Texten utskickad i något redigerad version av TT den 12 september.
-Från och med nu har jag bara ett enda jobb, på söndag vet jag om jag har något jobb över huvud taget!
Jan Eliasson har haft en New York-vecka med många tack- och avskedsföreställningar. Efter sitt år som ordförande för FN:s generalförsamling hyllas han av många, men får kritik från USA för bristande ledarskap.
-Roligast det här året har varit att driva igenom rådet för mänskliga rättigheter och en strategi mot terrorism – att det gick igenom, trots alla olyckskorpar som kraxade att det aldrig skulle gå!
Jan Eliasson tar emot TT minuter innan en limousine kör honom till flyplatsen. Resterna av en tårta från avskedskalaset med medarbetarna står på bordet. Några timmar tidigare höll han sitt sista tal inför generalförsamlingen – om vikten av att alla länder arbetar tillsammans mot terror och miljöhot.
-Jag är stolt över att Sverige fått leda diplomatin i FN. Trots den turbulens som råder i världspolitiken har generalförsamlingen lyckats få igenom viktiga reformer.
Förutom MR-rådet och antiterrorplanen handlar det främst om fredsbyggnadskommissionen – och om skyldigheten att skydda människor mot folkmord och krigsförbrytelser. Den har alla länder röstat fram, även Sudan.
TT: Många läsare undrar nog varför FN då inte gör något åt folkmordet i Darfur-provinsen, trots alla gånger världssamfundet sagt "aldrig mer"?
-Jag är lika frustrerad som läsarna! Vi befinner oss i en krisartad situation, även om Darfur inte varit på min dagordning utan säkerhetsrådets. Allt faller på att Sudans regering vägrar släppa in internationella styrkor. Även Sverige måste vara berett att hjälpa till i Sudan, men då kan det handla om att utkämpa ett långvarigt krig.
Ingrepp av Gud
Eliasson menar att förväntningarna på FN är orimligt höga, och att andra organisationer som Världsbanken måste bidra mer. Detta ska ske genom fredsbyggnadskommissionen som snart börjar fungera, med Sierra Leone och Burundi som första fall.
-Men både FN och EU kan spela en mycket viktigare roll i Irak och Mellanöstern än nu.
Eliasson har haft långa arbetsdagar, periodvis upp till 14 timmar per dag.
-Jobbigt, ja, men jag klagar inte! Detta är mitt liv. Det är fantastiskt att få vara med och påverka.
-Såvitt jag kan bedöma har Eliasson skött sin uppgift extremt väl, säger FN-veteranen sir Brian Urquhart, medarbetare till Dag Hammarskjöld på 1950-talet.
-Särskilt människorättsrådet var ett framsteg. Att reformera FN:s säkerhetsråd har inte varit möjligt, men där tror jag att det enda som går vore ett ingripande av Gud.
Jan Eliasson är en favorit i FN-korridorerna. Många beklagar att han inte lär komma ifråga för posten som generalsekreterare (det anses vara en asiats tur). Alla FN-korrespondenter TT talat med prisar hans integritet, kunskap, brobyggande samt förmåga att skapa samförstånd och "goda vibrationer".
Relationen till USA har däremot ofta varit känslig under året _ och en mycket centralt placerad källa på den amerikanska FN-missionen kritiserar Eliasson rejält:
-Han var i stort sett frånvarande det sista halvåret. FN led av brist på ledarskap, i en tid då vi behöver reformer. Sverige behöver en utrikesminister som gör sitt jobb på heltid.
Jan Eliasson, som dimpt ner i den svenska valrörelsen, säger själv:
-Nu ser jag fram emot att ha ett enda jobb, och det är som utrikesminister.
/Gunilla Kinn
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment