Barack Obama skriver nu in sig i historieböckerna för andra gången. Han hamnade där för evigt, när han som förste svarte amerikan nådde Vita huset. Genom att baxa igenom sin hjärtefråga, att låta sjukförsäkringssystemet omfatta fler, lyckas presidenten med en reform där hans företrädare gått bet i decennier.
Utskickat till Sveriges nyhetsredaktioner genom TT, den 22 mars 2010
Theodore Roosevelt, Harry Truman, John F Kennedy, Richard Nixon och Bill Clinton. Listan över de presidenter som velat införa en bred sjukförsäkringslösning i USA, men misslyckats, är lång och sträcker sig till 1900-talets början.
President Barack Obama kan nu istället sälla sig till Franklin D Roosevelt, som införde socialförsäkringssystemet 1935 och Lyndon B Johnson, som 1965 drev igenom Medicare och Medicaid (vårdgarantier för äldre och handikappade respektive fattiga).
Rimligen drog han en stor suck av lättnad när representanthuset igår till sist röstade igenom förslaget, med 219 röster mot 212. Det senaste året har varit motigt för Obama. Hans ledarskapsförmåga har ifrågasatts. Sjukvårdsfrågan har slukat all kraft, och det egna partiet har splittrats i falanger.
Washingtons förståsigpåare lär nu ägna mer tid åt att analysera vad reformen betyder för det politiska spelet, än för de minst 32 miljoner människor som får tillgång till bättre sjukvård.
För även om Obama, med god hjälp från representanthusets ledande demokrat Nancy Pelosi – som med lock, pock och kohandel fick ihop den nödvändiga majoriteten – kammat hem en viktig seger har sjukvårdsdebatten haft ett högt pris.
Presidenten har helt misslyckats med att få stöd från den republikanska sidan, som nu hoppas kunna exploatera att allmänheten är tveksam till sjukförsäkringspaketet och de osäkerheter som finns vad gäller dess framtida kostnader.
Obama har själv raljerat över hur det hela behandlas som en sporthändelse av kommentatorerna i kabel-TV. Men Vita huset väntas nu sätta snurr på en stor PR-kampanj för att förankra reformen hos vanligt folk – inte minst för att hjälpa de demokrater som är oroliga för att inte bli omvalda till kongressen i höst.
Bland annat lär Obamas stab försöka visa att det blir fler arbetstillfällen, i och med att fler småföretag vågar anställa folk när det blir lättare att ge dem sjukförsäkring. Jobben och ekonomin är nämligen de stora valfrågorna.
Demokraterna kalylerar nog också med att republikanerna gick för långt i att påstå att USA nu tar ett stort steg mot "socialism". Det paket som antagits har nämligen stora likheter med tidigare republikanska förslag.
Presidenten är övertygad om att det komplicerade paket som nu går igenom på sikt sparar pengar, genom att minska belastningen på akutsjukvården. Hur väl det stämmer kan bara framtiden utvisa.
Men även om Barack Obama får igenom sitt viktigaste vallöfte är det uppenbart att han misslyckats med en annan hjärtesak: att få breda uppgörelser över partigränserna.
Debatten om sjukförsäkringar försvinner knappast från agendan – men kan nu lämna plats åt andra minst lika viktiga frågor där USA har problem: budgetunderskottet, arbetslösheten, finanssystemet, immigrationen, utbildningen och infrastrukturen.
Gunilla Kinn
Sjukförsäkring obligatorisk för de flesta amerikaner
Detta innebär sjukförsäkringspaketet, som nu antas och fasas in till och med 2014:
• USA:s befintliga system – med sjukvård genom privata försäkringslösningar – byggs ut.
• 32 miljoner fler amerikaner än idag väntas få tillgång till sjukvård genom försäkringar.
• 23 miljoner ännu oförsäkrade (en tredjedel av dessa är illegala invandrare).
• statliga subventioner på 940 miljarder dollar under tio år ges, för att låginkomsttagare ska kunna teckna försäkringar.
• böter till den som inte tecknar försäkring.
• hårdare regleringar av försäkringsbolagen, som inte får neka sjuka att teckna försäkring till rimliga premier.
• barn ingår i föräldrarnas försäkringar till och med 26 års ålder.
• delstatliga “börser” för försäkringar.
• bättre avdragsmöjligheter till småföretag som ger anställda försäkring.
• skattehöjningar för höginkomsttagare.
Showing posts with label • TT. Show all posts
Showing posts with label • TT. Show all posts
Monday, March 22, 2010
Sunday, December 14, 2008
Tiotusentals gräsrötter pratar politik i USA
Linda Prine (på pallen) är läkare men också aktiv i miljörörelsen i New York. Under Barack Obamas kampanj upplät hon sin lägenhet till volontärer som kom dit för att ringa till tveksamma väljare i andra delar av USA tillsammans.
Denna lördagseftermiddag har en grupp Obama-anhängare samlats hos henne för att diskutera vad de vill göra av kampanjtemat "Yes, we can!". Louisa Gilbert, med en bärbar dator i knäet, för protokoll och ser till att deltagarnas synpunkter vidarebefordras till Obamas stab.
New York (TT)
Barack Obamas valkampanj växte till en folkrörelse, som fick miljoner medborgare att engagera sig. Idén är att fortsätta förankra politiken bland dem även efter valet. Tusentals vardagsrum över hela USA blev i helgen arenor för politiska samtal.
– Det här är otroligt – när träffade ni främlingar hemma hos någon och pratade politik senast?
Louisa Gilbert, som är socialarbetare, gör en paus i sina mötesanteckningar och ser ut över den grupp som samlats i Linda Prines vardagsrum, sent på lördagseftermiddagen.
De är ett 15-tal människor, i åldern 35 till dryga 60. De flesta bor på Manhattans Upper West Side, ett av de områden där Obama har extremt högt stöd – men har aldrig förut träffats. Vin, vatten, majschips och druvor skickas runt, och var och en talar om de frågor de engageras mest av.
USA:s energiberoende, kriget i Irak och New Yorks gammalmodiga lokaltrafik blir föremål för livlig debatt – men en allmän sjukvårdsförsäkring för alla amerikaner står högt på de flesta deltagarnas politiska önskelista.
– Frågan om hur sjukvården ska finansieras har varit så dominerad av försäkringsbolagens lobbyister, säger Linda Prine som själv är läkare.
– Jag tror att det måste finnas ett starkt tryck från oss gräsrötter för att det ska bli någon förändring. Människorna runt Obama kollar på bloggar och nätverk som "Läkare för Obama" för att se vad folk talar om.
Nästan alla bidrar aktivt med åsikter och idéer – och Louisa Gilbert skriver ner allt till en rapport till Vita husets tillträdande stab. Detta är bara ett av tusentals liknande möten i helgen.
Folkrörelse
USA:s blivande president framställs ofta som en kändis (av belackarna) eller en Messias-figur (av anhängarna). Medierna har fokuserat på hans unika personliga bakgrund.
Fast Barack Obama försöker utveckla det han arbetade med i 25-årsåldern; att hjälpa människor i Chicagos fattigare stadsdelar att själva organisera sig och påverka. Vilket i sin tur har sin bakgrund hos Saul Alinsky – en legendarisk gräsrotsaktivist i efterkrigstidens Chicago, som inspirerat många ideella organisationer.
"Yes, we can!"-temat i Obamas kampanj visar att det hela är tänkt som en folkrörelse. Men frågan är exakt hur det engagemang som miljoner amerikaner visat kan kanaliseras.
Lokala frågor
Svaret vet ingen än. Men hans stab har talat om att människor som känt att de kunde påverka presidentvalet nu kan gå vidare med lokala frågor.
"Det ligger i Obamas intresse att hålla igång sitt nätverk – för återvalskampanjen 2012, för att få hjälp att styra landet, och för att skapa en långsiktig, strukturell fördel för Demokratiska partiet", enligt Harvardprofessorn David Lazer.
De som samlats i Linda Prines lägenhet är oroliga för att mötet inte ska leda någonvart, men bestämmer sig för att ses igen om några veckor. De tänker kontakta inte bara Obamas stab, utan även sina lokala senatorer, kongressmän och medier.
– Jag är glad att valrörelsen liksom fortsätter, säger Anita Tierny, som befarar att Barack Obama likt så många presidenter hamnar i en bubbla utan verklighetskontakt.
– Men hittills känns det som att han faktiskt bryr sig om vad människor tycker.
Gunilla Kinn/TT
"Brainstorming" för sjukvårdsförsäkringar
"Change is Coming", "förändring på väg", var temat för de tusentals småmöten som Barack Obamas stab initierade i helgen, men som organiserades av frivilliga. Idén är att fortsätta utnyttja kampanjens databas med anhängare.
"Om jag ska försöka få igenom en reformering av sjukförsäkringar i Washington är det oerhört kraftfullt att vi på en e-postlista har tio miljoner människor, som är beredda att vara aktiva och informera sina vänner, grannar och kolleger om frågan", säger Obama i en färsk intervju i magasinet Ebony.
Den komplicerade frågan om sjukvårdsfinansiering står högt på USA:s politiska agenda. Den tillträdande hälso- och sjukvårdsministern Tom Daschle sade i fredags att han uppmuntrade folk att delta i helgens möten för att bidra med idéer, och planerar även att ordna andra former av "brainstorming" för just detta. Hittills har gensvaret varit mycket större än han hade förväntat sig.
Sunday, November 30, 2008
USA: ödslighet i huskrisens spår
Stockton (TT)
Döda blomrabatter, tomma hus, lappar på dörrarna. I vissa områden i Kaliforniens inland står vartannat hus obebott.
I Stockton har tusentals familjer tvingats lämna sina hem i kreditkrisens spår. Fastighetspriserna har sjunkit med över 40 procent. Vikande skatteunderlag och sociala problem är andra följder av huskrisen.
– För fem år sedan var det tomatodlingar, majs- och vetefält här, säger Dave Harmon och blickar ut över en enorm men rätt tom parkeringsplats vid en köplada där de flesta lokaler är outhyrda.
Han är mäklare och visar runt i Mossdale Landing i närheten av Stockton i Kaliforniens inland – ett av många områden som bebyggts med överkomliga hus till familjer, som inte haft råd att köpa eget närmare kusten.
– Det var inte länge sedan här var fullt av folk varje helg. De körde hit från San Francisco, Oakland och San José för att titta på de hus som växte upp, och låneinstituten hade representanter på plats.
Övergivna hus
Nu känns Mossdale Landing ödsligt. Nära hälften av de nya husen står tomma, med bruna gräsmattor och döda blomrabatter. Skyltar visar att de är till salu eller går att hyra. På många dörrar sitter lappar om att huset tagits i pant.
– En av mina klienter var en ung vietnamesisk läkare, vars familj kom till USA som båtflyktingar på 1970-talet. När han fick jobb på sjukhuset i Stockton köpte han två hus här: ett till sig och sin fru, ett till sina föräldrar. När hans kontrakt inte förnyades i fjol flyttade de åter till Los Angeles, berättar Harmon.
– Det tog ett år att få husen sålda. Under tiden halverades priserna. Han köpte 2006 för 712 000 dollar (5,5 miljoner kronor) per hus, men fick bara ut 330 000 dollar i maj. En hemsk förlust! Men han var lättad över att få lösa sina lån.
Annars händer det att människor som inte klarar räntor och amorteringar bara lämnar sina hus. Enligt mäklarna finns det knappt något stigma längre i att få uselt kreditbetyg eller ha råkat ut för en utmätning – det har blivit så vanligt.
Få grannfamiljer
- Grannarna stack för några månader sedan. Jag har ingen aning om vart. Kanske hyr de nå't i Oakland.
Tvåbarnspappan Maurice Moren är kökschef på en golfklubb och köpte ett stort hus i Mossdale Landing för bara sex månader sedan. Han tröttnade på att det var så stökigt där familjen bodde tidigare.
– För många gangstergäng, usla skolor. Jag trivs med att det står hus tomma här, det blir lugnt och tyst.
Men han har fått köpa en hundvalp åt sjuåriga dottern Paulina för att hon ska ha någon att leka med. Det finns ju knappt några barn på gatan. Och trots att familjen Moren köpt billigt funderar han redan på att flytta.
– Jag är besviken, för de lokala skatterna har blivit mycket högre än jag trodde (8 000 dollar istället för 2 000 om året). Visst lär fler flytta in och dela på kostnaderna. Men frågan är hur många år det tar.
Kaliforniens kommuner har problem med vikande skatteunderlag, vilket leder till nedskärningar i skolor och annan verksamhet.
– De som inte dragit ännu funderar nog på det, eftersom deras lån är större än vad husen är värda. Alla som riskerar arbetslöshet är sårbara, säger Dave Harmon.
Lån utan handpenning
De kreativa finansieringsmodeller som i mitten av 2000-talet kom att komplettera vanliga bolån bär stor skuld i dramat.
– Folk tiggde och bad om sådana lån som de sett i tv-reklamen, säger låneförmedlaren Stephanie Rodriguez.
– Jag förklarade upplägget med stigande räntor och avbetalningar – men det hjälpte inte. De skulle ha sina hus genast, även om de knappt kunde lägga en dollar i handpenning. Många av de låneinstitut som nu tvingats omkull ägdes av de stora bankerna, det var en hel industri!
Även under 90-talets lågkonjunktur togs många småhus i Stockton i pant av bankerna. Dave Harmon visar runt i bostadsområdet Weston Ranch, som drabbades då:
– De utmätta husen köptes av investerare, som hyrde ut dem i väntan på stigande priser. Men hyresgästerna tog sällan hand om husen. Det blev problem med klotter, gäng, droger, brottslighet ... och Weston Ranch fick ett bestående dåligt rykte.
Mäklare, röjningsfirmor och skyltmålare har bråda dagar i Stockton, som kallats "Utmätningarnas huvudstad" i USA.
– Vi har mycket att göra nu. Alla hus som tagits i pant måste säljas förr eller senare, säger Harmon. Han påpekar att bankerna inte accepterar skambud.
– Eftersom priserna fallit har provisionen gått ner, så jag måste sälja tre gånger fler hus än tidigare. Och det är inte så kul att bara ha att göra med banker och investerare. Det är mycket roligare att jobba med människor som letar hus.
Gunilla Kinn/TT
Subprimelån knäckte låntagare
I USA finns flera federala låneprogram för att hjälpa låg- och medelinkomsttagare att köpa hus. Men beloppen är begränsade och räckte inte långt på den överhettade fastighetsmarknaden i delstater som Florida och Kalifornien.
Många låntagare som ville köpa hus – och som inte kunde få vanliga banklån – tog i stället vad som marknadsfördes som "enprocentslån". Dessa hade låg ränta till en början, bara en procent, och beloppen att betala var låga första året. Men en ökad ränta byggde sedan snabbt upp en allt större skuld, som för många blev svår att betala – och extra hopplös när husets marknadsvärde rasade i stället för att fortsätta uppåt.
När oljepriserna steg drastiskt drabbades många extra hårt ekonomiskt, eftersom de ofta tvingades pendla långväga med bil för att komma till sina jobb.
Banker och kreditmäklare tjänade i början stora belopp på de så kallade subprimelånen. Inga nya sådana utfärdas, och befintliga villkor omförhandlas ofta. (TT)
Sjunkande fastighetspriser möjliggör köp
I de enorma ekonomiska räddningspaket som nu förbereds i Washington (och Chicago) ingår stimulans till sunda kreditmarknader och hjälp till dem som riskerar att förlora sina hus, till exempel tillfälligt stopp för utmätningar och pantövertagande ("foreclosure").
Kraftigt sänkta fastighetspriser gör också att ett eget hus nu kan bli verklighet för allt fler, även till konventionella lånevillkor med en handpenning på 10–20 procent (till skillnad från subprimelånen, som knappt krävde någon handpenning alls). I exempelvis The Bay Area i Kalifornien är medianhuspriset nu på samma nivå som 2001: 375 000 dollar – en nedgång med 45 procent jämfört med oktober 2007. Nästan hälften av alla hus som säljs i området har genomgått "foreclosure". (Källa: San Francisco Chronicle)
Döda blomrabatter, tomma hus, lappar på dörrarna. I vissa områden i Kaliforniens inland står vartannat hus obebott.
I Stockton har tusentals familjer tvingats lämna sina hem i kreditkrisens spår. Fastighetspriserna har sjunkit med över 40 procent. Vikande skatteunderlag och sociala problem är andra följder av huskrisen.
– För fem år sedan var det tomatodlingar, majs- och vetefält här, säger Dave Harmon och blickar ut över en enorm men rätt tom parkeringsplats vid en köplada där de flesta lokaler är outhyrda.
Han är mäklare och visar runt i Mossdale Landing i närheten av Stockton i Kaliforniens inland – ett av många områden som bebyggts med överkomliga hus till familjer, som inte haft råd att köpa eget närmare kusten.
– Det var inte länge sedan här var fullt av folk varje helg. De körde hit från San Francisco, Oakland och San José för att titta på de hus som växte upp, och låneinstituten hade representanter på plats.
Övergivna hus
Nu känns Mossdale Landing ödsligt. Nära hälften av de nya husen står tomma, med bruna gräsmattor och döda blomrabatter. Skyltar visar att de är till salu eller går att hyra. På många dörrar sitter lappar om att huset tagits i pant.
– En av mina klienter var en ung vietnamesisk läkare, vars familj kom till USA som båtflyktingar på 1970-talet. När han fick jobb på sjukhuset i Stockton köpte han två hus här: ett till sig och sin fru, ett till sina föräldrar. När hans kontrakt inte förnyades i fjol flyttade de åter till Los Angeles, berättar Harmon.
– Det tog ett år att få husen sålda. Under tiden halverades priserna. Han köpte 2006 för 712 000 dollar (5,5 miljoner kronor) per hus, men fick bara ut 330 000 dollar i maj. En hemsk förlust! Men han var lättad över att få lösa sina lån.
Annars händer det att människor som inte klarar räntor och amorteringar bara lämnar sina hus. Enligt mäklarna finns det knappt något stigma längre i att få uselt kreditbetyg eller ha råkat ut för en utmätning – det har blivit så vanligt.
