Friday, August 25, 2006

Hummer och politik – dukat för strid i Connecticut

Publicerad i Fokus, veck 37?, 25 augusti 2006

Sprickan inom Demokraterna i USA har blivit extra tydlig i delstaten Connecticut, vars senator Joe Lieberman nyligen utmanades och besegrades av nykomlingen Ned Lamont. Det blir Lamont som får representera partiet i höstens kongressval.
Den 7 november står hela representanthuset, en tredjedel av senaten samt 36 guvernörsposter på spel i en svårtippad kraftmätning. Nu börjar kampanjandet på allvar – och det är Irakkriget som är såväl Demokraternas som Republikanernas svaga punkt.

Text och foto: Gunilla Kinn

Darien/Connecticut och
New York

– Vad får jag för de överblivna hummerpaketen? 80 dollar bjudet... 90 dollar... 100 ... 110 dollar! 110 dollar, den här finfina hummern går till damen därborta. Gott folk, jag har ett paket till. Kom igen och bjud!
En solig sommarkväll minglas det i trädgården utanför en stor villa med havsutsikt i ett av de mest välbärgade områdena i Darien, ett Connecticuts Saltsjöbaden. Här pågår The 21st Annual Darien Democratic Town Committee Lobster Bake – ett hummergille och lokalt partimöte, som illustrerar en av USA:s just nu mest uppmärksammade politiska strider.
– Jag röstade på Ned i primärvalet, Joe Lieberman har varit alldeles för bundis med Bush, säger en av de kvinnor som volonterar i partytältet.
– Nu behövs det nya ansikten i Washington! Men tro mig, det lär bli Lieberman som vinner.
Kampen mellan veteransenatorn Joseph Lieberman – som i 18 år representerat Connecticut i Capitol Hill, och som var Al Gores kandidat till vicepresident-posten 2000 – och utmanaren Ned Lamont röner nationellt intresse. De båda kandidaterna har fått symbolisera demokraternas djupa splittring i främst Irakkrigs-frågan.
Ned Lamont är en politiskt relativt oerfaren entreprenör, som byggt upp en förmögenhet i telekombranschen. Han surnade till för att Joseph Lieberman, som han tidigare donerat pengar till, inte opponerade sig mot hur Irakkriget sköts.
Den kände Lieberman borde ha kunnat räkna med ett enkelt återval. I våras var det en sensation bara att Lamont syntes i opinionsmätningarna. Men hans kampanj fick momentum, och ett massivt stöd av bloggare och krigskritiska vänsterdemokratiska organisationer. Joe Lieberman utmålades som pseudo-republikan och Bush-kramare.
I augusti vann Lamont det primärval som ordnades för att utse vilken Connecticut-demokrat som får kandidera mot den svage republikanen Alan Schlesinger i senatsvalet. Lieberman deklarerade genast att han ställer upp som “oberoende” – och har fått stöd av republikanerna, både lokalt och i Washington. Hittills leder han opinionsmätningarna, så nu är frågan hur väljarströmmarna rör sig mot valdagen den 7 november.

– Jag kandiderar till senaten för att vi förtjänar en senator som står up för Connecticut och för våra progressiva värderingar, säger Ned Lamont i sitt "stump speech" på villaverandan i Darien.
– Hellre än att spendera hundratals miljoner dollar om dagen i Irak är det dags för USA att åter fokusera på vad som händer härhemma: att få ordning på vårt sjukvårdssystem, att förbättra våra skolor, att bygga om vår åldrande infrastruktur. Vi kommer att börja vinna i Irak så snart irakierna tar kontroll över sitt eget öde, precis som Amerika åter börjar investera i vår egen framtid.
Jubel och applåder. Mycket längre än så är inte talet. Samma helg har Ned Lamont sagt detsamma på en marknad i Litchfield, en grekisk festival i Danbury, en gayförsamling i New Haven... Han ser nöjd ut vid tanken på att hans kampanj bevakas av svensk press.
– Jag tyckte det var dags att någon sade ifrån om Irakkriget. Det är vansinne att det fått kosta så mycket. De pengarna kan vi gott lägga på hemmaplan, säger han.
– Jag bara säger vad jag tycker, och det är många som tycker som jag.
Så går han runt i trädgården med sin fru, skakar hand och småpratar med partivännerna innan han försvinner vidare.

Det är då själva Lobster Bake börjar. Partifolket kalasar på hummer, musslor , potatis och majs, en New England-klassiker som ångas i enorma grytor.
Detta är samhällsengagemang på gräsrotsnivå i amerikansk tappning, om än ovanligt tjusigt. Auktionen går ut på att få in pengar till alla kampanjer. När förrättaren klubbat klart hummern auktionerar han ut donerade presentkorgar, utflyktspaket, tavlor och broderade åsnor (demokraternas symbol). Lieutenant Governor Keith Sullivan har lovat att äta lunch med högstbjudande i Hartford, där delstatens senat håller hus.
Det ryktas om att Joseph Lieberman ska dyka upp under kvällen. Han har nämligen hållit kampanjmöte i närheten, så vad vore naturligare än att frottera sig med potentiella dollardonatorer i Darien? Men Lieberman kommer aldrig. Här tycks de flesta ha bestämt sig för att stödja Lamont, även om Connecticuts befolkning i stort än tycks föredra sin nuvarande senator.
– Striden mellan Lamont och Lieberman får återverkningar i hela valrörelsen. Den har polariserat demokraterna olyckligt, säger Jesse Larner, författare till en färsk bok om USA:s vänster ("Forgive Us Our Spins; Michael Moore and the Future of the Left").
– Irakkriget är en katastrof. Det fanns flera anledningar att anfalla Irak, men inte de Bush angett. Nu vägrar han att erkänna några som helst misstag. Men blir det genomslag för Lamonts mer isolationistiska linje är det lika illa. Nu när demokraterna sett att den funkade lär fler vilja ta hem amerikanska soldater – och så kommer republikanerna att beskylla demokraterna för att vara mesiga mot terrorister.
Förtroendet för såväl president Bush som kongressens republikaner har länge varit rekordlågt – men demokraterna har knappast lyckats vända detta till sin fördel. Ingen vågar förutspå novembervalen. I fjol såg republikanerna ut att gå mot en promenadseger, i både senat och representanthus. Nu vittrar demokraterna segerchans i det sistnämnda, där omkring 55 republikaner och ett 20-tal demokrater inte kan känna sig säkra på att bli omvalda. Flera tidigare “säkra” valkretsar i exempelvis Pennsylvania följs med spänning av förståsigpåarna.
– Kriget mot terrorismen blir störst och viktigast i valrörelsen, spår Joe Lindsley, ledarskribent på konservativa Weekly Standard.
– Och så naturligtvis immigrations-frågan och gayäktenskapen, som verkligen engagerar många. Men i amerikansk politik vet man aldrig vad som kan poppa upp.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Bildtexter

Midterm Elections 1
[se ovan]
En rad lokala politiker, här guvernörskandidaten Dan Molloy, håller korta så kallade “stump speeches” på Darien-demokraternas årliga hummergille.

Midterm Elections 2
Senatvals-kandidaten Ned Lamont, med sin hustru Annie på sin vänstra sida, talar med partimedlemmar på en "fund raiser", i trädgården hos familjen Hand i det välmående Darien.
Trebarnspappan Lamont är god för 300 miljoner dollar och bor i en villa i Greenwich som lär vara värd 30 miljoner. I valkampanjen har han utmålat sig som en affärsman som "får saker gjorda" och som engagerar sig i samhället – bland annat genom att jobba gratis som lärare i problemskolor.

Midterm Elections 3 [se ovan]
Kampen om de amerikanska väljarnas gunst förs inte minst genom miljontals flaggor, skyltar och klistermärken, som under valrörelserna finns överallt i USA. Demokraten Dan Malloy satsade på att nomineras till guvernörsvalet i Connecticut i november, men blev nyligen utslagen i ett primärval mot en medtävlare – efter att ha bränt nära fyra miljoner dollar i sin kampanj.

Midterm Elections 4
[se bild högst upp]
Partimöte à la New England – Lobster Bake. Dariens demokrater kalasar på varsitt paket med hummer, musslor , potatis och majskolv med smält smör, ångade i enorma grytor och serverade med kylt, vitt vin. Var och en har betalat minst 100 dollar för att komma, och eftersom cateringfirman tar 30 per hummerpaket blir det ett litet överskott till partiet.

Saturday, August 19, 2006

Amerikanska städer skaffar egna wifi-nätverk

Gratis datornätverk slår igenom i USA

Stockholm/New York (TT)

Wifi-tekniken gör att vem som helst med en dator kan koppla upp sig på internet ute på stan - utan sladd.
I USA blir så kallade stadsnätverk allt vanligare. Bredbandsbolagen kämpar emot och hävdar att wifi-näten inte bör bekostas av skattemedel – medan anhängarna ser dem som viktig infrastruktur.
- Jag jobbar ofta med min dator på olika platser. Ibland sitter jag på ett kafé, ibland i en park och surfar.
Musikern Christopher Olsson från New York dricker kaffe på ett kafé i Gamla stan i Stockholm. Samtidigt skriver han e-post till vänner i USA och kollar adresser till jazzklubbar han vill besöka under sitt Sverigebesök - på sin egen bärbara dator.
Häromdagen surfade han genom det gratisnätverk som Stockholms stad nu provar ut i Kungsträdgården.
- Vad hette det, King's Garden? Det fungerade rätt bra. På Manhattan finns många parker med trådlösa nätverk, jag går dit jämt. Och när jag bodde i Cincinnati gick jag ofta till kaféer som erbjöd gratis wifi. Så fort det kostar pengar blir det jobbigt, för det är alltid olika betalningsmodeller på olika platser.
Lockbete
Wifi är varumärket för en teknik som började utvecklas i Holland 1991. De senaste åren har hotell, butiker och flygplatser runtom i världen börjat erbjuda det till sina besökare - ofta gratis, som kommersiellt lockbete.
Men det börjar också bli vanligt att små och stora städer skapar stadsnätverk, så att de som bor i ett område eller rentav i hela staden kan ansluta sig till internet. Wifi är också vanligt på universitetscampus.
- Utvecklingen i USA drivs av politiker och engagerade medborgare, säger Esme Vos som bevakar wifi i sin blogg MuniWireless.com.
- För att vara en infrastruktursatsning behöver det inte bli så dyrt. St Cloud i Orlando, som har 28 000 invånare, lade ner tre miljoner dollar på sitt wifi (cirka 770 kronor/invånare).
Offentlig nytta
Det mest omtalade stadsnätverket är under uppbyggnad i Philadelphia. Andra storstäder som har eller håller på att skaffa wifi för sina medborgare är Boston, Chicago och San Francisco. Webbföretaget Google försåg nyligen Mountain View i Kalifornien med ett wifi-nät, finansierat av annonser.
- Det finns knappt en stad i USA som inte åtminstone funderar på att införa wifi, påstår Craig Settles som skrivit boken Fighting the Good Fight for Municipal Wireless.
Men de telekombolag som investerat miljarder dollar på att bygga upp en infrastruktur med bredband gläder sig inte åt konkurrensen. I Philadelphia har de gått till domstol för att hindra att staden finansierar ett nätverk.
- Bolagen har inte lyckats så bra. Kongressen avslog nyligen ett förslag om att förbjuda wifi, som de lobbat för, säger Craig Settles.
- Deras argument är att skattepengar inte ska gå till surfande och att deras service är mer effektiv. Men de drar inte bredband till fattiga bostadsområden, för att det inte är lönsamt. Stadsnäts-wifi kan ge alla internet.
Tekniksprång
Settles jämför med att järnvägsbolagen en gång lobbade mot flyget. Men massor av städer satsade ändå på den då nya tekniken och byggde egna flygplatser. Han tycker också att säkerhetsproblemen med öppna nätverk mest är barnsjukdomar, ingen anledning att stoppa utvecklingen.
- Det finns tre stora poänger med offentligt wifi, säger han.
- Dels att alla medborgare får tillgång till gratis eller billigt internet, dels att det underlättar för företagande, dels att städernas förvaltning blir mer effektiv. De sparar enorma summor om mätaravläsare, parkeringsvakter och poliser kan använda wifi, i stället för blanketter eller dyra mobiltelefoner. De pengar en stad lägger på ett nätverk sparas ofta in redan där.
Gunilla Kinn/TT


Fakta: Så fungerar wifi
Ett slags sändare, monterade på exempelvis lyktstolpar och trafikljus, sänder signaler till datorer och handdatorer. Det enda som krävs av användaren är en dator med inbyggt nätverkskort, vilket börjar bli standard.
En plats med wifi-uppkoppling kallas "hot spot". Philadelphia blir nästa år världens största hot spot, 350 kvadratkilometer.
Många lokala trådlösa nätverk har startats av eldsjälar och människor som delar med sig av sitt bredband genom att hålla sitt nätverk öppet och okodat.
Läs mer här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Wifi
http://www.elektrosmog.nu
http://muniwireless.com.
(TT)

Fakta: Wifi - "en modern kycklinggryta"
I USA växer öppna wifi-nät fram i städerna, men också i glest befolkade områden som Tempe i Arizona.
Exempel på andra städer med trådlösa "stadsnätverk" (mer eller mindre utbyggda): Taipei, Toronto, Paris, Bologna, Amsterdam, Tallinn, Lund och Nora.
Ibland är wifi gratis, ibland betalar användarna en månadsavgift. I regel är det billigare än ett bredbandsabonnemang.
IT-konsulten Craig Settles tror att gratis wifi kan bli vår tids motsvarighet till 1928 års amerikanska presidentvalslöfte om "en kyckling i varje gryta", alltså något som politiker kommer att gå till val på.
(TT)

Friday, August 18, 2006

MBA-utbildning i USA lyft för karriären

Publicerat i tidningen Civilekonomens MBA-nummer, augusti (?) 2006

Anders Björk flyttade till USA för att bli hockeyproffs, men satsade samtidigt på en ekonomkarriär. Nu studerar han på Wharton School of Business i Philadelphia - en av världens högst rankade MBA-utbildningar.

– Jag tyckte jag att jag hade fastnat på min senaste arbetsplats. Jag ville ha bättre fart i karriären – och istället för att kämpa motströms och samtidigt leta andra jobb bestämde jag mig för att söka en MBA-utbildning.
I höst börjar han andra och sista årskursen på Wharton School i Philadelphia. Anders Björk är 32 år och har bott hela sitt vuxna liv i USA.
Här är det om inte obligatoriskt med en Master of Business Administration-examen, så åtminstone ett konkurrensmedel i kampen om toppjobben. Och så handlar det om att bygga nätverk.
– När man går här lär man känna många som blir viktiga för ens karriär, säger Anders Björk när han visar runt på campus under en tentaläsningspaus.
– Det bästa med att gå här är de övriga studenterna! Man lär sig av varandra och växer som person. Hamnar man i en chefsroll har man nytta av att ha umgåtts med så många olika slags människor.
En push för karriären, ett sätt att få kontakter och vänner från hela världen – och nya kunskaper. Det är de tre saker Anders Björk tycker är bäst med utbildningen.
När han bestämt sig för att återvända till skolbänken sökte han enbart till elitskolorna, de som ständigt hamnar i toppen av rankningarna. Wharton School är etta på såväl Financial Times som Business Weeks listor. Och eftersom skolan liksom Anders Björk är specialiserad på finansiering var det inte så mycket att fundera över när han kom in.
– Whartons varumärke är oerhört starkt. Skolan är bra på att få hit företag som letar efter framtida anställda.
Den som lyckas komma in bör absolut tacka ja, råder han, även utan pengar på banken eller stora stipendier. Själv har han tagit amerikanska studielån till kursavgiften (inklusive levnadsomkostnader är utgiften cirka 67 000 dollar per år, uppemot en halv miljon kronor).
– Att låna pengar är inget problem. 99 procent av dem som gått ut Wharton får ju jobb. Och åtminstone inom bank- och finanssektorn är lönerna i USA så höga att man betalat av lånen på ett par år.
Wharton är en nybyggd skola med tekniskt välutrustade lokaler, i en lummig campus-miljö med en rad äldre tegelbyggnader – inte särskilt långt från Philadelphias downtown (där Anders Björk hyr en lägenhet med sin medföljande fru).
