Tuesday, August 31, 2004

Avhållsamhetsdebatten i USA

Sex eller inte sex - en frihetskamp

Publicerad i Svenska Dagbladet, Idag-redaktionen.

Made in USA Det sägs att allt brukar börja "over there". Så är det också med den nya prydhetsvågen som vi skrev om i går. Men i USA är förstås debatten mer extrem. Mängder av rörelser, med statliga bidrag, slår inte bara mot sexualiseringen av medierna, utan också mot att unga över huvud taget har sex - innan de gift sig.



Sexpress

Del 2
En serie om när det blir för mycket av det goda.


Oskyldighet inne hos unga

Del 1: Den pryda vågen rullar in

New York
- Vad säger vi om kyskhetslöften?
- Nej!!! tjuter publiken.
- Vad säger vi om indragna bidrag till kondomer och sexrådgivning i skolorna?
- Neeej!!!
- De talar om frihet, frihet och åter frihet. Vi säger: vad man gör med sin egen kropp är den mest grundläggande friheten av alla.
- Jaaa!!! jublar alla.

Det är ingen slump att Planned Parenthood, USA:s motsvarighet till RFSU, och 25 000 New Yorkbor bestämt sig för att marschera över Brooklyn Bridge just inför republikanernas partikonvent.
De vill visa att det de har slagits och slåss för - familjeplanering, preventivmedel och fri abort - stöds av vanliga amerikaner. Målet är att mobilisera väljarna - och rösta bort en i Planned Parenthoods tycke sexualfientlig regering, som pumpar in pengar i avhållsamhetspredikningar.
- Mitt budskap är enkelt: R-ö-s-t-a! manar den demokratiske utmanarens syster Peggy Kerry från scenen intill stadshuset.

I det liberala New York är de ledande republikanerna - som borgmästaren Bloomberg - pro choice (för fria
aborter) och homoäktenskap. Motdemonstranterna med sina pro life-plakat (mot abort) är få här.
Men på många håll i USA ser det annorlunda ut, och det är där avhållsamhetsrörelsen fått genomslag.
Den startade 1993, underblåstes av böcker som A Return to Modesty (Wendy Shalit, 1999) och företräddes då av ikoner som Britney Spears.
Love Matters, Abstinence Clearinghouse, Friends First, Sex & Young America och Great to Wait heter några av de organisationer som uppmanar tonåringar att vänta med sex tills de gifter sig.

Det finns särskilda diskussionsforum på Internet och sommarläger för dem som avlagt Löftet. Not Me, Not Now säljer basebollträn, nyckelringar och vattenflaskor med en logga på en poppig sajt med pumpande musik.
Först och störst av alla är Southern Baptist Conventions True Love Waits, som hävdar att 2,5-3 miljoner unga amerikaner på deras möten lovat att leva kyskt (www.lifeway.com/tlw).
Avhållsamhet framställs som trendigt, och andan är positiv: Sex är den finaste gudagåva som finns - därför bör den vara reserverad för ens tillkommande.
Men utan att det direkt framförs några domedagsbudskap är synen på samtiden mörk. Könssjukdomar grasserar, enligt rörelserna, bland de unga som bombarderas av sexhets från vuxenvärlden.
- Överallt, i reklam och på film, får man veta hur coolt det är med sex. Jag trodde att man var tvungen att ha det, berättar 17-åriga Nikki Natiello per telefon från Pittsburgh.
När en kompis tog med Nikki till den så kallade The Silver Ring Thing-rörelsen hittade hon en livsstil som passade henne: avhållsamhet.
- De sade att jag förtjänar något bra och det tilltalade mig! Att avstå från sex tycker jag handlar om att uppvärdera sig själv.