Få grannfamiljer
- Grannarna stack för några månader sedan. Jag har ingen aning om vart. Kanske hyr de nå't i Oakland.
Tvåbarnspappan Maurice Moren är kökschef på en golfklubb och köpte ett stort hus i Mossdale Landing för bara sex månader sedan. Han tröttnade på att det var så stökigt där familjen bodde tidigare.
– För många gangstergäng, usla skolor. Jag trivs med att det står hus tomma här, det blir lugnt och tyst.
Men han har fått köpa en hundvalp åt sjuåriga dottern Paulina för att hon ska ha någon att leka med. Det finns ju knappt några barn på gatan. Och trots att familjen Moren köpt billigt funderar han redan på att flytta.
– Jag är besviken, för de lokala skatterna har blivit mycket högre än jag trodde (8 000 dollar istället för 2 000 om året). Visst lär fler flytta in och dela på kostnaderna. Men frågan är hur många år det tar.
Kaliforniens kommuner har problem med vikande skatteunderlag, vilket leder till nedskärningar i skolor och annan verksamhet.
– De som inte dragit ännu funderar nog på det, eftersom deras lån är större än vad husen är värda. Alla som riskerar arbetslöshet är sårbara, säger Dave Harmon.
Lån utan handpenning
De kreativa finansieringsmodeller som i mitten av 2000-talet kom att komplettera vanliga bolån bär stor skuld i dramat.
– Folk tiggde och bad om sådana lån som de sett i tv-reklamen, säger låneförmedlaren Stephanie Rodriguez.
– Jag förklarade upplägget med stigande räntor och avbetalningar – men det hjälpte inte. De skulle ha sina hus genast, även om de knappt kunde lägga en dollar i handpenning. Många av de låneinstitut som nu tvingats omkull ägdes av de stora bankerna, det var en hel industri!
Även under 90-talets lågkonjunktur togs många småhus i Stockton i pant av bankerna. Dave Harmon visar runt i bostadsområdet Weston Ranch, som drabbades då:
– De utmätta husen köptes av investerare, som hyrde ut dem i väntan på stigande priser. Men hyresgästerna tog sällan hand om husen. Det blev problem med klotter, gäng, droger, brottslighet ... och Weston Ranch fick ett bestående dåligt rykte.
Mäklare, röjningsfirmor och skyltmålare har bråda dagar i Stockton, som kallats "Utmätningarnas huvudstad" i USA.
– Vi har mycket att göra nu. Alla hus som tagits i pant måste säljas förr eller senare, säger Harmon. Han påpekar att bankerna inte accepterar skambud.
– Eftersom priserna fallit har provisionen gått ner, så jag måste sälja tre gånger fler hus än tidigare. Och det är inte så kul att bara ha att göra med banker och investerare. Det är mycket roligare att jobba med människor som letar hus.
Gunilla Kinn/TT
Subprimelån knäckte låntagare
I USA finns flera federala låneprogram för att hjälpa låg- och medelinkomsttagare att köpa hus. Men beloppen är begränsade och räckte inte långt på den överhettade fastighetsmarknaden i delstater som Florida och Kalifornien.
Många låntagare som ville köpa hus – och som inte kunde få vanliga banklån – tog i stället vad som marknadsfördes som "enprocentslån". Dessa hade låg ränta till en början, bara en procent, och beloppen att betala var låga första året. Men en ökad ränta byggde sedan snabbt upp en allt större skuld, som för många blev svår att betala – och extra hopplös när husets marknadsvärde rasade i stället för att fortsätta uppåt.
När oljepriserna steg drastiskt drabbades många extra hårt ekonomiskt, eftersom de ofta tvingades pendla långväga med bil för att komma till sina jobb.
Banker och kreditmäklare tjänade i början stora belopp på de så kallade subprimelånen. Inga nya sådana utfärdas, och befintliga villkor omförhandlas ofta. (TT)
Sjunkande fastighetspriser möjliggör köp
I de enorma ekonomiska räddningspaket som nu förbereds i Washington (och Chicago) ingår stimulans till sunda kreditmarknader och hjälp till dem som riskerar att förlora sina hus, till exempel tillfälligt stopp för utmätningar och pantövertagande ("foreclosure").
Kraftigt sänkta fastighetspriser gör också att ett eget hus nu kan bli verklighet för allt fler, även till konventionella lånevillkor med en handpenning på 10–20 procent (till skillnad från subprimelånen, som knappt krävde någon handpenning alls). I exempelvis The Bay Area i Kalifornien är medianhuspriset nu på samma nivå som 2001: 375 000 dollar – en nedgång med 45 procent jämfört med oktober 2007. Nästan hälften av alla hus som säljs i området har genomgått "foreclosure". (Källa: San Francisco Chronicle)
Thursday, October 16, 2008
Tuff sista debatt mellan McCain och Obama
New York, TT
Båda presidentkandidaterna var på hugget i den sista TV-debatten i den amerikanska valrörelsen. Särskilt John McCain tog chansen att vara offensiv – men de snabba tittarmätningarna gav ändå Barack Obama segern.
Skattepolitik, skolpeng, sjukvårdsförsäkring, aborträtt, frihandel och energiförsörjning – de båda senatorerna fick redogöra för sin syn på en rad inrikesfrågor i den avslutande debatten.
Det blev en tät och tuff men relativt saklig diskussion, där de ideologiska skillnaderna mellan republikansk och demokratisk politik blev tydliga. McCain vände sig genom TV-kameran direkt till en hantverkare Obama träffade häromdagen i Ohio: "Joe Plumber".
–Senator Obama vill att regeringen ska bestämma vad dina anställda ska ha för sjukförsäkring. Jag vill att du, Joe, ska få göra jobbet.
Sarah Palin har gjort ett stort nummer av att hon som vicepresident vill representera vanligt folk, såsom Joe Sixpack. Denne nye rörmokare lär också synas i medierna framöver, vare sig det handlar om sjukförsäkringar eller lånekrisen.
–Joe, om du nu finns därute – med min politik får du och 95 procent av alla arbetande familjer skattesänkningar, fortsatte Obama.
Negativ valrörelse
Det hettade till ordentligt när debattledaren bad de båda senatorerna förklara det negativa tonläge som valrörelsen urartat i. John McCain menade att Barack Obama bränner en stor del av sin kampanjkassa på missvisande TV-reklam, och att det är relevant att ifrågasätta Obamas kontakter med 60-talsterroristen Bill Ayers och andra tvivelaktiga personer. Obama svarade än en gång att Ayers inte medverkar i hans kampanj, och nämnde istället de framstående individer som faktiskt är hans rådgivare – till exempel den folklige kapitalisten Warren Buffett.
När frihandelsfrågan kom upp betonade Obama att han är för frihandelsavtal, men inte på vilka villkor som helst. McCain talade om hur motståndaren vill höja skatter och begränsa handel som ingen president sedan 30-talet.
Times Mark Halperin gav McCain ett svagt A i betyg, och Obama fick ett B. I CNN:s väljarpanel fick Obama dock stöd av 58 procent av de tillfrågade, mot 31 för McCain.
Båda presidentkandidaterna var på hugget i den sista TV-debatten i den amerikanska valrörelsen. Särskilt John McCain tog chansen att vara offensiv – men de snabba tittarmätningarna gav ändå Barack Obama segern.
Skattepolitik, skolpeng, sjukvårdsförsäkring, aborträtt, frihandel och energiförsörjning – de båda senatorerna fick redogöra för sin syn på en rad inrikesfrågor i den avslutande debatten.
Det blev en tät och tuff men relativt saklig diskussion, där de ideologiska skillnaderna mellan republikansk och demokratisk politik blev tydliga. McCain vände sig genom TV-kameran direkt till en hantverkare Obama träffade häromdagen i Ohio: "Joe Plumber".
–Senator Obama vill att regeringen ska bestämma vad dina anställda ska ha för sjukförsäkring. Jag vill att du, Joe, ska få göra jobbet.
Sarah Palin har gjort ett stort nummer av att hon som vicepresident vill representera vanligt folk, såsom Joe Sixpack. Denne nye rörmokare lär också synas i medierna framöver, vare sig det handlar om sjukförsäkringar eller lånekrisen.
–Joe, om du nu finns därute – med min politik får du och 95 procent av alla arbetande familjer skattesänkningar, fortsatte Obama.
Negativ valrörelse
Det hettade till ordentligt när debattledaren bad de båda senatorerna förklara det negativa tonläge som valrörelsen urartat i. John McCain menade att Barack Obama bränner en stor del av sin kampanjkassa på missvisande TV-reklam, och att det är relevant att ifrågasätta Obamas kontakter med 60-talsterroristen Bill Ayers och andra tvivelaktiga personer. Obama svarade än en gång att Ayers inte medverkar i hans kampanj, och nämnde istället de framstående individer som faktiskt är hans rådgivare – till exempel den folklige kapitalisten Warren Buffett.
När frihandelsfrågan kom upp betonade Obama att han är för frihandelsavtal, men inte på vilka villkor som helst. McCain talade om hur motståndaren vill höja skatter och begränsa handel som ingen president sedan 30-talet.
Times Mark Halperin gav McCain ett svagt A i betyg, och Obama fick ett B. I CNN:s väljarpanel fick Obama dock stöd av 58 procent av de tillfrågade, mot 31 för McCain.
Wednesday, October 15, 2008
McCain satsar allt på Pennsylvania
Trots att opinionsundersökningarna visar på en tydlig seger för Barack Obama där chansar John McCain på att vinna Pennsylvania – en stor, viktig delstat för båda kandidaterna.
"Vi blir viktigare för var dag som går", sade Pennsylvania-republikanernas Robert Gleason optimistiskt till lokaltidningen Morning Call. "Vi är den största "blå" delstaten som står på spel".
Pennsylvania i nordöstra USA har två liberala storstäder – Philadelphia i öster; Pittsburgh i väster – med en konservativ landsbygd emellan. Delstaten röstade nätt och jämnt blått – demokratiskt – i valet 2004.
Stor ledning
Men en rad opinionsundersökningar visar att läget inte alls är så jämnt som experterna länge spådde att det skulle bli.
Tvärtom leder Barack Obama nu stort i Pennsylvania, med 12_13 procentenheter över John McCain. Tydligen har Obama lyckats vinna många av de väljare som han i våras talade om som bittra, religiösa och frihandelskritiska vapenälskare.
Opinionsläget är mycket jämnare i Ohio, Virginia, Nevada, Florida, Missouri, Colorado och North Carolina än i Pennsylvania.
Satsar resurser
Ändå är båda partiernas kandidater på plats. I lördags höll Barack Obama fyra mobiliseringsmöten i centrala Philadelphia. Samma dag dök republikanernas Sarah Palin upp på Philadelphia Flyers hockeyrink för att sköta pucknedsläppet.
I söndags kampanjade Bill och Hillary Clinton med Joe Biden i hans födelsestad Scranton – och på tisdagen talar John McCain på ett kvinnocollege i Stor-Philadelphias utkant, där det brukar väga riktigt jämnt. McCains kampanj har 30 kampanjkontor i delstaten och tänker nu öppna 15 till (Obamas har 78).
Kan bli jämnt
Möjligen har båda lägren gjort egna mätningar som visar att valet trots allt blir jämnt – och demokraterna vågar tydligen inte ta en seger för given.
Men John McCain har få alternativ, om han ska ha chans att vinna presidentvalet. Som läget ser ut nu måste han få Pennsylvanias 21 elektorsröster för att kompensera Obamas framfart i andra delstater, särskilt sedan han slutat satsa på arbetslöshetsdrabbade Michigan.
Pennsylvania potential
–Republikanerna ser nog viss potential i Pennsylvania eftersom Obama förlorade primärvalet mot Hillary, säger David Chermol som volontärarbetar för Obama i Philadelphia.
–Nu måste de koncentrera sina resurser. I både Ohio och Pennsylvania finns många konservativa som är mot abort, och ett stort antal främlingsfientliga grupper.
John McCain har lovat sina anhängare att göra allt han kan för att vända opinionsläget – inte minst i den sista TV-sända debatten på onsdag.
Men blott en kandidat har lyckats med en sådan vändning: nämligen Ronald Reagan, mot Jimmy Carter i valet 1980.
"Vi blir viktigare för var dag som går", sade Pennsylvania-republikanernas Robert Gleason optimistiskt till lokaltidningen Morning Call. "Vi är den största "blå" delstaten som står på spel".
Pennsylvania i nordöstra USA har två liberala storstäder – Philadelphia i öster; Pittsburgh i väster – med en konservativ landsbygd emellan. Delstaten röstade nätt och jämnt blått – demokratiskt – i valet 2004.
Stor ledning
Men en rad opinionsundersökningar visar att läget inte alls är så jämnt som experterna länge spådde att det skulle bli.
Tvärtom leder Barack Obama nu stort i Pennsylvania, med 12_13 procentenheter över John McCain. Tydligen har Obama lyckats vinna många av de väljare som han i våras talade om som bittra, religiösa och frihandelskritiska vapenälskare.
Opinionsläget är mycket jämnare i Ohio, Virginia, Nevada, Florida, Missouri, Colorado och North Carolina än i Pennsylvania.
Satsar resurser
Ändå är båda partiernas kandidater på plats. I lördags höll Barack Obama fyra mobiliseringsmöten i centrala Philadelphia. Samma dag dök republikanernas Sarah Palin upp på Philadelphia Flyers hockeyrink för att sköta pucknedsläppet.
I söndags kampanjade Bill och Hillary Clinton med Joe Biden i hans födelsestad Scranton – och på tisdagen talar John McCain på ett kvinnocollege i Stor-Philadelphias utkant, där det brukar väga riktigt jämnt. McCains kampanj har 30 kampanjkontor i delstaten och tänker nu öppna 15 till (Obamas har 78).
Kan bli jämnt
Möjligen har båda lägren gjort egna mätningar som visar att valet trots allt blir jämnt – och demokraterna vågar tydligen inte ta en seger för given.
Men John McCain har få alternativ, om han ska ha chans att vinna presidentvalet. Som läget ser ut nu måste han få Pennsylvanias 21 elektorsröster för att kompensera Obamas framfart i andra delstater, särskilt sedan han slutat satsa på arbetslöshetsdrabbade Michigan.
Pennsylvania potential
–Republikanerna ser nog viss potential i Pennsylvania eftersom Obama förlorade primärvalet mot Hillary, säger David Chermol som volontärarbetar för Obama i Philadelphia.
–Nu måste de koncentrera sina resurser. I både Ohio och Pennsylvania finns många konservativa som är mot abort, och ett stort antal främlingsfientliga grupper.
John McCain har lovat sina anhängare att göra allt han kan för att vända opinionsläget – inte minst i den sista TV-sända debatten på onsdag.
Men blott en kandidat har lyckats med en sådan vändning: nämligen Ronald Reagan, mot Jimmy Carter i valet 1980.
Thursday, October 02, 2008
Palin och Biden i respektfullt möte
New York, TT
Sarah Palin klarade sig väl igenom sin allra första debatt om nationell politik. Men Joe Biden ansågs ändå ha vunnit en majoritet av väljarnas sympatier, i TV-bolagens snabbundersökningar.
Enligt CBS News mätning ansåg 46 procent av de tillfrågade att Biden var bäst i debatten, medan 21 procent höll på Palin. En tredjedel tyckte att den blev oavgjord.
Mediebilden blir därmed troligen dels att Sarah Palin kommit tillbaka med besked i valrörelsen, dels att väljarna inför valet den 4 november ändå har störst förtroende för de båda demokratiska kandidaterna.
Unik debatt
Irakkriget, sjukvårdsförsäkringar, skatter, klimatet, enkönade äktenskap, vicepresidentrollen och inte minst vem som bär ansvaret för Wall Street- och bolåne-krisen. De båda kandidaterna till att efterträda Dick Cheney som USA:s nästa vicepresident fick ge sin syn på en rad frågor, under den enda TV-debatt som ordnas mellan dem.
Irak skiljefråga
"Det vore en parodi om vi skulle lämna Irak nu", sade republikanen och Alaska-guvernören Sarah Palin. Hon menade att Barack Obamas plan att börja kalla hem trupperna vore att ge upp i kriget mot terror.
Demokraten och Delaware-senatorn Joe Biden försvarade planen att USA ska dra sig ur Irak inom 16 månader, och betonade att terrorism bör bekämpas i Pakistan och Afghanistan – samt att denna fråga är en av många, där kandidaterna skiljer sig åt fundamentalt.
Biden skyllde de dåliga huskrediter som vållat finanskrisen på bristande reglering, medan Palin talade om den girighet på Wall Street som hon och John McCain vill bekämpa.
Stort intresse
Över hela USA ordnades tusentals "debate parties", sammankomster med storbildsskärmar. Intresset har varit stort inte minst eftersom Sarah Palin den senaste tiden hånats och beklagats av både demokrater och konservativa, efter svaga insater i de få intervjuer hon gett.
Men i debatten gav hon ett piggt och offensivt intryck, och de som skadeglatt hoppats på att hon skulle göra bort sig blev besvikna.
Kommentatorer i konservativa Fox News konstaterade att Sarah Palin återupprättat sitt anseende genom att ge Joe Biden en tuff match.
Artig debatt
Biden framstod som den Washington-veteran han är, men lyckades undvika att vara nedlåtande mot sin unga motståndare; Palin använde en folklig outsider-jargong.
Vicepresidentkandidaterna spelar för det mesta mycket liten roll för vem de amerikanska väljarna röstar på, utom möjligen i kandidatens egen hemstat. Sedan Palin dök upp som ett politiskt stjärnskott har experterna spekulerat om ifall denna "sanning" bör omprövas.
Barack Obamas ledning i opinionsmätningarna blir mycket svår att vända för republikanerna – men Sarah Palins debattinsats var tillräckligt bra för att John McCain ännu ska ha en chans.
