Publiceras på Svenska Dagbladets resesidor.
Ölands skördefest är Sveriges största evenemang i sitt slag. I år ordnas den för tionde gången och lär locka tvåhundratusen besökare med konst och kulinariskt. Men för den som söker lugn och ro har Öland mycket att erbjuda hela hösten.
“Går det på Jersey så går det på Öland”.
Så skrev P1:s Menys programledare Sven Ekberg i ett brev 1996, där han föreslog att ön han kallar “Sveriges Provence” skulle satsa på ett årligt evenemang för att lyfta fram sina kulinariska rikedomar: råvaror, restauranger och småskaliga livsmedelsproducenter.
Ekbergs förebild var Jerseys “Good Food Festival” som länge marknadsfört den brittiska kanalöns mat, medan Öland mest hade satsat på att locka med sandstränder och sommarbad.
Idén om ett “Öland Good Food” på hösten slog rot – och redan året därpå anordnades Ölands första Skördefest, som den kom att heta. En moderniserad form av den urgamla Mickelsmäss som snabbt blev rejält etablerad. Helgen 28 september – 1 oktober är det dags för dess tionde upplaga.
– Skördefesten har betytt enormt mycket för oss på Öland, säger Gunnar Kvarnbäck på familjejordbruket Solberga gård i Köpingsvik.
Gården är en av de platser där det kryllar av folk den sista septemberhelgen varje år. Besökarna kommer från stora delar av Sverige, men även från Danmark, Tyskland och Holland.
– På Öland pratar alla om att det är så synd att det mesta stänger i slutet av sommaren. Men i och med skördefesten kan man ju lika gärna hålla öppet även i augusti och september! Och när allt fler inser att ön fått en längre säsong blir det en uppåtgående spiral.
Luften är klar och krispig, höstfärgerna sprakar – och solen skiner så där värmande som bara en brittsommarsol kan. Trälårarna är fyllda av jordigt nyskördat: purjolök, vitlök, morötter, gulbetor, rödbetor, rädisor, rättika... På Solberga odlas över 150 slags grönsaker och kryddörter, varav hälften har skördetid så här års. Och i gårdsbutiken, där kön ringlar sig fram, säljs hemgjorda inläggningar, lammkorv och pesto.
Mest av allt förknippas Solberga med mat- och dekorationspumpor. Gunnar Kvarnbäck är Ölands pump-pionjär, och ordnar svenskt mästarskap i pumpaodling. Vinnarna brukar väga hundratals kilo.
De svällande frukterna symboliserar hela skördefesten. Öns kockar har utvecklat nya recept, som Karin Franssons pumpasoppa med citrongräs och kokosmjölk, och rostad pumpasallad med getost. Vid mjölkpallar, ladugårdsgallerier och butiksentréer syns grinande pumpor – ofta för att peka vägen till något av de hundratals evenemang som går av stapeln under tre intensiva dagar.
Och nätter! Ett av skördefestens stora dragplåster är Konstnatten, som pågår långt in på småtimmarna mellan fredag och lördag. Då letar sig besökarna fram till de många Ölandsboende konstnärernas utställningar i byar runtom ön, med hjälp av marschaller och lyktfyllda pumpor. Eldskulpturer och en mexikanskt inspirerat dockparad är andra evenemang som blivit nya öländska traditioner.
Sent på lördagskvällen är det dags för Night Glow, “nattbelysning” på svenska, då ett tiotal varmluftsballonger är huvudaktörer i en märklig föreställning med eldar och dova trummor. Ballongerna är fastbundna och lämnar aldrig marken, men fylls av vind och varmluft till en alldeles egen koreografi.
Det är packat av folk, och häri ligger Skördefestens tjusning och Akilleshäl. Med totalt omkring 200 000 besökare har evenemanget blivit nästan blivit lite för lyckat. Även om arrangörerna försöker sprida på evenemangen råder rent trafikkaos på sina håll, när alla samtidigt försöker hitta parkering. Det gäller att komma i god tid, ta det lugnt och vara beredd på köer.
