Intensivare valkampanjer i USA

New York (TT)

Amerikanska förståsigpåare har döpt det till "Super Duper Tuesday". Redan tisdagen den 5 februari 2008 kan det avgöras vilka två kandidater som står mot varandra i nästa års presidentval i USA.

- Nu är Kalifornien viktigt igen i presidentnomineringarna — och vi kommer att få den respekt som Kalifornien förtjänar!
Delstatens guvernör Arnold Schwarzenegger jublade, när han i torsdags förklarade att nästa års primärval tidigarelagts med flera månader.
I stället för att hålla val i juni, då det redan brukar stå klart vilka som blir respektive partis kandidat, blir datumet nästa år den 5 februari. Vilka som kammar hem Kaliforniens delegatsröster blir viktigt.

Tidigare val
Men nu ska ett 20-tal delstater, motsvarande två tredjedelar av USA:s befolkning, tidigarelägga sina primärval — eller överväger det. Ju fler som ändrar datum, desto mer lär valrörelsens spelregler skrivas om.
- Mediernas roll blir mycket större, säger statsvetarprofessorn Andrew Smith, valforskare på University of New Hampshire.
- Kampanjperioden blir intensivare. Kandidaterna måste på kort tid pumpa in så mycket pengar de kan i tv-reklam i de stora delstaterna, i stället för att vare ute och träffa människor. Det är illa för både väljare och politiker.

Amerikanska val styrs av komplicerade regler. Processen sker på olika vis i olika delstater, och skiljer sig mellan partierna.
Men i flera decennier har två små delstater haft en unik roll: New Hampshire med sina primärval och Iowa med sina provval. Eftersom de är först ut i januari får den som vinner där ett försprång.
Demokraten John Edwards har därför, enligt webbplatsen www.iowapolitics.com, besökt Iowa 17 gånger sedan valet 2004, liksom republikanen Mitt Romney. Deras taktik är att försöka ta hem Iowa, för att sedan kunna slå ut mer allmänt kända kandidater som Hillary Clinton och Rudy Giuliani.

Lokala möten
New Hampshire- och Iowa-väljarna är bortskämda med flitig uppvaktning. Många tar sin roll på allvar, och går på så många valmöten och debatter de orkar för att få en egen uppfattning om politikerna.
Dessa små delstater — med en anglosaxisk befolkning, som inte är representativ för USA — har alltså haft ett oproportionerligt stort inflytande. Men även kandidater utan en enorm kassakista har fått synas, genom det småskaliga kampanjandet där.
Om andra kandidater sedan vinner de följande primärvalen uppstår viss spänning och dynamik. Men håller de stora — som Kalifornien, Florida, New York, New Jersey och Texas — sina val redan den 5 februari kan det hända att någon kandidat lyckas säkra sin nominering ovanligt tidigt. (George Bush, Al Gore och John Kerry hade säkrat sina respektive nomineringar 2000 och 2004 i mitten av mars.)
- Paradoxalt nog ökar Iowas och New Hampshires betydelse, eftersom de har val så kort tid före "superdupertisdagen". Fast folk där får inte som vanligt träffa och granska politikerna, spår Andrew Smith.
- Det blir inget demokratiskt samtal. För kandidaterna kommer att vara upptagna av att hamna i de stora delstaternas medier.

Valstrategier
Nu styr flera av kandidaterna kosan till Kalifornien och dess många mediemarknader, inte bara för att tigga donationer utan för att nå ut till väljare.
Hillary Clinton och Rudy Giuliani anses allmänt gynnas av det tidigarelagda primärvalet, eftersom de redan är väl kända av väljarna och har enorma kampanjkassor. De republikanska väljarna i delstaten är relativt moderata — vilket lär gynna Giuliani gentemot mer konservativa kandidater, som kanske skulle gå hem bättre i exempelvis Iowa.
Alla kampanjstrateger lär nu avvakta hur det blir med de andra stora delstaterna. Sedan får var och en försöka klura ut var de ska fokusera, och vilka väljargrupper som blir enklast att vinna.

Dyrt kampanja
Men New Hampshire är inte berett att förlora sin roll i valrörelsen, och kan enligt regelverk och rykten lägga sitt val redan i december.
I vilket fall som helst kommer varje seriös kandidat att bränna enorma summor på att försöka förverkliga drömmen om att bli USA:s nästa president. Totalt krävs 75—100 miljoner dollar bara för primärvalsrörelsen. Och minsta groda, som vevas om och om igen på tv och internet, kan fälla en kampanj.
Professor Smith beklagar att medierna blivit så viktiga i amerikansk politik.
- Tyvärr är alla politiker livrädda för att slinta med tungan framför kamerorna. Därför blir det minimal tid för pressträffar — och noga inövade tal, där de upprepar samma korta repliker.
Gunilla Kinn/TT

Fakta: De ledande kandidaterna
Många kandidater ställer upp i de amerikanska prov- och primärvalen, inklusive relativt okända politiker som vill pröva sin lycka. Valet i november 2008 blir det första på drygt ett halvt sekel utan att en sittande president eller vice-president ställer upp.
Trots att kampanjandet redan är i full gång kan det hända att fler politiker tillkännager att de ska kandidera framöver — främst beroende på om de tror att de kan samla ihop tillräckligt mycket pengar.
Dessa tre kandidater från respektive parti har klarat sig bäst i opinionsmätningarna — hittills:

Demokraterna
Hillary Clinton
Barack Obama
John Edwards

Republikanerna
Rudy Giuliani
John McCain
Mitt Romney

Kommentar (20 mars): Jag valde att inte gå in på hur stort opinionsstödet för de olika kandidaterna är. Det kräver mycket research och problematisering, och får bli en annan artikel.
Dessutom valde jag att inte nämna att Al Gore och Newt Gingrich i det här sammanhanget, trots att de hävdar sig väl jämfört med några av de nämnda kandidaterna. Detta eftersom ingen av dem annonserat någon kandidatur (ännu).