/Gunilla Kinn
Sarah Palin klarade sig väl igenom sin allra första debatt om nationell politik. Men Joe Biden ansågs ändå ha vunnit en majoritet av väljarnas sympatier, i TV-bolagens snabbundersökningar.
Enligt CBS News mätning ansåg 46 procent av de tillfrågade att Biden var bäst i debatten, medan 21 procent höll på Palin. En tredjedel tyckte att den blev oavgjord.
Mediebilden blir därmed troligen dels att Sarah Palin kommit tillbaka med besked i valrörelsen, dels att väljarna inför valet den 4 november ändå har störst förtroende för de båda demokratiska kandidaterna.
Unik debatt
Irakkriget, sjukvårdsförsäkringar, skatter, klimatet, enkönade äktenskap, vicepresidentrollen och inte minst vem som bär ansvaret för Wall Street- och bolåne-krisen. De båda kandidaterna till att efterträda Dick Cheney som USA:s nästa vicepresident fick ge sin syn på en rad frågor, under den enda TV-debatt som ordnas mellan dem.
Irak skiljefråga
"Det vore en parodi om vi skulle lämna Irak nu", sade republikanen och Alaska-guvernören Sarah Palin. Hon menade att Barack Obamas plan att börja kalla hem trupperna vore att ge upp i kriget mot terror.
Demokraten och Delaware-senatorn Joe Biden försvarade planen att USA ska dra sig ur Irak inom 16 månader, och betonade att terrorism bör bekämpas i Pakistan och Afghanistan – samt att denna fråga är en av många, där kandidaterna skiljer sig åt fundamentalt.
Biden skyllde de dåliga huskrediter som vållat finanskrisen på bristande reglering, medan Palin talade om den girighet på Wall Street som hon och John McCain vill bekämpa.
Stort intresse
Över hela USA ordnades tusentals "debate parties", sammankomster med storbildsskärmar. Intresset har varit stort inte minst eftersom Sarah Palin den senaste tiden hånats och beklagats av både demokrater och konservativa, efter svaga insater i de få intervjuer hon gett.
Men i debatten gav hon ett piggt och offensivt intryck, och de som skadeglatt hoppats på att hon skulle göra bort sig blev besvikna.
Kommentatorer i konservativa Fox News konstaterade att Sarah Palin återupprättat sitt anseende genom att ge Joe Biden en tuff match.
Artig debatt
Biden framstod som den Washington-veteran han är, men lyckades undvika att vara nedlåtande mot sin unga motståndare; Palin använde en folklig outsider-jargong.
Vicepresidentkandidaterna spelar för det mesta mycket liten roll för vem de amerikanska väljarna röstar på, utom möjligen i kandidatens egen hemstat. Sedan Palin dök upp som ett politiskt stjärnskott har experterna spekulerat om ifall denna "sanning" bör omprövas.
Barack Obamas ledning i opinionsmätningarna blir mycket svår att vända för republikanerna – men Sarah Palins debattinsats var tillräckligt bra för att John McCain ännu ska ha en chans.
/Gunilla Kinn
Saturday, September 27, 2008
Debatten början på slutet av USA:s valrörelse
New York, TT
De flesta politiska bedömare i USA tycks ense om att den första TV-sända debatten mellan demokraten Barack Obama och republikanen John McCain blev jämn. Samtidigt som båda stärkte sin ställning hos de egna anhängarna återstår att se hur mittenväljarna reagerade.
"Ifall McCains uppdrag var att i den här debatten visa att han behärskar utrikespolitik och samtidigt sätta sin motståndare på defensiven så lyckades han", skrev TV-bolaget CBS News kommentator. "Och om Obamas mål var att visa att han är redo för den utmaningen, så lyckades han också med det."
Med en dryg månad kvar till presidentvalet var förväntningarna höga inför debatten. Det blev en saklig men tuff diskussion – om allt från finanskrisen till synen på diplomati mot diktaturer.
Irakfrågan skiljer
Tydligast var kontrasten mellan senatorerna i synen på Irakkriget. Barack Obama upprepade att det var feltänkt från början, medan John McCain betonade att den truppförstärkning han initierat i Irak lyckats. Med exempel visade McCain på sin utrikespolitiska gärning, och slog fast att Obama "inte fattar" och "inte har erfarenhet" – medan Obama påminde om McCains fokus på Irak, istället för Afghanistan och Pakistan.
"De löste inte frågorna i debatten, utan belyste dem snarare", skrev Wall Street Journal i en analys av kandidaternas syn på USA:s roll i världen. "Skillnaderna är reella."
Resultat: oavgjort
En hel del förståsigpåare ansåg att John McCain vann debatten på poäng – men att han borde ha fått in en knockout för att utropas till segrare. Särskilt som temat var hans säkra kort: utrikes- och säkerhetspolitik. Därmed blir resultatet oavgjort, eller kanske en halv seger för båda.
Valet anses av många bedömare handla om “för eller emot Obama” som president och överbefälhavare, och han tycks ha fått minst godkänt för presidentmässighet i debatten.
“Om McCain hade varit mer hövlig, och Obama mer stridslysten hade det varit ännu bättre”, skrev Wall Street Journal i en av många kommentarer om stil och framförande.
Obama vann väljare
Och även om McCain fick något bättre betyg av experterna i sak tycks Obama ha gått hem bland väljarna. CNN:s och CBS:s undersökningar gav tydligt, positivt utslag för Obama bland dem som sett debatten – särskilt bland kvinnliga väljare.
Sådana snabbmätningar bör tas med en nypa salt, då demokraterna är överrepresenterade – men om några dagar lär opinionsundersökningar visa effekten bland “independents”, de oberoende vars röster båda kandidaterna hoppas på.
Magasinet Time skrev att debatten var "en stor händelse i valrörelsen – början på slutet. Den behöver smältas och diskuteras i fikarummen och runt köksborden. Men loppet är ännu inte avgjort."
Åter till finanskrisen
Få bedömare blev dock imponerade av kandidaterna under den tredjedel av debatten som gällde USA:s akuta finanskris; knappast heller de tittare som drabbats av arbetslöshet och utmätning, eller inte får sina hus sålda. Båda upprepade gamla standardrepliker om skatter och egna hjärtefrågor. Men ämnet ekonomi är glödhett i USA nu och lär återkomma, inte minst i kommande TV-debatter.
/Gunilla Kinn
De flesta politiska bedömare i USA tycks ense om att den första TV-sända debatten mellan demokraten Barack Obama och republikanen John McCain blev jämn. Samtidigt som båda stärkte sin ställning hos de egna anhängarna återstår att se hur mittenväljarna reagerade.
"Ifall McCains uppdrag var att i den här debatten visa att han behärskar utrikespolitik och samtidigt sätta sin motståndare på defensiven så lyckades han", skrev TV-bolaget CBS News kommentator. "Och om Obamas mål var att visa att han är redo för den utmaningen, så lyckades han också med det."
Med en dryg månad kvar till presidentvalet var förväntningarna höga inför debatten. Det blev en saklig men tuff diskussion – om allt från finanskrisen till synen på diplomati mot diktaturer.
Irakfrågan skiljer
Tydligast var kontrasten mellan senatorerna i synen på Irakkriget. Barack Obama upprepade att det var feltänkt från början, medan John McCain betonade att den truppförstärkning han initierat i Irak lyckats. Med exempel visade McCain på sin utrikespolitiska gärning, och slog fast att Obama "inte fattar" och "inte har erfarenhet" – medan Obama påminde om McCains fokus på Irak, istället för Afghanistan och Pakistan.
"De löste inte frågorna i debatten, utan belyste dem snarare", skrev Wall Street Journal i en analys av kandidaternas syn på USA:s roll i världen. "Skillnaderna är reella."
Resultat: oavgjort
En hel del förståsigpåare ansåg att John McCain vann debatten på poäng – men att han borde ha fått in en knockout för att utropas till segrare. Särskilt som temat var hans säkra kort: utrikes- och säkerhetspolitik. Därmed blir resultatet oavgjort, eller kanske en halv seger för båda.
Valet anses av många bedömare handla om “för eller emot Obama” som president och överbefälhavare, och han tycks ha fått minst godkänt för presidentmässighet i debatten.
“Om McCain hade varit mer hövlig, och Obama mer stridslysten hade det varit ännu bättre”, skrev Wall Street Journal i en av många kommentarer om stil och framförande.
Obama vann väljare
Och även om McCain fick något bättre betyg av experterna i sak tycks Obama ha gått hem bland väljarna. CNN:s och CBS:s undersökningar gav tydligt, positivt utslag för Obama bland dem som sett debatten – särskilt bland kvinnliga väljare.
Sådana snabbmätningar bör tas med en nypa salt, då demokraterna är överrepresenterade – men om några dagar lär opinionsundersökningar visa effekten bland “independents”, de oberoende vars röster båda kandidaterna hoppas på.
Magasinet Time skrev att debatten var "en stor händelse i valrörelsen – början på slutet. Den behöver smältas och diskuteras i fikarummen och runt köksborden. Men loppet är ännu inte avgjort."
Åter till finanskrisen
Få bedömare blev dock imponerade av kandidaterna under den tredjedel av debatten som gällde USA:s akuta finanskris; knappast heller de tittare som drabbats av arbetslöshet och utmätning, eller inte får sina hus sålda. Båda upprepade gamla standardrepliker om skatter och egna hjärtefrågor. Men ämnet ekonomi är glödhett i USA nu och lär återkomma, inte minst i kommande TV-debatter.
/Gunilla Kinn
Monday, June 30, 2008
USA:s högsta domarkår underskattad valfråga
När USA:s näste president tar över 2009 kommer sex av nio ledamöter i Högsta domstolen att vara över 70 år. Hur John McCain eller Barack Obama vill använda sin makt att utnämna eventuella nya domare är en bubblare i valrörelsen.
"Jag vill ha en domarkår med tillräckligt mycket empati och känsla för vad vanliga människor går igenom", har Barack Obama sagt.
"Jag har min egen standard för juridisk duglighet, erfarenhet, filosofi och temperament. Chefsdomare John Roberts och Samuel Alito lever upp till den på alla sätt", sade John McCain i ett tal i våras.
Med andra ord skulle han gärna utse personer i likhet med George Bush, som 2005 nominerade dessa pålitligt konservativa domare – och isåfall skulle HD få en tydlig konservativ majoritet i framtiden.
Det synsätt som McCain hyllar är att lagen ska följas troget. Det liberala, som Obama står för, är att lagen bör tolkas enligt moderna förhållanden, även om det innebär beskyllningar om "domstolsaktivism" – som när Kaliforniens Högsta domstol nyligen tillät homoäktenskap i delstaten.
Ofta 5–4
De senaste decennierna har USA:s högsta domstol fått en alltmer konservativ profil, som ett resultat av att republikanernas dominans i politiken – men ofta väger det lika mellan de två "blocken". Flera viktiga frågor har avgjorts med en utslagsröst. Eftersom de nio domarna sitter på livstid blir varje ny utnämning viktig.
Troligen får den blivande presidenten utse minst en ny domare – kanske rentav tre. John Paul Stevens och Ruth Bader Ginsburg, två av dem som räknas som "liberala", är 88 respektive 75 år och kan mycket väl vilja dra sig tillbaka, liksom David Souter som trots sin relativa ungdom (68) sägs överväga att avgå.
Ifall McCain som president då väljer konservativa ersättare kan det påverka utslaget i en rad viktiga frågor som domstolen kan komma att hantera de närmaste åren – till exempel en ny omgång av "Roe vs Wade" (frågan om rätten till abort) och synen på religionens ställning. Obama skulle, om någon av dessa tre avgår, kunna upprätthålla nuvarande balans.
Ingen stor valfråga
Även om HD:s sammansättning tas upp i tidningsartiklar och av kandidaterna är det inte en av de stora frågorna i valrörelsen. De flesta väljare berörs mer av bensinpriser, kreditkrisen och andra plånboksfrågor. Irak och kriget mot terror diskuteras också mer än domarnomineringar. Men välorganiserade lobbygrupper lär se till att frågan bubblar upp – det kan gälla konservativa kristna som är emot homoäktenskap, eller grupper som vill se se fler kvinnor som domare.
Det spekuleras för övrigt i att en president Obama skulle låta Hillary Clinton bli en av dessa.
Domstolen högst upp i "den dömande makten"
Högsta domstolen som har sitt säte i Washington är en del av domstolsväsendet – den dömande makt, som i USA:s statsskick är tänkt att balansera den exekutiva makten (presidentämbetet) och den lagstiftande dito (kongressen, d v s senaten samt representanthuset).
Den första domstolen inrättades 1789, men det var under 1800-talets första decennier som dess mandat och arbetsmetoder tog form.
De numera nio ledamöterna utses av presidenten och godkänns av senaten. Chefsdomare är John Roberts, som utsågs 2005 av George W Bush.
Liberala och konservativa domare i HD
När man talar om Högsta domstolens medlemmar som "konservativa" eller "liberala" menar man inte främst i politiskt hänseende, utan i synen på grundlagstolkning.
De konservativa domarna framhäver vikten av att hålla sig strikt till lagtexten, medan de som räknas som mer liberala anser att aktuella förhållanden måste få spela in.
"De konservativa": chefsdomaren John Roberts, Samuel Alito, Antonin Scalia och Clarence Thomas.
"De liberala": John Paul Stevens, David Souter, Ruth Bader Ginsburg och Stephen Breyer.
Anthony Kennedy räknas ofta till de konservativa, men har flera gånger använt sin vågmästarroll så att utslaget blivit 5-4. Senast röstade han med de konservativa domarna i frågan om rätten att äga handeldvapen; tidigare i juni med de liberala om Guantánamo-fångarnas rättigheter.
"Jag vill ha en domarkår med tillräckligt mycket empati och känsla för vad vanliga människor går igenom", har Barack Obama sagt.
"Jag har min egen standard för juridisk duglighet, erfarenhet, filosofi och temperament. Chefsdomare John Roberts och Samuel Alito lever upp till den på alla sätt", sade John McCain i ett tal i våras.
Med andra ord skulle han gärna utse personer i likhet med George Bush, som 2005 nominerade dessa pålitligt konservativa domare – och isåfall skulle HD få en tydlig konservativ majoritet i framtiden.
Det synsätt som McCain hyllar är att lagen ska följas troget. Det liberala, som Obama står för, är att lagen bör tolkas enligt moderna förhållanden, även om det innebär beskyllningar om "domstolsaktivism" – som när Kaliforniens Högsta domstol nyligen tillät homoäktenskap i delstaten.
Ofta 5–4
De senaste decennierna har USA:s högsta domstol fått en alltmer konservativ profil, som ett resultat av att republikanernas dominans i politiken – men ofta väger det lika mellan de två "blocken". Flera viktiga frågor har avgjorts med en utslagsröst. Eftersom de nio domarna sitter på livstid blir varje ny utnämning viktig.
Troligen får den blivande presidenten utse minst en ny domare – kanske rentav tre. John Paul Stevens och Ruth Bader Ginsburg, två av dem som räknas som "liberala", är 88 respektive 75 år och kan mycket väl vilja dra sig tillbaka, liksom David Souter som trots sin relativa ungdom (68) sägs överväga att avgå.
Ifall McCain som president då väljer konservativa ersättare kan det påverka utslaget i en rad viktiga frågor som domstolen kan komma att hantera de närmaste åren – till exempel en ny omgång av "Roe vs Wade" (frågan om rätten till abort) och synen på religionens ställning. Obama skulle, om någon av dessa tre avgår, kunna upprätthålla nuvarande balans.
Ingen stor valfråga
Även om HD:s sammansättning tas upp i tidningsartiklar och av kandidaterna är det inte en av de stora frågorna i valrörelsen. De flesta väljare berörs mer av bensinpriser, kreditkrisen och andra plånboksfrågor. Irak och kriget mot terror diskuteras också mer än domarnomineringar. Men välorganiserade lobbygrupper lär se till att frågan bubblar upp – det kan gälla konservativa kristna som är emot homoäktenskap, eller grupper som vill se se fler kvinnor som domare.
Det spekuleras för övrigt i att en president Obama skulle låta Hillary Clinton bli en av dessa.
Domstolen högst upp i "den dömande makten"
Högsta domstolen som har sitt säte i Washington är en del av domstolsväsendet – den dömande makt, som i USA:s statsskick är tänkt att balansera den exekutiva makten (presidentämbetet) och den lagstiftande dito (kongressen, d v s senaten samt representanthuset).
Den första domstolen inrättades 1789, men det var under 1800-talets första decennier som dess mandat och arbetsmetoder tog form.
De numera nio ledamöterna utses av presidenten och godkänns av senaten. Chefsdomare är John Roberts, som utsågs 2005 av George W Bush.
Liberala och konservativa domare i HD
När man talar om Högsta domstolens medlemmar som "konservativa" eller "liberala" menar man inte främst i politiskt hänseende, utan i synen på grundlagstolkning.
De konservativa domarna framhäver vikten av att hålla sig strikt till lagtexten, medan de som räknas som mer liberala anser att aktuella förhållanden måste få spela in.
"De konservativa": chefsdomaren John Roberts, Samuel Alito, Antonin Scalia och Clarence Thomas.
"De liberala": John Paul Stevens, David Souter, Ruth Bader Ginsburg och Stephen Breyer.
Anthony Kennedy räknas ofta till de konservativa, men har flera gånger använt sin vågmästarroll så att utslaget blivit 5-4. Senast röstade han med de konservativa domarna i frågan om rätten att äga handeldvapen; tidigare i juni med de liberala om Guantánamo-fångarnas rättigheter.
Monday, March 24, 2008
FN-skrapan renoveras i fem år
Utgivet av TT som s k helgtext.Denna bild på FN:s byggnader togs av Andrea Brizzi 1993 och kommer från FN:s fotoarkiv – läs mer här.
Några av mina bilder från The Dirty Tour finns här.
När FN:s huvudkontor invigdes vid East River i New York på 1950-talet blev det snart ett av världens mest kända byggnadsverk.
Men med tiden har lokalerna blivit rejält slitna. I vår börjar de renoveras, av Skanskas amerikanska dotterbolag.
