Förväntningarna på USA:s näste president är skyhöga. Bland de grupper som nu hoppas på Barack Obama finns debattörerna för livsmedelskvalitet.
Publicerad i Veckans Eko/Ekolådan, 2/2009
– Kampen för bättre mat är en moralisk fråga! Och något som presidenten faktiskt måste ta tag i, innan det är för sent.
Alice Waters talar som en brinnande aktivist, och det är just vad hon är.
I 37 år har hon drivit Chez Panisse – en Kalifornienkrog som fått världsrykte, och där generationer av kockar och gäster lärt sig uppskatta färska, närodlade råvaror. Men nu har Waters lämnat kastrullerna, för att på heltid ägna sig åt den politiska hetluften några år. Måltavlan: det nya presidentparet.
– Det märks ju att Barack och Michelle Obama bryr sig om vad de och barnen äter! De tycks ha förstått diskussionen om matkvalitet, säger hon bestämt.
Debatten om jordbrukspolitik, livsmedelshantering och kost har, precis som i Sverige, blivit intensiv i USA.
Kockar som Dan Barber (Blue Hill) och Danny Meyer (Union Square Café), författare som Eric Schlosser ("Fast Food Nation") och Michael Pollan ("In Defense of Food") samt nutritionister som Marion Nestle (New York University) sprutar ur sig debattartiklar och böcker. Det finns en hel del lokala initiativ – som när barn får besöka bondgårdar eller odla grönsaker.
Men själva tycker debattörerna inte att de får genomslag, bortom enstaka texter i elitmedier som New York Times. Motkrafterna – snabbmatskedjor; kemi- och livsmedelsindustrin – är starka, och efter decennier av industritillverkad, näringsfattig mat har amerikanerna vant sig vid tomma kalorier.
– Medierna skriver bara när det varit något dramatiskt fall av förgiftning, fnyser Alice Waters.
– Men det är de goda exemplen som behöver lyftas fram!
Hon och andra aktivister har skrivit till herr och fru Obama för att erbjuda sina tjänster som matpolitiska rådgivare.
"Ni har en unik möjlighet att sätta tonen för de förändringar som behöver göras vad gäller de sätt på vilka USA skaffar sin mat. Det rena och hälsosamma med er valrörelse kan gott få en parallell i ren och hälsosam mat på USA:s mest synliga och symboliska adress: Vita huset", stod det i brevet.
Hillary Clinton och Laura Bush har förvisso sett till att representationsmaten varit någorlunda hälsosam, och Vita huset har redan en liten ekologisk köksträdgård. Men Alice Waters menar att matkvalitet måste bli något mer: regeringspolitik. Hittills har det mesta drivits av eldsjälar på gräsrotsnivå.
– Det vore oerhört symboliskt om Vita huset började återupprätta USA:s gastronomiska arv. Bra mat ska inte vara lyx, utan en rättighet.
Barack Obama har ännu inte gett mataktivisterna någon respons. Tyvärr gör nog finanskrisen samt andra oroshärdar att han får svårt att fokusera på amerikanarnas matvanor. Men livsmedelskvalitet skulle kunna bli en av de frågor Michelle Obama tar sig an som First Lady. Hon har en stående inbjudan till Chez Panisse.
Gunilla Kinn
Denna artikel om mat- och jordbrukspolitik, som New York Times publicerade under valrörelsen i höstas, har cirkulerat flitigt bland livsmedelsaktivister i USA:
Showing posts with label Miljöfrågor. Show all posts
Showing posts with label Miljöfrågor. Show all posts
Thursday, January 15, 2009
Wednesday, May 21, 2008
Alltmer grönt i glasen
Bara en bråkdel av allt vin på Systemet är ekomärkt. Men försäljningen ökar – och i framtiden får vi kanske även biodynamiska viner i butikshyllorna.
Publicerat i nyhetsbrevet Veckans Eko från Ekolådan, vecka 21/2008.
– När stjärnrestauranger i Frankrike och England satsar på närodlade råvaror vill de också servera ekologiskt eller biodynamiskt framställda viner.
Niklas Andersson importerar sydfranska ekoviner till privatpersoner och vissa Stockholmskrogar, som Mathias Dahlgrens, och driver vinklubben Törstig.
Han tycker att ”vi ligger lite efter i Sverige” med ekoviner – men ser en kundkrets bland yngre, köpstarka som betalar för kvalitet.
Vinintresset omfattar alltfler kvinnor, och går ner i åldrarna. Detta tror Niklas Andersson innebär ökad efterfrågan på miljövänliga viner, av druvor som inte besprutats eller drivits fram med konstgödsel.
– Kvalitetsviner har varit ett gubbintresse. Det har varit gubbar som importerar, recenserar och köper viner. Nu är det annorlunda!
”Gubbar” eller ej – faktum är att just de som köpt exklusiva viner från smågårdar ofta är de som fått prima ekologisk vara, även om de inte efterlyst det. Men producenterna av dyra viner har inte trott att en miljömärkning skulle gynna marknadsföringen, tvärtom. Niklas Andersson säger att ”hans” vinbönder (exempel här) först nyligen insett att de med ekocertifiering kan nå nya kunder.
Systembolaget har en lång rad grönmärkta viner – från Europa, Argentina, Chile, USA, Sydafrika och Australien – i basutbudet. Försäljningen är blygsam, men ökar snabbt. Marknadsandelen är 1,3 procent för vita viner och 3 procent för röda (den större volymen beror på ett populärt lådvin).
– Kunderna efterfrågar mest billiga ekologiska viner. Under 70 kronor, där ser vi det största intresset, säger Lotta Holfve som är kategorichef för viner på Systembolaget.
– Vi skulle gärna bredda sortimentet. Men problemet har hittills varit att det är svårt att få tag på stora kvantiteter.
Niklas Andersson tycker att Systembolaget kunde puffa mer för ekoviner, i sina offertförfrågningar och gentemot kunderna. Han hoppas också att de börjar märka ut biodynamiskt odlade viner.
– Det finns en organisation, Demeter, som certifierar biodynamiska produkter i hela Europa, säger han.
