Saturday, April 29, 2006

Fastighetsbubbla i USA?

Ett textpaket om huruvida det finns en prisbubbla eller ej på fastighetsmarknaderna i USA. Utsänd av TT, 29 april 2006.

Terrordåden sänkte inte New Yorks fastighetspriser

Huspriserna i USA:s mest attraktiva områden får de svenska att förblekna. På nedre Manhattan kan man boka en andel i ett lyxigt nybygge för 29 miljoner - dollar.
Höga inkomster krävs även för normala bostäder och experter varnar för en "bubbla", även om tecken på avkylning kan anas.
"En juvel i hjärtat av Manhattans mest åtråvärda stadsdelar: Tribeca, Soho och Greenwich Village. Dagsljus, europeisk lyx och modernt boende. Överdådiga detaljer, skräddarsydda för dig."
"Det goda livet är här. Centrum av universum. Och utanför ditt fönster: stadsvyer och utsikter mot Hudson-floden som får dig att tappa andan."
Annonserna är fulla av "mäklarspråk" och lockande bilder på tjusiga våningar med stora fönster. Skyskrapor i stål och glas växer upp i områden där det tidigare knappt funnits bostäder - som i lagerlokalernas och galleriernas Chelsea, där det redan säljs andelslägenheter som står klara först om två år.
I Harlem har det sålts nybyggda lägenheter för över en miljon dollar. En tvårummare i New Jersey, med utsikt mot Frihetsgudinnan, kan kosta över 700 000 dollar i insats (cirka 5,5 miljoner kronor). Stämningen efter terrordåden 2001, då det talades om att många skulle vilja lämna New York-området för gott, är långt borta.
- Jag undrar hur marknaden ska kunna svälja alla dessa "condominiums" (andelsrätter), säger fastighetskonsulten Paul Purcell, och talar om en "condo craze":
- I Miami, Fort Lauderdale och andra kuststäder i Florida växer husen upp som svampar ur jorden. Det är likadant här i New York, där 25 000 lägenheter ska säljas på kort tid. Det är svårt att se hur de ska få köpare till alla.
I Chicago – USA:s tredje stad, som haft betydligt lägre priser än New York och Los Angeles – pågår också en byggnadsboom av andelslägenheter och ateljévåningar.
Paul Purcell tror dock inte att det handlar om någon fastighetsbubbla.
- Jag tror att priserna nu normaliseras. Det är inte en bubbla som spricker, men det pyser långsamt ut lite luft, säger han.
- Priserna ökar, men inte lika snabbt som i fjol och förfjol.
De senaste åren har ekonomer såsom förre centralbankschefen Alan Greenspan varnat för att fastigheterna i USA är kraftigt övervärderade. När aktiemarknaden störtdök investerade amerikanerna i fastigheter, och på grund av de allt lägre räntorna blev det möjligt att belåna hus upp över taknockarna. Detta har lett till skyhöga priser.
I många städer sysslar spekulanter med "flipping": att köpa ett hus och låta det stå tomt och möjligen renovera det, tills det går att sälja med stor vinst efter några år. Fenomenet har lett till ökad bostadsbrist.
Eftersom huspriserna blivit omåttligt höga i Los Angeles och San José-området har många flyttat till det inre av Kalifornien och grannstaterna. En konsekvens är att Las Vegas och Arizona har fått stigande priser. På samma sätt har städer i östra USA, som Philadelphia, Allentown och Albany, fångat upp dem som inte längre har råd med New York och dess förstäder.
- Det är jättesvårt att veta om det är dags att köpa något nu eller om man ska vänta, säger Karen Rester som letar över halva Brooklyn efter ett eget hus, men även på landet norr om New York City och i Florida.
- Alla spekulerar, alla försöker tjäna pengar på sitt boende. Jag borde ha köpt något för ett par år sedan - men det gjorde jag inte.
Ekonomen Michael Hudson kallar i tidningen Harper's amerikanerna för "skuldslavar". Han menar att bankerna och skattesystemet uppmuntrat folk att belåna hus och ta amorteringsfria lån, så att många riskerar att hamna i en skuldfälla om räntorna stiger och priserna sjunker.
Och även om fastighetsmarknaden visar tecken på att lugna ner sig - med ökande räntor och färre snabba försäljningar - är läget fortfarande osäkert.
- Jag hoppas att priserna sjunker nu, säger Karen Rester.
- Det måste de göra. Nu känns det som att vi alla färdas på ett stort moln som kan upplösas när som helst.
Gunilla Kinn