Under skördefesten är det alltså full rulle. I varenda by händer det något, varje restaurang med självaktning serverar en rejäl skördemeny – och Borgholms slottsruin fylls av renässansklädda hantverkare, för Fårets dagar med skinnförsäljning och skördemarknad.
Men Öland har mycket att erbjuda också den som väljer en annan hösthelg än Skördefestens för ett besök – kanske för att söka lugn, ro och unika natur- och kulturupplevelser.
Som den östra landsvägen, en av Sveriges vackraste – med ålderdomliga kyrkor, väderkvarnar på rad, och ett pärlband av gammaldags radbyar som undgick att bli skiftade på 1800-talet: Bredsättra, Gärdslösa, Långlöt. På hösten känns tydligt att detta är glesbygd, med nedlagda lanthandlar och stängda hus. Men sommarvärmen har lagrats i Ölands kalkstensklippor, ljungen blommar och det finns ett alldeles särskilt, milt soldis.
– Ön är som finast i september och oktober, tycker författaren Anders Johansson, som bor i Kalmar men åker över bron så ofta han kan – framför allt till Stora Alvaret, som han nyligen skildrat i bokform. (“Ölands Stora alvar; mitt i ett världsarv” 2006)
– Jag har rest en del i Sverige, men jag vet ingen annanstans där man känner sig så långt borta från världen och civilisationen som på Stora alvaret. Den är den stora myten om Öland, men det är väldigt få som faktiskt åker dit. Man får vara alldeles ensam.
Anders Johansson talar om hur han njuter av att känna rymden, doften av timjan i vinden och åsynen av gullborst och andra vildblommor, som vid den gamla vägen mellan Resmo och Stenåsa tvärs över alvaret.
– Det krävs ingen större idrottsinsats för att ta sig dit! säger han.
– Och så har vi den östra kusten, där flyttfåglarna drar fram nu. Ja, det är ett stort skådespel.
Gunilla Kinn
Om Öland i eftersäsong – året om-ölänningarnas bästa tips
– Vida-museet, det är fantastiskt!
– Bödaskogen på norra Öland
– Att vandra på strandängarna längs med havet
– Kargheten i Stora alvaret, och öppenheten mot havet
Lill Lindfors, Bläsinge
Artist
“En vandring på Alvaret vid Möckelmossen – avslutas med lunch eller middag på Eksgården i Gårdby.”
Hans Karlsson, Dörby
Arbetsmarknadsminister
– Att vandra vid Kapelludden på östra sidan – ensam med fiskebodar, hav och sand, och historiens vingslag av tidig bebyggelse och handel
– Södra Gredas blomsterängar på våren
Ann Nilsson, Sandviks Hamncafé i Sandvik
“Söker man vila, ro, tystnad och stillhet är hösten en underbar tid på Öland. Det är möjligt att uppleva klara, soliga dagar långt in på senhösten. Tranornas trumpetande när de i stora skaror under höstfyttningen söderut samlas vid Möckelmossen på Stora alvaret, prutgässen och andra arktiska fåglar som i tusental rastar på strandängarna vid Ottenby i mitten av oktober hör till höstens säregna upplevelser – vemodsfyllt, men samtidigt hoppingivande.”
Britta Lööv, Emmetorp
Permanentboende på Öland sedan 17 år
– På alvaret och i Mittlandsskogen fyller man snabbt svampkorgen.
– Från hällarna på stenkusten eller vid Neptuni åkrar kan man få “storlaxen” på kroken.
– Att en tidig och klar höstmorgon med kikare och kaffekorg följa flyttfåglarnas färd från Ottenby på södra udden till varmare länder.
Sven Ekberg, Kalmar
Programledare, Meny/Sveriges Radio
– Naturum vid Ottenby på Ölands södra udde, öppet dagligen fram till 20 oktober.
– Restaurant Fågel Blå – utsökt mat med lokal prägel, och en fantastisk utsikt över havet i alla vädersträck.
– Den nykalkade 106 meter höga Långe Jan – södra udden ur ett fågelperspektiv!
Anders Lundquist, Stenåsa
Naturbokhandeln/Sveriges Ornitologiska Förening
Sven Ekbergs höjdpunkter under Skördefesten:
– “Matvrak” i Hulterstad, där marinarkeologer bjuder på smakprov från Regalskeppet Kronans kök.