– Systemets billigare ekoviner är gjorda på druvor som inte besprutats. Det är ju bra, men säger inget om hur det går till under skörden och i vineriet. Det känns inte så ekologiskt att man översvavlar och filtrerar sönder vinerna.
Hans eget intresse började när bra viner från favoritdistriktet Languedoc-Roussillon visade sig vara ekologiska eller biodynamiska.
– Att odla biodynamiskt innebär ett helhetstänkande som går längre än att enbart undvika besprutning. Vad som händer efter skörden är lika viktigt, men ej reglerat av ekocertifieringen: att skörda för hand i små korgar, att använda naturjäst istället för odlade jäststammar, att inte kylstabilisera vita viner. Det är mer riskfyllt – men det blir bättre viner, när man inte pillar sönder druvorna.
Enstaka biodynamiska viner finns hos specialbutikerna. Men Niklas Andersson ger hopp, även för dem som inte vill ge 300 kronor per flaska.
– Det är möjligt att producera prisvärda, biodynamiska viner. Särskilt i Languedoc-Roussillon där klimatet är gynnsamt. Det behövs bara större efterfrågan för att vi ska få se fler av dem här hemma.
Gunilla Kinn
Publicerat i nyhetsbrevet Veckans Eko från Ekolådan, vecka 21/2008.
– När stjärnrestauranger i Frankrike och England satsar på närodlade råvaror vill de också servera ekologiskt eller biodynamiskt framställda viner.
Niklas Andersson importerar sydfranska ekoviner till privatpersoner och vissa Stockholmskrogar, som Mathias Dahlgrens, och driver vinklubben Törstig.
Han tycker att ”vi ligger lite efter i Sverige” med ekoviner – men ser en kundkrets bland yngre, köpstarka som betalar för kvalitet.
Vinintresset omfattar alltfler kvinnor, och går ner i åldrarna. Detta tror Niklas Andersson innebär ökad efterfrågan på miljövänliga viner, av druvor som inte besprutats eller drivits fram med konstgödsel.
– Kvalitetsviner har varit ett gubbintresse. Det har varit gubbar som importerar, recenserar och köper viner. Nu är det annorlunda!
”Gubbar” eller ej – faktum är att just de som köpt exklusiva viner från smågårdar ofta är de som fått prima ekologisk vara, även om de inte efterlyst det. Men producenterna av dyra viner har inte trott att en miljömärkning skulle gynna marknadsföringen, tvärtom. Niklas Andersson säger att ”hans” vinbönder (exempel här) först nyligen insett att de med ekocertifiering kan nå nya kunder.
Systembolaget har en lång rad grönmärkta viner – från Europa, Argentina, Chile, USA, Sydafrika och Australien – i basutbudet. Försäljningen är blygsam, men ökar snabbt. Marknadsandelen är 1,3 procent för vita viner och 3 procent för röda (den större volymen beror på ett populärt lådvin).
– Kunderna efterfrågar mest billiga ekologiska viner. Under 70 kronor, där ser vi det största intresset, säger Lotta Holfve som är kategorichef för viner på Systembolaget.
– Vi skulle gärna bredda sortimentet. Men problemet har hittills varit att det är svårt att få tag på stora kvantiteter.
Niklas Andersson tycker att Systembolaget kunde puffa mer för ekoviner, i sina offertförfrågningar och gentemot kunderna. Han hoppas också att de börjar märka ut biodynamiskt odlade viner.
– Det finns en organisation, Demeter, som certifierar biodynamiska produkter i hela Europa, säger han.
– Systemets billigare ekoviner är gjorda på druvor som inte besprutats. Det är ju bra, men säger inget om hur det går till under skörden och i vineriet. Det känns inte så ekologiskt att man översvavlar och filtrerar sönder vinerna.
Hans eget intresse började när bra viner från favoritdistriktet Languedoc-Roussillon visade sig vara ekologiska eller biodynamiska.
– Att odla biodynamiskt innebär ett helhetstänkande som går längre än att enbart undvika besprutning. Vad som händer efter skörden är lika viktigt, men ej reglerat av ekocertifieringen: att skörda för hand i små korgar, att använda naturjäst istället för odlade jäststammar, att inte kylstabilisera vita viner. Det är mer riskfyllt – men det blir bättre viner, när man inte pillar sönder druvorna.
Enstaka biodynamiska viner finns hos specialbutikerna. Men Niklas Andersson ger hopp, även för dem som inte vill ge 300 kronor per flaska.
– Det är möjligt att producera prisvärda, biodynamiska viner. Särskilt i Languedoc-Roussillon där klimatet är gynnsamt. Det behövs bara större efterfrågan för att vi ska få se fler av dem här hemma.
Gunilla Kinn
Monday, March 10, 2008
Just nu i Japan
Återvinning, sopsortering och energieffektivitet är miljöområden där Japan håller sig väl framme. Men landet har haft svårt att klara Kyoto-kraven – och ekologisk mat är relativt dyr. Ekolådan har besökt Tokyo.
Publicerad i Ekolådans nyhetsbrev Veckans eko, 11/2008
– Alltfler japaner intresserar sig för ekologi, berättar skribenten Tamiko Hayashi som specialiserat sig på gröna frågor.
– Numera publicerar även modemagasinen miljöartiklar. Det har blivit inne med yoga och att cykla. Men ännu har bara en liten del av folket en medvetet hållbar livsstil.
Precis som i andra trendorienterade storstäder finns i Tokyo ett rikt utbud av butiker som säljer giftfria frukter och grönsaker, rättvisemärkt kaffe samt ekologiska viner och dito sake och shochu.
Tamiko Hayashi berättar om Ginza-restaurangen Dorobushi som serverar ekologisk mat, och om gården Pica några timmars resa från Tokyo, som odlar biodynamiskt och tar emot besökare. Flera företag levererar hem till kunderna.
Intresset för ekologisk mat ¬– yuuki shokuhin – har ökat efter flera livsmedelsskandaler. Som när spenat från Kina var kraftigt besprutad, eller när mjölk från ett inhemskt mejeri gjorde hundratals konsumenter sjuka.