Nu är hon med och arrangerar The Silver Ring Things-fester, en korsning av skoldisco och väckelsemöte som framför allt lockar vita medelklasstjejer.
- Vi gör en show med musik, videor och ljuseffekter. Det är hög volym, alla skriker och har kul ihop. Det är fullt av adrenalin!
Showen slutar med vittnesmål från Nikki och andra som avgett löftet. Sedan sätter de som vill (i regel tre av fyra deltagare) på sig en 15 dollarsring med ett bibelord. Den som redan haft sex kan avlägga ett löfte om second virginity, "ett andra jungfruskap". Ringen blir en påminnelse om vad de lovat, och en hjälp för de unga att stå emot eventuella frestelser.
- När jag har en träff med någon som också är med håller vi varandra i hand och känner varandras ringar. Det är en cool upplevelse, säger Nikki Natiello.
För henne, som för många andra i rörelsen, har löftet en religiös dimension; Gud ger dem kraft att hålla på sig.

Showerna följs upp med diskussionskvällar. Tanken är att grupptrycket hjälper dem att vara avhållsamma.
- Tonåringar tar inte skolans sexualundervisning på allvar. De glömmer bort vad de fått höra där, säger Denny Pattyn som grundat The Silver Ring Thing.
- Vårt program har många steg som håller de unga på rätt väg. Kanske har de ändå sex före äktenskapet, men vi tror att varje försening är hälsosam.
Han blir mycket intresserad av att det även i Sverige finns en debatt om ungas sextrötthet - men trots att kyskhetsshowen i somras turnerade i Storbritannien är fokus ändå USA.
Cirka 20 000 bär silverringarna, och fler ska de bli. Under hösten kommer showerna till orter i West Virginia, South Carolina, Pennsylvania ... och Denny Pattyn räknar med att hålla på i minst sju år till.

Budskapet är inte nytt. Det nya är stödet från regeringen.
Bara Silver Ring Thing får 2003 och 2004 cirka 8,5 miljoner kronor i statliga bidrag. Totalt fick program för avhållsamhet i år en dryg miljard kronor, och i sitt senaste tal till nationen föreslog president Bush en fördubbling.
Trenden får även globala konsekvenser: konservativa kongressmän har krävt att en tredjedel av allt bistånd till hivkampanjer i Afrika och Karibien ska reserveras för avhållsamhetsinformation.
- Vi skulle göra detta utan statligt stöd. Men pengarna från regeringen gör att vi kan expandera snabbare, berättar Denny Pattyn.

Det är en kontrarevolution till den sexuella revolutionen. Vissa talar av egen erfarenhet när de säger att det hade varit bättre om den aldrig ägt rum.
- Ja, jag tror faktiskt det. Sexuell frihet gjorde oss inte alls friare, säger Dori Lloyd.
- Jag var ganska promiskuös när jag var i tonåren, i slutet av 70-talet. Jag tror att det var dåligt. Vi blev vana att använda sex som verktyg för att manipulera varandra. Vi blev lurade på den fina upplevelse det är att bara ha fysiskt umgänge med den man gift sig med.

Dori Lloyd och hennes man Lee, sjukskötare, har fyra barn varav två tonåringar. De bor i Florida och träffades i sin kyrka, en evangelisk församling.
De har kallat sig "två föräldrar som bryr sig" när de vid ett par tillfällen gått ut i skolor och berättat om sin inställning.
- Eleverna blir chockerade när de får höra hur vanligt det är med könssjukdomar och hur lätt de sprids, säger Lee Lloyd.
Paret hävdar att de inte vill pracka på andra sin inställning, bara informera.
- Den sexualundervisning de unga får går ut på att om de använder kondom så blir allt bra.
- Men trots alla kondomer blir ju mängder av tonåringar med barn och får könssjukdomar.
Precis som Denny Pattyn kan Lloyds rabbla fakta om könssjukdomar och graviditeter. Avhållsamhet är det enda bra skyddet, anser de.

