Hummer och politik – dukat för strid i Connecticut

Publicerad i Fokus, veck 37?, 25 augusti 2006

Sprickan inom Demokraterna i USA har blivit extra tydlig i delstaten Connecticut, vars senator Joe Lieberman nyligen utmanades och besegrades av nykomlingen Ned Lamont. Det blir Lamont som får representera partiet i höstens kongressval. Den 7 november står hela representanthuset, en tredjedel av senaten samt 36 guvernörsposter på spel i en svårtippad kraftmätning. Nu börjar kampanjandet på allvar – och det är Irakkriget som är såväl Demokraternas som Republikanernas svaga punkt.

Text och foto: Gunilla Kinn

Darien/Connecticut och New York

– Vad får jag för de överblivna hummerpaketen? 80 dollar bjudet... 90 dollar... 100 ... 110 dollar! 110 dollar, den här finfina hummern går till damen därborta. Gott folk, jag har ett paket till. Kom igen och bjud!
En solig sommarkväll minglas det i trädgården utanför en stor villa med havsutsikt i ett av de mest välbärgade områdena i Darien, ett Connecticuts Saltsjöbaden. Här pågår The 21st Annual Darien Democratic Town Committee Lobster Bake – ett hummergille och lokalt partimöte, som illustrerar en av USA:s just nu mest uppmärksammade politiska strider.
– Jag röstade på Ned i primärvalet, Joe Lieberman har varit alldeles för bundis med Bush, säger en av de kvinnor som volonterar i partytältet.
– Nu behövs det nya ansikten i Washington! Men tro mig, det lär bli Lieberman som vinner.
Kampen mellan veteransenatorn Joseph Lieberman – som i 18 år representerat Connecticut i Capitol Hill, och som var Al Gores kandidat till vicepresident-posten 2000 – och utmanaren Ned Lamont röner nationellt intresse. De båda kandidaterna har fått symbolisera demokraternas djupa splittring i främst Irakkrigs-frågan.
Ned Lamont är en politiskt relativt oerfaren entreprenör, som byggt upp en förmögenhet i telekombranschen. Han surnade till för att Joseph Lieberman, som han tidigare donerat pengar till, inte opponerade sig mot hur Irakkriget sköts.
Den kände Lieberman borde ha kunnat räkna med ett enkelt återval. I våras var det en sensation bara att Lamont syntes i opinionsmätningarna. Men hans kampanj fick momentum, och ett massivt stöd av bloggare och krigskritiska vänsterdemokratiska organisationer. Joe Lieberman utmålades som pseudo-republikan och Bush-kramare.
I augusti vann Lamont det primärval som ordnades för att utse vilken Connecticut-demokrat som får kandidera mot den svage republikanen Alan Schlesinger i senatsvalet. Lieberman deklarerade genast att han ställer upp som “oberoende” – och har fått stöd av republikanerna, både lokalt och i Washington. Hittills leder han opinionsmätningarna, så nu är frågan hur väljarströmmarna rör sig mot valdagen den 7 november.

– Jag kandiderar till senaten för att vi förtjänar en senator som står up för Connecticut och för våra progressiva värderingar, säger Ned Lamont i sitt "stump speech" på villaverandan i Darien.
– Hellre än att spendera hundratals miljoner dollar om dagen i Irak är det dags för USA att åter fokusera på vad som händer härhemma: att få ordning på vårt sjukvårdssystem, att förbättra våra skolor, att bygga om vår åldrande infrastruktur. Vi kommer att börja vinna i Irak så snart irakierna tar kontroll över sitt eget öde, precis som Amerika åter börjar investera i vår egen framtid.
Jubel och applåder. Mycket längre än så är inte talet. Samma helg har Ned Lamont sagt detsamma på en marknad i Litchfield, en grekisk festival i Danbury, en gayförsamling i New Haven... Han ser nöjd ut vid tanken på att hans kampanj bevakas av svensk press.
– Jag tyckte det var dags att någon sade ifrån om Irakkriget. Det är vansinne att det fått kosta så mycket. De pengarna kan vi gott lägga på hemmaplan, säger han.
– Jag bara säger vad jag tycker, och det är många som tycker som jag.
Så går han runt i trädgården med sin fru, skakar hand och småpratar med partivännerna innan han försvinner vidare.