Reglerna för vilka livsmedel som får kallas ekologiska är strikta, och än så länge har få gårdar låtit certifiera sig. Efterfrågan är större än utbudet.
– Det är rätt dyrt med ekologisk mat, säger Tamiko Hayashi.
– Men i stadsdelen där jag bor, Ayoama, finns en nedlagd skola med lotter där vi odlar tomater och aubergine.
I Japan bor 127 miljoner människor, på en yta mindre än Sveriges. Befolkningstätheten har lett till en rad miljöstrategier.
– Japan har en helhetssyn på sopsortering och återvinning som är intressant för Sverige, säger Izumi Tanaka som är miljöingenjör på ITPS’ (svenska Institutet för tillväxtpolitiska studier) Tokyo-kontor.
Att landet har brist på energikällor och är beroende av import har gjort att Japan alltsedan oljekrisens 70-tal effektiviserat sin energianvändning. Man förbrukar mindre energi än såväl EU som USA, Ryssland och Kina för att uppnå motsvarande välstånd.
Men bara några få procent är från förnyelsebara källor; det mesta är olja, kärnkraft och kol.
– Regeringen bedömer att sol- och vindkraft inte räcker långt för Japans energibehov, säger Izumi Tanaka.
Men den har stiftat en rad miljölagar, ger skatteavdrag för miljöbilar och vill stimulera miljöteknikföretag. För att konkurrera med Kina och Indien vill Japan bli en grön supermakt, och har en femtedel av världens ”clean tech”-industri (tvåa efter USA). Bensinsnåla bilar och bränsleceller är framgångsrika exportprodukter.
Trots höga ambitioner har Japan dock haft svårt att leva upp till åtagandena i Kyoto-protokollet från 1997. Som i alla andra länder har man sett en motsättning mellan miljö och ekonomisk tillväxt – och även om Japan har supermodern, spårbunden kollektivtrafik står flyg och bilar för stora koldioxidutsläpp.
Gunilla Kinn
Publicerad i Ekolådans nyhetsbrev Veckans eko, 11/2008
– Alltfler japaner intresserar sig för ekologi, berättar skribenten Tamiko Hayashi som specialiserat sig på gröna frågor.
– Numera publicerar även modemagasinen miljöartiklar. Det har blivit inne med yoga och att cykla. Men ännu har bara en liten del av folket en medvetet hållbar livsstil.
Precis som i andra trendorienterade storstäder finns i Tokyo ett rikt utbud av butiker som säljer giftfria frukter och grönsaker, rättvisemärkt kaffe samt ekologiska viner och dito sake och shochu.
Tamiko Hayashi berättar om Ginza-restaurangen Dorobushi som serverar ekologisk mat, och om gården Pica några timmars resa från Tokyo, som odlar biodynamiskt och tar emot besökare. Flera företag levererar hem till kunderna.
Intresset för ekologisk mat ¬– yuuki shokuhin – har ökat efter flera livsmedelsskandaler. Som när spenat från Kina var kraftigt besprutad, eller när mjölk från ett inhemskt mejeri gjorde hundratals konsumenter sjuka.
Reglerna för vilka livsmedel som får kallas ekologiska är strikta, och än så länge har få gårdar låtit certifiera sig. Efterfrågan är större än utbudet.
– Det är rätt dyrt med ekologisk mat, säger Tamiko Hayashi.
– Men i stadsdelen där jag bor, Ayoama, finns en nedlagd skola med lotter där vi odlar tomater och aubergine.
I Japan bor 127 miljoner människor, på en yta mindre än Sveriges. Befolkningstätheten har lett till en rad miljöstrategier.
– Japan har en helhetssyn på sopsortering och återvinning som är intressant för Sverige, säger Izumi Tanaka som är miljöingenjör på ITPS’ (svenska Institutet för tillväxtpolitiska studier) Tokyo-kontor.
Att landet har brist på energikällor och är beroende av import har gjort att Japan alltsedan oljekrisens 70-tal effektiviserat sin energianvändning. Man förbrukar mindre energi än såväl EU som USA, Ryssland och Kina för att uppnå motsvarande välstånd.
Men bara några få procent är från förnyelsebara källor; det mesta är olja, kärnkraft och kol.
– Regeringen bedömer att sol- och vindkraft inte räcker långt för Japans energibehov, säger Izumi Tanaka.
Men den har stiftat en rad miljölagar, ger skatteavdrag för miljöbilar och vill stimulera miljöteknikföretag. För att konkurrera med Kina och Indien vill Japan bli en grön supermakt, och har en femtedel av världens ”clean tech”-industri (tvåa efter USA). Bensinsnåla bilar och bränsleceller är framgångsrika exportprodukter.
Trots höga ambitioner har Japan dock haft svårt att leva upp till åtagandena i Kyoto-protokollet från 1997. Som i alla andra länder har man sett en motsättning mellan miljö och ekonomisk tillväxt – och även om Japan har supermodern, spårbunden kollektivtrafik står flyg och bilar för stora koldioxidutsläpp.
Gunilla Kinn
Friday, October 12, 2007
Gore tippas bli Vita husets klimatambassadör
New York (TT)
Att Nobels fredspris i år tilldelas klimataktivisten Al Gore har satt fart på spekulationerna om att den förre vicepresidenten borde ställa upp i 2008 års presidentval.
Al Gore får ständigt frågan – och varje gång förnekar han alla planer på att åter söka jobbet som USA:s president. Han brukar säga att hans mål är att få alla kandidater att tala klimatpolitik.
Och varför skulle han vilja pulsa i New Hampshires snödrivor och kampanja i Iowas bondbygder till vinterns primärval? Efter några år som osynlig förlorare efter valet 2000 tas Gore nu emot som en rockstjärna, och kan få vilken ledare som helst att lyssna till hans budskap om global uppvärmning. Som presidentkandidat skulle hans roll bli mindre fri.
Nätrötter
Men demokratiska gräsrotsgrupper runtom i USA noterar att han inte uteslutit något, och hoppas att de kan övertala honom. Grupperna är små – men många. De finns på Internet, främst sajten Draft Gore ("Värva Gore").
Häromdagen vädjade rörelsen i ett öppet brev i New York Times till Al Gore att ställa upp - för att de anser att det är hans moraliska plikt. Och de använde högstämda ord:
"Herr vicepresident, det finns tid för politiker och det finns tid för hjältar. Amerika och Jorden behöver en hjälte nu. . . Snälla, anta den här utmaningen, annars får du och miljoner människor leva i ovetskap om hur det hade kunnat bli".
Förre presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter har ringt Al Gore och tjatat om att han ska ställa upp – så många gånger att Gore bett honom sluta, berättade Carter i en tv-intervju på fredagen.
Mot Irakkriget
Fredspriset dämpade inte anhängarnas entusiasm, tvärtom. Men det är inte Al Gores engagemang för klimatfrågorna som främst väcker förhoppningar – utan en kombination av flera saker.
Där finns en stark känsla av att Gore var den rättmätige segraren i valet 2000, och därför "borde" få chans att avlösa George W Bush i Vita huset. Dessutom handlar det om att Gore tidigt var emot Irakkriget, och där har opinionen hunnit i kapp.
Han uppfattas också som en god ledare, som skulle ha en bättre chans än andra demokratiska kandidater – som Hillary Clinton – att vinna valet. Att han på senare år fått utlopp för sitt miljöengagemang – som medarbetarna bad honom tona ner – har visat att han inte var den tråkige "Al Bore" han utmålades som i valkampanjen 2000.
Ambassadör
Såväl Hillary Clinton som John Edwards kom på fredagen med positiva uttalanden om att Al Gore fått dela Nobels fredspris. Konservativa kommentatorer påminde dock om Gores hyckleri med sitt jetflygande, utmålade honom som utvecklingspessimist och menade att Nobels fredspris nu förlorar i styrka.
Enligt sajten www.politico.com surras det i Washington om att Al Gore snarare än att kandidera till Vita huset skulle kunna bli ett slags resande ambassadör i globala klimatfrågor - i händelse av en demokratisk seger.
Gunilla Kinn/TT
Att Nobels fredspris i år tilldelas klimataktivisten Al Gore har satt fart på spekulationerna om att den förre vicepresidenten borde ställa upp i 2008 års presidentval.
Al Gore får ständigt frågan – och varje gång förnekar han alla planer på att åter söka jobbet som USA:s president. Han brukar säga att hans mål är att få alla kandidater att tala klimatpolitik.
Och varför skulle han vilja pulsa i New Hampshires snödrivor och kampanja i Iowas bondbygder till vinterns primärval? Efter några år som osynlig förlorare efter valet 2000 tas Gore nu emot som en rockstjärna, och kan få vilken ledare som helst att lyssna till hans budskap om global uppvärmning. Som presidentkandidat skulle hans roll bli mindre fri.
Nätrötter
Men demokratiska gräsrotsgrupper runtom i USA noterar att han inte uteslutit något, och hoppas att de kan övertala honom. Grupperna är små – men många. De finns på Internet, främst sajten Draft Gore ("Värva Gore").
Häromdagen vädjade rörelsen i ett öppet brev i New York Times till Al Gore att ställa upp - för att de anser att det är hans moraliska plikt. Och de använde högstämda ord:
"Herr vicepresident, det finns tid för politiker och det finns tid för hjältar. Amerika och Jorden behöver en hjälte nu. . . Snälla, anta den här utmaningen, annars får du och miljoner människor leva i ovetskap om hur det hade kunnat bli".
Förre presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter har ringt Al Gore och tjatat om att han ska ställa upp – så många gånger att Gore bett honom sluta, berättade Carter i en tv-intervju på fredagen.
Mot Irakkriget
Fredspriset dämpade inte anhängarnas entusiasm, tvärtom. Men det är inte Al Gores engagemang för klimatfrågorna som främst väcker förhoppningar – utan en kombination av flera saker.
Där finns en stark känsla av att Gore var den rättmätige segraren i valet 2000, och därför "borde" få chans att avlösa George W Bush i Vita huset. Dessutom handlar det om att Gore tidigt var emot Irakkriget, och där har opinionen hunnit i kapp.
Han uppfattas också som en god ledare, som skulle ha en bättre chans än andra demokratiska kandidater – som Hillary Clinton – att vinna valet. Att han på senare år fått utlopp för sitt miljöengagemang – som medarbetarna bad honom tona ner – har visat att han inte var den tråkige "Al Bore" han utmålades som i valkampanjen 2000.
Ambassadör
Såväl Hillary Clinton som John Edwards kom på fredagen med positiva uttalanden om att Al Gore fått dela Nobels fredspris. Konservativa kommentatorer påminde dock om Gores hyckleri med sitt jetflygande, utmålade honom som utvecklingspessimist och menade att Nobels fredspris nu förlorar i styrka.
Enligt sajten www.politico.com surras det i Washington om att Al Gore snarare än att kandidera till Vita huset skulle kunna bli ett slags resande ambassadör i globala klimatfrågor - i händelse av en demokratisk seger.
Gunilla Kinn/TT
Wednesday, May 03, 2006
Klimatförändringarna påverkar livet på Grönland
Publicerad i Miljöaktuellt, majnumret 2006.
Livsvillkoren för Arktis fyra miljoner invånare förändras i grunden när temperaturen stiger så att isen sakta smälter.
Grönlänningar som lever av säljakt och fiske vittnar om hur vädret och isläget blivit omöjligt att förutse – och att de har fått svårare att försörja sig. Deras tusenåriga kultur riskerar att försvinna.
Miljöaktuellt har besökt Ilulissat på den grönländska västkusten.
– Förr kunde vi fråga de äldre om hur vädret skulle bli dagen därpå. De kunde ofta svara bara genom att se på molnen. Men det är omöjligt nu, säger Ole Thorleifsen.
Det är en vanlig förmiddag i småbåtshamnen i Ilulissat, Grönlands tredje största samhälle med några tusen invånare. Måsarna kretsar kraxande över bryggorna. Fiskarna lossar morgonens fångst, reder ut sina nät och sköter om dieselmotorerna. De pratar med varandra om så’nt fiskare alltid pratat om: var stimmen går till, de senaste försäljningspriserna, dagens skvaller i Ilulissat.
Men det stora samtalsämnet är väder och vind, och varför klimatet blivit så konstigt.
– Självklart diskuterar vi klimatförändringarna. Det är ju vädret som bestämmer vår existens!
Ole Thorleifsen är entreprenör och hör till den yngre generationen grönlänningar. Han både fiskar och jagar säl – men har också studerat flera år i Danmark, jobbar som lokalpolitiker, sänder radio och har planer på att starta såväl hundslädsturer för turister som en fiskförädlingsindustri.
– De senaste tio åren har förändringarna varit stora. När jag började som fiskare körde vi hundsläde över Ilulissat-fjordens isar under vinterhalvåret. Nu får vi gå ut med båtarna nästan året om, och använder hundarna mest på inlandsisen.
Fiskarna berättar att de perioder då isen vare sig bär eller brister, så att varken hundspann eller båt fungerar när de ska jaga eller fiska, blivit betydligt längre. Det är svårare att planera färderna – och vanligare att männen råkar ramla i det kalla vattnet, eftersom isen är tunnare och tinar snabbare än förr.
– Det går mycket långsammare att köra på inlandsisen, eftersom det blivit mindre snö. Färder som brukade ta två eller tre dagar tar nu fyra, suckar Nils Gundel.
Han har 19 draghundar som han ibland tvingas utfordra med dyr importerad hundmat, istället för det allmer sällsynta sälköttet.
– Nu kommer späckhuggarna in närmare land och tar sälarna, eftersom det finns så lite is i fjorden. Så det blir färre sälar för oss att fånga.
Nils Gundel kör ut ur hamnen med sin snurra, mot Ilulissat-fjorden där det ena spektakulära isberget efter det andra pumpas ut från världens snabbaste glaciär.
– Förr blåste det inte så mycket som det gör nu, men det var betydligt kallare. Havet har knappt frusit till ordentligt på vintrarna de senaste fem, sex åren.
Den väderbitne fiskaren pekar ut mot ön Qeqertarsuaq en bit ut.
– Dit brukade vi köra med hundspannen utan problem när isen låg. Men det har inte varit möjligt på tio år.
En rad larmrapporter har visat att isen i Arktis, områdena norr om polcirkeln, på många håll tycks smälta snabbare än vad klimatforskarna förväntat. Temperaturförändringarna är upp till tre gånger snabbare på Grönland än det globala medelvärdet.
– Arktis är som en barometer. Det som händer här det närmaste decenniet ger en bild av vad som kan ske på resten av planeten de kommande 30 åren, säger den amerikanske klimatforskaren Bob Corell, som besöker Ilulissat för att sprida nya rön till besökande politiker.
Han var ordförande för Arktiska rådets omfattande utredning Arctic Climate Impact Assessment. Rådet är ett mellanstatligt samarbete, där alla länder med arktiska områden ingår: Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Ryssland, Kanada och USA.
Rapporten kom 2004, bygger på intervjuer med tusentals människor som lever i Arktis och hundratals forskares studier. Den citeras flitigt i debatten om klimatförändringar.
– Att stora delar av Arktis värms upp är ett faktum. Här är det isfritt nu. Det var det inte för tio år sedan, säger Robert Corell och ser ut över Ilulissat-fjorden.
– Och de små sjöar av smältvatten som nu finns uppe på inlandsisen existerade inte när jag började resa hit för 25 år sedan, eller ens för tio år sedan.
Av flera anledningar angår detta även människor som inte lever i Arktis. Som att smältvattnet från glaciärerna bidrar till höjda havsvattennivåer. Låglänta öar och kusttrakter i andra delar av världen riskerar att översvämmas. Ö-stater som Tuvalu, med en snitthöjd på bara ett par meter, riskerar att helt försvinna, liksom stora delar av Bangladesh.
Skulle den grönländska inlandsisen smälta helt och hållet skulle jordens havsnivåer stiga med sex–sju meter. Men konsekvenserna är enorma även vid lägre nivåer: exempelvis lever minst 100 miljoner människor i världen på nivåer som ligger under en meter över havsytan.
För inuiter och andra folkgrupper i Arktis är utvecklingen förödande. I tusentals år har de utvecklat en livsstil anpassad till isen och snön, i ett klimat på gränsen av vad människor klarar. Med en allt snabbare uppvärmning hotas de rester som finns kvar av traditionell fångstkultur. Även om Grönland i många avseenden är ett modernt samhälle bygger grönlänningarnas nationella identitet på uråldriga traditioner kring jakt och fiske – liksom de andra inuiternas, i Alaska, Kanada och Ryssland.
Cirka 10 000 människor, en femtedel av Grönlands befolkning, bor i små självhushållande byar. De som inte längre kan leva på jakt och fiske tvingas flytta in till de större samhällena: Nuuk, Sisimut och Ilulissat. De blir “miljöflyktingar”, ofta utan möjlighet att försörja sig annat än genom socialbidrag. Decenniers erfarenhet visar att det är sådana inflyttare, som förlorat sin kultur och identitet, som blir socialt utslagna och ofta alkoholiserade.
– Vi inuiter kan inte gå till snabbköpet och handla mat bara för att vi inte kan jaga säl till middagsmat, förklarade Sheila Watt-Cloutier på FN:s klimatkonferens i Montreal i december.
– Var skulle folk få pengar till det? Där vi bor finns det inga andra försörjningsmöjligheter!
Sheila Watt-Cloutier kommer från norra Kanada och är ordförande för en samarbetsorganisation för världens inuiter. I december anmälde den USA till Mellanstatliga amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, en del av OAS (Amerikanska staters organisation).
Anmälan gällde “övergrepp” (violations) på mänskliga rättigheter, som resultat av klimatförändringar. Organisationen anser att USA är ansvarig för dem, på grund av landets stora användning av växthuseffekt-drivande utsläpp som snabbar på uppvärmningen.
– Vår kultur går inte att skilja från vår fysiska omgivning. När isen smälter undermineras hela vår existens. Vi anser att USA ska ställas till ansvar för detta, för enligt en rad internationella konventioner och deklarationer som Washington skrivit under är USA skyldigt att skydda våra grundläggande rättigheter till egendom, hälsa, liv och försörjning.
OAS-kommissionen för mänskliga rättigheter utreder för närvarande ärendet, men den är tandlös och utdömer inga straff.
– Jag är medveten om att vi kanske inte får USA fällt, säger Sheila Watt-Cloutier.
– Men jag vill göra vad som står i min makt för att uppmärksamma att inuiternas uråldriga kultur håller på att försvinna.
– Mänskliga rättigheter kommer in alltmer i miljödebatten, kommenterar Bob Corell.
– Alla människor måste ha rätt att få bevara sin kultur, även om den inte är så high tech.
Bland de grönländska fiskarna och jägarna växer det fram en allt starkare medvetenhet om att de ändrade väderförhållandena de märkt av har att göra med hur människor i de industrialiserade länderna lever.
– Alla vet nog inte hur vi här uppe drabbas om snö och is smälter, funderar Ole Thorleifsen.
Fiskargubbarna på bryggan tycker det är skönt att han sköter snacket, så slipper de försöka svara på frågorna på danska. Men de nickar instämmande när han förhoppningsfullt fortsätter:
– Om tio, femton år önskar jag att vi har det gamla, riktiga vädret tillbaka igen. Vi hoppas att USA och andra länder trappar ner på sina utsläpp, om det är det som de konstiga klimatförändringarna beror på.
Text och foto: Gunilla Kinn
Fotnot: Gunilla Kinn är frilansjournalist. Hon var med på Greenpeaces fartyg Arctic Sunrise som betalande passagerare, under en del av deras Grönlandsexpedition Project Thin Ice 2005.
Några exempel på effekter av stigande temperaturer i Arktis:
• Permafrosten (tjälen) släpper, vilket gett svåra sättningsskador på byggnader i Sibirien och Alaska.
• Arktis’ isbjörnar får svårare att hitta föda – färre isflak gör det svårare att komma åt de sälar som de lever av
• Flora och fauna förändras. Sälar, valrossar och vissa fågelarter minskar i antal.
• Farleden norr om Europa och Sibirien kan bli navigeringsbar 3–6 månader om året istället för som nu 20–30 dagar. Detta får (handels)politiska konsekvenser, eftersom rutten är 45 % kortare för transporter mellan Europa och Asien än via Suez-kanalen.
– Om dessa förändringar är positiva eller negativa beror på, kommenterar klimatforskaren Bob Corell.
– Är man ryss bosatt i Murmansk tycker man nog att det är toppen att farleden dit blir isfri längre perioder. Men är man inuit beroende av isbjörnsfångst är det en katastrof.
Mer information:
Arctic Climate Impact Assessment, http://www.acia.uaf.edu
Bildtexter
Grönland 1
Både fiskare och säljägare har fått det svårare att klara sig de senaste åren. Bilden är från fiske-hamnen i Grönlands lilla “huvudstad” Nuuk (Godthåb på danska) dit alltfler grönlänningar flyttar.
Grönland 2 och 3
På Brättet, marknaden i Nuuks hamn, säljs bland annat sälkött och lax.
Grönland 4
...och i rummet intill styckas de nyfångade sälarna.
Grönland 5
En fiskebåt stävar ut i Diskobukten, utanför Ilulissat.
Grönland 6
Inloppet till Ilulissats hamn och Diskobukten, med glaciärens utlopp (Ilulissatfjorden) i bakgrunden.
Grönland 7 och 8
Fiskarna i Ilulissat hamn är eniga: De kan inte förutspå vädret längre.
Grönland 9 och 10
Nils Gundel
Grönland 11
– Vi kan inte längre räkna med vädret, säger Ole Thorleifsen.
Grönland 12
Fiskare i Ilulissat, tyvärr utan känt namn.
Grönland 13
– Kamikerna, de traditionella sälskinnsstövlarna, som vi grönländskor kan sy ser inte ut som de ska längre. Skinnet har blivit gulare de senaste åren, säger Hansigne Rasmussen, fiskarhustru i Ilulissat och visar på en docka hur kamikerna ser ut.
Grönland 14
Ilulissat har ett “miljonprograms”-område i miniatyr, där fiskeredskapen hänger på tork.
Grönland 15
Solnedgång vid Ilulissat-fjorden. Turismen till Alaska och Grönland lär ha ökat på grund av de ökande temperaturerna – folk vill se glaciärerna innan de försvinner... Dessa isberg finns sedan några år med på Unescos världsarvslista.
Grönland 16 och 17
Glaciär vid Petershavn, norr om Ilulissat. Här kalvar inlandsisen, som täcker drygt 80 procent av Grönlands yta, stora isblock.
Grönland 18
En av ett halvdussin små smältvattenssjöar uppe på inlandsisen.
Grönland 19
En av de “tunnlar” som smältvattnet tar sig fram genom. Enligt vissa forskare fungerar det som “glidmedel” för glaciärer som börjat röra sig snabbare.
Grönland 20
Bob Corell, en av världens främsta experter på klimatförändringar i Arktis.
Grönland 21
Glaciologen Jason Box från Ohio State University, här med en besättningsmedlem från Greenpeace, samlar in vattenprover till sin forskning om smältvatten, som bland annat handlar om hur glaciärerna rör sig snabbare på grund av höjda temperaturer.
Livsvillkoren för Arktis fyra miljoner invånare förändras i grunden när temperaturen stiger så att isen sakta smälter.
Grönlänningar som lever av säljakt och fiske vittnar om hur vädret och isläget blivit omöjligt att förutse – och att de har fått svårare att försörja sig. Deras tusenåriga kultur riskerar att försvinna.