Men läkare och sexualupplysare riktar kritik mot att avhållsamhetsivrarna ofta sprider felaktig eller överdriven information, som att kondomer sällan stoppar smitta.
Annan kritik går ut på att budskapet vrider USA tillbaka till 50-talet och kan leda till att par gifter sig i alltför unga år. Det förutsätter onekligen en gammalmodig världsbild, där samboförhållanden och homosexualitet är otänkbart.
Studier har visat att 88 procent av dem som hade avlagt kyskhetslöfte ändå hade sex före äktenskapet. Sexdebuten skjuts upp väsentligt, men när den väl sker är det oftare utan preventivmedel (Bearman/Brückner, American Journal of Sociology 2001:106).

Planned Parenthood och andra organ som verkar för en sund sexualpolitik i USA ser också riskerna med sexhetsen i medierna och tidiga
debuter. Men deras botemedel är balanserad sexualrådgivning - och kondomer - hellre än kyskhet.
Numera måste de dock nämna avhållsamhet som preventivmedel för att få statsbidrag. De varnar för att en generation tonåringar får dåliga kunskaper om hur de ska ta vara på sig, om regeringen fortsätter stödja avhållsamhetssrörelserna.
- När vi är ute berättar vi om abort och preventivmedel, säger Vernika Ross, Kadubel Bonilla och Josefa Jesurum, tre 16-åringar som på fritiden jobbar med Teen Outreach Reproductive Challenge i New York.
Projektets mål är att stärka ungdomars självkänsla genom samtal om sex och samlevnad, särskilt hos tjejer bland minoritetsgrupper i Queens och Brooklyn.
- Avhållsamhet kanske är bra, men det är inte särskilt realistiskt, säger de tre strax innan de går upp på scenen och berättar för demonstranterna om sitt arbete.
- Det som håller på att hända i USA är synnerligen allvarligt, tycker estradpoeten Staceyann Chin, som ofta uppträder i sexualpolitiska sammanhang.
- Hur kan någon lova något om sina känslor i morgon eller om några år? Tonåringar har rätt att få utlopp för sin lusta.

Thursday, August 19, 2004

Katjas utbildning gjorde henne "akademiskt lycklig"

Hon kallar det “en MBA-utbildning i internationella relationer”. Katja Salsbäck byggde på sin civilekonomexamen med två års studier i New York.