University of Pennsylvania – “UPenn”, som det kallas – startades på 1740-talet, och är alltså äldre än självaste USA. The Wharton School har fått sitt namn efter Joseph Wharton, som startade skolan 1881 för att utbilda ledare till företag och förvaltning.
Nu finns över 81 000 alumni, i 140 länder – och många av dessa företagstoppar, entreprenörer och experter kommer ofta och gästföreläser.
Andra fördelar med Wharton är det stora antalet forskare, varav många är världsledande inom sitt område, och – menar Anders Björk – blandningen av case-studier à la Harvard och traditionella föreläsningar.
Men tack vare sin bakgrund – med två examina i företagsekonomi och flera års arbetslivserfarenhet – har han inte behövt plugga så mycket. Han har läst “lagom” och haft ett liv vid sidan av – inklusive campus-aktiviteter som hockey, rugby, finansgruppen och Europaklubben.
– Det var faktiskt svårt att vara riktigt engagerad i studierna det första halvåret, säger han.
– Är man civilekonom behöver man inte studera lika mycket som de som varken läst ekonomi eller jobbat med finansiering.
Första året läser alla samma kurser – i strategi, nationalekonomi, ledarskap och marknadsföring samt tre mer produktionsorienterade kurser. Andra året är inriktat på bokföring, värderingar och förhandlingsteknik.
Anders Björk har bland andra en läkare och en ballerina bland kurskamraterna. Knappt hälften, 48 procent, av MBA-studenterna på Wharton har en grundexamen i företagsekonomi. 20 procent är ingenjörer och 11 har en allmän samhällsvetenskaplig bakgrund. (På Stanfords MBA-utbildning är det blott 18 procent som tidigare läst ekonomi.) Ungefär en sjättedel av alla som söker antas, till 800 platser.
Antagningskommittéer gillar sökanden med en annorlunda bakgrund. Och Anders Björk har ett förflutet som professionell hockeyspelare, vilket säkert gynnade hans ansökan.
I Sverige spelade han som bäst i elitserien, men flyttade till USA för att få mer speltid. Han spelade i såväl Denver – där han samtidigt fick en ekonomiutbildning – som i Cincinnati (i det Disney-ägda farmarlaget Anaheim Mighty Ducks). Efter flera hjärnskakningar lade han av i 25-årsåldern, och satsade på sin finanskarriär.
Efter sin Wharton-examen hoppas Anders Björk att han hamnar på “Wall Street”, alltså i New Yorks finansbransch, gärna på ett riskkapitalbolag där han får jobba med företagsvärderingar.
Han räknar med att tjäna 150 000 dollar om året (cirka 1,1 miljoner kronor; exklusive bonus) som ingångslön – en fördubbling, jämfört med jobbet före utbildningen.
Det går få svenskar på Wharton School, vilket förbryllar Anders Björk något.
– Att åka hit och plugga och sedan åka tillbaka till Sverige är kanske ingen idé. Man bör nog inrikta sig på att stanna kvar här tre till fem år, för att utnyttja utbildningen, säger han.
– Ju äldre man är, desto större blir karriärsteget baklänges att sätta sig på skolbänken igen. Är man å andra sidan lite yngre kan en MBA-utbildning ge en schysst karriärkurva – uppåt.
Text: Gunilla Kinn
Foto: Chris Maluszynski