Miljöaktuellt har besökt Ilulissat på den grönländska västkusten.
– Förr kunde vi fråga de äldre om hur vädret skulle bli dagen därpå. De kunde ofta svara bara genom att se på molnen. Men det är omöjligt nu, säger Ole Thorleifsen.
Det är en vanlig förmiddag i småbåtshamnen i Ilulissat, Grönlands tredje största samhälle med några tusen invånare. Måsarna kretsar kraxande över bryggorna. Fiskarna lossar morgonens fångst, reder ut sina nät och sköter om dieselmotorerna. De pratar med varandra om så’nt fiskare alltid pratat om: var stimmen går till, de senaste försäljningspriserna, dagens skvaller i Ilulissat.
Men det stora samtalsämnet är väder och vind, och varför klimatet blivit så konstigt.
– Självklart diskuterar vi klimatförändringarna. Det är ju vädret som bestämmer vår existens!
Ole Thorleifsen är entreprenör och hör till den yngre generationen grönlänningar. Han både fiskar och jagar säl – men har också studerat flera år i Danmark, jobbar som lokalpolitiker, sänder radio och har planer på att starta såväl hundslädsturer för turister som en fiskförädlingsindustri.
– De senaste tio åren har förändringarna varit stora. När jag började som fiskare körde vi hundsläde över Ilulissat-fjordens isar under vinterhalvåret. Nu får vi gå ut med båtarna nästan året om, och använder hundarna mest på inlandsisen.
Fiskarna berättar att de perioder då isen vare sig bär eller brister, så att varken hundspann eller båt fungerar när de ska jaga eller fiska, blivit betydligt längre. Det är svårare att planera färderna – och vanligare att männen råkar ramla i det kalla vattnet, eftersom isen är tunnare och tinar snabbare än förr.
– Det går mycket långsammare att köra på inlandsisen, eftersom det blivit mindre snö. Färder som brukade ta två eller tre dagar tar nu fyra, suckar Nils Gundel.
Han har 19 draghundar som han ibland tvingas utfordra med dyr importerad hundmat, istället för det allmer sällsynta sälköttet.
– Nu kommer späckhuggarna in närmare land och tar sälarna, eftersom det finns så lite is i fjorden. Så det blir färre sälar för oss att fånga.
Nils Gundel kör ut ur hamnen med sin snurra, mot Ilulissat-fjorden där det ena spektakulära isberget efter det andra pumpas ut från världens snabbaste glaciär.
– Förr blåste det inte så mycket som det gör nu, men det var betydligt kallare. Havet har knappt frusit till ordentligt på vintrarna de senaste fem, sex åren.
Den väderbitne fiskaren pekar ut mot ön Qeqertarsuaq en bit ut.
– Dit brukade vi köra med hundspannen utan problem när isen låg. Men det har inte varit möjligt på tio år.
En rad larmrapporter har visat att isen i Arktis, områdena norr om polcirkeln, på många håll tycks smälta snabbare än vad klimatforskarna förväntat. Temperaturförändringarna är upp till tre gånger snabbare på Grönland än det globala medelvärdet.
– Arktis är som en barometer. Det som händer här det närmaste decenniet ger en bild av vad som kan ske på resten av planeten de kommande 30 åren, säger den amerikanske klimatforskaren Bob Corell, som besöker Ilulissat för att sprida nya rön till besökande politiker.
Han var ordförande för Arktiska rådets omfattande utredning Arctic Climate Impact Assessment. Rådet är ett mellanstatligt samarbete, där alla länder med arktiska områden ingår: Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Ryssland, Kanada och USA.
Rapporten kom 2004, bygger på intervjuer med tusentals människor som lever i Arktis och hundratals forskares studier. Den citeras flitigt i debatten om klimatförändringar.
– Att stora delar av Arktis värms upp är ett faktum. Här är det isfritt nu. Det var det inte för tio år sedan, säger Robert Corell och ser ut över Ilulissat-fjorden.
– Och de små sjöar av smältvatten som nu finns uppe på inlandsisen existerade inte när jag började resa hit för 25 år sedan, eller ens för tio år sedan.
Av flera anledningar angår detta även människor som inte lever i Arktis. Som att smältvattnet från glaciärerna bidrar till höjda havsvattennivåer. Låglänta öar och kusttrakter i andra delar av världen riskerar att översvämmas. Ö-stater som Tuvalu, med en snitthöjd på bara ett par meter, riskerar att helt försvinna, liksom stora delar av Bangladesh.
Skulle den grönländska inlandsisen smälta helt och hållet skulle jordens havsnivåer stiga med sex–sju meter. Men konsekvenserna är enorma även vid lägre nivåer: exempelvis lever minst 100 miljoner människor i världen på nivåer som ligger under en meter över havsytan.
För inuiter och andra folkgrupper i Arktis är utvecklingen förödande. I tusentals år har de utvecklat en livsstil anpassad till isen och snön, i ett klimat på gränsen av vad människor klarar. Med en allt snabbare uppvärmning hotas de rester som finns kvar av traditionell fångstkultur. Även om Grönland i många avseenden är ett modernt samhälle bygger grönlänningarnas nationella identitet på uråldriga traditioner kring jakt och fiske – liksom de andra inuiternas, i Alaska, Kanada och Ryssland.
Cirka 10 000 människor, en femtedel av Grönlands befolkning, bor i små självhushållande byar. De som inte längre kan leva på jakt och fiske tvingas flytta in till de större samhällena: Nuuk, Sisimut och Ilulissat. De blir “miljöflyktingar”, ofta utan möjlighet att försörja sig annat än genom socialbidrag. Decenniers erfarenhet visar att det är sådana inflyttare, som förlorat sin kultur och identitet, som blir socialt utslagna och ofta alkoholiserade.
– Vi inuiter kan inte gå till snabbköpet och handla mat bara för att vi inte kan jaga säl till middagsmat, förklarade Sheila Watt-Cloutier på FN:s klimatkonferens i Montreal i december.
– Var skulle folk få pengar till det? Där vi bor finns det inga andra försörjningsmöjligheter!