–Titta, vilka skönheter! Jag älskar de här maskinerna! säger driftsteknikern Gene Spiegle nostalgiskt när han visar runt bland de urmodiga värmepannorna, fläktarna och kontrollsystemen i FN-skrapans 28:e och 39:e våningar och de tre källarplanen.
–De bildar en vacker infrastruktur. Men den är på 1950-talsnivå! Maskineriet har fungerat mycket längre än förväntat – fast nu är det hög tid att byta ut allt.
Den som besökt Förenta Nationernas New York-lokaler vet att de är en riktig tidsmaskin, som förflyttar en fem decennier bakåt. Generalförsamlingen, säkerhetsrådets sal, delegaternas möteslokaler, Dag Hammarskjöld-biblioteket – alla är de vackra och värdiga, om än lätt bedagade rum.
The Dirty Tour
Värre är det i kontorskorridorerna och kulvertarna, som de flesta besökare aldrig ser. FN:s anställda sitter trångt och i gammalmodiga lokaler.
De senaste åren har intresserade fått gå en "Dirty Tour" i skrapan – en rundvandring bakom kulisserna, som FN-administrationen ordnat för att visa varför en renovering är angelägen. Särskilt tydligt blir det på de våningar där drift och underhåll sköts.
I källaren, under vattennivå, tränger salt in från East River. Och på en skylt på 28:e våningen står en larmanvisning som inte uppdaterats på länge: "Vid nödfall, ring Murray Hill 2-4477".
–Värmesystemet är från Johnson Controls i Milwaukee, berättar Gene Spiegle och konstaterar att det fungerar utmärkt, trots att det är nästan 60 år gammalt.
–Företaget har bett att få maskinerna när vi byter ut dem, till sitt museum.
Helt stilla har tiden inte stått. Lokalerna fick en ansiktslyftning 1976 – och 2006 installerades ett modernt övervakningssystem, med videokameror och monitorer.
Byggstart i vår
Men snart sätter en omfattande renovering fart: Capital Master Plan. På fem år ska FN:s byggnader uppgraderas till 2000-talet. Trots trångboddheten blir det inga nya ytor, bara ett tillfälligt hus i parken norr om entrén som de anställda evakueras till. Dessutom har FN hyrt lokaler "på sta'n", för att fungera som vanligt.
Sedan i fjol projekteras allt av arkitekter och ingenjörer, och i maj förvandlas området till en byggarbetsplats med uppemot 1 500 arbetare. Skanska är generalentreprenör, med hundratals underleverantörer.
Att det svenska bolaget vann upphandlingen, mot några amerikanska konkurrenter, ansågs positivt på FN som gärna vill ha en multinationell prägel. Att Skanskas dotterbolag i Argentina nyligen varit insyltat i en mutskandal gjorde dock att allt, enligt TT:s källor, granskades noga, eftersom FN vill slippa fler liknande historier för egen del. FN:s eget revisionskontor ska följa Capital Master Plan.
Komplext bygge
–Det är ett mycket komplext projekt, säger Dan Kolakowski som är Skanskas ansvarige chef.
–Vi har ju 192 uppdragsgivare, som alla har synpunkter!
–Det gäller att bli av med all asbest och bly, förklarar Ted Jadermark, projektledare för installationer och en av de ingenjörer Skanska sänt från Sverige.
–Alla system för värme, ventilation och kyla byts ut och blir toppmoderna.
Ombyggnaden finansieras av FN:s medlemsländer, i proportion till deras vanliga avgifter (22 procent av USA).
Budgeten är på cirka 12 miljarder kronor. Det kan verka vanvettigt att lägga så mycket på renovering – för FN saknar knappast viktiga ändamål. Men hur akut behovet är bevisades när brandmyndigheterna i fjol dömde ut byggnaderna på drygt 800 punkter. New Yorks borgmästare Michael Bloomberg ville rentav stoppa skolbarnens studiebesök på FN.
Amerikansk arkitek
tSedan det 1995 stod klart att en renovering var nödvändig har allt stötts och blötts i utredningar och planer, med många förseningar. I somras utsågs en ny huvudarkitekt – amerikanske Michael Adlerstein, med titeln biträdande generalsekreterare (på bilden ovan med en modell). Han har gedigen erfarenhet, med renoveringar av Taj Mahal i Indien och Frihetsgudinnan på meritlistan. Han har även varit ansvarig för historiska platser i USA – som slagfältet i Gettysburg – och för New Yorks botaniska trädgård.
–Som student fördjupade jag mig i FN-byggnadernas arkitektur. Jag har alltid gillat den internationella modernism som de är ett så fint exempel på – och Le Corbusier är en av mina arkitekthjältar, säger Michael Adlerstein.
–Vi ska renovera lokalerna så att de blir så moderna, säkra och miljövänliga det går. Elräkningen blir 40 procent lägre! Men ingen kommer att se skillnad utifrån när allt är klart. Tanken är att bevara FN-skrapan som den arkitektoniska ikon den är.
/Gunilla Kinn
Trängsel i FN-skrapan
• Ligger på internationellt, ej amerikanskt, territorium.
• Projektets budget: 12 miljarder kronor
• Tidsram: 2007–2013.
• Sex byggnader hör till FN:s byggnadskomplex i New York. De tre viktigaste: sekretariatet i den 38 våningar höga skyskrapan; generalförsamlingens mötessal samt konferensbyggnaden. (Dessutom finns Unicef, UNDP och andra FN-organ i närheten. De hyr in sig i olika kontorsfastigheter.)
• Uppfördes 1949-52, för 70 medlemsstater och 700 möten per år. Nu är 192 länder medlemmar i FN, och det hålls fler än 8 000 möten årligen. (Staterna hyr egna lokaler på sta'n för sina FN-beskickningar.)
• FN-interiörerna hade huvudrollen i Sydney Pollacks actionfilm "Tolken" (2005), där Nicole Kidman spelade FN-anställd och Sean Penn agent.
Detta fotografi togs den 1 april 1947 och föreställer de arkitekter som ritade FN:s New York-byggnader.
Längst till vänster står den svenske representanten i den internationella gruppen, Sven Markelius, och intill honom (med glasögon) Le Corbusier. Oscar Niemeyer står mitt i, mannen med svart slips.
Länder som var representerade förutom Sverige, Frankrike och Brasilien: Kina, Sovjetunionen, Australien, USA, Jugoslavien, Grekland och Polen. Mer information om bilden här.
Dirty Tour på FN - bilder
FN:s byggnader i New York är lite av en tidsmaskin, som förflyttar sina besökare till 50-talet. Här, på golvet i en av de tre källarvåningarna, har saltvatten från East River trängt in:
På en skylt på FN-skrapans 28:e våning står en larmanvisning som inte har uppdaterats på länge: "Vid nödfall, ring Murray Hill 2-4477". New York övergav denna typ av telefonnummer för decennier sedan.
Kontrollpanelerna för värme- och ventilationssystemet som används i FN-skrapan tuffar på och fungerar fint, trots att de är nästan 60 år gamla.
Eftersom många av leverantörerna på 40- och 50-talet inte längre finns kvar har FN:s egna verkstäder fått tillverka vissa reservdelar.
Leverantören av apparaten nedan, Johnsons i Milwaukee, har bett att få viss utrustning för att visa på sitt företagsmuseum när FN nu byter ut driftssystemet.
Maskineriet i FN:s driftssystem fungerar fint – som dessa reglage av bakelit – men snart byts alltsammans ut mot den allra senaste tekniken.
Tuesday, March 11, 2008
Republikaner kräver guvernör Spitzers avgång
Utsänt av TT den 11 mars, 22.15.
Under tisdagen ökade pressen på att delstaten New Yorks guvernör Eliot Spitzer skulle kasta in handduken, sedan han medgivit inblandning i en prostitutionshärva. Den republikanska oppositionen tänker tvinga honom, om han inte gör det självmant.
– Jag har bett Spitzer avgå, sade den republikanske minoritetsledaren James Tedisco till TV-kanalen CBS på tisdagsförmiddagen, och förklarade att han annars drar igång en missförtroendeförklaring.
– Vi ger honom 24 till 48 timmar.
Ingen partikamrat från demokraterna gav Eliot Spitzer offentligt stöd – och guvernören själv lät alla sväva i ovisshet. Hela dagen stängde han in sig i sitt hem på Manhattan, med politiska och juridiska rådgivare. Ett 70-tal journalister häckade utanför, medan deras kolleger publicerade smaskiga detaljer ur polisens avlyssningsprotokoll.
New York Times avslöjande om att Spitzer varit stamkund hos en firma med lyxprostituerade slog ner som en bomb i New York. "Kejsaren visade sig vara naken" blev en vanlig rubrik i medierna, med syftning på såväl guvernören som sexfirmans namn, "Emperor's Club".
Sexköpare
Som tuff åklagare satte Eliot Spitzer under åtta år fast en mängd myglande företag och verkade för renhårighet i affärslivet. På Wall Street förekom därför inte så lite skadeglädje, när det visat sig att den – i mångas tycke självgode och hycklande – Spitzer själv inte bara köpt sextjänster, utan även gjort tvivelaktiga banktransaktioner för att dölja det.
Att han som jurist, åklagare och senare politiker haft så hög etisk profil – han har kallat sig "ångvält" mot korruption – och att han själv åtalat många för sexhandel gör fallhöjden större än för andra politiker, som kunnat avfärda sexaffärer som privatlivsfrågor.
Superdelegat
Spitzer är, som sittande guvernör, en av de "superdelegater" som skulle kunna avgöra demokraternas dragkamp om vem som ska bli partiets presidentkandidat i höst – och hans röst är en av dem Hillary Clinton kunnat räkna med. Avgår han kan det få konsekvenser för valmatematiken. Inte heller lär det gynna Clinton att väljarna nu påminns om när hennes man smutsade ner Vita huset genom olika sexaffärer.
Avgår Spitzer får viceguvernören David Paterson rycka in. Han ingår i den klick Harlempolitiker som åtminstone tidigare stött Hillary Clinton. Paterson – som är blind – blir isåfall delstaten New Yorks förste svarte guvernör.
På tisdagen låg Paterson lågt och sade att han inte haft kontakt med Spitzer – och inte heller han visste vad som lär hända.
Under tisdagen ökade pressen på att delstaten New Yorks guvernör Eliot Spitzer skulle kasta in handduken, sedan han medgivit inblandning i en prostitutionshärva. Den republikanska oppositionen tänker tvinga honom, om han inte gör det självmant.
– Jag har bett Spitzer avgå, sade den republikanske minoritetsledaren James Tedisco till TV-kanalen CBS på tisdagsförmiddagen, och förklarade att han annars drar igång en missförtroendeförklaring.
– Vi ger honom 24 till 48 timmar.
Ingen partikamrat från demokraterna gav Eliot Spitzer offentligt stöd – och guvernören själv lät alla sväva i ovisshet. Hela dagen stängde han in sig i sitt hem på Manhattan, med politiska och juridiska rådgivare. Ett 70-tal journalister häckade utanför, medan deras kolleger publicerade smaskiga detaljer ur polisens avlyssningsprotokoll.
New York Times avslöjande om att Spitzer varit stamkund hos en firma med lyxprostituerade slog ner som en bomb i New York. "Kejsaren visade sig vara naken" blev en vanlig rubrik i medierna, med syftning på såväl guvernören som sexfirmans namn, "Emperor's Club".
Sexköpare
Som tuff åklagare satte Eliot Spitzer under åtta år fast en mängd myglande företag och verkade för renhårighet i affärslivet. På Wall Street förekom därför inte så lite skadeglädje, när det visat sig att den – i mångas tycke självgode och hycklande – Spitzer själv inte bara köpt sextjänster, utan även gjort tvivelaktiga banktransaktioner för att dölja det.
Att han som jurist, åklagare och senare politiker haft så hög etisk profil – han har kallat sig "ångvält" mot korruption – och att han själv åtalat många för sexhandel gör fallhöjden större än för andra politiker, som kunnat avfärda sexaffärer som privatlivsfrågor.
Superdelegat
Spitzer är, som sittande guvernör, en av de "superdelegater" som skulle kunna avgöra demokraternas dragkamp om vem som ska bli partiets presidentkandidat i höst – och hans röst är en av dem Hillary Clinton kunnat räkna med. Avgår han kan det få konsekvenser för valmatematiken. Inte heller lär det gynna Clinton att väljarna nu påminns om när hennes man smutsade ner Vita huset genom olika sexaffärer.
Avgår Spitzer får viceguvernören David Paterson rycka in. Han ingår i den klick Harlempolitiker som åtminstone tidigare stött Hillary Clinton. Paterson – som är blind – blir isåfall delstaten New Yorks förste svarte guvernör.
På tisdagen låg Paterson lågt och sade att han inte haft kontakt med Spitzer – och inte heller han visste vad som lär hända.
Friday, November 30, 2007
Svarta amerikaner väljer Clinton eller Obama
Kampen om USA:s svarta väljare kan bli tuff mellan två av de kandidater som slåss om demokraternas nominering till presidentvalet. Hillary Clinton har haft en betryggande ledning i opinionen – men Barack Obamas valrörelse riktar sig alltmer mot svarta.
"Må herren ge Barack Obama vishet och styrka att ingjuta nytt mod hos människor och sätta deras hjärtan i brand!"
En av Harlems många predikanter eldar upp publiken på Apolloteatern. Drygt tusen personer har betalat 50 dollar var, för att få närvara vid detta första kampanjmöte som senatorn från Illinois håller i stadsdelen. Harlems gospelkör och den kände komikern Chris Rock står på scenen, och publiken är blandad svart och vit medelklass.
Broder Barack
"Vi förväntar oss inte att han ska vara en ny Martin Luther King. Vi accepterar honom för den han är!", säger näste talare som introducerar den demokratiske kandidaten med orden: "Broder Barack Obama - USA:s näste president! Amerika, gör dig redo!"
Under starka applåder går han upp på scenen, den förste svarte amerikan som har en reell chans att nå presidentposten. Obama håller ett långt, engagerat tal, med sitt vanliga budskap om förändring, hopp och förbättringar för vanliga amerikaner. Hillary Clintons namn nämns aldrig, men hon får flera nålstick. Som när han säger att han är "trött på när demokrater beter sig som republikaner".
Senator Clinton och senator Obama
Få andra kandidater lockar USA:s svarta väljare. Hittills har Hillary Clinton haft en rejäl ledning i opinionsmätningarna, medan utmanaren Barack Obama fått mer stöd bland vita än någon svart kandidat i USA kunnat drömma om.
Hans far kom från Kenya, men han har främst vuxit upp med sin vita mor som kom från Kansas. Vissa svarta politiker, som Charles Rangel, hävdar att Barack Obama inte är "tillräckligt svart" och har valt att stödja Hillary Clinton.
–Många afro-amerikaner har ännu inte fattat att de faktiskt har chansen att rösta fram en svart man till presidentposten, suckar Bisi Akiwowo.
Hon volonterar med att registrera väljare till primärvalet, som i New York hålls den 5 februari. I Harlem når de ut bland annat genom hårsalongerna, där många unga kvinnor samlas.
–En del säger att de inte tror att Obama kan vinna mot en republikan. Andra är rädda att han skulle bli skjuten. Och så är ju Bill Clinton väldigt populär, det gynnar Hillary.
–Som svart kvinna känns det fantastiskt att ha dem båda att välja mellan, säger Yvonne Leigh som hoppas på en debatt mellan kandidaterna i Harlem i januari.
Utanför teatern på 125:e gatan säljer några ungdomar t-tröjor, som antyder att de hoppas få se Barack Obama som president. På dem står det: "Svarta huset".
Barack Obama hoppas på fler röster bland svarta
Svarta väljare klagar ofta på att det demokratiska partiet tar deras röster för "givna". Men 90 procent av dem stödjer i regel demokraterna i val.
Ingen av de nu aktuella republikanska kandidaterna anses ha någon särskild fördel gentemot afroamerikaner, medan tre demokrater går hem väl: Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards.
Obama, som enligt flera mätningar nu leder knappt i Iowa, hoppas kunna vinna provvalet där den 3 januari – för att visa svarta amerikaner att han faktiskt är valbar i USA. I exempelvis South Carolina, där svarta är halva väljarkåren och vars primärval hålls några veckor efter Iowas, leder annars Clinton. Han får ett formidabelt kampanjvapen: TV-stjärnan Oprah Winfrey, som för första gången engagerar sig i en valrörelse.
I november 2008 gäller det sedan att få svarta att alls rösta – av olika anledningar är deras valdeltagande lågt.
"Må herren ge Barack Obama vishet och styrka att ingjuta nytt mod hos människor och sätta deras hjärtan i brand!"
En av Harlems många predikanter eldar upp publiken på Apolloteatern. Drygt tusen personer har betalat 50 dollar var, för att få närvara vid detta första kampanjmöte som senatorn från Illinois håller i stadsdelen. Harlems gospelkör och den kände komikern Chris Rock står på scenen, och publiken är blandad svart och vit medelklass.
Broder Barack
"Vi förväntar oss inte att han ska vara en ny Martin Luther King. Vi accepterar honom för den han är!", säger näste talare som introducerar den demokratiske kandidaten med orden: "Broder Barack Obama - USA:s näste president! Amerika, gör dig redo!"
Under starka applåder går han upp på scenen, den förste svarte amerikan som har en reell chans att nå presidentposten. Obama håller ett långt, engagerat tal, med sitt vanliga budskap om förändring, hopp och förbättringar för vanliga amerikaner. Hillary Clintons namn nämns aldrig, men hon får flera nålstick. Som när han säger att han är "trött på när demokrater beter sig som republikaner".
Senator Clinton och senator Obama
Få andra kandidater lockar USA:s svarta väljare. Hittills har Hillary Clinton haft en rejäl ledning i opinionsmätningarna, medan utmanaren Barack Obama fått mer stöd bland vita än någon svart kandidat i USA kunnat drömma om.
Hans far kom från Kenya, men han har främst vuxit upp med sin vita mor som kom från Kansas. Vissa svarta politiker, som Charles Rangel, hävdar att Barack Obama inte är "tillräckligt svart" och har valt att stödja Hillary Clinton.
