, utan även i Europa och i vissa städer i Asien. Det lär finnas omkring 1 500 program som kallar sig MBA, Master of Business Administration.
Poängen med att läsa till en MBA är att få en kvalificerad ledarskapsutbildning, där man lär sig inte bara genom böcker och av föreläsare, utan även genom att ta del av de andra deltagarnas erfarenheter. Utbildningarna är praktiskt inriktade och fokuserar på beslutsfattande och omvärldsanalys.
Skolorna marknadsför sina specialinriktningar och transnationella campus-samarbeten genom informationsträffar, påkostade broschyrer och annonser – och det kan vara svårt att veta vilken utbildning som håller hög kvalitet och som passar en. Eller om det alls är värt pengarna att satsa den tid och energi som krävs.
De många rankningslistor som finns, i tidningar som Financial Times och US News and World Report, och som bygger på såväl expertbedömningar som statistiska kriterier, kan vara till viss hjälp. Om man är medveten om att de innehåller ett stort mått godtycke.
– Listorna bekräftar hög status. De som sätter samman dem säger att det vore nästan omöjligt att ha några andra skolor än Harvard, Stanford och Wharton i toppen. Då ifrågasätts hela listan, säger Linda Wedlin, som är lektor vid Företagsekonomiska institutionen i Uppsala och forskar kring utvärderingar av MBA-utbildningar.
– Men skolorna lär sig spelet. De jobbar hårt på att fylla upp de kriterier som mäts i rankningarna, trots att utbildningarna egentligen är väldigt olika.
Ett amerikanskt MBA-program är i regel två år. I grunden är det en påbyggnadsutbildning, för den som har en bachelor-examen samt några års yrkeserfarenhet och som är i 25–30-årsåldern. Det är tänkt att utbilda generalister som snabbt vill uppåt i företagsvärlden och nå chefspositioner.
I Europa är MBA-utbildningen i regel ett år – eller upplagd som fortbildning på deltid för mellanchefer som jobbar parallellt. Då heter den ofta något med “executive”.
– MBA har fortfarande en mycket starkare betydelse i USA, men europeiska företag håller på att bli mer medvetna om vad utbildningen innebär, säger Linda Wedlin.
– Fast arbetsmarknaden har hårdnat. Utbudet av MBA-program är så stort att de utexaminerade är en väldig massa fler än för 5–8 år sedan.
Efter några år av lågkonjunktur har företagen dock återvänt till de amerikanska campusen. MBA-studenter på statusuniversiteten kan åter få gyllene jobberbjudanden från finansierings- och konsultbolag, redan i början av sitt andra läsår. En vanlig ingångslön är 100–150 000 dollar, exklusive bonus, och med tydliga löneökningar.
Lika lukrativt är det knappast att använda en MBA-examen i Sverige. Men Catrine Larsson, ansvarig för marknadsföringen av konsultföretaget Cap Geminis rekrytering i Stockholm, säger att sökande med en MBA i bagaget får en märkbart högre lön. Hur mycket högre vill hon dock inte säga.
– Vi ser gärna att våra sökande har dubbla examina. Är det ena en MBA är det givetvis ytterst meriterande och något vi värderar lönemässigt. Vi vet att det är en bra utbildning.
Svenska företag prioriterar annars knappast explicit sökande med MBA-examina. Till skillnad från till exempel amerikanska, brittiska och franska företag sätter de sällan upp sådana i kravprofilen vid en rekrytering.
Men kanske är en förändring på gång. På grund av ett internt förändringsarbete på Sandvik, First Class Finance, förändras ekonom-rollen inom verkstadskoncernen på ett sätt som kommer att passa MBA-utbildade.
– Vi kommer att behöva ekonomer som har en annan profil än tidigare – en mycket bredare affärsförståelse, med integritet och förmåga att kommunicera vad som driver en affär, säger Emelia Olsson som är personalchef med ansvar för ekonomer i Sandviks-koncernen.