Det är då själva Lobster Bake börjar. Partifolket kalasar på hummer, musslor , potatis och majs, en New England-klassiker som ångas i enorma grytor.
Detta är samhällsengagemang på gräsrotsnivå i amerikansk tappning, om än ovanligt tjusigt. Auktionen går ut på att få in pengar till alla kampanjer. När förrättaren klubbat klart hummern auktionerar han ut donerade presentkorgar, utflyktspaket, tavlor och broderade åsnor (demokraternas symbol). Lieutenant Governor Keith Sullivan har lovat att äta lunch med högstbjudande i Hartford, där delstatens senat håller hus.
Det ryktas om att Joseph Lieberman ska dyka upp under kvällen. Han har nämligen hållit kampanjmöte i närheten, så vad vore naturligare än att frottera sig med potentiella dollardonatorer i Darien? Men Lieberman kommer aldrig. Här tycks de flesta ha bestämt sig för att stödja Lamont, även om Connecticuts befolkning i stort än tycks föredra sin nuvarande senator.
– Striden mellan Lamont och Lieberman får återverkningar i hela valrörelsen. Den har polariserat demokraterna olyckligt, säger Jesse Larner, författare till en färsk bok om USA:s vänster ("Forgive Us Our Spins; Michael Moore and the Future of the Left").
– Irakkriget är en katastrof. Det fanns flera anledningar att anfalla Irak, men inte de Bush angett. Nu vägrar han att erkänna några som helst misstag. Men blir det genomslag för Lamonts mer isolationistiska linje är det lika illa. Nu när demokraterna sett att den funkade lär fler vilja ta hem amerikanska soldater – och så kommer republikanerna att beskylla demokraterna för att vara mesiga mot terrorister.
Förtroendet för såväl president Bush som kongressens republikaner har länge varit rekordlågt – men demokraterna har knappast lyckats vända detta till sin fördel. Ingen vågar förutspå novembervalen. I fjol såg republikanerna ut att gå mot en promenadseger, i både senat och representanthus. Nu vittrar demokraterna segerchans i det sistnämnda, där omkring 55 republikaner och ett 20-tal demokrater inte kan känna sig säkra på att bli omvalda. Flera tidigare “säkra” valkretsar i exempelvis Pennsylvania följs med spänning av förståsigpåarna.
– Kriget mot terrorismen blir störst och viktigast i valrörelsen, spår Joe Lindsley, ledarskribent på konservativa Weekly Standard.
– Och så naturligtvis immigrations-frågan och gayäktenskapen, som verkligen engagerar många. Men i amerikansk politik vet man aldrig vad som kan poppa upp.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Bildtexter

Midterm Elections 1 [se ovan]
En rad lokala politiker, här guvernörskandidaten Dan Molloy, håller korta så kallade “stump speeches” på Darien-demokraternas årliga hummergille.

Midterm Elections 2
Senatvals-kandidaten Ned Lamont, med sin hustru Annie på sin vänstra sida, talar med partimedlemmar på en "fund raiser", i trädgården hos familjen Hand i det välmående Darien.
Trebarnspappan Lamont är god för 300 miljoner dollar och bor i en villa i Greenwich som lär vara värd 30 miljoner. I valkampanjen har han utmålat sig som en affärsman som "får saker gjorda" och som engagerar sig i samhället – bland annat genom att jobba gratis som lärare i problemskolor.

Midterm Elections 3 [se ovan]
Kampen om de amerikanska väljarnas gunst förs inte minst genom miljontals flaggor, skyltar och klistermärken, som under valrörelserna finns överallt i USA. Demokraten Dan Malloy satsade på att nomineras till guvernörsvalet i Connecticut i november, men blev nyligen utslagen i ett primärval mot en medtävlare – efter att ha bränt nära fyra miljoner dollar i sin kampanj.

Midterm Elections 4 [se bild högst upp]
Partimöte à la New England – Lobster Bake. Dariens demokrater kalasar på varsitt paket med hummer, musslor , potatis och majskolv med smält smör, ångade i enorma grytor och serverade med kylt, vitt vin. Var och en har betalat minst 100 dollar för att komma, och eftersom cateringfirman tar 30 per hummerpaket blir det ett litet överskott till partiet.