Bildtext:
– Livet är generellt väldigt enkelt när man går här. Allt är så välorganiserat. Och behöver man hjälp – med studierna eller med att hitta jobb eller med det sociala – finns den att få på campus, säger Anders Björk som om det vore den lättaste sak i världen att läsa till en amerikansk MBA.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Kommer man bara in på en bra MBA-utbildning löser det sig alltid med finansieringen – i alla fall enligt Anders Björk som studerar på prestigefyllda Wharton, och som du möter i vårt reportage.
Men vad är en bra MBA-skola? Och hur kommer man in? Civilekonomen får dig att komma igång med researchen. För nu är det hög tid att börja planera terminsstarten 2007.

• De senaste 15–20 åren har utbudet av MBA-utbildningar blivit enormt inte bara i USA, utan även i Europa och i vissa städer i Asien. Det lär finnas omkring 1 500 program som kallar sig MBA, Master of Business Administration.
Poängen med att läsa till en MBA är att få en kvalificerad ledarskapsutbildning, där man lär sig inte bara genom böcker och av föreläsare, utan även genom att ta del av de andra deltagarnas erfarenheter. Utbildningarna är praktiskt inriktade och fokuserar på beslutsfattande och omvärldsanalys.
Skolorna marknadsför sina specialinriktningar och transnationella campus-samarbeten genom informationsträffar, påkostade broschyrer och annonser – och det kan vara svårt att veta vilken utbildning som håller hög kvalitet och som passar en. Eller om det alls är värt pengarna att satsa den tid och energi som krävs.
De många rankningslistor som finns, i tidningar som Financial Times och US News and World Report, och som bygger på såväl expertbedömningar som statistiska kriterier, kan vara till viss hjälp. Om man är medveten om att de innehåller ett stort mått godtycke.
– Listorna bekräftar hög status. De som sätter samman dem säger att det vore nästan omöjligt att ha några andra skolor än Harvard, Stanford och Wharton i toppen. Då ifrågasätts hela listan, säger Linda Wedlin, som är lektor vid Företagsekonomiska institutionen i Uppsala och forskar kring utvärderingar av MBA-utbildningar.
– Men skolorna lär sig spelet. De jobbar hårt på att fylla upp de kriterier som mäts i rankningarna, trots att utbildningarna egentligen är väldigt olika.
Ett amerikanskt MBA-program är i regel två år. I grunden är det en påbyggnadsutbildning, för den som har en bachelor-examen samt några års yrkeserfarenhet och som är i 25–30-årsåldern. Det är tänkt att utbilda generalister som snabbt vill uppåt i företagsvärlden och nå chefspositioner.
I Europa är MBA-utbildningen i regel ett år – eller upplagd som fortbildning på deltid för mellanchefer som jobbar parallellt. Då heter den ofta något med “executive”.
– MBA har fortfarande en mycket starkare betydelse i USA, men europeiska företag håller på att bli mer medvetna om vad utbildningen innebär, säger Linda Wedlin.
– Fast arbetsmarknaden har hårdnat. Utbudet av MBA-program är så stort att de utexaminerade är en väldig massa fler än för 5–8 år sedan.
Efter några år av lågkonjunktur har företagen dock återvänt till de amerikanska campusen. MBA-studenter på statusuniversiteten kan åter få gyllene jobberbjudanden från finansierings- och konsultbolag, redan i början av sitt andra läsår. En vanlig ingångslön är 100–150 000 dollar, exklusive bonus, och med tydliga löneökningar.
Lika lukrativt är det knappast att använda en MBA-examen i Sverige. Men Catrine Larsson, ansvarig för marknadsföringen av konsultföretaget Cap Geminis rekrytering i Stockholm, säger att sökande med en MBA i bagaget får en märkbart högre lön. Hur mycket högre vill hon dock inte säga.
– Vi ser gärna att våra sökande har dubbla examina. Är det ena en MBA är det givetvis ytterst meriterande och något vi värderar lönemässigt. Vi vet att det är en bra utbildning.
Svenska företag prioriterar annars knappast explicit sökande med MBA-examina. Till skillnad från till exempel amerikanska, brittiska och franska företag sätter de sällan upp sådana i kravprofilen vid en rekrytering.
Men kanske är en förändring på gång. På grund av ett internt förändringsarbete på Sandvik, First Class Finance, förändras ekonom-rollen inom verkstadskoncernen på ett sätt som kommer att passa MBA-utbildade.
– Vi kommer att behöva ekonomer som har en annan profil än tidigare – en mycket bredare affärsförståelse, med integritet och förmåga att kommunicera vad som driver en affär, säger Emelia Olsson som är personalchef med ansvar för ekonomer i Sandviks-koncernen.
Förändringsarbetet kommer att ske genom fortbildning men också genom nyrekrytering – eventuellt av MBA-utbildade ekonomer, med goda kunskaper i ekonomistyrning.
– Fördelen med MBA-ekonomer är just att de har drivet och att de breddat sin kompetens med utbildningen.
Om MBA-kunskaperna inhämtats i USA, Sverige, övriga Europa eller någon annanstans spelar mindre roll för Sandvik, som dock har visst samarbete med Handelshögskolan i Stockholm genom ömsesidiga studiebesök.
– Vi tycker att ett globalt förhållningssätt är det viktigaste, säger Emelia Olsson.
– Det får deltagarna på många av MBA-utbildningarna, tack vare mixen av deltagare från hela världen – även på Handelshögskolan.
GUNILLA KINN

Goda råd inför ansökan

1. Var ute i god tid! Det är mycket arbete med en ansökan, eftersom man i regel ska skriva uppsatser, skaffa rekommendationsbrev etc – särskilt om man söker till flera skolor. Börja spana efter “din” utbildning minst ett år i förväg, gärna mer. Det tar tid att smälta all information.

2. Tänk noga efter vad du är ute efter, och hur skolan passar ihop med dina karriärmål! Valet av program beror helt på om du är ute efter fortbildning eller karriärbyte, heltids- eller distansstudier, storföretag eller entreprenörskap, fastighetsbranschen eller detaljhandeln etc. Fundera på varför du och skolan vore “en bra match” för varandra – det är viktigt att visa i ansökan.