–Många afro-amerikaner har ännu inte fattat att de faktiskt har chansen att rösta fram en svart man till presidentposten, suckar Bisi Akiwowo.
Hon volonterar med att registrera väljare till primärvalet, som i New York hålls den 5 februari. I Harlem når de ut bland annat genom hårsalongerna, där många unga kvinnor samlas.
–En del säger att de inte tror att Obama kan vinna mot en republikan. Andra är rädda att han skulle bli skjuten. Och så är ju Bill Clinton väldigt populär, det gynnar Hillary.
–Som svart kvinna känns det fantastiskt att ha dem båda att välja mellan, säger Yvonne Leigh som hoppas på en debatt mellan kandidaterna i Harlem i januari.
Utanför teatern på 125:e gatan säljer några ungdomar t-tröjor, som antyder att de hoppas få se Barack Obama som president. På dem står det: "Svarta huset".
Barack Obama hoppas på fler röster bland svarta
Svarta väljare klagar ofta på att det demokratiska partiet tar deras röster för "givna". Men 90 procent av dem stödjer i regel demokraterna i val.
Ingen av de nu aktuella republikanska kandidaterna anses ha någon särskild fördel gentemot afroamerikaner, medan tre demokrater går hem väl: Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards.
Obama, som enligt flera mätningar nu leder knappt i Iowa, hoppas kunna vinna provvalet där den 3 januari – för att visa svarta amerikaner att han faktiskt är valbar i USA. I exempelvis South Carolina, där svarta är halva väljarkåren och vars primärval hålls några veckor efter Iowas, leder annars Clinton. Han får ett formidabelt kampanjvapen: TV-stjärnan Oprah Winfrey, som för första gången engagerar sig i en valrörelse.
I november 2008 gäller det sedan att få svarta att alls rösta – av olika anledningar är deras valdeltagande lågt.
Sunday, October 14, 2007
Nordamerikas tobaksbolag säljer "svenskt" snus
Engelska språket har fått ett nytt låneord från svenskan: "snus".
I takt med att allt färre röker cigaretter försöker tobaksbolagen skapa en ny marknad för den traditionellt svenska typen av rökfri tobak. Snus säljs nu på prov i några städer i USA och Kanada.
Publicerad som helgreportage av TT den 14 oktober 2007.
–Mike försöker alltid bjuda på sådant där snus, men vi vägrar prova. En tepåse under överläppen! Nä, det är inte vår grej.
De tre unga försäljarna i en exklusiv tobaksbutik på Manhattan kan inte sluta skratta när de talar om sin kollega Mike, som använder snus av svenskt snitt. De säljer det inte i butiken; däremot står luktsnus och smaksatt tuggtobak i små dosor i ett ställ på disken, som komplement till butikens storsäljande cigarrer.
–Det är naturligt för människor att ha någon form av tobak i munnen – vare sig det är en cigarett, en cigarr, tuggtobak eller snus, påstår James Angiola i en paus i fnissandet.
Själv har han varvat cigaretter och tuggtobak, men slutade med det senare, eftersom det kräver att man använder spottkopp.
– Ja, det är lite äckligt – och vi säljer inte mycket av det. Själv använde jag det bara när jag skulle flyga och inte fick röka, säger han.
Så muttrar han argt över 2003 års rökförbud på restauranger och andra offentliga platser i New York.
–Det är möjligt att efterfrågan på snus blir stor, större ju fler antiröklagar som stiftas i USA. Det handlar om marknadsföring – och ingen tvivlar väl på att tobaksbolagen kan sätta in stora resurser på att sälja tepåsar om de vill.
Fuktiga prillor
Bolag som Philip Morris och R J Reynolds Tobacco har sneglat på tobaksvanorna i Sverige, när de nu börjat tillverka och provsälja fuktigt, pastöriserat snus i USA och Kanada.
Eftersom miljoner amerikaner slutar röka eller skär ner på antalet cigaretter – vare sig det är för att slippa lungcancer, eller för att rökning förbjuds på alltfler platser – försöker tobaksbolagen hitta nya kunder. Ett sätt är att marknadsföra cigaretter i u-länderna; ett annat att uppmuntra amerikaner till snusande. De forskningsrapporter som säger att våtsnus reducerar hälsoriskerna med tobak är välkomna i sammanhanget.
–Våra konsumenter sade att de vill ha ett rökfritt alternativ – men de vill slippa spotta, som de måste göra med tuggtobak. Så vi började titta på de svenska erfarenheterna, säger David Sutton.
Han är talesman för tobaksjätten Philip Morris, använder själv Marlboro Snus regelbundet _ och rabblar snabbt industrins vanliga försäkringar om att de inte vill skapa nya nikotinister, bara hjälpa dem som redan röker. Det låter snudd på som välgörenhet att erbjuda konsumenterna rökfri tobak, samtidigt som det är en del av bolagets "tillväxtstrategi".
Dosor på försök
Än så länge säljs det våta snuset bara på prov, i butiker i Dallas/Fort Worth i Texas och Indianapolis i Indiana (kanadensiska Edmonton är försöksort för ett annat bolag). Där kan kunder som köper cigaretter få en snusdosa på köpet – men det är inte de runda dosorna som är vanliga i Sverige, utan en rektangulär form med portionsförpackade prillor.
–Vi har valt att använda ordet "snus", istället för "snuff", för att visa att det är en ny produkt. Än så länge verkar det som om de som provar blir nöjda.
David Sutton betonar att Philip Morris inte påstår att snus är hälsosammare än cigaretter, att det trycks varningstexter på snusdosorna – och det absolut inte handlar om att locka unga att börja använda tobak.
Sanningsvittne
– Ha, jag vet hur de tänker, säger Jeff Wigand bistert.
– Tobaksbolagen månar om sina vinster. Om det bara handlade om att skaffa rökfria alternativ kunde de väl sälja nikotinplåster! Men deras tillväxt kräver att de får in tusentals nya om dagen som kan bli nikotinberoende.
Jeff Wigand var på 90-talet huvudvittne i den rättsprocess som flera amerikanska delstater vann mot tobaksindustrin. Innan han 1993 fick sparken var han forskningschef för Brown & Williamson i Kentucky, och gjorde sensation när han gick ut och talade offentligt om hur bolagen ljög och hemlighöll fakta om nikotinets hälsovådor. Hans story blev 1999 till Hollywoodfilmen "Insider".
Nu driver Wigand organisationen Smokefree Kids, och besöker skolor för att informera om hur beroendeframkallande nikotin är. Han är konsult åt organisationer och myndigheter som vill reglera rökande, och har varit inblandad i rökförbuden i såväl New York som Italien.
–Jag har redan sett unga med snusdosor i skolorna, även barn i sjuårsåldern. Det är klart att bolagen ser snus som en inkörsport för att få unga att börja använda tobak.
Gunilla Kinn/TT
Delade åsikter om snusets farlighet
Inför EU-inträdet 1995 fick Sverige undantag från det förbud mot snus som av hälsoskäl gäller i unionen. EG/EU grundade i början av 90-talet förbudet på en rapport från Världshälsoorganisationen, WHO, som visade på ett samband mellan snusande och cancer. Denna forskning handlade dock inte om den typ av pastöriserat snus som säljs i Sverige, och senare studier har ifrågasatt sambandet.
Två läger finns i debatten: de som anser att snus trots hälsorisker – som munhålecancer – ändå är ett bättre alternativ till cigarettrökning ("skademinskningsprincipen") och de som anser att snus är farligt nog i sig för att förbjudas.
I USA och Kanada har debatten kring "svenskt" snus knappast hunnit komma igång på allvar, men en rapport från statliga Health Canada rekommenderade 2006 inbitna nikotinister att övergå till snus om de inte kunde sluta röka.
I takt med att allt färre röker cigaretter försöker tobaksbolagen skapa en ny marknad för den traditionellt svenska typen av rökfri tobak. Snus säljs nu på prov i några städer i USA och Kanada.
Publicerad som helgreportage av TT den 14 oktober 2007.
–Mike försöker alltid bjuda på sådant där snus, men vi vägrar prova. En tepåse under överläppen! Nä, det är inte vår grej.
De tre unga försäljarna i en exklusiv tobaksbutik på Manhattan kan inte sluta skratta när de talar om sin kollega Mike, som använder snus av svenskt snitt. De säljer det inte i butiken; däremot står luktsnus och smaksatt tuggtobak i små dosor i ett ställ på disken, som komplement till butikens storsäljande cigarrer.
–Det är naturligt för människor att ha någon form av tobak i munnen – vare sig det är en cigarett, en cigarr, tuggtobak eller snus, påstår James Angiola i en paus i fnissandet.
Själv har han varvat cigaretter och tuggtobak, men slutade med det senare, eftersom det kräver att man använder spottkopp.
– Ja, det är lite äckligt – och vi säljer inte mycket av det. Själv använde jag det bara när jag skulle flyga och inte fick röka, säger han.
Så muttrar han argt över 2003 års rökförbud på restauranger och andra offentliga platser i New York.
–Det är möjligt att efterfrågan på snus blir stor, större ju fler antiröklagar som stiftas i USA. Det handlar om marknadsföring – och ingen tvivlar väl på att tobaksbolagen kan sätta in stora resurser på att sälja tepåsar om de vill.
Fuktiga prillor
Bolag som Philip Morris och R J Reynolds Tobacco har sneglat på tobaksvanorna i Sverige, när de nu börjat tillverka och provsälja fuktigt, pastöriserat snus i USA och Kanada.
Eftersom miljoner amerikaner slutar röka eller skär ner på antalet cigaretter – vare sig det är för att slippa lungcancer, eller för att rökning förbjuds på alltfler platser – försöker tobaksbolagen hitta nya kunder. Ett sätt är att marknadsföra cigaretter i u-länderna; ett annat att uppmuntra amerikaner till snusande. De forskningsrapporter som säger att våtsnus reducerar hälsoriskerna med tobak är välkomna i sammanhanget.
–Våra konsumenter sade att de vill ha ett rökfritt alternativ – men de vill slippa spotta, som de måste göra med tuggtobak. Så vi började titta på de svenska erfarenheterna, säger David Sutton.
Han är talesman för tobaksjätten Philip Morris, använder själv Marlboro Snus regelbundet _ och rabblar snabbt industrins vanliga försäkringar om att de inte vill skapa nya nikotinister, bara hjälpa dem som redan röker. Det låter snudd på som välgörenhet att erbjuda konsumenterna rökfri tobak, samtidigt som det är en del av bolagets "tillväxtstrategi".
Dosor på försök
Än så länge säljs det våta snuset bara på prov, i butiker i Dallas/Fort Worth i Texas och Indianapolis i Indiana (kanadensiska Edmonton är försöksort för ett annat bolag). Där kan kunder som köper cigaretter få en snusdosa på köpet – men det är inte de runda dosorna som är vanliga i Sverige, utan en rektangulär form med portionsförpackade prillor.
–Vi har valt att använda ordet "snus", istället för "snuff", för att visa att det är en ny produkt. Än så länge verkar det som om de som provar blir nöjda.
David Sutton betonar att Philip Morris inte påstår att snus är hälsosammare än cigaretter, att det trycks varningstexter på snusdosorna – och det absolut inte handlar om att locka unga att börja använda tobak.
Sanningsvittne
– Ha, jag vet hur de tänker, säger Jeff Wigand bistert.
– Tobaksbolagen månar om sina vinster. Om det bara handlade om att skaffa rökfria alternativ kunde de väl sälja nikotinplåster! Men deras tillväxt kräver att de får in tusentals nya om dagen som kan bli nikotinberoende.
Jeff Wigand var på 90-talet huvudvittne i den rättsprocess som flera amerikanska delstater vann mot tobaksindustrin. Innan han 1993 fick sparken var han forskningschef för Brown & Williamson i Kentucky, och gjorde sensation när han gick ut och talade offentligt om hur bolagen ljög och hemlighöll fakta om nikotinets hälsovådor. Hans story blev 1999 till Hollywoodfilmen "Insider".
Nu driver Wigand organisationen Smokefree Kids, och besöker skolor för att informera om hur beroendeframkallande nikotin är. Han är konsult åt organisationer och myndigheter som vill reglera rökande, och har varit inblandad i rökförbuden i såväl New York som Italien.
–Jag har redan sett unga med snusdosor i skolorna, även barn i sjuårsåldern. Det är klart att bolagen ser snus som en inkörsport för att få unga att börja använda tobak.
Gunilla Kinn/TT
Delade åsikter om snusets farlighet
Inför EU-inträdet 1995 fick Sverige undantag från det förbud mot snus som av hälsoskäl gäller i unionen. EG/EU grundade i början av 90-talet förbudet på en rapport från Världshälsoorganisationen, WHO, som visade på ett samband mellan snusande och cancer. Denna forskning handlade dock inte om den typ av pastöriserat snus som säljs i Sverige, och senare studier har ifrågasatt sambandet.
Två läger finns i debatten: de som anser att snus trots hälsorisker – som munhålecancer – ändå är ett bättre alternativ till cigarettrökning ("skademinskningsprincipen") och de som anser att snus är farligt nog i sig för att förbjudas.
I USA och Kanada har debatten kring "svenskt" snus knappast hunnit komma igång på allvar, men en rapport från statliga Health Canada rekommenderade 2006 inbitna nikotinister att övergå till snus om de inte kunde sluta röka.
Friday, October 12, 2007
Gore tippas bli Vita husets klimatambassadör
New York (TT)
Att Nobels fredspris i år tilldelas klimataktivisten Al Gore har satt fart på spekulationerna om att den förre vicepresidenten borde ställa upp i 2008 års presidentval.
Al Gore får ständigt frågan – och varje gång förnekar han alla planer på att åter söka jobbet som USA:s president. Han brukar säga att hans mål är att få alla kandidater att tala klimatpolitik.
Och varför skulle han vilja pulsa i New Hampshires snödrivor och kampanja i Iowas bondbygder till vinterns primärval? Efter några år som osynlig förlorare efter valet 2000 tas Gore nu emot som en rockstjärna, och kan få vilken ledare som helst att lyssna till hans budskap om global uppvärmning. Som presidentkandidat skulle hans roll bli mindre fri.
Nätrötter
Men demokratiska gräsrotsgrupper runtom i USA noterar att han inte uteslutit något, och hoppas att de kan övertala honom. Grupperna är små – men många. De finns på Internet, främst sajten Draft Gore ("Värva Gore").
Häromdagen vädjade rörelsen i ett öppet brev i New York Times till Al Gore att ställa upp - för att de anser att det är hans moraliska plikt. Och de använde högstämda ord:
"Herr vicepresident, det finns tid för politiker och det finns tid för hjältar. Amerika och Jorden behöver en hjälte nu. . . Snälla, anta den här utmaningen, annars får du och miljoner människor leva i ovetskap om hur det hade kunnat bli".
Förre presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter har ringt Al Gore och tjatat om att han ska ställa upp – så många gånger att Gore bett honom sluta, berättade Carter i en tv-intervju på fredagen.
Mot Irakkriget
Fredspriset dämpade inte anhängarnas entusiasm, tvärtom. Men det är inte Al Gores engagemang för klimatfrågorna som främst väcker förhoppningar – utan en kombination av flera saker.
Där finns en stark känsla av att Gore var den rättmätige segraren i valet 2000, och därför "borde" få chans att avlösa George W Bush i Vita huset. Dessutom handlar det om att Gore tidigt var emot Irakkriget, och där har opinionen hunnit i kapp.
Han uppfattas också som en god ledare, som skulle ha en bättre chans än andra demokratiska kandidater – som Hillary Clinton – att vinna valet. Att han på senare år fått utlopp för sitt miljöengagemang – som medarbetarna bad honom tona ner – har visat att han inte var den tråkige "Al Bore" han utmålades som i valkampanjen 2000.
Ambassadör
Såväl Hillary Clinton som John Edwards kom på fredagen med positiva uttalanden om att Al Gore fått dela Nobels fredspris. Konservativa kommentatorer påminde dock om Gores hyckleri med sitt jetflygande, utmålade honom som utvecklingspessimist och menade att Nobels fredspris nu förlorar i styrka.
Enligt sajten www.politico.com surras det i Washington om att Al Gore snarare än att kandidera till Vita huset skulle kunna bli ett slags resande ambassadör i globala klimatfrågor - i händelse av en demokratisk seger.
Gunilla Kinn/TT
Att Nobels fredspris i år tilldelas klimataktivisten Al Gore har satt fart på spekulationerna om att den förre vicepresidenten borde ställa upp i 2008 års presidentval.
Al Gore får ständigt frågan – och varje gång förnekar han alla planer på att åter söka jobbet som USA:s president. Han brukar säga att hans mål är att få alla kandidater att tala klimatpolitik.
Och varför skulle han vilja pulsa i New Hampshires snödrivor och kampanja i Iowas bondbygder till vinterns primärval? Efter några år som osynlig förlorare efter valet 2000 tas Gore nu emot som en rockstjärna, och kan få vilken ledare som helst att lyssna till hans budskap om global uppvärmning. Som presidentkandidat skulle hans roll bli mindre fri.
Nätrötter
Men demokratiska gräsrotsgrupper runtom i USA noterar att han inte uteslutit något, och hoppas att de kan övertala honom. Grupperna är små – men många. De finns på Internet, främst sajten Draft Gore ("Värva Gore").
Häromdagen vädjade rörelsen i ett öppet brev i New York Times till Al Gore att ställa upp - för att de anser att det är hans moraliska plikt. Och de använde högstämda ord:
"Herr vicepresident, det finns tid för politiker och det finns tid för hjältar. Amerika och Jorden behöver en hjälte nu. . . Snälla, anta den här utmaningen, annars får du och miljoner människor leva i ovetskap om hur det hade kunnat bli".
Förre presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter har ringt Al Gore och tjatat om att han ska ställa upp – så många gånger att Gore bett honom sluta, berättade Carter i en tv-intervju på fredagen.