20 000 kronor för en tvåa i New York
• Trots alla nybyggda andelslägenhetshus och att New York traditionellt är en stad med relativt många bostadrätter ("co-ops") består 70 procent av New Yorks lägenheter av hyresrätter.
• Medelhyran är 2 516 dollar i månaden för en tvårummare (cirka 20 000 kronor), och då är standarden ofta lägre än i Sverige. Hyresnivåerna varierar kraftigt, från reglerade hyror i allmännyttans "projects" till de skyhöga marknadshyrorna för nyrenoverade ateljévåningar i Soho.
• Andel lediga lägenheter på Manhattan är blott 0,75 procent.
Källa: Time Out New York.


Både hus och priser strävar mot himlen

Ett antal världsberömda arkitekter har ritat synnerligen lyxiga bostadsbyggnader i New York, som lär sticka ut till och med på Manhattan när de är klara. Ett exempel är Santiago Calatravas hus-skulptur på 80 South Street med tio kuber på varandra, pris: 29 miljoner dollar styck. Ett annat är Jean Nouvels glittrande torn i Soho på södra Manhattan, där en takvåning går lös på 13 miljoner dollar.
Den nyligen avlidne arkitekten Philip Johnsons klassiska Glass House från 1949 var förlaga för hans sista projekt, som nu byggs upp på Spring Street i Soho. 65 procent av lägenheterna i det huset (treor och fyror) har sålts, och priserna går från 1,6 till 10,5 miljoner dollar.
Nyligen såldes en våning för inte mindre än 45 miljoner dollar (360 miljoner kronor) i det nybyggda Time Warner Center till en brittisk finansman - men så var den också 1 200 kvadratmater stor. Och trots att ingången vetter mot 59:e gatan fick köparen för de pengarna den stiliga adressen "One Central Park".

USA skuldsatt upp över hustaken

Amerikanerna har de senaste åren använt sin ekonomiska tillväxt till att konsumera och låna till fastigheter och lägenheter. I slutet av detta årtionde beräknas huslånen totalt vara lika stora som bruttonationalprodukten (BNP) - en stor skillnad mot hur det var för ett 30-tal år sedan.

Bostadslån som andel av BNP:
2005: 90 procent
1995: 60 procent
1975: 50 procent
1945: 15 procent

Enligt en opinionsundersökning som Wall Street Journal refererade nyligen trodde 71 procent av de tillfrågade att det finns en fastighetsbubbla, och att den kommer att spricka inom ett år.