– Bläsinge hamn där man kan köpa och äta fisk – stor folkfest.
– Torget i Borgholm, där höstens alla fina öländska råvaror finns.
– Solberga gård i Köpingsvik där man i år hoppas slå Europarekord i tyngsta pumpan.
– Övra Sandby, en genuin Ölandsby där lador och visthusbodar är fyllda med konst, konsthantverk och inte minst mat.
Fakta om höst-Öland
– www.olandsturist.se – Ölands turistförening (0485-56 06 00) kan hjälpa till med bokning av boende (vandrarhem, hotell, B&B, stugor)
– www.skordefest.nu – alla programpunkter under Skördefesten
– www.konstnatten.se – Södra Ölands konstnärers egen hemsida
Öland har flera besöksmål för finsmakare under höst och delvis vinter. Vissa ordnar gourmethelger med vinprovningar, andra julbord. Några exempel:
– Karin Franssons Hotell Borgholm – http://hotellborgholm.se
– Joseph Weichls Halltorps gästgiveri – www.halltorpsgastgiveri.se
– Eksgården, Gårdby – www.eksgarden.nu
– Rosas Handel, Löttorp – korvtillverkning
– Marsjö Strutsfarm – logi året runt; www.marsjostruts.com
– Guntorps Herrgård, www.guntorpsherrgård.se
– Wannborga Vin & Lamm, www.wannborga.nu
Julmarknader
– Skäftekärrs julmässa 3-5 november
– Eksgården 25–26 november
– Borgholms slott 9-10 december
– Vida Museum – med samlingar av Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien samt flera andra utställningar av hög klass – har öppet dagligen i september samt helger okt–dec. Intill Halltorps gästgiveri.
Transport
Att köra bil från Stockholm till Öland tar 6–7 timmar. Silverlinjen har dagliga bussar från Cityterminalen hela året; 270:–/enkel vuxen (helger även från Göteborg) www.silverlinjen.se.
Showing posts with label Sverige. Show all posts
Showing posts with label Sverige. Show all posts
Sunday, September 17, 2006
Sunday, October 17, 2004
Svensk polisarbete i Makedonien
Polisens vardag på Balkan: bybröllop och bordellrazzior
Proxima är namnet på EU:s rådgivande polismission i Makedonien. Poliser från hela Europa hjälper den makedonska poliskåren att bli mer professionell.
Text och foto: Gunilla Kinn
Publicerad i Rikspolisstyrelsens tidning Svensk Polis 2004.
• Polisiärt arbete går sällan ut på att bevaka bybröllop. Och det är inte ofta en polis är posterad på en så svindlande vacker plats som Pelle Nilsson är denna sommarsöndag.
Utsikten från Galatjnik sträcker sig flera mil, ner i dalen och bort mot bergen, i isolerade bygder där människor länge försörjde sig som fåraherdar.
– Jag känner mig privilegierad som fått åka till Makedonien, säger Pelle Nilsson, som bär Rikspolisstyrelsens internationella uniform med vapen och svensk flagga, och en keps mot den gassande solen.
– Det är kul att jobba med poliser från andra länder, och man får lite vidgade vyer att ta med sig hem.
Bröllopet i Galatjnik har blivit jippo. En helg varje år fylls den lilla byn av ringdansare och musikanter i traditionella dräkter, och av tusentals besökare. I år är dessutom premiärministern gäst, så polispådraget är stort.
– Vi är här för att se hur den lokala polisen organiserar detta. Jag tycker de sköter det bra, säger Pelle Nilsson, som sedan i januari är stationerad i Gostivar.
Till vardags är han gränspolis på Landvetters flygplats. Men vid det här laget kan han skoja om att han blivit “Balkanexpert” – Proxima är hans tredje utlandsuppdrag, efter Bosnien och Kosovo.
– Balkan är sig likt, men Makedonien känns mer internationellt än de andra platser jag varit på, säger Pelle Nilsson.
– Det har varit ganska lugnt varje gång jag varit nere.