Mot Irakkriget
Fredspriset dämpade inte anhängarnas entusiasm, tvärtom. Men det är inte Al Gores engagemang för klimatfrågorna som främst väcker förhoppningar – utan en kombination av flera saker.
Där finns en stark känsla av att Gore var den rättmätige segraren i valet 2000, och därför "borde" få chans att avlösa George W Bush i Vita huset. Dessutom handlar det om att Gore tidigt var emot Irakkriget, och där har opinionen hunnit i kapp.
Han uppfattas också som en god ledare, som skulle ha en bättre chans än andra demokratiska kandidater – som Hillary Clinton – att vinna valet. Att han på senare år fått utlopp för sitt miljöengagemang – som medarbetarna bad honom tona ner – har visat att han inte var den tråkige "Al Bore" han utmålades som i valkampanjen 2000.
Ambassadör
Såväl Hillary Clinton som John Edwards kom på fredagen med positiva uttalanden om att Al Gore fått dela Nobels fredspris. Konservativa kommentatorer påminde dock om Gores hyckleri med sitt jetflygande, utmålade honom som utvecklingspessimist och menade att Nobels fredspris nu förlorar i styrka.
Enligt sajten www.politico.com surras det i Washington om att Al Gore snarare än att kandidera till Vita huset skulle kunna bli ett slags resande ambassadör i globala klimatfrågor - i händelse av en demokratisk seger.
Gunilla Kinn/TT
Sunday, September 30, 2007
Nu jagar alla Hillary
New York (TT)
Några månader före vinterns primärval i USA har senator Hillary Clinton en stabil ledning i opinionsmätningarna. Nu lär de demokratiska motkandidaterna bli aggressivare.
- Let's go! ropar Barack Obama när han avslutar sitt tal på Washington Square, klassisk mark för politiska manifestationer.
- Let's go change the world!
Publiken jublar. "Barack rockar", står det på ett plakat. Den karismatiske senatorn från Illinois låter som en predikant och tas emot som en rockstjärna.
- Jag njöt av talet varje minut, säger Lameek Escort entusiastiskt efteråt.
- Baracks tal om förändring är vad vi behöver - en politiker som bryr sig om sjukvård och inte om oljebolag.
TT: Och Hillary Clinton?
- Jag kan tänka mig att rösta på henne också. För rösta ska jag.
Partibyte
De flesta i publiken är i 20- och 30-årsåldern. Men inte alla:
- Jag är udda här - en vit, medelålders kvinna som fyllt 50. Jag har varit republikan sedan jag var 18. Men nu har jag bestämt mig för att engagera mig för Barack!
Molly Sword McDonough har kört från södra New Jersey för att få se sin nye idol. Hon köper en T-tröja med hans porträtt och fyller i en blankett för att donera pengar.
- George Bush fick min röst i valen 2000 och 2004. Jag ville tro på honom, men känner mig lurad.
Inte Hillary
Det är Irakkriget som nu fått Molly Sword McDonough att ta avstånd från Bush. Men det är Obama som fått henne att byta parti.
- Han inspirerar mig! Han känns äkta.
Blir senator Clinton demokraternas kandidat tänker McDonough rösta republikanskt, trots att hon inte brinner för någon av de kandidater som kan bli aktuella. Hon avskyr nämligen såväl Bill som Hillary Clinton.
- Vi som är moderata republikaner eller oberoende och inte gillar Hillary syns inte i primärvalen. Demokraterna tar en stor risk om de nominerar henne.
Rejäl ledning
Men Hillary Clintons ledning över Barack Obama och John Edwards är stor, och mer övertygande än Rudy Giulianis på den republikanska sidan.
- Alla känner igen hennes namn. Hon har bra nätverk för att samla in pengar och skaffa medarbetare, säger statsvetaren Andrew Dowdle på University of Arkansas.
- Normalt har republikanerna tidigt en tydlig ledare, medan det brukar vara mer flytande bland demokraterna. Nu är det omvänt, det är henne alla jagar.
Professor Dowdle tror att om Clinton snubblar skulle det bero på någon bidragsskandal.
- Det är nackdelen med nätverken. Hon uppfattas som det demokratiska etablissemangets kandidat, säger han.
- Hillary Clinton har lyckats väl hittills. Det betyder inte att hon inte kan få problem - men Barack Obamas tid för att komma ikapp rinner ut.
Gunilla Kinn/TT
Fakta:
Hillary har ledartröjan
Andel sympatisörer för respektive parti som i september kunde tänka sig att stödja respektive kandidat:
DEMOKRATERNA
Hillary Clinton 47 procent
Barack Obama 25 procent
John Edwards 11 procent
REPUBLIKANERNA
Rudy Giuliani 30 procent
Fred Thompson 22 procent
John McCain 18 procent
Mitt Romney 7 procent
När opinionsinstituten matchar kandidaterna mot varandra i fiktiva presidentval vinner i regel demokraten. Hillary Clinton skulle till exempel slå Rudy Giuliani - men bara med i snitt fem procentenheter. Barack Obamas marginal gentemot Giuliani är ännu mindre. Ingen republikan förutom Giuliani slår någon demokrat.
Källor: USA Today/Gallup, RealClearPolitics.
Några månader före vinterns primärval i USA har senator Hillary Clinton en stabil ledning i opinionsmätningarna. Nu lär de demokratiska motkandidaterna bli aggressivare.
- Let's go! ropar Barack Obama när han avslutar sitt tal på Washington Square, klassisk mark för politiska manifestationer.
- Let's go change the world!
Publiken jublar. "Barack rockar", står det på ett plakat. Den karismatiske senatorn från Illinois låter som en predikant och tas emot som en rockstjärna.
- Jag njöt av talet varje minut, säger Lameek Escort entusiastiskt efteråt.
- Baracks tal om förändring är vad vi behöver - en politiker som bryr sig om sjukvård och inte om oljebolag.
TT: Och Hillary Clinton?
- Jag kan tänka mig att rösta på henne också. För rösta ska jag.
Partibyte
De flesta i publiken är i 20- och 30-årsåldern. Men inte alla:
- Jag är udda här - en vit, medelålders kvinna som fyllt 50. Jag har varit republikan sedan jag var 18. Men nu har jag bestämt mig för att engagera mig för Barack!
Molly Sword McDonough har kört från södra New Jersey för att få se sin nye idol. Hon köper en T-tröja med hans porträtt och fyller i en blankett för att donera pengar.
- George Bush fick min röst i valen 2000 och 2004. Jag ville tro på honom, men känner mig lurad.
Inte Hillary
Det är Irakkriget som nu fått Molly Sword McDonough att ta avstånd från Bush. Men det är Obama som fått henne att byta parti.
- Han inspirerar mig! Han känns äkta.
Blir senator Clinton demokraternas kandidat tänker McDonough rösta republikanskt, trots att hon inte brinner för någon av de kandidater som kan bli aktuella. Hon avskyr nämligen såväl Bill som Hillary Clinton.
- Vi som är moderata republikaner eller oberoende och inte gillar Hillary syns inte i primärvalen. Demokraterna tar en stor risk om de nominerar henne.
Rejäl ledning
Men Hillary Clintons ledning över Barack Obama och John Edwards är stor, och mer övertygande än Rudy Giulianis på den republikanska sidan.
- Alla känner igen hennes namn. Hon har bra nätverk för att samla in pengar och skaffa medarbetare, säger statsvetaren Andrew Dowdle på University of Arkansas.
- Normalt har republikanerna tidigt en tydlig ledare, medan det brukar vara mer flytande bland demokraterna. Nu är det omvänt, det är henne alla jagar.
Professor Dowdle tror att om Clinton snubblar skulle det bero på någon bidragsskandal.
- Det är nackdelen med nätverken. Hon uppfattas som det demokratiska etablissemangets kandidat, säger han.
- Hillary Clinton har lyckats väl hittills. Det betyder inte att hon inte kan få problem - men Barack Obamas tid för att komma ikapp rinner ut.
Gunilla Kinn/TT
Fakta:
Hillary har ledartröjan
Andel sympatisörer för respektive parti som i september kunde tänka sig att stödja respektive kandidat:
DEMOKRATERNA
Hillary Clinton 47 procent
Barack Obama 25 procent
John Edwards 11 procent
REPUBLIKANERNA
Rudy Giuliani 30 procent
Fred Thompson 22 procent
John McCain 18 procent
Mitt Romney 7 procent
När opinionsinstituten matchar kandidaterna mot varandra i fiktiva presidentval vinner i regel demokraten. Hillary Clinton skulle till exempel slå Rudy Giuliani - men bara med i snitt fem procentenheter. Barack Obamas marginal gentemot Giuliani är ännu mindre. Ingen republikan förutom Giuliani slår någon demokrat.
Källor: USA Today/Gallup, RealClearPolitics.
Sunday, September 02, 2007
Afrika satsar på Internet
Sändes ut (i en ändrad version) av TT.
Det har talats länge om att telekom skulle kunna hjälpa afrikanska länder att utvecklas, och nu börjar det hända saker. I Ghana råder en smärre dotcom-boom, Rwanda försöker ta klivet direkt in i IT-åldern – och flera bolag prospekterar fiberoptiska kablar som ska knyta ihop Afrika med Asien.
-Allt går enormt snabbt nu, säger Estelle Akofio-Sowah som är verksamhetschef på Busy Internet, mitt i Ghanas huvudstad Accra.
Företaget är Västafrikas största IT-centrum, och kontorshotell för Internetleverantörer och mjukvaruutvecklare. Busy Internet försöker utveckla entreprenörskap bland kvinnor, flyktingar och unga – delvis med stöd av Världsbanken.
I Ghana har ytterst få råd med dator hemma. Men på dygnetruntöppna Busy Internet finns hundra terminaler, att hyra per halvtimme. Framför var skärm sitter någon och jobbar - med affärsplaner, meritförteckningar eller visumansökningar.
-Det är lite grann här i Accra som med Internetboomen i väst på 90-talet, samma energi och entreprenörsanda, tror Estelle Akofio-Sowah.
Dålig infrastruktur
Men nätverket ligger ofta nere även på Busy Internet. Eviga strömavbrott är bara ett av många hinder för att utveckla telekommunikationer i Afrika, världens minst uppkopplade kontinent. Blott var tjugonde afrikan har tillgång till Internet, flest i Sydafrika och vissa nordafrikanska länder.
I flera år har IT-entusiaster och utvecklingsekonomer talat om att afrikanska länder måste satsa på Internet för att hänga med i den globala ekonomin. Såväl FN som Världsbanken har varit involverade i flera projekt, som syftat till att göra information på nätet tillgängligt även i avlägsna byar.
Vissa politiker och gräsrotsorganisationer har dock ifrågasatt satsningarna. Varför ska pengar gå till datorer, i länder som plågas av aids och svält _ och där kvinnornas dagliga problem att hitta rent vatten knappast löses genom att söka på Internet?
Datorer för barn
Men nätpionjären Nicholas Negroponte, som länge verkat för att en billig dator ska spridas till skolbarn i u-länder, brukar bemöta sådan kritik med att datorer idag hör till grundläggande utbildning som alla har rätt till, och att det inte får vara en motsättning mellan datorer och aidsmedicin eller vatten. De XO-1 datorer som hans grupp "One Laptop per Child" utvecklar testas nu i flera länder.
Rwanda har i flera år satsat på att gå direkt från jordbruks- till informationsekonomi. Med hjälp av bolaget Terracom skulle exempelvis 300 skolor ha fått Internet i fjol. Projektet har blivit dyrt och råkat ut för många bakslag, delvis på grund av brist på el och infrastruktur i byarna, men fortsätter. Och Kenya, Burundi och Madagaskar beviljades i våras stora lån av Världsbanken för att satsa på bredband.
Fiberoptik
Flera teknikföretag tävlar om att lägga fiberoptiska kablar i Indiska oceanen. Konsortiet Seacom beställde nyligen ett nätverk med 1 300 mil kablar, som 2009 ska förbinda Sydafrika, Madagaskar, Mozambique, Tanzania och Kenya med Indien, Mellanöstern och Europa.
"Systemet kommer att ge en infrastruktur för tillväxt i IT- och kommunikationsbranscherna, särskilt för underleverantörer åt affärsföretag, teletjänstcentraler, läkemedelsforskning samt utbildningsnätverk", sade Seacoms VD Brian Herlihy i ett pressmeddelande.
Sådan fiberoptik finns redan längs Afrikas västra kust, draget från Portugal, och har utmanat de dyra telefonnät som drivs av gamla korrumperade statsmonopol i de olika länderna. Men kostnaderna är fortfarande höga och näten inte tillräckliga.
-Med bättre telekommunikationer skulle vi kunna sälja tjänster för att ta inkommande samtal. Nu är kvaliteten så dålig att vi bara vågar satsa på att själva ringa, säger Kwame Bonsu på teletjänstföretaget Rising Data i Accra, vars unga anställda ringer säljsamtal till kunder i USA.
Rising Data försöker ta marknadsdelar från konkurrenter i Indien och Filippinerna, genom att ha lägre kostnader och en tidszon närmare USA. Firman föddes ur entreprenörsmiljön på Busy Internet; ett annat är Soft som utvecklar mjukvara för afrikanska företags behov:
-Ghana får aldrig ett Volvo som exporterar bilar. Men jag tror att det finns en stor potential för e-handel, säger programmeraren Hermann Chinery-Hesse som jobbar med att utveckla ett pålitligt betalsystem så att exempelvis en hantverkare i en by i Ghana kan sälja trummor till Europa.
-Handel gör människor rika, men vi i Afrika behöver tillträde till marknaderna. Det kan vi få genom Internet.
Gunilla Kinn
"En kommunikationsrevolution pågår i Afrika"
-Kommunikationsrevolutionen sveper nu över Afrika, säger Mats Karlsson, Världsbankens chef för fem västafrikanska länder.
-Här i Ghana ökade mobiltelefonpenetrationen från 4 till 24% på fem år, och det fortsätter. Flera tusentals IT-jobb har skapats i Accra, och i Sierra Leone användes IT nyligen för att rapportera valresultat snabbt. Det händer att byar ber om en telefonmast innan de ber om en skola. IT-kaféer växer upp överallt.
Mats Karlsson anser att investeringar för att de i Afrika än så länge mycket dyra bredbandsuppkopplingarna är värda sina investeringar, om det görs riktigt.
-Detta fungerar, om det är den privata sektorn som driver på, säger han.
-När jag började arbeta med utvecklingsfrågor på 80-talet fanns en enda faxapparat och en statlig tidning i Tanzania. Revolutionen som pågår nu ger makt åt människor, och så småningom mer jämlikhet i kunnande.
Billig dator för barn testas i flera länder
Den ideella Boston-organisationen One Laptop Per Child, som startades 2005 av Nicholas Negroponte, testar nu sin XO-1 dator i flera länder.
Förhoppningen är att så många regeringar ska beställa den att kostnaden blir omkring 100 dollar, cirka 700 kronor, per styck (nu omkring 175 dollar).
Datorn testas av skolelever i Nigeria, Argentina, Nepal och Mexiko. Andra stater som uttryckt intresse är Sydafrika, Brasilien, Libyen, Rwanda, Thailand och Uruguay.
Utvecklingskostnaderna hålls nere genom att gratis-operativsystemet Linux använts. Projektet har kritiserats flitigt – dels av utvecklingsorganisationer som ifrågasätter prioriteringen i fattiga länder; dels av exempelvis Bill Gates, som tycker att mobiltelefoni är en mer användbar teknik i Afrika. Negroponte hoppas dock att hans vision snart ska innebära att all världens barn får en möjlighet att uttrycka, utbilda och utveckla sig.
Det har talats länge om att telekom skulle kunna hjälpa afrikanska länder att utvecklas, och nu börjar det hända saker. I Ghana råder en smärre dotcom-boom, Rwanda försöker ta klivet direkt in i IT-åldern – och flera bolag prospekterar fiberoptiska kablar som ska knyta ihop Afrika med Asien.
-Allt går enormt snabbt nu, säger Estelle Akofio-Sowah som är verksamhetschef på Busy Internet, mitt i Ghanas huvudstad Accra.
Företaget är Västafrikas största IT-centrum, och kontorshotell för Internetleverantörer och mjukvaruutvecklare. Busy Internet försöker utveckla entreprenörskap bland kvinnor, flyktingar och unga – delvis med stöd av Världsbanken.
I Ghana har ytterst få råd med dator hemma. Men på dygnetruntöppna Busy Internet finns hundra terminaler, att hyra per halvtimme. Framför var skärm sitter någon och jobbar - med affärsplaner, meritförteckningar eller visumansökningar.
-Det är lite grann här i Accra som med Internetboomen i väst på 90-talet, samma energi och entreprenörsanda, tror Estelle Akofio-Sowah.
Dålig infrastruktur
Men nätverket ligger ofta nere även på Busy Internet. Eviga strömavbrott är bara ett av många hinder för att utveckla telekommunikationer i Afrika, världens minst uppkopplade kontinent. Blott var tjugonde afrikan har tillgång till Internet, flest i Sydafrika och vissa nordafrikanska länder.
I flera år har IT-entusiaster och utvecklingsekonomer talat om att afrikanska länder måste satsa på Internet för att hänga med i den globala ekonomin. Såväl FN som Världsbanken har varit involverade i flera projekt, som syftat till att göra information på nätet tillgängligt även i avlägsna byar.
Vissa politiker och gräsrotsorganisationer har dock ifrågasatt satsningarna. Varför ska pengar gå till datorer, i länder som plågas av aids och svält _ och där kvinnornas dagliga problem att hitta rent vatten knappast löses genom att söka på Internet?
Datorer för barn
Men nätpionjären Nicholas Negroponte, som länge verkat för att en billig dator ska spridas till skolbarn i u-länder, brukar bemöta sådan kritik med att datorer idag hör till grundläggande utbildning som alla har rätt till, och att det inte får vara en motsättning mellan datorer och aidsmedicin eller vatten. De XO-1 datorer som hans grupp "One Laptop per Child" utvecklar testas nu i flera länder.