Sheila Watt-Cloutier kommer från norra Kanada och är ordförande för en samarbetsorganisation för världens inuiter. I december anmälde den USA till Mellanstatliga amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, en del av OAS (Amerikanska staters organisation).
Anmälan gällde “övergrepp” (violations) på mänskliga rättigheter, som resultat av klimatförändringar. Organisationen anser att USA är ansvarig för dem, på grund av landets stora användning av växthuseffekt-drivande utsläpp som snabbar på uppvärmningen.
– Vår kultur går inte att skilja från vår fysiska omgivning. När isen smälter undermineras hela vår existens. Vi anser att USA ska ställas till ansvar för detta, för enligt en rad internationella konventioner och deklarationer som Washington skrivit under är USA skyldigt att skydda våra grundläggande rättigheter till egendom, hälsa, liv och försörjning.
OAS-kommissionen för mänskliga rättigheter utreder för närvarande ärendet, men den är tandlös och utdömer inga straff.
– Jag är medveten om att vi kanske inte får USA fällt, säger Sheila Watt-Cloutier.
– Men jag vill göra vad som står i min makt för att uppmärksamma att inuiternas uråldriga kultur håller på att försvinna.
– Mänskliga rättigheter kommer in alltmer i miljödebatten, kommenterar Bob Corell.
– Alla människor måste ha rätt att få bevara sin kultur, även om den inte är så high tech.
Bland de grönländska fiskarna och jägarna växer det fram en allt starkare medvetenhet om att de ändrade väderförhållandena de märkt av har att göra med hur människor i de industrialiserade länderna lever.
– Alla vet nog inte hur vi här uppe drabbas om snö och is smälter, funderar Ole Thorleifsen.
Fiskargubbarna på bryggan tycker det är skönt att han sköter snacket, så slipper de försöka svara på frågorna på danska. Men de nickar instämmande när han förhoppningsfullt fortsätter:
– Om tio, femton år önskar jag att vi har det gamla, riktiga vädret tillbaka igen. Vi hoppas att USA och andra länder trappar ner på sina utsläpp, om det är det som de konstiga klimatförändringarna beror på.
Text och foto: Gunilla Kinn
Fotnot: Gunilla Kinn är frilansjournalist. Hon var med på Greenpeaces fartyg Arctic Sunrise som betalande passagerare, under en del av deras Grönlandsexpedition Project Thin Ice 2005.
Några exempel på effekter av stigande temperaturer i Arktis:
• Permafrosten (tjälen) släpper, vilket gett svåra sättningsskador på byggnader i Sibirien och Alaska.
• Arktis’ isbjörnar får svårare att hitta föda – färre isflak gör det svårare att komma åt de sälar som de lever av
• Flora och fauna förändras. Sälar, valrossar och vissa fågelarter minskar i antal.
• Farleden norr om Europa och Sibirien kan bli navigeringsbar 3–6 månader om året istället för som nu 20–30 dagar. Detta får (handels)politiska konsekvenser, eftersom rutten är 45 % kortare för transporter mellan Europa och Asien än via Suez-kanalen.
– Om dessa förändringar är positiva eller negativa beror på, kommenterar klimatforskaren Bob Corell.
– Är man ryss bosatt i Murmansk tycker man nog att det är toppen att farleden dit blir isfri längre perioder. Men är man inuit beroende av isbjörnsfångst är det en katastrof.
Mer information:
Arctic Climate Impact Assessment, http://www.acia.uaf.edu
Bildtexter
Grönland 1
Både fiskare och säljägare har fått det svårare att klara sig de senaste åren. Bilden är från fiske-hamnen i Grönlands lilla “huvudstad” Nuuk (Godthåb på danska) dit alltfler grönlänningar flyttar.
Grönland 2 och 3
På Brättet, marknaden i Nuuks hamn, säljs bland annat sälkött och lax.
Grönland 4
...och i rummet intill styckas de nyfångade sälarna.
Grönland 5
En fiskebåt stävar ut i Diskobukten, utanför Ilulissat.
Grönland 6
Inloppet till Ilulissats hamn och Diskobukten, med glaciärens utlopp (Ilulissatfjorden) i bakgrunden.
Grönland 7 och 8
Fiskarna i Ilulissat hamn är eniga: De kan inte förutspå vädret längre.
Grönland 9 och 10
Nils Gundel
Grönland 11
– Vi kan inte längre räkna med vädret, säger Ole Thorleifsen.
Grönland 12
Fiskare i Ilulissat, tyvärr utan känt namn.
Grönland 13
– Kamikerna, de traditionella sälskinnsstövlarna, som vi grönländskor kan sy ser inte ut som de ska längre. Skinnet har blivit gulare de senaste åren, säger Hansigne Rasmussen, fiskarhustru i Ilulissat och visar på en docka hur kamikerna ser ut.
Grönland 14
Ilulissat har ett “miljonprograms”-område i miniatyr, där fiskeredskapen hänger på tork.
Grönland 15
Solnedgång vid Ilulissat-fjorden. Turismen till Alaska och Grönland lär ha ökat på grund av de ökande temperaturerna – folk vill se glaciärerna innan de försvinner... Dessa isberg finns sedan några år med på Unescos världsarvslista.
Grönland 16 och 17
Glaciär vid Petershavn, norr om Ilulissat. Här kalvar inlandsisen, som täcker drygt 80 procent av Grönlands yta, stora isblock.
Grönland 18
En av ett halvdussin små smältvattenssjöar uppe på inlandsisen.
Grönland 19
En av de “tunnlar” som smältvattnet tar sig fram genom. Enligt vissa forskare fungerar det som “glidmedel” för glaciärer som börjat röra sig snabbare.
Grönland 20
Bob Corell, en av världens främsta experter på klimatförändringar i Arktis.
Grönland 21
Glaciologen Jason Box från Ohio State University, här med en besättningsmedlem från Greenpeace, samlar in vattenprover till sin forskning om smältvatten, som bland annat handlar om hur glaciärerna rör sig snabbare på grund av höjda temperaturer.
Subscribe to:
Posts (Atom)