Thursday, April 27, 2006

Empire State Building, 75 år

Publicerad av TT, den 27 april 2006

Skyskrapan som åter blev högst i New York

På måndag fyller Empire State Building 75 år. Med sina 381 meter var det världens högsta byggnad när den stod klar för invigning den 1 maj 1931 - och sedan 2001 är den åter högst i New York.
- Utsikten är helt otrolig! Bäst är solnedgången, säger Mark Samaan.
Han står i souvenirbutiken på 86:e våningen i Empire State Building – så när han tar en rökpaus på jobbet ser han ut över världens mest mytomspunna stadslandskap.
- Varje dag när jag kommer hit upp förundras jag över att människor har byggt den här sta'n, suckar han.
New Yorkbor mytologiserar gärna sin hemstad. Men turisterna är inte sämre.
Det oooh:as och aaah:as på utsiktsdäcket där besökarna fotograferar varandra, med skyskraporna och den milsvida utsikten som bakgrund: Manhattan, Queens, Brooklyn, hamninloppet, grannstaten New Jersey... Ja, vid riktigt klart väder lär man även kunna skönja Connecticut, Pennsylvania och Massachusetts.
Empire State Building säljs i butikerna i form av nyckelringar, vaniljkakor och små skulpturer; gorillan King Kong klättrar omkring på muggar och askkoppar som en påminnelse om skyskrapans viktiga roll i filmhistorien.
- Klart att vi måste åka upp här när vi kom till New York! säger norskorna Anne Marie Grönsås och Kate Klemetsen, i sta'n på affärsresa.
Båda har väskorna fulla av souvenirer - och de kan inte låta bli att köpa ett foto på sig själva taget vid entrén, trots att det kostar 20 dollar.
- Det var absolut värt besöket, säger Kate Klemetsen.
- Det var "kjempeflott". Som att vara på toppen av världen!
Varje dag köar tusentals förväntansfulla turister i labyrinter till hissarna, genom stilrena vestibuler i stram art déco-stil. Alla måste lägga upp sina väskor, mobiltelefoner och rentav skärp för röntgning, precis som på flygplatser. Sedan skyskrapan åter blev New Yorks högsta byggnad den 11 september 2001 är säkerhetskontrollen rigorös.
- New York-borna älskar Empire State Building mer än någonsin, påstår den PR-ansvariga Lydia Ruth.
- Nu finns ett starkare känslomässigt band till byggnaden.
På 20-talet rådde en frenetisk byggboom på Manhattan, och skyskraporna sköt upp som svampar ur marken. Med depressionen 1929 försvann framtidsoptimismen. Men året därpå stod Chrysler Building klar som världens högsta byggnad, och den 1 maj 1931 gick Empire State Building om.
- Vissa talade om detta som The Empty State Building och tyckte fastighetsbolaget var galet som byggde ännu en kontorsskrapa, säger Lydia Ruth.
- Men snart kom byggnaden att symbolisera det amerikanska folkets drömmar och förhoppningar. Nu finns här alla slags företag och organisationer: som tandläkarmottagningar, flygbolag och pojkscoutsförbund.
Att Rockefeller Centers utsiktsdäck, i ännu mer renodlad 30-talsstil, nyinvigdes häromåret påstår hon inte har påverkat besökssiffrorna.
- Det som är bäst med den utsikten är förstås att man kan se Empire State Building därifrån.
Gunilla Kinn


Världens mesta filmskrapa fyller 75 år

Läge: Femte avenyn på Manhattan, vid 34:e gatan
Invigning: den 1 maj 1931
Höjd: 381 meter
Våningar: 102 (utsiktsdäck på 86:e, 320 meter)
Besökare: 4 miljoner per dag
Entréavgift: 16 dollar för vuxna
Byggtid: 410 dagar (7 miljoner arbetsdagar med upp till 4 000 byggnadsarbetare per dag)
Material: Bland annat 60 000 ton stål, 10 miljoner tegelstenar; kalksten, granit och marmor.
Fönster: 6 500 stycken
Hissar: 73
Kända filmatiseringar: King Kong 1933/2005, An Affair to Remember 1957, Sleepless in Seattle 1993

Källa: ESBNYC


USA:s högsta byggnader

Sears Tower, Chicago, 442 meter (1974)
Empire State Building, New York, 381 meter (1931)
AON Centre, Chicago, 346 meter (1973)
Hancock Centre, Chicago, 344 meter (1969)
Chrysler Building, New York, 319 meter (1930)
Källa: Infoplease

Sunday, January 08, 2006

Irakkriget kan kosta USA biljoner dollar

New York (TT)

En sammanställning som två framstående amerikanska nationalekonomer gjort visar att kostnaderna för kriget i Irak blir betydligt högre än Washington uppgett — om man räknar in sjukvård, soldatpensioner och högre oljepriser.

– Det är anmärkningsvärt hur mycket regeringen undervärderat totalkostnaden för kriget, säger Joseph Stiglitz, Nobelpristagare och verksam vid Columbia-universitetet.

