Abu Ghurayb-chef lägger ansvaret på hög nivå

Utsänd av TT den 23 juli 2006.

- Jag är övertygad om att tortyr av terrormisstänkta förekommer i amerikanska fångläger, säger före detta generalen Janis Karpinski till TT.

- Det finns inga skäl att tro att den har upphört.

Janis Karpinski var som reservofficer chef över 17 USA-kontrollerade fängelser i Irak 2003 — inklusive det ökända Abu Ghurayb-fängelset. Det var då fångar där förödmjukades av vakterna genom att tvingas onanera eller ha sex med medfångar inför kamera.

Men ända sedan övergreppen utreddes har hon förnekat att hon kände till dem. I boken One Woman's Army som kom i fjol hävdar Karpinski att hon — som efter en lång militärkarriär degraderades för bristande ledarskap — offrades som syndabock.

- Jag blev lika chockad som alla andra när jag såg bilderna på nakna fångar i koppel, säger hon.

- Övergreppen skedde i en del av fängelset som den militära underrättelsetjänsten tagit total kontroll över. De talade inte om för mig vad de lät de unga soldaterna göra. För de visste att jag aldrig hade accepterat det.

Pekar ut Rumsfeld

53-åriga Janis Karpinski vägrar tro att hennes soldater skulle ha tagit initiativet. Under den rättegång som ledde till att några av dem nu är i fängelse tilläts hon inte vittna, och hon har inte fått ta kontakt med dem sedan de alla flyttades från Irak.

I stället pekar hon ut flera av USA:s högsta politiker och militärer. Karpinski hävdar att hon sett anvisningar underskrivna av försvarsminister Donald Rumsfeld, som påbjöd metoder som att inte låta fångarna äta eller sova före förhör, och att använda hundar för att förödmjuka dem. Detta förnekas av Rumsfelds stab.

Den militär hon ser som huvudansvarig är general Geoffrey Miller, som förde befäl i Guantanamo innan han kom till Abu Ghurayb.

Avslöjandet om att amerikanska soldater kan ha gjort sig skyldiga till en massaker av civila i Haditha i Irak tycker hon är ännu ett bevis för att ledningen godkänt vad som helst i kriget mot terror.

- Under mina år i det militära har det varit en självklarhet att respektera Genève-konventionen. Idéerna om att den inte behövde följas tycks ha kommit från CIA.

MR-debattör

Trots att Janis Karpinski inte längre har insyn i krigföringen är hon, efter att ha börjat ta aktiv del i debatten om mänskliga rättigheter, övertygad om att tortyr förekommer än i dag i Guantanamo och andra fångläger.

TT: Har du belägg för att påstå detta?

– Finns det några skäl att tro att det INTE händer? Nej, jag har inga belägg. Men jag hade inte heller trott på det som förekom på Abu Ghurayb-fängelset, och vi har ju alla sett bilderna. Vi kan i alla fall vara säkra på att några kameror inte släpps i närheten av fångar längre.

Karpinski tror inte att de fångar som nu finns på Guantanamo kan åtalas.

– Jag vet ju hur det var i Irak. Bevisen mot våra fångar var i 95 procent av fallen inte bara svaga utan obefintliga, hävdar hon.

– En amerikansk soldat kunde ha klottrat på en lapp att en gripen irakier ägde en AK-47:a. Sådana bevis håller knappast i domstol. Ibland kunde soldaterna ta till fånga personer som anmälts av en avundsjuk granne för att de ägde en traktor eller generator.

TT: Men nu säger ju USA att Genève-konventionen gäller.

– Det är skamligt att de har väntat så länge. Jag tycker det verkar som om Bush-regeringen ändrat politik för att den inte längre hade något val.

MR-frågor på jemenitiska

Sommaren 2003 bodde jag i Sana'a, Jemens huvudstad. Detta är en av mina texter därifrån, ett reportage om mänskliga rättigheter som publicerades med text och bild i Amnesty Press.

Jemen har en spirande ”människorättskultur”

Som många andra länder har Jemen tagit ”kriget mot terrorismen” som förevändning för tortyr och arresteringar. Samtidigt har regeringen nyligen tillsatt en minister för mänskliga rättigheter. Amnesty Press har intervjuat henne.

– När vissa personer säger offentligt att det är deras mål att döda människor, då måste vi agera och häkta dem för att förebygga terrorangrepp. Men även terrormisstänkta ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Det är den jemenitiska ministern för mänskliga rättigheter som talar. Hennes namn är Amat Al Aleem Alsoswa och hon tillträdde sin post i juni.
Vid sidan av Marocko är Jemen den enda arabstat med ett ministerium för mänskliga rättigheter. MR-kommittéer och en biträdande MR-minister fanns förut – men med Alsoswa i regeringen säger sig president Saleh vilja stärka arbetet med mänskliga rättigheter.
Innan hon blev minister var Amat Al Aleem Alsoswa ambassadör i Holland (sidoackrediterad i Sverige). Hennes gedigna meriter omfattar många internationella regeringsuppdrag om Jemens utveckling. När hon tar emot på sitt ministerium svarar hon snabbt och säkert på alla frågor.
– Alla rättigheter är lika viktiga. Men jag vill särskilt nämna att situationen i fängelserna måste förbättras, säger hon.
Ett annat hjärteämne är kvinnofrågorna. I Jemen är kvinnornas ställning betydligt starkare i lagboken än i det traditionella samhället. Amat Al Aleem Alsoswa vill förändra attityder inom hemmen och stamstrukturerna, så att de kvinnor som vill får utbildning och ökad frihet.
– Jag skulle också vilja införa en institution liknande era ombudsmän. I vår egen islamska traditition finns begreppet al mohtassib. Jag skulle vilja att allmänheten kan vända sig till en mohtassib med klagomål – en person som kan företräda medborgarna, granska myndigheterna och begära rättelser.
Det begås en lång rad övergrepp mot grundläggande rättigheter av jemenitiska myndigheter, även sådana som är förbjudna i landets lagstiftning.
Såväl tortyr som godtyckliga arresteringar och husrannsakningar förekommer, liksom att människor ”försvinner”. Regeringens politiska motståndare är ofta måltavlor. Flera journalister som skriver i oppositionens tidningar har villkorliga domar hängande över sig – ett effektivt sätt att censurera kritiska röster.
Det händer sällan att rättsövergrepp utreds. Och vill Amat Al Aleem Alsoswa ta itu med situationen i Jemens fängelser finns mycket att göra.
– Där finns ingen hälsovård. Häktestiderna är ofta längre än strafftiden för ett visst brott, säger juristen Khalid Al-Ansi, ordförande i människorättsgruppen Hood.
– Häktade och fångar får ofta inte ta kontakt med någon advokat. Ibland får familjen ingen information om att någon har satts i fängelse; polisen förnekar all kännedom om personen.
De senaste två åren har situationen förvärrats. Nu hänvisar regeringen till ”kriget mot terrorismen”. Hösten 2001 kom en våg av massarresteringar, deportering av utlänningar och tortyr. Enligt pressuppgifter har hundratals personer suttit eller sitter häktade i Jemen – misstänkta som talibankrigare eller för medlemskap i terrorgrupper som Al Qaida.
Jemen har samarbetat med USA som utbildat landets terroristbekämpare. Men relationen är känslig. Jemen har förgäves krävt det 80-tal jemeniter som sitter i förvar på Kuba utlämnade. USA har dock fått påverka rättegången mot dem som åtalas för bombdådet mot sprängaren USS Cole utanför Jemens kust år 2000.
Men Amat Al Aleem Alsoswa hävdar att hon lyckas ta upp ”sina” frågor utan att bli överkörd av de andra ministrarna, och att de arresteringar som sker inte alls är godtyckliga.
– Både i pressen och i parlamentet är det en livlig debatt om rättsväsendet. Regeringen är påpassad. Myndigheterna måste ta många steg före arrestering av misstänkta. Ibland blir det fel, men det kritiserar vi hårt internt.
Att upphöra med tortyr ”står på dagordningen”, säger Amat Al Aleem Alsoswa, men förklarar att Jemen inte vill hyckla med lagar som är ”omöjliga att efterleva”. Och de avrättningar som förekommer (2001 minst 76) kallar hon ”en del av islamsk rättstradition”, en sista utväg för riktigt grymma brott.
– Frågan är snarare hur Jemen ska agera för att sådana brott inte ska begås. Nu söker vi samarbete med jurister och andra med synpunkter på hur vi bör arbeta.
Även om ministeriet är ett steg i rätt riktning lider det svår brist på juridisk kompetens. Amat Al Aleem Alsoswa själv är inte jurist (hon studerade masskommunikation i Kairo och Washington på 80-talet). Jemenitiska jurister är utbildade i sharia-lagstiftning - inte mänskliga rättigheter i internationell mening.
– Hon är bara minister på papperet! utbrister Khalid Al-Ansi på Hood.
– Departementet är en fin fasad för att Jemen ska få mer bistånd. Visst är Alsoswa en kraftfull person, men hon har ju inga resurser. Regeringen tar alla chanser att förtrycka mänskliga rättigheter så länge den inte utsätts för tryck utifrån.
Hood är en förkortning av ett arabiskt namn, fritt översatt Riksorganisationen för försvar av fri- och rättigheter – ett nätverk med ett 40-tal jurister, journalister, intellektuella och politiker. I Jemen är det civila samhället annars svagt; de ideella MR-organisationerna få.
– Det finns ingen medvetenhet om rättigheter här, vare sig bland beslutsfattare eller hos allmänheten. Människor vet i regel inte att de har några.
Men enligt Khalid Al-Ansi växer sig en jemenitisk ”människorättskultur” allt starkare. Det finns rentav en grupp i parlamentet som engagerar sig i MR-frågor, och som nyligen lade fram en rapport om de långa häktestiderna.
– Regeringen skyller på USA när den spärrar in terroristmisstänkta utan bevis, säger han. Men det är ett svepskäl för att undanröja oppositionen och sätta skräck i folk – typiskt för ett u-land som Jemen.
Men minister Alsoswa menar att det är fel att bara ta upp landets tillkortakommanden.
– Det är lätt att kritisera Jemen, eftersom vi är så svaga ekonomiskt. Vad som bekymrar mig är hur jemeniter behandlas på andra håll, säger hon bestämt. Araber och muslimer möts av så mycket fördomar och särbehandling från myndigheter och medborgare i väst – i just de stater som anklagar oss för att inte leva upp till våra åtaganden om mänskliga rättigheter.