EU:s polisinsats Proxima startade i december 2003 och har cirka 200 anställda. 180 är poliser från framför allt EU-länderna, posterade i huvudstaden Skopje och i de orter där spänningarna mellan makedonier och albaner varit som störst: som Tetovo, Kumanovo, Gostivar och Ohrid.
– Proxima är skräddarsytt för Makedoniens behov, säger Bart D’Hooge, missionens belgiske chef.
– Avsikten är att hjälpa myndigheterna att bygga upp polisinstitutioner med europeisk standard, förklarar han.
– Vi är inte beväpnade och gör inte själva insatser. Proximapoliserna ska utbilda och handleda de makedoniska kollegerna.
Det övergripande målet är stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter i sydöstra Europa. Gränskontroll, spaningsarbete och underrättelsetjänst – men även närpoliser som ska göra människor trygga i det dagliga livet i byar och bostadsområden, prioriteras.
Och behoven är enorma. Makedoniens poliskår måste reformeras i grunden. Det största problemet i samhället i stort är den djupt rotade korruptionen. Många medborgare misstror myndigheterna och saknar förtroende för polisen. Ett annat dilemma är det dåliga samarbetet mellan rättsliga instanser.
– Egentligen borde det internationella samfundet engageras i hela rättskedjan, så att både polis, domstol och åklagare reformeras. Att förändra attityder går i rätt riktning – men oerhört långsamt, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor.
Annars är han stabschef på polismyndigheten i Västernorrland, och har tidigare varit utsänd till samarbetsprojekt i Archangelsk.
– Att “jaga bovar” är samma sak överallt, men det är speciellt att jobba i Makedonien, säger Hans Fritzheimer och talar om hur en klankultur genomsyrar samhället.
– Här finns en rå kriminalitet, som underblåser människors rädsla och som ofta politiseras. Man måste nog vara här i flera år för att förstå. Kanske borde vi poliser kompletteras på fältet av fler etnologer, kriminologer och statsvetare.
Makedonien – som var den sydligaste delen av Jugoslavien – är strategiskt beläget för smuggling av droger (marijuana och heroin), vapen och kvinnor.
Längs landsvägen från Galatjnik till Skopje pekar Hans Fritzheimer ut flera lokaler där polisen gjort razzior för att avslöja bordeller med sexslavar från Bulgarien och Moldavien. Men ofta har någon polis läckt, så att razzian inte ger resultat. Under hösten arbetar Proxima mot trafficking, bland annat genom att visa filmen Lilja 4-ever.
– När man ser alla fina fyrvåningshus i byarna inser man att det finns sidoinkomster som är ohyggligt mycket större än de officiella, säger Hans Fritzheimer.
Eftersom den organiserade brottsligheten på Balkan förgrenar sig till övriga Europa vore det logiskt om Proximapolisernas erfarenheter utnyttjas efter avslutat uppdrag. Fast så fungerar det sällan, enligt Pelle Nilsson som ju varit ute förr.
– När jag jobbade i Kosovo stoppade vi en svenskregistrerad bil, och det anmälde vi hem. Det var ingen som brydde sig, berättar han.
– Vid varje hemkomst säger någon från Rikspolisstyrelsen att våra “vidgade vyer” ska tas tillvara. Men det blir precis tvärtom. Ingenting händer.
Pelle Nilsson säger att inga chefer någonsin frågat hur han mått när han kommit hem, och att kollegerna mest verkar avundsjuka.
– “Har du varit ute och tjänat pengar nu igen?”, säger de. Och visst spelar lönen roll, om man ska vara ärlig.
Ersättningen för utlandsuppdrag är ett lönetillägg om 25 procent. Dessutom tillkommer traktamente, 100 dollar per dag, för att ersätta dubbelt boende.
– Det är viktigt med hög lön ur rekryteringssynpunkt, säger Hans Fritzheimer.
– Att man kan lägga undan lite pengar, kanske till en semesterresa, kan vara tungan på vågen för att folk ska bestämma sig.