– Den siffra som nämndes av Bushs rådgivare före kriget, 100—200 miljarder dollar, och som Vita huset tog avstånd från som för hög, är mycket lågt beräknad. Våra beräkningar visar att Irakkriget blir jämförbart med Vietnamkriget.

Fyra gånger

Kongressens budgetkontor anger nu prislappen till 500 miljarder dollar. Stiglitz' och kollegan Linda Bilmes' rapport kommer fram till 1—2 biljoner dollar, alltså dubbelt eller fyra gånger så mycket.

Den inkluderar produktionsbortfall, som en följd av att civil arbetskraft går till armén, samt framtida vård för de 16 000 amerikanska soldater som skadats, varav en femtedel med hjärnskador.

– Vissa tycker nog att det var värt priset att bli av med Saddam Hussein, säger Joseph Stiglitz.

– Men jag menar att så mycket pengar kunde ha använts på andra sätt, om målet var att stimulera demokrati i Mellanöstern.

Politiskt krut

Stiglitz medger att gruppen inte har försökt beräkna vad det skulle ha kunnat kosta att inte anfalla Irak, men han betonar att det vid tidpunkten för anfallet inte fanns tecken på att Bagdadregimen hade kärnvapen.

Rapporten lär användas som politiskt krut för den växande USA-opinion som ifrågasätter om närvaron i Irak är värd skattebetalarnas pengar.

Stiglitz fick Riksbankens ekonomipris till minne av Alfred Nobel 2001. Bilmes är Harvard-ekonom och budgetspecialist.

Uppsatsen/uträkningen finns tillgänglig på www.josephstiglitz.com.


Tuesday, November 29, 2005

Kellermans Rocky gör entré i USA



Publicerad i Göteborgsposten/Gränslöst
, 29 november 2005

Efter sitt segertåg i Sverige och delar av Europa är det nu dags för hiphop-hunden Rocky att försöka slå sig in på den amerikanska serie-marknaden.

Frilansjournalisten Gunilla Kinn har träffat tecknaren Martin Kellerman i New York.

För åtta år sedan for Martin Kellerman, alias Rocky, till Manhattan för att komma undan sitt miserabla liv i Stockholm. Han hamnade i en minst lika trist tillvaro på en kompis’ soffa i Harlem – pank, dumpad och arbetslös.
Men lyckan vände. Kellerman har etablerat sig som en av Sveriges mest framgångsrika serietecknare och är nu tillbaka i New York för att lansera den första boken om Rocky på engelska. Den här gången bor han “downtown”, på tjusiga Soho Grand Hotel.
– Jag har väldigt lågt ställda förväntningar på hur det ska gå i USA, påstår han.
– Jag vet inte hur Rocky fungerar när den översätts. Men jag hoppas att boken säljer tillräckligt mycket för att den andra delen också ska ges ut.

Istället för vit hiphoppare på Södermalm, Stockholm hade Rocky i USA kunnat bli en vit hiphoppare i Cleveland, Ohio.
– Det hade varit grymt! Cleveland verkar vara lite som Stockholm: en deprimerande stad som är svinkall på vintern men OK på sommaren.
Martin Kellerman ler förtjust vid tanken på Rocky som amerikan. (För de norska läsarna är han norrman, och hänger på Oslos barer och kaféer.) Nu fick förläggaren och översättaren Kim Thompson fria händer, och valde att låta Rocky förbli stockholmare.
Men, som han antyder i efterordet till “Rocky Volume 1: the Big Payback”, är stripparna så fulla av kulturella fenomen som Seinfeld, hip hop, Rambo, Bill Clinton och Gudfadern att det mesta gått att hålla intakt. Om än i amerikansk språkdräkt.
Med några små undantag för att göra allt begripligt. Som att det är “Midwesterners”, inte Gävlebor, som blev insnöade i ovädret 1998, och att Rockys kompis Mange får heta Manny. Bara ett fåtal originalstrippar har strukits – som den som anspelade på den svenska hiphop-scenen. Men Hultsfredsfestivalen, Stockholmsförorter och lokala TV-kändisar finns kvar.
– Ja, det är konstigt att nästan allt gått att behålla. Men det har nog varit ett styvt jobb att översätta Rocky, säger Martin Kellerman eftertänksamt medan han stolt visar fram ett exemplar av det häftade albumet, rykande färskt från tryckeriet i Texas.
– Jag är fortfarande inte helt säker på att det inte hade varit bättre att göra om det helt.