Förändringsarbetet kommer att ske genom fortbildning men också genom nyrekrytering – eventuellt av MBA-utbildade ekonomer, med goda kunskaper i ekonomistyrning.
– Fördelen med MBA-ekonomer är just att de har drivet och att de breddat sin kompetens med utbildningen.
Om MBA-kunskaperna inhämtats i USA, Sverige, övriga Europa eller någon annanstans spelar mindre roll för Sandvik, som dock har visst samarbete med Handelshögskolan i Stockholm genom ömsesidiga studiebesök.
– Vi tycker att ett globalt förhållningssätt är det viktigaste, säger Emelia Olsson.
– Det får deltagarna på många av MBA-utbildningarna, tack vare mixen av deltagare från hela världen – även på Handelshögskolan.
GUNILLA KINN
Goda råd inför ansökan
1. Var ute i god tid! Det är mycket arbete med en ansökan, eftersom man i regel ska skriva uppsatser, skaffa rekommendationsbrev etc – särskilt om man söker till flera skolor. Börja spana efter “din” utbildning minst ett år i förväg, gärna mer. Det tar tid att smälta all information.
2. Tänk noga efter vad du är ute efter, och hur skolan passar ihop med dina karriärmål! Valet av program beror helt på om du är ute efter fortbildning eller karriärbyte, heltids- eller distansstudier, storföretag eller entreprenörskap, fastighetsbranschen eller detaljhandeln etc. Fundera på varför du och skolan vore “en bra match” för varandra – det är viktigt att visa i ansökan.
3. Om möjligt – besök skolan. Tala med studenter, före detta studenter, studievägledare och lärare.
4. Lägg ner minst lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar – och, som Anders Björk i reportaget säger: Det kan löna sig snabbt att ta banklån, om man jobbar i en bransch med högt löneläge.
5. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av. Utveckla ett specialområde.
Finansiering
• CSN, studielån
• din arbetsgivare
• banklån
• stipendier
• besparingar
De flesta MBA-utbildningar kostar enormt mycket pengar. Men det finns också stora stipendier för ändamålet – t ex Fulbrightstiftelsen, Sverige-Amerikastiftelsen och Hans Werthénfonden. Vissa skolor erbjuder dessutom nedsatt kursavgift eller förmånliga lån.
Tester
De flesta amerikanska business-skolor kräver att den sökande gjort TOEFL (Test of English as a Foreign Language) och GMAT (Graduate Management Admission Test). GRE accepteras ibland istället för GMAT. Ofta finns inget minimikrav på poäng, utan resultatet vägs in i helhetsbilden.
–I USA finns massor av böcker och kursinstitut för att förbereda sig för GMAT. I Sverige har vi ingen sådan kultur, men man ska absolut öva inför de här testerna!
Det säger Antonietta Oppenheimer som är studievägledare på Fulbright-kommissionen i Stockholm.
– Vi har en del förberedelsematerial här, eller så kan man leta på Amazon. Att öva matematik kan också vara bra.
Det kan dock vara svårt att alls få göra själva proven. De ges bara två gånger om året i Stockholm, och enligt Antonietta Oppenheimer passar många på att göra dem i exempelvis Helsingfors, Milano eller London. Där finns särskilda datorer, vilket gör att proven kan ges flera dagar i veckan.
Testerna administreras av privata företag. Mer information:
GMAT – http://www.mba.com/mba
GRE – http://www.ets.org/gre
TOEFL – http://www.ets.org/toefl
Mer information
Internet är naturligtvis fullt av information om Masters-utbildningar. Här är några ställen att börja på:
• Civilekonomernas listning av MBA i Norden: http://193.13.74.113/ce/mba.taf
• Associations of MBA: http://www.mbaworld.com
• Fulbright-kommissionen – mängder av broschyrer från amerikanska universitet m m finns att låna på plats (Vasagatan i Stockholm): http://www.usemb.se/Fulbright
•Privat lista med europeiska Masters-utbildningar (av Mattias Lindström): http://www.masterguide.org
Rankningslistor
De flesta listor med “världens bästa MBA-skolor” finns på nätet, och går att söka i efter olika kriterier. Sammansättningen varierar. The Economist korade t ex i fjol spanska IESE Business School vid Universidad de Navarra i Barcelona till världens bästa, och på Wall Street Journals lista är hela 13 av de 20 högst placerade skolorna icke-amerikanska. Andra listor domineras av skolorna i USA, med enstaka europeiska inbrytningar.