Lars Inderberg är ordnings- och trafikpolis i Göteborg och hade hoppats få ta sig an den stökiga Skopjetrafiken. Men nu sitter han i det rum dit all inkommande radiotrafik kommer: Proximas ledningscentral.
– Det är en upplevelse att jobba med kolleger från hela Europa, att träna engelskan och bli av med sina fördomar, säger han.
– Jag önskar att alla finge chansen. Men förr eller senare hamnar man i en svacka där man längtar efter familjen.
Hustru, tre barn och en pudel väntar hemma i Alingsås. Med blott två fria hemresor under den årslånga tjänstgöringen dröjer det länge mellan mötena.
– Det är lite rysk roulette vad gäller förhållanden vid utlandsuppdrag, så är det. Hela familjen kämpar på varsitt håll.
Än är det oklart om Proximas mandat förlängs eller ej. Det pågår en dragkamp mellan olika EU-organ i Bryssel om hur uppdraget bäst sköts. Men undersökningar visar att en majoritet makedonier har förtroende för Proxima, och det makedonska polisväsendet lär ta tid på sig för att bli rättssäkert.
– Det här går inte på ett eller fem år, säger Pelle Nilsson.
– Det kommer att ta generationer.
FAKTA
Fram tills i fjol fanns fredsbevarande militär i Makedonien. Den kom 2001, då landet stod på randen till inbördeskrig mellan armén och albanska gerillagrupper.
Sedan EU, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, Nato och enskilda länder pressat parterna skrev de under Ohridavtalet, en fredsuppgörelse som nu genomförs steg för steg. Inte minst Anna Lindh drev, som EU-representant, att Balkans framtid ligger i fredlig samexistens och samarbete med EU – inte etniska konflikter. Risken för kriser anses nu så låg att militären kallats hem, och i år sökte Makedonien medlemskap i EU (dock ej aktuellt på länge).
Med Ohridavtalet stärktes albanernas minoritetsskydd. De är 25 procent av Makedoniens två miljoner invånare och känner sig ofta behandlade som andra klassens medborgare.
För poliskårens del har det inneburit att man rekryterat hundratals albaner. Förr fanns få albanska poliser.
Men misstron mellan makedonier och albaner är djup. När kommungränserna nu – enligt Ohridavtalet – ritas om så att vissa städer blir tvåspråkiga tycker många makedonier att kompromissandet går för långt. Det har lett till protester och enstaka upplopp.
Medelinkomsten är cirka 100 euro i månaden (för poliser 250, för polischefer 300), och den officiella arbetslösheten drygt 35 procent. Det finns alltså grogrund för missnöje. Vid lokalvalen i oktober sätts Makedoniens politiska mognad på prov.
Bildtexter
– Det man tar med sig hem från ett utlandsuppdrag är gemenskapen, säger Pelle Nilsson, som arbetar för EU:s polismission Proxima i den makedonska staden Gostivar och för dagen är posterad i byn Galatjnik.
– Driften att komma ut är att lära känna en ny kultur, i ett område som hela tiden finns med i nyhetssändningarna – Balkan, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor i Skopje.
– Det har varit fantastiskt roligt att få pröva på internationellt arbete, säger Lars Inderberg, trafikpolis från Alingsås som normalt jobbar i Göteborg och till och med januari sitter på Proximas ledningscentral.
Proxima är namnet på EU:s rådgivande polismission i Makedonien. Poliser från hela Europa hjälper den makedonska poliskåren att bli mer professionell.
Text och foto: Gunilla Kinn
Publicerad i Rikspolisstyrelsens tidning Svensk Polis 2004.
• Polisiärt arbete går sällan ut på att bevaka bybröllop. Och det är inte ofta en polis är posterad på en så svindlande vacker plats som Pelle Nilsson är denna sommarsöndag.
Utsikten från Galatjnik sträcker sig flera mil, ner i dalen och bort mot bergen, i isolerade bygder där människor länge försörjde sig som fåraherdar.
– Jag känner mig privilegierad som fått åka till Makedonien, säger Pelle Nilsson, som bär Rikspolisstyrelsens internationella uniform med vapen och svensk flagga, och en keps mot den gassande solen.
– Det är kul att jobba med poliser från andra länder, och man får lite vidgade vyer att ta med sig hem.
