Mer pengar än någonsin för USA:s valkampanjer

Texter och faktarutor för TT, utskickade 6 april 2007.

Att amerikansk politik på toppnivå kräver välfyllda kampanj-kassakistor är inget nytt. Men inför nästa års primär- och presidentval slår budgetarna alla rekord. Var och en av kandidaterna måste visa att de kan attrahera donatorer. Valet 2008 tycks bli "USA:s första miljarddollars-val".

"House Party for Hillary", "John McCain Oklahoma Fundraising Luncheon", "Obamania Party" och "Team Rudy" - hemsidorna är fulla med aktiviteter sympatisörerna kan engagera sig i, för att samla pengar till sina favoritkandidater.
Det är lättare att hitta uppgifter om hur man donerar pengar än om de olika sakfrågorna.
- Det är något fel när kandidaterna mest vänder sig till donatorerna, inte till väljarna, säger Ned Wigglesworth på Common Cause, en organisation med hundratusentals medborgare som granskar USA:s politiska system.
- Miljonärer och miljardärer får ett oproportionerligt stort inflytande.

De två som vinner demokraternas respektive republikanernas nomineringar beräknas 2008 göra av med 500 miljoner dollar vardera - och redan i år väntas de ledande kandidaterna ha samlat in omkring 100 miljoner dollar var inför prov- och primärval.
Pengarna går till kampanjorganisationen och för att nå ut till väljarna, genom dyr TV-reklam och flitiga resor. Mediebevakningen kräver dygnet runt-beredskap för att besvara attacker och utspel.

Rekordbelopp
På sistone har det i USA varit stor uppmärksamhet kring de belopp som hittills samlats in – det har nämligen blivit rekordsummor.
Mest pengar har senator Hillary Clinton, som leder de flesta opinionsundersökningar, skrapat ihop: mer än 26 miljoner dollar första kvartalet. Det kan jämföras med den tidigare rekordinnehavaren – republikanen Phil Gramm, vars kampanj dock blev en flopp – som hade 13,5 miljoner dollar vid motsvarande period 1995.
Men den stora överraskningen är att Barack Obama fått ihop nästan lika mycket pengar som Clinton, 23,5 miljoner dollar. Enligt TV-kanalen ABC News innebär det dessutom att han har mer pengar än hon till primärvalen, eftersom bara 20 av hennes insamlade miljoner dollar ska gå dit. Hillary Clinton kan visserligen också använda de 10 miljoner dollar som finns kvar sedan hennes senatvalskampanj i höstas – men att Barack Obama lyckats så bra med sin insamling ger honom medvind och mer uppmärksamhet.

Nätinsamlingar
Obama har dessutom fått en stor andel av sina bidrag via Internet, där många yngre väljare skänker småbelopp jämfört med de rika donatorer som dyker upp på "fund raising"-luncher och galamiddagar dit biljetterna brukar kosta uppemot 2 300 dollar (max tillåtet belopp).
En annan överraskning var att den republikan som fått flest donationer är den kandidat som blott ligger trea i opinionsmätningarna: förre Massachusetts-guvernören Mitt Romney, som har goda kontakter bland mormoner och i näringslivet.
– Jag tror att de 33 000 som valt att skänka pengar till Romneys kampanj ser det som en bra investering i USA:s framtid, säger talesmannen Alex Burgos trosvisst.
– Men Howard Deans och John Edwards valrörelser för tre år sedan visar att mycket pengar inte garanterar succé.

Eftersom varken John McCain och Rudy Giuliani, vars kampanj dock ännu inte startat på allvar, fått ihop så mycket pengar ser demokraterna nu starkare ut än republikanerna vad gäller krigskassor.

Redovisning
Den 15 april blir det julafton för USA:s politiknördar. Då lämnar alla kandidater in en exakt redovisning av vad de fått in – och hur mycket de redan gjort av med. Mitt Romney har exempelvis bränt en hel del i Iowa, där de första provvalen hålls tidigt 2008 och som han besökt ett stort antal gånger – utan att det gett resultat i opinionsmätningarna.
– Ingen av dem som hittills kommit fram lockar väljarna tillräckligt mycket. De republikanska väljarna vill ha en ny Ronald Reagan, en stark och konservativ ledare, säger PR-strategen David Johnson som jobbade med Bob Doles kampanj i presidentvalet 1988.
– Nu är fältet vidöppet, och därför vill många satsa.
Är det ett problem för amerikansk demokrati att pengarna har så stor betydelse?
- Tja, pengarnas roll växlar från kampanj till kampanj, säger David Johnson.
- Men visst innebär det att goda kandidater som har svårt att samla ihop pengar inte lyckas komma fram. Politiken blir lite som en popularitetstävling.
Gunilla Kinn

Sofistikerade databaser hittar donatorer
Varför har presidentvalskandidaterna samlat in så mycket pengar? Här är några svar:
• "Fund raisers", de som jobbar med att få amerikaner att skänka pengar, har blivit bättre på att kartlägga hugade donatorer. Det sker genom enorma databaser, som innehåller oerhört detaljerad information om partisympatier och demografiska mönster.
• Internet når nya grupper av yngre donatorer.
• För första gången på länge finns ingen sittande president eller vicepresident som är given kandidat. Många vill pröva lyckan.
• Tidigarelagda primärval; kapplöpningen har börjat ovanligt tidigt.
• Tillåtet maxbelopp för donationer är nu 2 300 dollar per givare, mot 1 000 dollar i valet 2000.


Clinton leder ligan – men bara lite

Så här mycket pengar har toppkandidaterna hittills samlat in i dollar.

Demokrater:
Hillary Clinton 26 miljoner (50 000 donatorer)
Barack Obama 23,5 miljoner (100 000)
John Edwards 14 miljoner (40 000)
Bill Richardson 6 miljoner
Chris Dodd 4 miljoner
Joe Biden 4 miljoner

Republikaner:
Mitt Romney 23 miljoner (34 000)
Rudy Giuliani 15 miljoner
John McCain 12,5 miljoner (45 000)
Sam Brownback 1,9 miljoner


Bidrag kan leda till bättre politik

Kampanjdonationer kan ha goda sidor, betonar en statsvetare som tycker att bara nackdelarna lyfts fram i debatten.
-Många amerikaner tänker att alla donationer till kongresspolitiker är "smutsiga pengar", att det är mutor som ska köpa röster och inflytande över lagstiftningen. Men min forskning visar att politikerna inte är så lättköpta, säger statsvetaren Kevin Esterling vid University of California i Riverside.
-De flesta i kongressen är riktigt smarta. De använder pengar de får från intresseorganisationer och företag för analys och kvalificerade utredningar, som förbättrar politiken på ett visst område. Inte nödvändigtvis på det sätt donatorena önskat.
Däremot sätter donationerna till kongresspolitiker agendan, enligt Esterling. Om en folkvald är intresserad av exempelvis både försäkringsfrågor och miljö, så blir miljöfrågorna lidande om intressegrupper i försäkringsbranschen donerat pengar. Men försäkringsfrågorna blir väl utredda.
-Kampanjbidragen har dock andra demokratiska problem – till exempel att de gynnar sittande kandidater, säger Kevin Esterling.
-Organisationer som Common Cause och Public Citizen antyder ofta att donationer är som mutor. Fast det stämmer inte med huvudfåran i statsvetenskaplig forskning.
Gunilla Kinn

Fotnot: Kevin Esterlings forskning presenteras här.