Historien om hur antihjälten Rocky kom till är väl känd, men tål att upprepas: Martin Kellerman var 24 år och hade fått sparken från sitt jobb som skämttecknare på en porrtidning. I samma veva gjorde hans flickvän slut och sparkade ut honom ur lägenheten.
Som ren terapi började han teckna episoder ur sitt loser-liv: en räcka av lördagsragg, baksmällor, kaféhäng och ständig brist på pengar. Kellermans kompisar fick finna sig i att bli seriefigurer – och när Rocky hamnade i Metro blev denna storstadsfabel snart något det talades om i Stockholm. Vissa tyckte Rocky var odrägligt grabbig; andra att serien var 90-talets svar på den eviga frågan om generationsromaner.
Sedan 1998 har det blivit nio Rockyböcker i totalt 300 000 exemplar, strippar i alla möjliga tidningar (som DN, Café, Metallarbetaren och en rad landsortstidningar) och länder (förutom Norge och Sverige: Finland, Danmark, Island, Italien, Spanien, Slovenien och Schweiz), kalendrar, en teaterpjäs och ett magasin.

Och nu är det alltså dags för USA. Förlaget presenterar rentav Martin Kellerman som “the Jane Austen (or perhaps the 50 Cent) of turn-of-the-millennium twenty-something pan-European slackers”.
Själv skriver han hellre in sig i den tradition med dialogdrivna dagboks-serier som etablerats av amerikanska tecknare som Peter Bagge, Robert Crumb och Joe Matt.
– Ja, så gott som alla som ritar självbiografiskt är inspirerade av dem. Min produktion är jättestor jämfört med deras – så nu hoppas jag ta över deras fans, säger Martin Kellerman kaxigt på bästa hip hop-manér.
Peter Bagge är såväl idol som direkt inspirationskälla, så man kan ana att det känns bra att förlaget Fantagraphics fått honom att kommentera Rocky i baksidestexten (“välskriven, vältecknad, väldigt rolig och lätt att känna igen sig i”).

Egentligen är det den tyska marknaden som lockar. I USA räknas en upplaga på 3 000 seriealbum som hög. Och att få in Rocky i amerikanska dagstidningar skulle aldrig gå; enligt Martin Kellerman är det ingen idé att försöka. Orsaken är språket, med “goddammit” och “fuckin’” i var och varannan mening.
– Det är faktiskt roligare att teckna Rocky nu än det var förut. Då var det kul med framgången och all uppmärksamhet, förklarar han.
– Men nu gillar jag själva jobbet, ritandet. Jag kommer nog att hålla på med Rocky hela livet. Och ju sämre jag mår, desto roligare blir serien.
GUNILLA KINN

Saturday, October 15, 2005

Konspirationsidéer om "9/11" till kaffet i Brooklyn

New York (TT)
De vill inte kallas konspirationsteoretiker, utan skeptiker. Envist driver de tesen att den amerikanska regeringen var delaktig i attackerna mot USA den 11 september 2001.