Bröllopet i Galatjnik har blivit jippo. En helg varje år fylls den lilla byn av ringdansare och musikanter i traditionella dräkter, och av tusentals besökare. I år är dessutom premiärministern gäst, så polispådraget är stort.
– Vi är här för att se hur den lokala polisen organiserar detta. Jag tycker de sköter det bra, säger Pelle Nilsson, som sedan i januari är stationerad i Gostivar.
Till vardags är han gränspolis på Landvetters flygplats. Men vid det här laget kan han skoja om att han blivit “Balkanexpert” – Proxima är hans tredje utlandsuppdrag, efter Bosnien och Kosovo.
– Balkan är sig likt, men Makedonien känns mer internationellt än de andra platser jag varit på, säger Pelle Nilsson.
– Det har varit ganska lugnt varje gång jag varit nere.
EU:s polisinsats Proxima startade i december 2003 och har cirka 200 anställda. 180 är poliser från framför allt EU-länderna, posterade i huvudstaden Skopje och i de orter där spänningarna mellan makedonier och albaner varit som störst: som Tetovo, Kumanovo, Gostivar och Ohrid.
– Proxima är skräddarsytt för Makedoniens behov, säger Bart D’Hooge, missionens belgiske chef.
– Avsikten är att hjälpa myndigheterna att bygga upp polisinstitutioner med europeisk standard, förklarar han.
– Vi är inte beväpnade och gör inte själva insatser. Proximapoliserna ska utbilda och handleda de makedoniska kollegerna.
Det övergripande målet är stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter i sydöstra Europa. Gränskontroll, spaningsarbete och underrättelsetjänst – men även närpoliser som ska göra människor trygga i det dagliga livet i byar och bostadsområden, prioriteras.
Och behoven är enorma. Makedoniens poliskår måste reformeras i grunden. Det största problemet i samhället i stort är den djupt rotade korruptionen. Många medborgare misstror myndigheterna och saknar förtroende för polisen. Ett annat dilemma är det dåliga samarbetet mellan rättsliga instanser.
– Egentligen borde det internationella samfundet engageras i hela rättskedjan, så att både polis, domstol och åklagare reformeras. Att förändra attityder går i rätt riktning – men oerhört långsamt, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor.
Annars är han stabschef på polismyndigheten i Västernorrland, och har tidigare varit utsänd till samarbetsprojekt i Archangelsk.
– Att “jaga bovar” är samma sak överallt, men det är speciellt att jobba i Makedonien, säger Hans Fritzheimer och talar om hur en klankultur genomsyrar samhället.
– Här finns en rå kriminalitet, som underblåser människors rädsla och som ofta politiseras. Man måste nog vara här i flera år för att förstå. Kanske borde vi poliser kompletteras på fältet av fler etnologer, kriminologer och statsvetare.
Makedonien – som var den sydligaste delen av Jugoslavien – är strategiskt beläget för smuggling av droger (marijuana och heroin), vapen och kvinnor.
Längs landsvägen från Galatjnik till Skopje pekar Hans Fritzheimer ut flera lokaler där polisen gjort razzior för att avslöja bordeller med sexslavar från Bulgarien och Moldavien. Men ofta har någon polis läckt, så att razzian inte ger resultat. Under hösten arbetar Proxima mot trafficking, bland annat genom att visa filmen Lilja 4-ever.
– När man ser alla fina fyrvåningshus i byarna inser man att det finns sidoinkomster som är ohyggligt mycket större än de officiella, säger Hans Fritzheimer.
Eftersom den organiserade brottsligheten på Balkan förgrenar sig till övriga Europa vore det logiskt om Proximapolisernas erfarenheter utnyttjas efter avslutat uppdrag. Fast så fungerar det sällan, enligt Pelle Nilsson som ju varit ute förr.
– När jag jobbade i Kosovo stoppade vi en svenskregistrerad bil, och det anmälde vi hem. Det var ingen som brydde sig, berättar han.
– Vid varje hemkomst säger någon från Rikspolisstyrelsen att våra “vidgade vyer” ska tas tillvara. Men det blir precis tvärtom. Ingenting händer.