Rwanda har i flera år satsat på att gå direkt från jordbruks- till informationsekonomi. Med hjälp av bolaget Terracom skulle exempelvis 300 skolor ha fått Internet i fjol. Projektet har blivit dyrt och råkat ut för många bakslag, delvis på grund av brist på el och infrastruktur i byarna, men fortsätter. Och Kenya, Burundi och Madagaskar beviljades i våras stora lån av Världsbanken för att satsa på bredband.
Fiberoptik
Flera teknikföretag tävlar om att lägga fiberoptiska kablar i Indiska oceanen. Konsortiet Seacom beställde nyligen ett nätverk med 1 300 mil kablar, som 2009 ska förbinda Sydafrika, Madagaskar, Mozambique, Tanzania och Kenya med Indien, Mellanöstern och Europa.
"Systemet kommer att ge en infrastruktur för tillväxt i IT- och kommunikationsbranscherna, särskilt för underleverantörer åt affärsföretag, teletjänstcentraler, läkemedelsforskning samt utbildningsnätverk", sade Seacoms VD Brian Herlihy i ett pressmeddelande.
Sådan fiberoptik finns redan längs Afrikas västra kust, draget från Portugal, och har utmanat de dyra telefonnät som drivs av gamla korrumperade statsmonopol i de olika länderna. Men kostnaderna är fortfarande höga och näten inte tillräckliga.
-Med bättre telekommunikationer skulle vi kunna sälja tjänster för att ta inkommande samtal. Nu är kvaliteten så dålig att vi bara vågar satsa på att själva ringa, säger Kwame Bonsu på teletjänstföretaget Rising Data i Accra, vars unga anställda ringer säljsamtal till kunder i USA.
Rising Data försöker ta marknadsdelar från konkurrenter i Indien och Filippinerna, genom att ha lägre kostnader och en tidszon närmare USA. Firman föddes ur entreprenörsmiljön på Busy Internet; ett annat är Soft som utvecklar mjukvara för afrikanska företags behov:
-Ghana får aldrig ett Volvo som exporterar bilar. Men jag tror att det finns en stor potential för e-handel, säger programmeraren Hermann Chinery-Hesse som jobbar med att utveckla ett pålitligt betalsystem så att exempelvis en hantverkare i en by i Ghana kan sälja trummor till Europa.
-Handel gör människor rika, men vi i Afrika behöver tillträde till marknaderna. Det kan vi få genom Internet.
Gunilla Kinn
"En kommunikationsrevolution pågår i Afrika"
-Kommunikationsrevolutionen sveper nu över Afrika, säger Mats Karlsson, Världsbankens chef för fem västafrikanska länder.
-Här i Ghana ökade mobiltelefonpenetrationen från 4 till 24% på fem år, och det fortsätter. Flera tusentals IT-jobb har skapats i Accra, och i Sierra Leone användes IT nyligen för att rapportera valresultat snabbt. Det händer att byar ber om en telefonmast innan de ber om en skola. IT-kaféer växer upp överallt.
Mats Karlsson anser att investeringar för att de i Afrika än så länge mycket dyra bredbandsuppkopplingarna är värda sina investeringar, om det görs riktigt.
-Detta fungerar, om det är den privata sektorn som driver på, säger han.
-När jag började arbeta med utvecklingsfrågor på 80-talet fanns en enda faxapparat och en statlig tidning i Tanzania. Revolutionen som pågår nu ger makt åt människor, och så småningom mer jämlikhet i kunnande.
Billig dator för barn testas i flera länder
Den ideella Boston-organisationen One Laptop Per Child, som startades 2005 av Nicholas Negroponte, testar nu sin XO-1 dator i flera länder.
Förhoppningen är att så många regeringar ska beställa den att kostnaden blir omkring 100 dollar, cirka 700 kronor, per styck (nu omkring 175 dollar).
Datorn testas av skolelever i Nigeria, Argentina, Nepal och Mexiko. Andra stater som uttryckt intresse är Sydafrika, Brasilien, Libyen, Rwanda, Thailand och Uruguay.
Utvecklingskostnaderna hålls nere genom att gratis-operativsystemet Linux använts. Projektet har kritiserats flitigt – dels av utvecklingsorganisationer som ifrågasätter prioriteringen i fattiga länder; dels av exempelvis Bill Gates, som tycker att mobiltelefoni är en mer användbar teknik i Afrika. Negroponte hoppas dock att hans vision snart ska innebära att all världens barn får en möjlighet att uttrycka, utbilda och utveckla sig.
Sunday, August 19, 2007
Svarta småföretag tvingas bort från Harlem
Den här texten handlar om företagen i mina kvarter i New York, ställen som jag går förbi varje dag. Utskickad av TT.
Sedan många år pågår en snabb omvandling av Harlem på norra Manhattan. Fastigheterna i den länge så nedgångna stadsdelen lockar till sig investerare - men de vill ha högre avkastning än de kan få, från de företagare som i åratal sålt soulskivor och "soul food" till harlemiterna.
-Vi fick veta att vi måste flytta först häromveckan. Bolaget som köpt upp husen i kvarteret vill riva och bygga nytt och stort. Då platsar inte vi.
Janet McLoyd och hennes familj driver House of Seafood, ett matställe där de serverar nyfriterad fisk, kyckling och pommes frites för en billig penning. Kön av hungriga Harlembor fyller den enkla lokalen.
-I elva år har vi haft stället. Vi har lagt ned massor av pengar på att göra i ordning övervåningen och har stora lån. Allt var i dåligt skick när vi tog över, säger Janet McLoyd.
-Den förre ägaren brydde sig om Harlem. Han skulle aldrig ha vräkt oss. Nu när han dött har hans döttrar sålt fastigheterna. Det nya bolaget vill väl ha hit någon kedja – men de har inte ens velat träffa oss för att diskutera saken.
House of Seafoods lokaler ligger nära ett av Harlems bästa affärslägen, vid korsningen av 125:e gatan och den 8:e avenyn, Frederick Douglass Boulevard. Egentligen har det bara varit en tidsfråga innan någon fastighetsägare kom åt tomten med de blott två våningar låga, slitna tegelhusen.
Ett stenkast därifrån ligger basketstjärnan Magic Johnsons bio- och affärslokaler, som sedan de byggdes i slutet av 90-talet ofta får symbolisera utvecklingen i Harlem. På 125:e gatan finns numera gott om kedjebutiker som H&M, Old Navy, Duane Reade och Starbucks och – till skillnad mot hur det var under de svåra åren – såväl bankkontor som snabbköp.
-När pappa kom hit 1946 var han den ende svarte företagaren i området, säger Denise Benjamin driver familjeföretaget Bobb'y Happy House, strax intill House of Seafood.
-Måste vi flytta får vi nog aldrig tag på lokaler i Harlem igen.
Ofta sitter Bobby Robinson själv, nu i 90-årsåldern, i butiken och delar med sig av gamla minnen från tiden som musikproducent med flera av de jazz- och soulstjärnor som uppträtt på Apollo Theater i grannkvarteret.
Hans butik är legendarisk, men troligen inte särskilt lönsam. Det är inte bara hyreskontrakten som spökar – utan även den piratkopierade musik som säljs på Harlems trottoarer, och de filer som laddas ner via Internet.
-Musik hör inte till livets nödtorft som folk vill betala för. Förr fanns det ett dussin skivbutiker här. Nu är det bara jag och Bobby, säger Shikhulu Shange, som drivit Harlem's Record Shack sedan han kom till New York från Sydafrika 1962.
Det är en kyrka, United House of Prayer for All People, som sagt upp hans kontrakt.
-Jag har sett hur småkillar och tjejer som hängde i gäng på gatan växa upp och hur Harlem blivit en säkrare stadsdel. Nu vill de kasta ut oss som stått ut under de tuffa åren. Mig har de i och för sig försökt vräka många gånger – men folk här i Harlem har alltid protesterat och sett till att jag får vara kvar. Nu vet jag inte hur det blir.
Lånekrisen i USA har bara slagit marginellt mot fastighetsmarknaden i New York City. I Harlem finns gott om exploateringsmöjligheter för såväl bostadshus som kommersiella lokaler. Kedjorna har inneburit att Harlemborna fått välkomna arbetstillfällen, och ett utbud av varor de inte hade tillgång till förr – men också en likriktning, och att traditionella Harlembutiker trängts ut.
Bobby's Happy House, House of Seafood, Harlem's Record Shack och några andra företag som nu sagts upp representerar alla den svarta Harlemkulturen. De litar inte på de löften de hört på omvägar i medierna, där fastighetsägarna säger att de ska hjälpa företagarna att hitta nya lokaler. Istället är de bittra över att "125th Street Business Improvement District", som ska stimulera näringslivet i Harlem, varit inblandade i vissa av försäljningarna.
-Vi är inte många harlemiter som driver företag, säger Janet Mcloyd och talar rentav om "etnisk rensning".
-Det är trist att de sparkar ut oss som gör detta till en alldeles speciell stadsdel.
Sedan många år pågår en snabb omvandling av Harlem på norra Manhattan. Fastigheterna i den länge så nedgångna stadsdelen lockar till sig investerare - men de vill ha högre avkastning än de kan få, från de företagare som i åratal sålt soulskivor och "soul food" till harlemiterna.
-Vi fick veta att vi måste flytta först häromveckan. Bolaget som köpt upp husen i kvarteret vill riva och bygga nytt och stort. Då platsar inte vi.
Janet McLoyd och hennes familj driver House of Seafood, ett matställe där de serverar nyfriterad fisk, kyckling och pommes frites för en billig penning. Kön av hungriga Harlembor fyller den enkla lokalen.
-I elva år har vi haft stället. Vi har lagt ned massor av pengar på att göra i ordning övervåningen och har stora lån. Allt var i dåligt skick när vi tog över, säger Janet McLoyd.
-Den förre ägaren brydde sig om Harlem. Han skulle aldrig ha vräkt oss. Nu när han dött har hans döttrar sålt fastigheterna. Det nya bolaget vill väl ha hit någon kedja – men de har inte ens velat träffa oss för att diskutera saken.
House of Seafoods lokaler ligger nära ett av Harlems bästa affärslägen, vid korsningen av 125:e gatan och den 8:e avenyn, Frederick Douglass Boulevard. Egentligen har det bara varit en tidsfråga innan någon fastighetsägare kom åt tomten med de blott två våningar låga, slitna tegelhusen.
Ett stenkast därifrån ligger basketstjärnan Magic Johnsons bio- och affärslokaler, som sedan de byggdes i slutet av 90-talet ofta får symbolisera utvecklingen i Harlem. På 125:e gatan finns numera gott om kedjebutiker som H&M, Old Navy, Duane Reade och Starbucks och – till skillnad mot hur det var under de svåra åren – såväl bankkontor som snabbköp.
-När pappa kom hit 1946 var han den ende svarte företagaren i området, säger Denise Benjamin driver familjeföretaget Bobb'y Happy House, strax intill House of Seafood.
-Måste vi flytta får vi nog aldrig tag på lokaler i Harlem igen.
Ofta sitter Bobby Robinson själv, nu i 90-årsåldern, i butiken och delar med sig av gamla minnen från tiden som musikproducent med flera av de jazz- och soulstjärnor som uppträtt på Apollo Theater i grannkvarteret.
Hans butik är legendarisk, men troligen inte särskilt lönsam. Det är inte bara hyreskontrakten som spökar – utan även den piratkopierade musik som säljs på Harlems trottoarer, och de filer som laddas ner via Internet.
-Musik hör inte till livets nödtorft som folk vill betala för. Förr fanns det ett dussin skivbutiker här. Nu är det bara jag och Bobby, säger Shikhulu Shange, som drivit Harlem's Record Shack sedan han kom till New York från Sydafrika 1962.
Det är en kyrka, United House of Prayer for All People, som sagt upp hans kontrakt.
-Jag har sett hur småkillar och tjejer som hängde i gäng på gatan växa upp och hur Harlem blivit en säkrare stadsdel. Nu vill de kasta ut oss som stått ut under de tuffa åren. Mig har de i och för sig försökt vräka många gånger – men folk här i Harlem har alltid protesterat och sett till att jag får vara kvar. Nu vet jag inte hur det blir.
Lånekrisen i USA har bara slagit marginellt mot fastighetsmarknaden i New York City. I Harlem finns gott om exploateringsmöjligheter för såväl bostadshus som kommersiella lokaler. Kedjorna har inneburit att Harlemborna fått välkomna arbetstillfällen, och ett utbud av varor de inte hade tillgång till förr – men också en likriktning, och att traditionella Harlembutiker trängts ut.
Bobby's Happy House, House of Seafood, Harlem's Record Shack och några andra företag som nu sagts upp representerar alla den svarta Harlemkulturen. De litar inte på de löften de hört på omvägar i medierna, där fastighetsägarna säger att de ska hjälpa företagarna att hitta nya lokaler. Istället är de bittra över att "125th Street Business Improvement District", som ska stimulera näringslivet i Harlem, varit inblandade i vissa av försäljningarna.
-Vi är inte många harlemiter som driver företag, säger Janet Mcloyd och talar rentav om "etnisk rensning".
-Det är trist att de sparkar ut oss som gör detta till en alldeles speciell stadsdel.
Sunday, July 22, 2007
Spänt läge inför festival i mexikanska Oaxaca
Läget i Oaxaca i södra Mexiko är mycket spänt inför vad som är tänkt att vara årets folkfest: Guelaguetza, en festival som äger rum den 23 och 30 juli.
Fackliga och politiska rörelser som vill se delstatsguvernören avsatt bojkottar evenemanget. De har ordnat sin egen Guelaguetza, och tänker störa den officiella. Den utdragna konflikten från i fjol är långt ifrån löst.
Zócalo, torget i hjärtat av Gamla stan, är fyllt av flanerande stadsbor och turister, med uteserveringar, lummiga träd, musikanter, marknadsstånd och ballongförsäljare. Men idyllen samsas med en annan verklighet.
"Välkommen till Guelaguetza 2007! Endast i Oaxaca finner ni: tårgas, tortyr, fängelser, försvinnanden, olagliga bortföranden och dödande", står det på upphängda flygblad. På engelska och spanska uppmanas turister att avstå från årets Guelaguetza.
I sina stånd på den öppna platsen framför katedralen visar medlemmar i organisationen Appo DVD-filmer från de brutala händelserna förra sommaren. Då attackerade polisstyrkor det tältläger som strejkande från det mexikanska lärarfacket byggt upp på torget för att demonstrera för bättre villkor.
Maktkamp i staden
Lärarstrejken utvidgades snabbt till en bred proteströrelse, ledd av Appo (La Asamblea Popular del Pueblo de Oaxaca; Oaxacas Folkförsamling). Under flera månader belägrade de staden, och krävde delstatsguvernören Ulises Ruiz Ortiz’ avgång. Han kom till makten för två år sedan, efter förmodat valfusk. Men i grunden handlar rörelsens missnöje om de djupa sociala orättvisor som råder i södra Mexiko.
-Lärare som jobbar ute i byskolorna får se skriande fattigdom. Vi måste protestera! Konflikten handlar inte bara om vår lönesättning, säger biologiläraren Javier Hernández Torres, som tillsammans med 70 000 kolleger i delstaten strejkade i flera månader i fjol.
Lärarstrejken upphörde, men inte den brutala kampen mellan Appo med flera grupper å ena sidan, och olika polisstyrkor å den andra. Demonstranterna byggde barrikader av brinnande bussar, och möttes av stridsvagnar, tårgas och batonger. Konflikten varade hela hösten.
Ett antal dödade, sårade och fängslade blev resultatet - och FN:s utsände rapporterade i oktober om allvarliga människorättsövergrepp från regeringssidan. Turismen, bygdens viktigaste inkomstkälla, upphörde helt.
#Få turister
I år har resenärerna börjat hitta tillbaka till Oaxaca - i grunden en drömdestination för alla intresserade av mexikansk-indiansk kulturhistoria, arkeologi, mat, musik och rika hantverkstraditioner.
Guelaguetzan är som midsommarfirandet i Siljansbygden och Medeltidsveckan på Gotland - en rolig sommarhändelse för invånarna, och en magnet för besöksnäringen. Staden Oaxaca började fira festivalen 1932, genom att plocka upp en gammal tradition från indianbyarna.
Men enligt Appo, som innehåller många ur ursprungsbefolkningarna, har det hela blivit ett jippo som mest gynnar kommersiella intressen. Evenemanget är just nu konfliktens stora symbolfråga.
#Politisk festival
Allt bubblade upp igen i juni, efter ettårsdagen av attacken på Zócalo. I måndags blev det en ny konfrontation, mellan kravallutrustade poliser och Appo-aktivister - båda sidor beväpnade med stenar. Polisen splittrade demonstranterna efter att ha langat ut flera tårgasbomber. Samtidigt firade större delen av rörelsen sin egen Guelaguetza som en politisk protest.
-Vårt mål är att få Ulises Ruiz Ortiz att avgå. Han representerar inte folket och har gjort Oaxaca till en auktoritär polisstat, säger advokaten Gilberto Hernández Santiago, som är aktiv i Appos juridiska utskott.
-Ulises påstår att allt är lugnt. Så är inte fallet, några av de våra sitter ännu fängslade. Därför bojkottar vi Guelaguetzan, och planerar en fredlig mobilisering.
Konflikten visar hur svaga Mexikos demokratiska institutioner är. Även om läget i Oaxaca är komplicerat är det helt klart att så gott som alla invånare drabbas ekonomiskt - inte bara rika, som Appo antyder, utan även småföretagare, gatuförsäljare, guider och anställda på hotell, restauranger och språkskolor.
- Vi hoppas att det blir en Guelaguetza på måndag. Vi har knappt några kunder nu, säger Citlalli Adelina Hernández, som lagar empanadas och tostadas i ett gatustånd.
- Situationen är trist för alla, säger Javier Hernández Torres, som tror att en bojkott är nödvändig.
- Det är synd om alla som inte kan försörja sig. Men vi måste göra vad vi kan så att regeringen inte fortsätter förtrycka oss.