- Människor vågar inte ta till sig information om sanningen bakom "terroristdåden" — trots att det finns så underliga fakta, säger Sander Hicks.
Snabbt radar han upp några: som kontakter mellan CIA och pakistanska vapenhandlare, att familjerna Bush och bin Ladin gjort affärer och att Muhammad Atta var en playboy snarare än USA-hatande fundamentalist.
- Det som framstår som en konspirationsteori är den officiella versionen, att ett gäng muslimska killar skulle ha hittat på allt.
Sander Hicks, 34 år, driver Vox Pop — ett förlag med kafé i Flatbush i Brooklyn. Nyligen gav han ut boken The Big Wedding; 9/11, the Whistle-Blowers & the Cover-up, byggd på fyra års research.
- Jag har ingen teori. Jag har inte alla svar. Men jag har fakta, säger han.
- Det mesta tyder på att regeringen åtminstone medvetet lät bli att agera, fastän den visste vad som skulle hända.
Behövde hot
Hicks köper inte den officiella bilden: att underrättelseinformation om terrorplanerna, som fanns sommaren 2001, inte var nog specifik för att myndigheterna skulle handla.
Bristande koordination eller inkompetens håller inte som förklaring, tycker Hicks. Han menar att attentatsplanerna passade USA:s utrikespolitik utmärkt.
- De neokonservativa som styr talade ju redan 1998 om att USA behövde "ett hot utifrån" för att ena nationen, så att de skulle kunna gå till krig i Irak. Visst finns muslimska terrorister, men det utnyttjas av regeringen som vill kontrollera oljan och dollarflödet.
- Vi är lite besatta av politik, ler hans fru Holley Anderson, 27.
- Vi har gått på alla utfrågningar som hållits och det finns så många oklarheter. Medierna kallar oss konspirationsteoretiker, men vi är inga knäppisar. Många i New York ifrågasätter regeringens roll.

"Nytt Watergate"

Idéer om att USA låg bakom attentaten är inte ovanliga i Europa och Mellanöstern. I själva USA tas de sällan på allvar — men frodas på nätet och i kretsar långt ut på vänsterkanten. Vox Pop har fler böcker i frågan, och på internet förekommer allt från seriös granskning till virrpanneteorier.
Vanliga "konspirationspåståenden" är att en stålbyggnad inte kan kollapsa så snabbt som skyskraporna gjorde och att en serie sprängningar måste ha legat bakom. Skeptikerna undrar varför en grannbyggnad rasade trots att inget plan flög in där, varför USA:s flygvapen inte ryckte ut genast, och hur FBI så snabbt kom till flygplatserna där terroristerna utbildats. Förklaringen är enkel för de övertygade: allt var planerat i Washington.
"Det är ett nytt Watergate. Många i regeringen, industrin och underrättelsetjänsten är inblandade", skriver filmproducenten David S i ett e-brev till TT.
Han är sedan ett par år med i rörelsen NY 9/11 Truth som delar ut flygbladet Not the New York Times på möten och säljer hans film, 911 Eyewitness. Den visar hur helikoptrar flög runt de båda skyskraporna innan dessa rasade.
- Eftersom pressen inte granskar underligheterna vill vi väcka den hypnotiserade allmänheten.

Underhållningsvärde
David S väver samman flera fenomen: 11 september, flodvågen i Asien, orkanen Katrina och jordbävningen i Pakistan. Enligt hans världsbild skapar USA naturkatastrofer med mytomspunna sovjetiska så kallade Tesla-vapen för att öka oljepriserna.
- Vi måste göra allt vi kan för att exponera detta. Annars lär de fortsätta döda oskyldiga.
- Jag har hört att det finns sådana teorier, säger Richard Betts, professor i säkerhetspolitik vid Columbiauniversitetet.
Han ser inget annat än underhållningssvärde i dem:
- Det vore roligt att titta närmare på dem vid tillfälle.
Sander Hicks hoppas att rörelsen som ifrågasätter historieskrivningen ska växa.
- Det finns många underliga teorier, som den där franska att det var en robot och inte ett plan som flög in i Pentagon. Det är den minst trovärdiga idén av alla som snurrar runt, men den mest spridda. Sådana tokerier skadar vår sak.
Gunilla Kinn/TT


2005-10-15 11:01:09

Fakta: Nätet vimlar av "alternativa teorier"
Den som vill ta del av påståendena om "USA:s inblandning" i 11 september, eller 9/11 som det förkortas enligt amerikansk datumpraxis, bör söka på internet. Sök till exempel på "controlled demolition" och "World Trade Center" eller Pentagon och Meyssan.

Se även:
www.911truth.org
www.911citizenswatch.org
www.justicefor911.org
www.911forthetruth.org
www.cooperativeresearch.org
www.911review.com

och The New Pearl Harbour och The 9/11 Commission Report; Omissions and Distortions, böcker av David Ray Griffin.