3. Om möjligt – besök skolan. Tala med studenter, före detta studenter, studievägledare och lärare.

4. Lägg ner minst lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar – och, som Anders Björk i reportaget säger: Det kan löna sig snabbt att ta banklån, om man jobbar i en bransch med högt löneläge.

5. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av. Utveckla ett specialområde.

Finansiering
• CSN, studielån
• din arbetsgivare
• banklån
• stipendier
• besparingar
De flesta MBA-utbildningar kostar enormt mycket pengar. Men det finns också stora stipendier för ändamålet – t ex Fulbrightstiftelsen, Sverige-Amerikastiftelsen och Hans Werthénfonden. Vissa skolor erbjuder dessutom nedsatt kursavgift eller förmånliga lån.

Tester
De flesta amerikanska business-skolor kräver att den sökande gjort TOEFL (Test of English as a Foreign Language) och GMAT (Graduate Management Admission Test). GRE accepteras ibland istället för GMAT. Ofta finns inget minimikrav på poäng, utan resultatet vägs in i helhetsbilden.
–I USA finns massor av böcker och kursinstitut för att förbereda sig för GMAT. I Sverige har vi ingen sådan kultur, men man ska absolut öva inför de här testerna!
Det säger Antonietta Oppenheimer som är studievägledare på Fulbright-kommissionen i Stockholm.
– Vi har en del förberedelsematerial här, eller så kan man leta på Amazon. Att öva matematik kan också vara bra.
Det kan dock vara svårt att alls få göra själva proven. De ges bara två gånger om året i Stockholm, och enligt Antonietta Oppenheimer passar många på att göra dem i exempelvis Helsingfors, Milano eller London. Där finns särskilda datorer, vilket gör att proven kan ges flera dagar i veckan.
Testerna administreras av privata företag. Mer information:
GMAT – http://www.mba.com/mba
GRE – http://www.ets.org/gre
TOEFL – http://www.ets.org/toefl

Mer information
Internet är naturligtvis fullt av information om Masters-utbildningar. Här är några ställen att börja på:
• Civilekonomernas listning av MBA i Norden: http://193.13.74.113/ce/mba.taf
• Associations of MBA: http://www.mbaworld.com
• Fulbright-kommissionen – mängder av broschyrer från amerikanska universitet m m finns att låna på plats (Vasagatan i Stockholm): http://www.usemb.se/Fulbright
•Privat lista med europeiska Masters-utbildningar (av Mattias Lindström): http://www.masterguide.org

Rankningslistor
De flesta listor med “världens bästa MBA-skolor” finns på nätet, och går att söka i efter olika kriterier. Sammansättningen varierar. The Economist korade t ex i fjol spanska IESE Business School vid Universidad de Navarra i Barcelona till världens bästa, och på Wall Street Journals lista är hela 13 av de 20 högst placerade skolorna icke-amerikanska. Andra listor domineras av skolorna i USA, med enstaka europeiska inbrytningar.
Några av dessa webbplatser innhåller också många artiklar om olika MBA-skolor:
• US News & World Report http://www.usnews.com
• http://www.usnews.com/usnews/edu/grad/rankings/rankindex_brief.php
• Financial Times http://rankings.ft.com/rankings/mba/rankings.html
• The Economist http://mba.eiu.com
• Business Week: http://www.businessweek.com/bschools
• QS Qaucquarelli Systems http://www.topmba.com
• Wall Street Journal http://www.careerjournal.com/reports/bschool

Vissa rankningslistor bygger på information från alumni. Men Harvard Business School och Wharton School har slutat lämna ut kontaktinformation till sina före detta studenter, och saknas därför på t ex The Economists lista. Whartons Rektor Patrick Harker förklarar varför rankningslistorna är godtycklig i denna artikel.

