Svensk polisarbete i Makedonien

Polisens vardag på Balkan: bybröllop och bordellrazzior

Proxima är namnet på EU:s rådgivande polismission i Makedonien. Poliser från hela Europa hjälper den makedonska poliskåren att bli mer professionell.

Text och foto: Gunilla Kinn

Publicerad i Rikspolisstyrelsens tidning Svensk Polis 2004.

• Polisiärt arbete går sällan ut på att bevaka bybröllop. Och det är inte ofta en polis är posterad på en så svindlande vacker plats som Pelle Nilsson är denna sommarsöndag.
Utsikten från Galatjnik sträcker sig flera mil, ner i dalen och bort mot bergen, i isolerade bygder där människor länge försörjde sig som fåraherdar.
– Jag känner mig privilegierad som fått åka till Makedonien, säger Pelle Nilsson, som bär Rikspolisstyrelsens internationella uniform med vapen och svensk flagga, och en keps mot den gassande solen.
– Det är kul att jobba med poliser från andra länder, och man får lite vidgade vyer att ta med sig hem.
Bröllopet i Galatjnik har blivit jippo. En helg varje år fylls den lilla byn av ringdansare och musikanter i traditionella dräkter, och av tusentals besökare. I år är dessutom premiärministern gäst, så polispådraget är stort.
– Vi är här för att se hur den lokala polisen organiserar detta. Jag tycker de sköter det bra, säger Pelle Nilsson, som sedan i januari är stationerad i Gostivar.
Till vardags är han gränspolis på Landvetters flygplats. Men vid det här laget kan han skoja om att han blivit “Balkanexpert” – Proxima är hans tredje utlandsuppdrag, efter Bosnien och Kosovo.
– Balkan är sig likt, men Makedonien känns mer internationellt än de andra platser jag varit på, säger Pelle Nilsson.
– Det har varit ganska lugnt varje gång jag varit nere.
EU:s polisinsats Proxima startade i december 2003 och har cirka 200 anställda. 180 är poliser från framför allt EU-länderna, posterade i huvudstaden Skopje och i de orter där spänningarna mellan makedonier och albaner varit som störst: som Tetovo, Kumanovo, Gostivar och Ohrid.
– Proxima är skräddarsytt för Makedoniens behov, säger Bart D’Hooge, missionens belgiske chef.
– Avsikten är att hjälpa myndigheterna att bygga upp polisinstitutioner med europeisk standard, förklarar han.
– Vi är inte beväpnade och gör inte själva insatser. Proximapoliserna ska utbilda och handleda de makedoniska kollegerna.
Det övergripande målet är stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter i sydöstra Europa. Gränskontroll, spaningsarbete och underrättelsetjänst – men även närpoliser som ska göra människor trygga i det dagliga livet i byar och bostadsområden, prioriteras.
Och behoven är enorma. Makedoniens poliskår måste reformeras i grunden. Det största problemet i samhället i stort är den djupt rotade korruptionen. Många medborgare misstror myndigheterna och saknar förtroende för polisen. Ett annat dilemma är det dåliga samarbetet mellan rättsliga instanser.
– Egentligen borde det internationella samfundet engageras i hela rättskedjan, så att både polis, domstol och åklagare reformeras. Att förändra attityder går i rätt riktning – men oerhört långsamt, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor.
Annars är han stabschef på polismyndigheten i Västernorrland, och har tidigare varit utsänd till samarbetsprojekt i Archangelsk.
– Att “jaga bovar” är samma sak överallt, men det är speciellt att jobba i Makedonien, säger Hans Fritzheimer och talar om hur en klankultur genomsyrar samhället.
– Här finns en rå kriminalitet, som underblåser människors rädsla och som ofta politiseras. Man måste nog vara här i flera år för att förstå. Kanske borde vi poliser kompletteras på fältet av fler etnologer, kriminologer och statsvetare.
Makedonien – som var den sydligaste delen av Jugoslavien – är strategiskt beläget för smuggling av droger (marijuana och heroin), vapen och kvinnor.
Längs landsvägen från Galatjnik till Skopje pekar Hans Fritzheimer ut flera lokaler där polisen gjort razzior för att avslöja bordeller med sexslavar från Bulgarien och Moldavien. Men ofta har någon polis läckt, så att razzian inte ger resultat. Under hösten arbetar Proxima mot trafficking, bland annat genom att visa filmen Lilja 4-ever.
– När man ser alla fina fyrvåningshus i byarna inser man att det finns sidoinkomster som är ohyggligt mycket större än de officiella, säger Hans Fritzheimer.
Eftersom den organiserade brottsligheten på Balkan förgrenar sig till övriga Europa vore det logiskt om Proximapolisernas erfarenheter utnyttjas efter avslutat uppdrag. Fast så fungerar det sällan, enligt Pelle Nilsson som ju varit ute förr.
– När jag jobbade i Kosovo stoppade vi en svenskregistrerad bil, och det anmälde vi hem. Det var ingen som brydde sig, berättar han.
– Vid varje hemkomst säger någon från Rikspolisstyrelsen att våra “vidgade vyer” ska tas tillvara. Men det blir precis tvärtom. Ingenting händer.
Pelle Nilsson säger att inga chefer någonsin frågat hur han mått när han kommit hem, och att kollegerna mest verkar avundsjuka.
– “Har du varit ute och tjänat pengar nu igen?”, säger de. Och visst spelar lönen roll, om man ska vara ärlig.
Ersättningen för utlandsuppdrag är ett lönetillägg om 25 procent. Dessutom tillkommer traktamente, 100 dollar per dag, för att ersätta dubbelt boende.
– Det är viktigt med hög lön ur rekryteringssynpunkt, säger Hans Fritzheimer.
– Att man kan lägga undan lite pengar, kanske till en semesterresa, kan vara tungan på vågen för att folk ska bestämma sig.
Lars Inderberg är ordnings- och trafikpolis i Göteborg och hade hoppats få ta sig an den stökiga Skopjetrafiken. Men nu sitter han i det rum dit all inkommande radiotrafik kommer: Proximas ledningscentral.
– Det är en upplevelse att jobba med kolleger från hela Europa, att träna engelskan och bli av med sina fördomar, säger han.
– Jag önskar att alla finge chansen. Men förr eller senare hamnar man i en svacka där man längtar efter familjen.
Hustru, tre barn och en pudel väntar hemma i Alingsås. Med blott två fria hemresor under den årslånga tjänstgöringen dröjer det länge mellan mötena.
– Det är lite rysk roulette vad gäller förhållanden vid utlandsuppdrag, så är det. Hela familjen kämpar på varsitt håll.
Än är det oklart om Proximas mandat förlängs eller ej. Det pågår en dragkamp mellan olika EU-organ i Bryssel om hur uppdraget bäst sköts. Men undersökningar visar att en majoritet makedonier har förtroende för Proxima, och det makedonska polisväsendet lär ta tid på sig för att bli rättssäkert.
– Det här går inte på ett eller fem år, säger Pelle Nilsson.
– Det kommer att ta generationer.