Omkring hälften av amerikaner tror att regeringen hade förhandskunskap om attacken, enligt en opinionsundersökning av Zogby.

Tidskriften Popular Mechanics gick igenom 16 vanliga påståenden om underligheter kring 11 september — och vederlägger dem alla. Se marsnumret 2005.

(TT)

Konspirationsidéer om "9/11" till kaffet i Brooklyn

New York (TT)

De vill inte kallas konspirationsteoretiker, utan skeptiker. Envist driver de tesen att den amerikanska regeringen var delaktig i attackerna mot USA den 11 september 2001.

- Människor vågar inte ta till sig information om sanningen bakom "terroristdåden" — trots att det finns så underliga fakta, säger Sander Hicks.

Snabbt radar han upp några: som kontakter mellan CIA och pakistanska vapenhandlare, att familjerna Bush och bin Ladin gjort affärer och att Muhammad Atta var en playboy snarare än USA-hatande fundamentalist.

- Det som framstår som en konspirationsteori är den officiella versionen, att ett gäng muslimska killar skulle ha hittat på allt.

Sander Hicks, 34 år, driver Vox Pop — ett förlag med kafé i Flatbush i Brooklyn. Nyligen gav han ut boken The Big Wedding; 9/11, the Whistle-Blowers & the Cover-up, byggd på fyra års research.

- Jag har ingen teori. Jag har inte alla svar. Men jag har fakta, säger han.

- Det mesta tyder på att regeringen åtminstone medvetet lät bli att agera, fastän den visste vad som skulle hända.

Behövde hot

Hicks köper inte den officiella bilden: att underrättelseinformation om terrorplanerna, som fanns sommaren 2001, inte var nog specifik för att myndigheterna skulle handla.

Bristande koordination eller inkompetens håller inte som förklaring, tycker Hicks. Han menar att attentatsplanerna passade USA:s utrikespolitik utmärkt.

- De neokonservativa som styr talade ju redan 1998 om att USA behövde ett hot utifrån för att ena nationen, så att de skulle kunna gå till krig i Irak. Visst finns muslimska terrorister, men det utnyttjas av regeringen som vill kontrollera oljan och dollarflödet.

- Vi är lite besatta av politik, ler hans fru Holley Anderson, 27.

- Vi har gått på alla utfrågningar som hållits och det finns så många oklarheter. Medierna kallar oss konspirationsteoretiker, men vi är inga knäppisar. Många i New York ifrågasätter regeringens roll.

"Nytt Watergate"

Idéer om att USA låg bakom attentaten är inte ovanliga i Europa och Mellanöstern. I själva USA tas de sällan på allvar — men frodas på nätet och i kretsar långt ut på vänsterkanten. Vox Pop har fler böcker i frågan, och på internet förekommer allt från seriös granskning till virrpanneteorier.

Vanliga "konspirationspåståenden" är att en stålbyggnad inte kan kollapsa så snabbt som skyskraporna gjorde och att en serie sprängningar måste ha legat bakom. Skeptikerna undrar varför en grannbyggnad rasade trots att inget plan flög in där, varför USA:s flygvapen inte ryckte ut genast, och hur FBI så snabbt kom till flygplatserna där terroristerna utbildats. Förklaringen är enkel för de övertygade: allt var planerat i Washington.

"Det är ett nytt Watergate. Många i regeringen, industrin och underrättelsetjänsten är inblandade", skriver filmproducenten David S i ett e-brev till TT.

Han är sedan ett par år med i rörelsen NY 9/11 Truth som delar ut flygbladet Not the New York Times på möten och säljer hans film, 911 Eyewitness. Den visar hur helikoptrar flög runt de båda skyskraporna innan dessa rasade.

- Eftersom pressen inte granskar underligheterna vill vi väcka den hypnotiserade allmänheten.