Jemenfakta
Politik: Republiken Jemen bildades när Nord- och Sydjemen enades 1990. President Ali Abdullah Saleh är folkvald och Jemen har många demokratiska drag, som kvinnlig rösträtt. Men röstmygel förekommer, och det är en liten, korrumperad elit som har makten. Regeringen utmanas dock av mäktiga stammar som kontrollerar många områden i framför allt nordvästra Jemen.
Ekonomi: ett av världens fattigaste länder, 148:e plats i UNDP Development Report 2003. Medelinkomst: $350/år (2001).
Befolkning: 20 miljoner, de flesta boende i små byar
Huvudstad: Sana’a, 1 miljon inv
Språk: arabiska
Statsreligion: islam

Bildtexter
– Jemen har stora problem med att efterleva grundläggande civila och politiska rättigheter, säger juristen Khalid Al-Ansi, ordförande för nätverket HOOD.
– Vi protesterar mot tortyr, godtyckliga och illegala arresteringar, situationen i fängelserna, och för pressfrihet. Korruptionen i domstolsväsendet är ett allvarlig, liksom myglet med rösterna i de allmänna valen.

– Eftersom Jemen varit scen för flera katastrofala terrordåd känner vi av dilemmat med att bekämpa terroristattacker starkare än många andra stater, säger landets nya, karismatiska MR-minister, Amat Al Alim Alsoswa.
– Vi lyckas inte alltid i våra ambitioner att värna de mänskliga rättigheterna – men det är det många länder som inte gör.


Text och foto: Gunilla Kinn