Några av dessa webbplatser innhåller också många artiklar om olika MBA-skolor:
• US News & World Report http://www.usnews.com
• http://www.usnews.com/usnews/edu/grad/rankings/rankindex_brief.php
• Financial Times http://rankings.ft.com/rankings/mba/rankings.html
• The Economist http://mba.eiu.com
• Business Week: http://www.businessweek.com/bschools
• QS Qaucquarelli Systems http://www.topmba.com
• Wall Street Journal http://www.careerjournal.com/reports/bschool
Vissa rankningslistor bygger på information från alumni. Men Harvard Business School och Wharton School har slutat lämna ut kontaktinformation till sina före detta studenter, och saknas därför på t ex The Economists lista. Whartons Rektor Patrick Harker förklarar varför rankningslistorna är godtycklig i denna artikel.
Mer om utvärderingar:
• “Ranking Business Schools; Forming Fields, Identities And Boundaries in International Management Education” av Linda Westlin (Edward Elgar Publishing 2006)
• European Foundation for Management Development http://www.efmd.org
US News and World Reports lista
1. Harvard University, Massachusetts
2. Stanford University, Kalifornien
3. Wharton/University of Pennsylvania, Philadelphia
4. Sloan/Massachusetts Institute of Technology, Cambridge
4. Northwestern University (Kellogg), Illinois
6. University of Chicago, Illinois
7. Columbia University, New York
7. University of California–Berkeley (Haas)
9. Dartmouth College (Tuck), New Hampshire
10. University of California–Los Angeles (Anderson)
Financial Times’ lista
1. IESE Business School – University of Navarra (Spanien)
2. Northwestern University – Kellogg School of Management
3. Dartmouth College – Tuck School of Business
4. Stanford Graduate School of Business
5. IMD – International Institute for Management Development, Lausanne (Schweiz)
6. University of Chicago
7. New York University
8. University of Michigan
9. Columbia Business School, New York
10. California at Berkeley, University of; Haas School of Business
Tolv svenska institutioner som ger MBA-utbildning
(i bokstavsordning)
De MBA-program som finns i Sverige erbjuder i regel deltidsundervisning för yrkesverksamma företagsledare. Handelshögskolan i Stockholm har dock även en ettårig MBA-utbildning på heltid. All undervisning sker i regel på engelska. Avgiften varierar, från 0:– till 300 000:–.
• Blekinge Tekniska Högskola, http://www.bth.se/mam/internetmba.nsf
• Executive Management Institute/Heriot Watt University, http://www.exmi.se
• Handelshögskolan i Göteborg, http://www.handels.gu.se/emba
• Handelshögskolan i Stockholm, http://www.sse.edu/mba
• Handelshögskolan vid Umeå Universitet, http://www.usbe.umu.se/master/sustainable (avgiftsfri)
• Henley Management College, http://www.henley.se
• Högskolan i Gävle, http://www.hig.se (avgiftsfri)
• Linköpings universitet, http://www.eki.liu.se/pmex
• Uppsala universitet, http://www.fek.uu.se/executive/index.asp?page=mba
• Warwick Business School, Stockholm, http://www.fei.se
Thursday, August 19, 2004
Katjas utbildning gjorde henne "akademiskt lycklig"
Hon kallar det “en MBA-utbildning i internationella relationer”. Katja Salsbäck byggde på sin civilekonomexamen med två års studier i New York.