Mer om utvärderingar:
• “Ranking Business Schools; Forming Fields, Identities And Boundaries in International Management Education” av Linda Westlin (Edward Elgar Publishing 2006)
• European Foundation for Management Development http://www.efmd.org

US News and World Reports lista
1. Harvard University, Massachusetts
2. Stanford University, Kalifornien
3. Wharton/University of Pennsylvania, Philadelphia
4. Sloan/Massachusetts Institute of Technology, Cambridge
4. Northwestern University (Kellogg), Illinois
6. University of Chicago, Illinois
7. Columbia University, New York
7. University of California–Berkeley (Haas)
9. Dartmouth College (Tuck), New Hampshire
10. University of California–Los Angeles (Anderson)

Financial Times’ lista
1. IESE Business School – University of Navarra (Spanien)
2. Northwestern University – Kellogg School of Management
3. Dartmouth College – Tuck School of Business
4. Stanford Graduate School of Business
5. IMD – International Institute for Management Development, Lausanne (Schweiz)
6. University of Chicago
7. New York University
8. University of Michigan
9. Columbia Business School, New York
10. California at Berkeley, University of; Haas School of Business

Tolv svenska institutioner som ger MBA-utbildning
(i bokstavsordning)
De MBA-program som finns i Sverige erbjuder i regel deltidsundervisning för yrkesverksamma företagsledare. Handelshögskolan i Stockholm har dock även en ettårig MBA-utbildning på heltid. All undervisning sker i regel på engelska. Avgiften varierar, från 0:– till 300 000:–.
• Blekinge Tekniska Högskola, http://www.bth.se/mam/internetmba.nsf
• Executive Management Institute/Heriot Watt University, http://www.exmi.se
• Handelshögskolan i Göteborg, http://www.handels.gu.se/emba
• Handelshögskolan i Stockholm, http://www.sse.edu/mba
• Handelshögskolan vid Umeå Universitet, http://www.usbe.umu.se/master/sustainable (avgiftsfri)
• Henley Management College, http://www.henley.se
• Högskolan i Gävle, http://www.hig.se (avgiftsfri)
• Linköpings universitet, http://www.eki.liu.se/pmex
• Uppsala universitet, http://www.fek.uu.se/executive/index.asp?page=mba
• Warwick Business School, Stockholm, http://www.fei.se

Sunday, August 06, 2006

Rice

Publicerat i Fokus, augusti 2006

• “Dumpa Condi” löd rubriken till en nätartikel i Insight Magazine, utgiven av konservativa Washington Times i juli.
Enligt texten har inflytelserika politiker satt press på president George Bush för att förmå honom att avsätta Condoleezza Rice som utrikesminister, och låta henne återgå till en mer anonym roll som rådgivare. De antyder att hon agerat inkompetent i sommarens Mellanöstern-kriser, med sina försök till diplomatiskt finlir och vilja att diskutera med Damaskus.
De neo-konservativa hökarna i kretsen kring vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld vill se en än mer Israel-vänlig linje, och betydligt hårdare tag mot såväl Iran, Syrien och Hizbollah som Nordkorea. Några av dem, som Newt Gingrich och Richard Perle, har attackerat Condoleezza Rice i uttalanden och artiklar. Plötsligt kallas hon inte längre “Doktor Rice”, utan “Fröken Rice”.
Om angreppen på Condi varit allvarligt menade eller mer testballonger tvistar Washingtons “kremlologer” om. Men strålglansen kring den karismatiska utrikesministern har mattats, i takt med att hon tvingats genomgå det elddop som inte minst kriget i Libanon utgjort. Hon har sett trött och sliten ut, och pressen berättar inte längre den fantastiska storyn om den begåvade svarta flickan från Alabama som blev skridskoprinsessa, konsertpianist, rekordung professor, Bushs förtrogna i säkerhetspolitiska spörsmål, utrikesminister och stilikon. Hennes bakgrund som expert på något som inte finns, Sovjetunionen, framställs som daterad.
Till det kommer att hennes uttalande om kriget som “födslovåndor” för demokratin i Mellanöstern väckt kritik från många håll för att vara naivt eller cyniskt.
Condoleezza Rice är inte den första amerikanska utrikesminister som tvingas brottas med Mellanösterns till synes ändlösa konflikthärdar, knappast heller den sista. Men i kanske än högre grad än sina företrädare, Colin Powell och Madeleine Albright – hon har kontinuerlig kontakt med båda – har hon tvingats medla hårt även på hemmaplan, i den evinnerliga klyftan mellan UD och Pentagon.
Nu tycks hon ha investerat all sin prestige i att få igenom avtalet om vapenstillestånd i Libanon i säkerhetsrådsförhandlingarna i New York. Trots rapporter om en spricka mellan henne och Bush – och att hon blir alltmer marginaliserad i USA:s Mellanöstern-politik – tycks hon ännu ha presidentens öra. Men smekmånaden är över.
Gunilla Kinn