Kyrkan, intellektuella och den federala regeringen har försökt medla i konflikten utan att lyckas. Ulises Ruiz Ortiz vägrar avgå, och sympatierna från vanliga Oaxacabor skiftar.
- Alla agerar efter sina intressen, säger Flavio Nuñez, en tjänsteman vars familj hoppas kunna gå på måndagens Guelaguetza.
- Appo har varit bra på sätt och vis - men vi sympatiserar inte med de provokativa metoder en del av dem använder.
Amerikafarare försörjer Oaxaca
Turism och jordbruk är de viktigaste näringarna i södra Mexiko. Här finns få industrier.
Bristen på arbetstillfällen får människor att migrera till norra Mexikos “maquiladoras” (sammansättningsfabriker som levererar kläder och hushållsapparater till den nordamerikanska marknaden) eller att - legalt eller illegalt - ta sig till USA. Var och varannan familj på landsbygden har anhöriga i USA, som skickar hem pengar - en nästan lika viktig inkomstkälla som turismen för delstaten.
Den långvariga politiska konflikten, som strypt inflödet av turistpengar, lär leda till att än fler fattiga oaxacensare tvingas söka lyckan norrut framöver.
Mexikos femte största delstat
Oaxaca som har 3,5 miljoner invånare, är den till ytan femte största av Mexikos 31 delstater och har namn efter sin huvudstad.
Före den spanska erövringen dominerades Oaxaca av indianfolken zapotekerna och miztekerna. Även om en stor del av ursprungsbefolkningen gick under lever deras traditioner och språk kvar starkare i Oaxaca än i andra delar av Mexiko.
Ulises Ruiz Ortiz (född 1958) valdes till delstatsguvernör 2004. Valet har ifrågasätts, och det hör till saken att valfusk länge varit mycket vanligt förekommande i Oaxaca. Ruiz tillhör PRI, det parti som dominerade Mexiko större delen av 1900-talet.
Den federala regeringen ville länge inte lägga sig i konflikten i Oaxaca, utan har hänvisat till att det är upp till delstaten att lösa sina problem. Sedan den amerikanske aktivisten Brad Will sköts till döds i oktober 2006 skickade dock dåvarande presidenten Vicente Fox dit federala polisstyrkor.
Fackliga och politiska rörelser som vill se delstatsguvernören avsatt bojkottar evenemanget. De har ordnat sin egen Guelaguetza, och tänker störa den officiella. Den utdragna konflikten från i fjol är långt ifrån löst.
Zócalo, torget i hjärtat av Gamla stan, är fyllt av flanerande stadsbor och turister, med uteserveringar, lummiga träd, musikanter, marknadsstånd och ballongförsäljare. Men idyllen samsas med en annan verklighet.
"Välkommen till Guelaguetza 2007! Endast i Oaxaca finner ni: tårgas, tortyr, fängelser, försvinnanden, olagliga bortföranden och dödande", står det på upphängda flygblad. På engelska och spanska uppmanas turister att avstå från årets Guelaguetza.
I sina stånd på den öppna platsen framför katedralen visar medlemmar i organisationen Appo DVD-filmer från de brutala händelserna förra sommaren. Då attackerade polisstyrkor det tältläger som strejkande från det mexikanska lärarfacket byggt upp på torget för att demonstrera för bättre villkor.
Maktkamp i staden
Lärarstrejken utvidgades snabbt till en bred proteströrelse, ledd av Appo (La Asamblea Popular del Pueblo de Oaxaca; Oaxacas Folkförsamling). Under flera månader belägrade de staden, och krävde delstatsguvernören Ulises Ruiz Ortiz’ avgång. Han kom till makten för två år sedan, efter förmodat valfusk. Men i grunden handlar rörelsens missnöje om de djupa sociala orättvisor som råder i södra Mexiko.
-Lärare som jobbar ute i byskolorna får se skriande fattigdom. Vi måste protestera! Konflikten handlar inte bara om vår lönesättning, säger biologiläraren Javier Hernández Torres, som tillsammans med 70 000 kolleger i delstaten strejkade i flera månader i fjol.
Lärarstrejken upphörde, men inte den brutala kampen mellan Appo med flera grupper å ena sidan, och olika polisstyrkor å den andra. Demonstranterna byggde barrikader av brinnande bussar, och möttes av stridsvagnar, tårgas och batonger. Konflikten varade hela hösten.
Ett antal dödade, sårade och fängslade blev resultatet - och FN:s utsände rapporterade i oktober om allvarliga människorättsövergrepp från regeringssidan. Turismen, bygdens viktigaste inkomstkälla, upphörde helt.
#Få turister
I år har resenärerna börjat hitta tillbaka till Oaxaca - i grunden en drömdestination för alla intresserade av mexikansk-indiansk kulturhistoria, arkeologi, mat, musik och rika hantverkstraditioner.
Guelaguetzan är som midsommarfirandet i Siljansbygden och Medeltidsveckan på Gotland - en rolig sommarhändelse för invånarna, och en magnet för besöksnäringen. Staden Oaxaca började fira festivalen 1932, genom att plocka upp en gammal tradition från indianbyarna.
Men enligt Appo, som innehåller många ur ursprungsbefolkningarna, har det hela blivit ett jippo som mest gynnar kommersiella intressen. Evenemanget är just nu konfliktens stora symbolfråga.
#Politisk festival
Allt bubblade upp igen i juni, efter ettårsdagen av attacken på Zócalo. I måndags blev det en ny konfrontation, mellan kravallutrustade poliser och Appo-aktivister - båda sidor beväpnade med stenar. Polisen splittrade demonstranterna efter att ha langat ut flera tårgasbomber. Samtidigt firade större delen av rörelsen sin egen Guelaguetza som en politisk protest.
-Vårt mål är att få Ulises Ruiz Ortiz att avgå. Han representerar inte folket och har gjort Oaxaca till en auktoritär polisstat, säger advokaten Gilberto Hernández Santiago, som är aktiv i Appos juridiska utskott.
-Ulises påstår att allt är lugnt. Så är inte fallet, några av de våra sitter ännu fängslade. Därför bojkottar vi Guelaguetzan, och planerar en fredlig mobilisering.
Konflikten visar hur svaga Mexikos demokratiska institutioner är. Även om läget i Oaxaca är komplicerat är det helt klart att så gott som alla invånare drabbas ekonomiskt - inte bara rika, som Appo antyder, utan även småföretagare, gatuförsäljare, guider och anställda på hotell, restauranger och språkskolor.
- Vi hoppas att det blir en Guelaguetza på måndag. Vi har knappt några kunder nu, säger Citlalli Adelina Hernández, som lagar empanadas och tostadas i ett gatustånd.
- Situationen är trist för alla, säger Javier Hernández Torres, som tror att en bojkott är nödvändig.
- Det är synd om alla som inte kan försörja sig. Men vi måste göra vad vi kan så att regeringen inte fortsätter förtrycka oss.
Kyrkan, intellektuella och den federala regeringen har försökt medla i konflikten utan att lyckas. Ulises Ruiz Ortiz vägrar avgå, och sympatierna från vanliga Oaxacabor skiftar.
- Alla agerar efter sina intressen, säger Flavio Nuñez, en tjänsteman vars familj hoppas kunna gå på måndagens Guelaguetza.
- Appo har varit bra på sätt och vis - men vi sympatiserar inte med de provokativa metoder en del av dem använder.
Amerikafarare försörjer Oaxaca
Turism och jordbruk är de viktigaste näringarna i södra Mexiko. Här finns få industrier.
Bristen på arbetstillfällen får människor att migrera till norra Mexikos “maquiladoras” (sammansättningsfabriker som levererar kläder och hushållsapparater till den nordamerikanska marknaden) eller att - legalt eller illegalt - ta sig till USA. Var och varannan familj på landsbygden har anhöriga i USA, som skickar hem pengar - en nästan lika viktig inkomstkälla som turismen för delstaten.
Den långvariga politiska konflikten, som strypt inflödet av turistpengar, lär leda till att än fler fattiga oaxacensare tvingas söka lyckan norrut framöver.
Mexikos femte största delstat
Oaxaca som har 3,5 miljoner invånare, är den till ytan femte största av Mexikos 31 delstater och har namn efter sin huvudstad.
Före den spanska erövringen dominerades Oaxaca av indianfolken zapotekerna och miztekerna. Även om en stor del av ursprungsbefolkningen gick under lever deras traditioner och språk kvar starkare i Oaxaca än i andra delar av Mexiko.
Ulises Ruiz Ortiz (född 1958) valdes till delstatsguvernör 2004. Valet har ifrågasätts, och det hör till saken att valfusk länge varit mycket vanligt förekommande i Oaxaca. Ruiz tillhör PRI, det parti som dominerade Mexiko större delen av 1900-talet.
Den federala regeringen ville länge inte lägga sig i konflikten i Oaxaca, utan har hänvisat till att det är upp till delstaten att lösa sina problem. Sedan den amerikanske aktivisten Brad Will sköts till döds i oktober 2006 skickade dock dåvarande presidenten Vicente Fox dit federala polisstyrkor.
Wednesday, June 20, 2007
Stor marknad för köpta diplom i USA
För TT, utskickat den 20 maj 2007.
För tre år sedan visade det sig att hundratals tjänstemän i amerikansk, statlig förvaltning hade "examina" från falska universitet. Trots något ökad kontroll blomstrar marknaden för köpta diplom.
2003 fick Laura Callahan avgå från en chefspost på Departementet för hemlandssäkerhet, sedan det avslöjats att den doktorsexamen hon skrutit med kom från "Hamilton University" _ ett bluffinstitut, som blott krävt en femtimmars brevkurs och en uppsats på några sidor.
Callahan hade även köpt ett kandidat- och ett mastersdiplom från "skolan" (då inrymd i ett nedlagt motell i Wyoming; numera Richardson University i Bahamas).
Masters- eller doktorsexamen är i praktiken ofta krav för vissa höga befattningar i USA. Löneutvecklingen kan bli god för den som har en MBA i bakfickan.
Det finns därför skäl för mindre nogräknade i karriären att ta genvägar till examina, och genom internet hittar brevlådeföretag och oseriösa skolor enklare studenter.
Granskade meriter
USA:s riksrevision, Government Accountability Office (GOA), granskade 2004 meriterna hos anställda på några departement i Washington. Trots att de bara tog stickprov fann de 28 höga chefer och flera hundra anställda med examina från icke ackrediterade universitet.
En var Charles Abell, då biträdande statssekreterare på försvarsdepartementet, som hade en "Masters" från ökända "Columbus University" – som myndigheter i Louisiana tvingat stänga. GOA fann även personer med ansvar för räddningsinsatser vid kärnkraftsolyckor med falska betyg, samt att regeringen bekostat utbildning av tveksam kvalitet för flera anställda. Utredarnas slutsats var att deras resultat var toppen av ett isberg.
Få förlorade jobb
Trots senatsförhör och medieuppmärksamhet var det få utöver Laura Callahan som miste sina jobb. Vissa hade varit i god tro; andra hade – kanske i likhet med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, vars MBA-examen gjort frågan aktuell i Sverige – fått sina tjänster på andra meriter.
GOA:s förslag på en statlig databas och skärpt kontroll har heller ej genomförts. Debatten har ändå gjort att arbetsgivare blivit noga med att kräva betyg från skolor som ackrediteras av något av de regionala och nationella organ, som är godkända av Utbildningsdepartementet.
Distance Education and Training Council, som har ackrediterat ett hundratal seriösa skolor med distansundervisning, noterar att det finns gott om skolor med inga eller låga krav på sina "studenter". Marknaden för dessa uppskattas av vissa omsätta 200-500 miljoner dollar.
– Det är tyvärr inte mycket som ändrats efter GAO:s utredning, skriver DETC:s chef Michael Lambert i ett mejl.
– Vissa delstater – som Wyoming, Louisiana och Hawaii – har ändrat sina lagar och kräver ackreditering. Men annars är det "business as usual".
Gunilla Kinn
Fotnot: GOA:s utredning har titeln "Bogus Degrees and Unmet Expectations: Are Taxpayer Dollars Subsidizing Diploma Mills?"
För tre år sedan visade det sig att hundratals tjänstemän i amerikansk, statlig förvaltning hade "examina" från falska universitet. Trots något ökad kontroll blomstrar marknaden för köpta diplom.
2003 fick Laura Callahan avgå från en chefspost på Departementet för hemlandssäkerhet, sedan det avslöjats att den doktorsexamen hon skrutit med kom från "Hamilton University" _ ett bluffinstitut, som blott krävt en femtimmars brevkurs och en uppsats på några sidor.
Callahan hade även köpt ett kandidat- och ett mastersdiplom från "skolan" (då inrymd i ett nedlagt motell i Wyoming; numera Richardson University i Bahamas).
Masters- eller doktorsexamen är i praktiken ofta krav för vissa höga befattningar i USA. Löneutvecklingen kan bli god för den som har en MBA i bakfickan.
Det finns därför skäl för mindre nogräknade i karriären att ta genvägar till examina, och genom internet hittar brevlådeföretag och oseriösa skolor enklare studenter.
Granskade meriter
USA:s riksrevision, Government Accountability Office (GOA), granskade 2004 meriterna hos anställda på några departement i Washington. Trots att de bara tog stickprov fann de 28 höga chefer och flera hundra anställda med examina från icke ackrediterade universitet.
En var Charles Abell, då biträdande statssekreterare på försvarsdepartementet, som hade en "Masters" från ökända "Columbus University" – som myndigheter i Louisiana tvingat stänga. GOA fann även personer med ansvar för räddningsinsatser vid kärnkraftsolyckor med falska betyg, samt att regeringen bekostat utbildning av tveksam kvalitet för flera anställda. Utredarnas slutsats var att deras resultat var toppen av ett isberg.
Få förlorade jobb
Trots senatsförhör och medieuppmärksamhet var det få utöver Laura Callahan som miste sina jobb. Vissa hade varit i god tro; andra hade – kanske i likhet med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, vars MBA-examen gjort frågan aktuell i Sverige – fått sina tjänster på andra meriter.
GOA:s förslag på en statlig databas och skärpt kontroll har heller ej genomförts. Debatten har ändå gjort att arbetsgivare blivit noga med att kräva betyg från skolor som ackrediteras av något av de regionala och nationella organ, som är godkända av Utbildningsdepartementet.
Distance Education and Training Council, som har ackrediterat ett hundratal seriösa skolor med distansundervisning, noterar att det finns gott om skolor med inga eller låga krav på sina "studenter". Marknaden för dessa uppskattas av vissa omsätta 200-500 miljoner dollar.
– Det är tyvärr inte mycket som ändrats efter GAO:s utredning, skriver DETC:s chef Michael Lambert i ett mejl.
– Vissa delstater – som Wyoming, Louisiana och Hawaii – har ändrat sina lagar och kräver ackreditering. Men annars är det "business as usual".
Gunilla Kinn
Fotnot: GOA:s utredning har titeln "Bogus Degrees and Unmet Expectations: Are Taxpayer Dollars Subsidizing Diploma Mills?"
Tuesday, May 22, 2007
Bildt till Mellanöstern nästa vecka
Sveriges respektive USA:s utrikesminister, Carl Bildt och Condoleezza Rice, i the Outer Office på amerikanska UD, samtal den 22 maj.
Foto: Gunilla Kinn
Washington (TT)
När utrikesminister Carl Bildt på tisdagen träffade sin amerikanska kollega Condoleezza Rice fick situationen i Mellanöstern stort utrymme. Bildt reser själv till Jerusalem och Ramallah redan i nästa vecka.
– Vi hoppas kunna hjälpa till att förbereda ett mer konkret palestinskt statsbyggande — som en del i fredsprocessen, sade Bildt till svenska journalister efter mötet med Rice, där han betonat vikten av stabilisering i regionen.
Utrikesministern beklagade att den palestinska samlingsregeringen inte är så effektiv som man skulle kunna önska.
– Men skulle den falla sönder och vi skulle få ett inbördeskrig, ett sammanbrott på den palestinska sidan, skulle det de facto innebära ett sammanbrott för fredsmöjligheten. Det har vi ett gemensamt ansvar att förhindra.
Halvtimmesmöte
Trots att samtalet mellan Carl Bildt och Condoleezza Rice i hennes mottagningsrum knappast varade längre än en halvtimme hann de med en lång rad heta utrikespolitiska frågor, förutom situationen i Mellanöstern: främst Iran, Irak, Kosovo och relationen mellan Ryssland, EU-länderna och USA.
Bildt skulle senare under tisdagen träffa flera andra företrädare för amerikanska utrikesdepartementet, däribland den politiske chefen Nicholas Burns.
– Irak har varit uppe i flera samtal, av lätt insedda skäl, sade Carl Bildt, som sade att han tagit upp att Sverige tagit emot en orimligt stor andel av den irakiska flyktingströmmen.
– Vi har en generös flyktingpolitik, och det ska vi ha! sade utrikesministern – men antydde att han tyckte att USA borde ta emot fler flyktingar från Irak.
– Här i USA förs nu en inrikespolitisk debatt om immigration som kanske gör det omöjligt. Det kan jag beklaga.
Moskva nästa
På fredag — efter att ha mellanlandat i Stockholm, men före besöket i Mellanöstern — reser Carl Bildt till Moskva. Där kommer Kosovo att stå högt på dagordningen. Rysslands roll är särskilt viktig, eftersom frågan om Kosovos framtid snart kommer att avgöras i säkerhetsrådet där Ryssland har vetorätt.
– Det är ett känsligt skede av förhandlingarna. Det gäller att bedriva kreativ diplomati. Ryssarna har starka synpunkter, men det har även amerikanarna och vi i EU.
Carl Bildt hävdade att han märker "en positiv efterklang" av Fredrik Reinfeldts USA-besök i förra veckan, och försvarade statsministerns val att fokusera på klimat och miljö.
– Som utrikesminister har man många andra frågor, sade Bildt.
– Det är ingen tvekan om att de svenska transatlantiska förbindelserna är fler nu. Vi för en mycket intensiv dialog.
Subscribe to:
Posts (Atom)