Det är examensdags på Columbiauniversitetet. Längs med Broadway och Amsterdam Avenue på norra Manhattan vimlar det av studenter i gråblå kåpor och platta mössor med tofs. Campusområdet är fyllt av den där särskilda skolavslutningsstämningen av jubel, vemod och förväntan.
Studenterna från SIPA (School of International and Public Affairs) är de som lär skingras mest av alla. Vare sig de är inriktade på finansiering, energipolitik, kreativt skrivande eller flyktingrätt har Mastersutbildningen på Columbia förberett dem för en karriär med världen som arbetsfält.
- Jag ville ha erfarenheten att ha läst i USA. Här finns mer dynamiska universitetsmiljöer än någon annanstans, säger Katja Salsbäck, 27 år och nybliven MIA, Master of International Affairs.
Hon kom till SIPA med en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm i bagaget: hon tyckte att hon inte riktigt läst färdigt och ville komplettera sin nationalekonomiska skolning.
– På Handels insåg jag att det är svårt att förstå ekonomisk utveckling om man inte har det politiska perspektivet. För att kunna arbeta för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer måste man begripa hur samhällen påverkas av demokratiseringsprocesser och etniska konflikter.
På SIPA:s hemsida upptäckte Katja Salsbäck ”ett fantastiskt utbud” av kurser i ekonomi, statsvetenskap, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Hon sökte till vad hon nu beskriver som ”en MBA i internationella relationer” efter studier, praktik och arbete i en rad länder, bland annat på UNDP och Financial Times. I New York hade hon varit en period på den svenska FN-delegationen; examensarbetet på Handels gjorde hon i Bolivia.
Många av SIPA:s studenter har jobbat i flera år och går en Mastersutbildning för att fördjupa sig och få en skjuts i karriären; vissa för att byta karriär. Undervisningen drar nytta av studenternas tidigare erfarenheter, och av det faktum att hälften av dem är utlänningar.
På Katjas första föreläsning sade rektorn att hon förväntade sig att studenterna inte bara satt sig in i kursmaterialet, utan även kunde argumentera för en egen åsikt i seminarierummet.
– Det var bara att köra på, och nu har jag lärt mig det, säger Katja Salsbäck.
– På amerikanska universitet finns ett mer aktivt förhållningssätt till kunskap än i Sverige – individen står i centrum, och det anses självklart att man som student tar ställning till de teorier man konfronteras med.
Trots att utbildningen – som på alla amerikanska privatuniversitet – kostat enorma summor, i Katjas fall finansierad av studielån och stipendier, är hon nöjd.
– Jag var väldigt motiverad när jag kom hit och har känt mig ”akademiskt lycklig”, säger hon. Det har varit inspirerande – både att gå på skolan och att bo här.
New York ger studenterna storstadspuls, men också ett flöde av föredragshållare och närhet till praktikplatser och evenemang. Kanske är det möjligheterna till nätverkande, snarare än kurserna, som får dem att betala terminsavgifter i 15 000-dollarsklassen.
Ett annat dragplåster på amerikanska universitet är kända forskare. Katja Salsbäck har till exempel fått arbeta för Nobelpristagarekonomen Joseph Stiglitz, som på SIPA sysslar med policystudier av utvecklingsländer.
Nu söker Katja arbete i Kosovo – logiskt nog, eftersom hennes kursplan på SIPA var inriktad på politisk utveckling i Östeuropa. Hittills har hon kallats till intervjuer på FN och OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) i Pristina.
Den kvantitativa bakgrunden från Handels väcker respekt, men i dessa sammanhang smäller Columbia-utbildningen kanske högre.
– Inom den internationella policyvärlden är MIA en väl ansedd examen som rekryterare känner till – i såväl Pristina som i New York, förklarar Katja Salsbäck.
– I Kosovo har jag dessutom träffat flera “alumni” från SIPA som gett mig tips och råd i jobbsökandet.
GUNILLA KINN
Fotnot: Skribenten studerade själv på SIPA 2000–2002.