Pelle Nilsson säger att inga chefer någonsin frågat hur han mått när han kommit hem, och att kollegerna mest verkar avundsjuka.
– “Har du varit ute och tjänat pengar nu igen?”, säger de. Och visst spelar lönen roll, om man ska vara ärlig.
Ersättningen för utlandsuppdrag är ett lönetillägg om 25 procent. Dessutom tillkommer traktamente, 100 dollar per dag, för att ersätta dubbelt boende.
– Det är viktigt med hög lön ur rekryteringssynpunkt, säger Hans Fritzheimer.
– Att man kan lägga undan lite pengar, kanske till en semesterresa, kan vara tungan på vågen för att folk ska bestämma sig.
Lars Inderberg är ordnings- och trafikpolis i Göteborg och hade hoppats få ta sig an den stökiga Skopjetrafiken. Men nu sitter han i det rum dit all inkommande radiotrafik kommer: Proximas ledningscentral.
– Det är en upplevelse att jobba med kolleger från hela Europa, att träna engelskan och bli av med sina fördomar, säger han.
– Jag önskar att alla finge chansen. Men förr eller senare hamnar man i en svacka där man längtar efter familjen.
Hustru, tre barn och en pudel väntar hemma i Alingsås. Med blott två fria hemresor under den årslånga tjänstgöringen dröjer det länge mellan mötena.
– Det är lite rysk roulette vad gäller förhållanden vid utlandsuppdrag, så är det. Hela familjen kämpar på varsitt håll.
Än är det oklart om Proximas mandat förlängs eller ej. Det pågår en dragkamp mellan olika EU-organ i Bryssel om hur uppdraget bäst sköts. Men undersökningar visar att en majoritet makedonier har förtroende för Proxima, och det makedonska polisväsendet lär ta tid på sig för att bli rättssäkert.
– Det här går inte på ett eller fem år, säger Pelle Nilsson.
– Det kommer att ta generationer.
FAKTA
Fram tills i fjol fanns fredsbevarande militär i Makedonien. Den kom 2001, då landet stod på randen till inbördeskrig mellan armén och albanska gerillagrupper.
Sedan EU, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, Nato och enskilda länder pressat parterna skrev de under Ohridavtalet, en fredsuppgörelse som nu genomförs steg för steg. Inte minst Anna Lindh drev, som EU-representant, att Balkans framtid ligger i fredlig samexistens och samarbete med EU – inte etniska konflikter. Risken för kriser anses nu så låg att militären kallats hem, och i år sökte Makedonien medlemskap i EU (dock ej aktuellt på länge).
Med Ohridavtalet stärktes albanernas minoritetsskydd. De är 25 procent av Makedoniens två miljoner invånare och känner sig ofta behandlade som andra klassens medborgare.
För poliskårens del har det inneburit att man rekryterat hundratals albaner. Förr fanns få albanska poliser.
Men misstron mellan makedonier och albaner är djup. När kommungränserna nu – enligt Ohridavtalet – ritas om så att vissa städer blir tvåspråkiga tycker många makedonier att kompromissandet går för långt. Det har lett till protester och enstaka upplopp.
Medelinkomsten är cirka 100 euro i månaden (för poliser 250, för polischefer 300), och den officiella arbetslösheten drygt 35 procent. Det finns alltså grogrund för missnöje. Vid lokalvalen i oktober sätts Makedoniens politiska mognad på prov.
Bildtexter
– Det man tar med sig hem från ett utlandsuppdrag är gemenskapen, säger Pelle Nilsson, som arbetar för EU:s polismission Proxima i den makedonska staden Gostivar och för dagen är posterad i byn Galatjnik.
– Driften att komma ut är att lära känna en ny kultur, i ett område som hela tiden finns med i nyhetssändningarna – Balkan, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor i Skopje.
– Det har varit fantastiskt roligt att få pröva på internationellt arbete, säger Lars Inderberg, trafikpolis från Alingsås som normalt jobbar i Göteborg och till och med januari sitter på Proximas ledningscentral.
Subscribe to:
Posts (Atom)