FAKTA
Fram tills i fjol fanns fredsbevarande militär i Makedonien. Den kom 2001, då landet stod på randen till inbördeskrig mellan armén och albanska gerillagrupper.
Sedan EU, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, Nato och enskilda länder pressat parterna skrev de under Ohridavtalet, en fredsuppgörelse som nu genomförs steg för steg. Inte minst Anna Lindh drev, som EU-representant, att Balkans framtid ligger i fredlig samexistens och samarbete med EU – inte etniska konflikter. Risken för kriser anses nu så låg att militären kallats hem, och i år sökte Makedonien medlemskap i EU (dock ej aktuellt på länge).
Med Ohridavtalet stärktes albanernas minoritetsskydd. De är 25 procent av Makedoniens två miljoner invånare och känner sig ofta behandlade som andra klassens medborgare.
För poliskårens del har det inneburit att man rekryterat hundratals albaner. Förr fanns få albanska poliser.
Men misstron mellan makedonier och albaner är djup. När kommungränserna nu – enligt Ohridavtalet – ritas om så att vissa städer blir tvåspråkiga tycker många makedonier att kompromissandet går för långt. Det har lett till protester och enstaka upplopp.
Medelinkomsten är cirka 100 euro i månaden (för poliser 250, för polischefer 300), och den officiella arbetslösheten drygt 35 procent. Det finns alltså grogrund för missnöje. Vid lokalvalen i oktober sätts Makedoniens politiska mognad på prov.

Bildtexter
– Det man tar med sig hem från ett utlandsuppdrag är gemenskapen, säger Pelle Nilsson, som arbetar för EU:s polismission Proxima i den makedonska staden Gostivar och för dagen är posterad i byn Galatjnik.

– Driften att komma ut är att lära känna en ny kultur, i ett område som hela tiden finns med i nyhetssändningarna – Balkan, säger Hans Fritzheimer som är planeringschef på Proximas huvudkontor i Skopje.

– Det har varit fantastiskt roligt att få pröva på internationellt arbete, säger Lars Inderberg, trafikpolis från Alingsås som normalt jobbar i Göteborg och till och med januari sitter på Proximas ledningscentral.