Namn: Katja Salsbäck
Ålder: 27
Bor: just nu i Pristina
Familj: pojkvännen Fredrik Wesslau, jobbar på OSSE i Pristina
Utbildning: HHSS 2002 och Columbia SIPA MIA 2004
Gör nu: söker jobb i Kosovo
Katjas fem tips
1. Lägg ner lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar.
2. Att varva jobb och studier ger positiva synergieffekter.
3. Var inte rädd att vara ”för gammal”. Vad blir man egentligen för gammal för?
4. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av.
5. Med din grundexamen i ryggen: utveckla ett specialområde.
Bildtextförslag
Världen ligger öppen för civilekonomen Katja Salsbäck, nyutexaminerad med en amerikansk Master of International Affairs. Förutom svenska och engelska kan hon konversera på franska, tyska, spanska, ryska, polska och hebreiska – snart kanske även på albanska, eftersom hon söker jobb i Kosovo.
– Nu vill jag ha ett arbete där jag kan dra nytta av både min ekonomiska och politiska bakgrund, förklarar Katja. Fälterfarenhet är ett måste för en internationell karriär.
Foto: Anna Persson
Dyra MBA-skolor följer trenderna
• Visserligen har Harvard Business School undervisat i affärsetik sedan 1915. Men de senaste åren har den långa raden av företagsskandaler i USA fått nästan alla amerikanska handelshögskolor att satsa på liknande kurser, vare sig de kallas etik eller ansvarstagande företagande.
Said Business School, ett nytt lärosäte i Kalifornien som samarbetar med Oxford University, fick till exempel häromåret en mångmiljondonation för att bygga upp ett program i så kallat socialt entreprenörskap – med kunskaper moderna ledare antas behöva, vare sig de satsar på att göra karriär inom en organisation eller på att bygga upp en egen verksamhet. En trend inom MBA-utbildningarna har de senaste åren varit att allt fler av deras studenter startar eget.
Ett traditionellt amerikanskt MBA-program är oftast två år, och är tänkt att utbilda generalister som vill klättra i företagsvärlden och nå chefspositioner. Trots det ofta mycket breda upplägget försöker många skolor profilera sig genom att erbjuda specialinriktningar. Man kan till exempel läsa en MBA i “technology management” eller “luxury brand management” – och på Columbia Business School i New York (en systerskola till SIPA, som nämns i texten intill) erbjuds en avancerad kurs i personlig utveckling som komplement efter det obligatoriska basåret med mycket redovisning och finansieringsteori.
En annan trend bland amerikanska MBA-utbildningar är att de internationella samarbetena blir allt fler. I konkurrensen om de bästa studenterna – och inte minst deras pengar – gäller det att visa upp prestigefyllda nätverk med både anrika universitet i Europa och dynamiska handelshögskolor i Asien som studenterna kan studera en period vid.
University of Chicago har till exempel ett campus i Barcelona; Kellogg erbjuder en “executive MBA” i samarbete med tyska WHU Koblenz och Wharton har utbyten med Inseads campus i Frankrike och Singapore. (Något som inte alltid sägs i broschyrerna är att studenterna ändå förväntas betala de amerikanska kursavgifterna.)
De internationella nätverken är naturligtvis också ett sätt att rekrytera toppnamnen bland professorerna. Vissa stjärn-lärare flygs mellan kontinenterna för att hålla gästföreläsningar och kurser – men vad som inte alltid sägs öppet av skolorna är att en hel del undervisning på Mastersnivå sköts av andraårsstudenter och doktorander.
För några år sedan var det vanligt att MBA-studenter fick flera gyllene jobberbjudanden redan i början på sitt andra studieår. De senaste åren har det varit betydligt trögare, och framför allt finansierings- och konsultbolagen snudd på ströp sin rekrytering. Många med MBA-examen har i högre grad sökt sig till andra områden – till exempel bioteknik- och läkemedelsföretag, eller jobb med försäljning och marknadsföring.
GUNILLA KINN
Det är examensdags på Columbiauniversitetet. Längs med Broadway och Amsterdam Avenue på norra Manhattan vimlar det av studenter i gråblå kåpor och platta mössor med tofs. Campusområdet är fyllt av den där särskilda skolavslutningsstämningen av jubel, vemod och förväntan.
Studenterna från SIPA (School of International and Public Affairs) är de som lär skingras mest av alla. Vare sig de är inriktade på finansiering, energipolitik, kreativt skrivande eller flyktingrätt har Mastersutbildningen på Columbia förberett dem för en karriär med världen som arbetsfält.
- Jag ville ha erfarenheten att ha läst i USA. Här finns mer dynamiska universitetsmiljöer än någon annanstans, säger Katja Salsbäck, 27 år och nybliven MIA, Master of International Affairs.
Hon kom till SIPA med en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm i bagaget: hon tyckte att hon inte riktigt läst färdigt och ville komplettera sin nationalekonomiska skolning.
– På Handels insåg jag att det är svårt att förstå ekonomisk utveckling om man inte har det politiska perspektivet. För att kunna arbeta för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer måste man begripa hur samhällen påverkas av demokratiseringsprocesser och etniska konflikter.
På SIPA:s hemsida upptäckte Katja Salsbäck ”ett fantastiskt utbud” av kurser i ekonomi, statsvetenskap, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Hon sökte till vad hon nu beskriver som ”en MBA i internationella relationer” efter studier, praktik och arbete i en rad länder, bland annat på UNDP och Financial Times. I New York hade hon varit en period på den svenska FN-delegationen; examensarbetet på Handels gjorde hon i Bolivia.
Många av SIPA:s studenter har jobbat i flera år och går en Mastersutbildning för att fördjupa sig och få en skjuts i karriären; vissa för att byta karriär. Undervisningen drar nytta av studenternas tidigare erfarenheter, och av det faktum att hälften av dem är utlänningar.
På Katjas första föreläsning sade rektorn att hon förväntade sig att studenterna inte bara satt sig in i kursmaterialet, utan även kunde argumentera för en egen åsikt i seminarierummet.
– Det var bara att köra på, och nu har jag lärt mig det, säger Katja Salsbäck.
– På amerikanska universitet finns ett mer aktivt förhållningssätt till kunskap än i Sverige – individen står i centrum, och det anses självklart att man som student tar ställning till de teorier man konfronteras med.
Trots att utbildningen – som på alla amerikanska privatuniversitet – kostat enorma summor, i Katjas fall finansierad av studielån och stipendier, är hon nöjd.
– Jag var väldigt motiverad när jag kom hit och har känt mig ”akademiskt lycklig”, säger hon. Det har varit inspirerande – både att gå på skolan och att bo här.
New York ger studenterna storstadspuls, men också ett flöde av föredragshållare och närhet till praktikplatser och evenemang. Kanske är det möjligheterna till nätverkande, snarare än kurserna, som får dem att betala terminsavgifter i 15 000-dollarsklassen.
Ett annat dragplåster på amerikanska universitet är kända forskare. Katja Salsbäck har till exempel fått arbeta för Nobelpristagarekonomen Joseph Stiglitz, som på SIPA sysslar med policystudier av utvecklingsländer.
Nu söker Katja arbete i Kosovo – logiskt nog, eftersom hennes kursplan på SIPA var inriktad på politisk utveckling i Östeuropa. Hittills har hon kallats till intervjuer på FN och OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) i Pristina.
Den kvantitativa bakgrunden från Handels väcker respekt, men i dessa sammanhang smäller Columbia-utbildningen kanske högre.
– Inom den internationella policyvärlden är MIA en väl ansedd examen som rekryterare känner till – i såväl Pristina som i New York, förklarar Katja Salsbäck.
– I Kosovo har jag dessutom träffat flera “alumni” från SIPA som gett mig tips och råd i jobbsökandet.
GUNILLA KINN
Fotnot: Skribenten studerade själv på SIPA 2000–2002.