Underhållningsvärde

David S väver samman flera fenomen: 11 september, flodvågen i Asien, orkanen Katrina och jordbävningen i Pakistan. Enligt hans världsbild skapar USA naturkatastrofer med mytomspunna sovjetiska så kallade Tesla-vapen för att öka oljepriserna.

- Vi måste göra allt vi kan för att exponera detta. Annars lär de fortsätta döda oskyldiga.

- Jag har hört att det finns sådana teorier, säger Richard Betts, professor i säkerhetspolitik vid Columbiauniversitetet.

Han ser inget annat än underhållningssvärde i dem:

- Det vore roligt att titta närmare på dem vid tillfälle.

Sander Hicks hoppas att rörelsen som ifrågasätter historieskrivningen ska växa.

- Det finns många underliga teorier, som den där franska att det var en robot och inte ett plan som flög in i Pentagon. Det är den minst trovärdiga idén av alla som snurrar runt, men den mest spridda. Sådana tokerier skadar vår sak.


Friday, October 14, 2005

Amerikansk kontroll över IT tvistefråga

New York (TT)
Vem ska ha makten över internet? Flera länder ifrågasätter USA:s roll för nätets tekniska struktur. Men USA pekar på risken för att odemokratiska regimer tar över – och att poängen med nätet är bristen på politisk kontroll.
–Vi måste ha en plattform där världens ledare kan uttrycka sina tankar om internet. Om de har intrycket att internet domineras av en nation, och att det inte tillhör alla nationer, kan resultatet bli att nätet faller isär.
Så sade EU:s IT-kommissionär Viviane Reding apropå ett färskt EU-förslag inför FN-toppmötet i Tunis i november, om hur informationstekniken påverkar samhället.
Kina, Ryssland, Saudiarabien och Brasilien är några av de länder som under förberedelserna till mötet varit kritiska mot USA:s dominerande roll för internet.

Teknikerstyrt
Av datorhistoriska skäl är det den ideella organisationen Icann som sköter nätets tekniska struktur, som standarden för IP-adresser och toppdomännamn. Icann är baserat i Kalifornien och är en amerikansk organisation med rådgivare från hela världen. USA vill fortsätta sköta detta, även sedan Icanns nuvarande avtal med regeringen går ut 2006.
EU, som först stödde USA:s linje, föreslog nyligen ett mellanstatligt kontrollorgan, som avspeglar att internet i dag är globalt.
Förslaget fick genast stöd av länder som Iran och Kina - och i USA oroar man sig nu för att odemokratiska stater, som försökt hindra sina egna medborgares nätanvändande, vill kontrollera internet.
Sverige tillhör de länder inom EU som förordar försiktiga förändringar.
–Det kan röra sig bland annat om konkurrensfrågor, frågor kring den personliga integriteten, tryck- och yttrandefrihet, immaterialrätt och frågor av principiell natur, säger infrastrukturminister Ulrica Messing.

Föga kontroll

–Det geniala med internet är att det utvecklats av individer, i företag och forskarmiljöer, säger USA:s IT-ambassadör David Gross till TT.
–Att den politiska inblandningen varit minimal är en förutsättning för att internet blivit så framgångsrikt för demokratisk och ekonomisk utveckling. När nu Kina, Kuba och länder i Mellanöstern vill öka insynen handlar det om att minska den politiska friheten. Vi är förvånade över att EU inte insåg vilka länder som skulle stödja förslaget.
Carl Bildt skrev i en debattartikel i International Herald Tribune i tisdags att skepsis mot USA:s dominans i andra frågor kanske öppnat vägen för idén om mellanstatlig internetkontroll. Han menar att hela dynamiken med internet är i fara om EU inte ändrar hållning vid Tunismötet.

Afrika och IT

USA har stöd av IT-branschen, samt i stort Kanada, Japan, Argentina och länder i Afrika.
–De afrikanska länder vi har kontakt med ser denna diskussion som en återvändsväg, säger David Gross.
–De tycker, liksom vi, att toppmötet borde fokusera på hur fler kan få tillgång till IT för medicinsk behandling, utbildning, kommunikation och handel.
Byline: Gunilla Kinn/TT