Namn: Katja Salsbäck
Ålder: 27
Bor: just nu i Pristina
Familj: pojkvännen Fredrik Wesslau, jobbar på OSSE i Pristina
Utbildning: HHSS 2002 och Columbia SIPA MIA 2004
Gör nu: söker jobb i Kosovo
Katjas fem tips
1. Lägg ner lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar.
2. Att varva jobb och studier ger positiva synergieffekter.
3. Var inte rädd att vara ”för gammal”. Vad blir man egentligen för gammal för?
4. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av.
5. Med din grundexamen i ryggen: utveckla ett specialområde.
Bildtextförslag
Världen ligger öppen för civilekonomen Katja Salsbäck, nyutexaminerad med en amerikansk Master of International Affairs. Förutom svenska och engelska kan hon konversera på franska, tyska, spanska, ryska, polska och hebreiska – snart kanske även på albanska, eftersom hon söker jobb i Kosovo.
– Nu vill jag ha ett arbete där jag kan dra nytta av både min ekonomiska och politiska bakgrund, förklarar Katja. Fälterfarenhet är ett måste för en internationell karriär.
Foto: Anna Persson
Dyra MBA-skolor följer trenderna
• Visserligen har Harvard Business School undervisat i affärsetik sedan 1915. Men de senaste åren har den långa raden av företagsskandaler i USA fått nästan alla amerikanska handelshögskolor att satsa på liknande kurser, vare sig de kallas etik eller ansvarstagande företagande.
Said Business School, ett nytt lärosäte i Kalifornien som samarbetar med Oxford University, fick till exempel häromåret en mångmiljondonation för att bygga upp ett program i så kallat socialt entreprenörskap – med kunskaper moderna ledare antas behöva, vare sig de satsar på att göra karriär inom en organisation eller på att bygga upp en egen verksamhet. En trend inom MBA-utbildningarna har de senaste åren varit att allt fler av deras studenter startar eget.
Ett traditionellt amerikanskt MBA-program är oftast två år, och är tänkt att utbilda generalister som vill klättra i företagsvärlden och nå chefspositioner. Trots det ofta mycket breda upplägget försöker många skolor profilera sig genom att erbjuda specialinriktningar. Man kan till exempel läsa en MBA i “technology management” eller “luxury brand management” – och på Columbia Business School i New York (en systerskola till SIPA, som nämns i texten intill) erbjuds en avancerad kurs i personlig utveckling som komplement efter det obligatoriska basåret med mycket redovisning och finansieringsteori.
En annan trend bland amerikanska MBA-utbildningar är att de internationella samarbetena blir allt fler. I konkurrensen om de bästa studenterna – och inte minst deras pengar – gäller det att visa upp prestigefyllda nätverk med både anrika universitet i Europa och dynamiska handelshögskolor i Asien som studenterna kan studera en period vid.
University of Chicago har till exempel ett campus i Barcelona; Kellogg erbjuder en “executive MBA” i samarbete med tyska WHU Koblenz och Wharton har utbyten med Inseads campus i Frankrike och Singapore. (Något som inte alltid sägs i broschyrerna är att studenterna ändå förväntas betala de amerikanska kursavgifterna.)
De internationella nätverken är naturligtvis också ett sätt att rekrytera toppnamnen bland professorerna. Vissa stjärn-lärare flygs mellan kontinenterna för att hålla gästföreläsningar och kurser – men vad som inte alltid sägs öppet av skolorna är att en hel del undervisning på Mastersnivå sköts av andraårsstudenter och doktorander.
För några år sedan var det vanligt att MBA-studenter fick flera gyllene jobberbjudanden redan i början på sitt andra studieår. De senaste åren har det varit betydligt trögare, och framför allt finansierings- och konsultbolagen snudd på ströp sin rekrytering. Många med MBA-examen har i högre grad sökt sig till andra områden – till exempel bioteknik- och läkemedelsföretag, eller jobb med försäljning och marknadsföring.
GUNILLA KINN
Subscribe to:
Posts (Atom)