Det är examensdags på Columbiauniversitetet. Längs med Broadway och Amsterdam Avenue på norra Manhattan vimlar det av studenter i gråblå kåpor och platta mössor med tofs. Campusområdet är fyllt av den där särskilda skolavslutningsstämningen av jubel, vemod och förväntan.
Studenterna från SIPA (School of International and Public Affairs) är de som lär skingras mest av alla. Vare sig de är inriktade på finansiering, energipolitik, kreativt skrivande eller flyktingrätt har Mastersutbildningen på Columbia förberett dem för en karriär med världen som arbetsfält.
- Jag ville ha erfarenheten att ha läst i USA. Här finns mer dynamiska universitetsmiljöer än någon annanstans, säger Katja Salsbäck, 27 år och nybliven MIA, Master of International Affairs.
Hon kom till SIPA med en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm i bagaget: hon tyckte att hon inte riktigt läst färdigt och ville komplettera sin nationalekonomiska skolning.
– På Handels insåg jag att det är svårt att förstå ekonomisk utveckling om man inte har det politiska perspektivet. För att kunna arbeta för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer måste man begripa hur samhällen påverkas av demokratiseringsprocesser och etniska konflikter.
SIPA:s hemsida upptäckte Katja Salsbäck ”ett fantastiskt utbud” av kurser i ekonomi, statsvetenskap, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Hon sökte till vad hon nu beskriver som ”en MBA i internationella relationer” efter studier, praktik och arbete i en rad länder, bland annat på UNDP och Financial Times. I New York hade hon varit en period på den svenska FN-delegationen; examensarbetet på Handels gjorde hon i Bolivia.
Många av SIPA:s studenter har jobbat i flera år och går en Mastersutbildning för att fördjupa sig och få en skjuts i karriären; vissa för att byta karriär. Undervisningen drar nytta av studenternas tidigare erfarenheter, och av det faktum att hälften av dem är utlänningar.
På Katjas första föreläsning sade rektorn att hon förväntade sig att studenterna inte bara satt sig in i kursmaterialet, utan även kunde argumentera för en egen åsikt i seminarierummet.
– Det var bara att köra på, och nu har jag lärt mig det, säger Katja Salsbäck.
– På amerikanska universitet finns ett mer aktivt förhållningssätt till kunskap än i Sverige – individen står i centrum, och det anses självklart att man som student tar ställning till de teorier man konfronteras med.
Trots att utbildningen – som på alla amerikanska privatuniversitet – kostat enorma summor, i Katjas fall finansierad av studielån och stipendier, är hon nöjd.
– Jag var väldigt motiverad när jag kom hit och har känt mig ”akademiskt lycklig”, säger hon. Det har varit inspirerande – både att gå på skolan och att bo här.
New York ger studenterna storstadspuls, men också ett flöde av föredragshållare och närhet till praktikplatser och evenemang. Kanske är det möjligheterna till nätverkande, snarare än kurserna, som får dem att betala terminsavgifter i 15 000-dollarsklassen.
Ett annat dragplåster på amerikanska universitet är kända forskare. Katja Salsbäck har till exempel fått arbeta för Nobelpristagarekonomen Joseph Stiglitz, som på SIPA sysslar med policystudier av utvecklingsländer.
Nu söker Katja arbete i Kosovo – logiskt nog, eftersom hennes kursplan på SIPA var inriktad på politisk utveckling i Östeuropa. Hittills har hon kallats till intervjuer på FN och OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) i Pristina.
Den kvantitativa bakgrunden från Handels väcker respekt, men i dessa sammanhang smäller Columbia-utbildningen kanske högre.
– Inom den internationella policyvärlden är MIA en väl ansedd examen som rekryterare känner till – i såväl Pristina som i New York, förklarar Katja Salsbäck.
– I Kosovo har jag dessutom träffat flera “alumni” från SIPA som gett mig tips och råd i jobbsökandet.
GUNILLA KINN

Fotnot: Skribenten studerade själv på SIPA 2000–2002.


Namn: Katja Salsbäck
Ålder: 27
Bor: just nu i Pristina
Familj: pojkvännen Fredrik Wesslau, jobbar på OSSE i Pristina
Utbildning: HHSS 2002 och Columbia SIPA MIA 2004
Gör nu: söker jobb i Kosovo

Katjas fem tips

1. Lägg ner lika mycket tid på att söka stipendier som till skolor. Många avskriver möjligheten att läsa i USA på grund av kostnaderna, men det finns stipendier även till dyra utbildningar.
2. Att varva jobb och studier ger positiva synergieffekter.
3. Var inte rädd att vara ”för gammal”. Vad blir man egentligen för gammal för?
4. Se en MBA-utbildning som en möjlighet att unna dig att läsa något du verkligen är intresserad av.
5. Med din grundexamen i ryggen: utveckla ett specialområde.

Bildtextförslag
Världen ligger öppen för civilekonomen Katja Salsbäck, nyutexaminerad med en amerikansk Master of International Affairs. Förutom svenska och engelska kan hon konversera på franska, tyska, spanska, ryska, polska och hebreiska – snart kanske även på albanska, eftersom hon söker jobb i Kosovo.
– Nu vill jag ha ett arbete där jag kan dra nytta av både min ekonomiska och politiska bakgrund, förklarar Katja. Fälterfarenhet är ett måste för en internationell karriär.

Foto: Anna Persson

Dyra MBA-skolor följer trenderna
• Visserligen har Harvard Business School undervisat i affärsetik sedan 1915. Men de senaste åren har den långa raden av företagsskandaler i USA fått nästan alla amerikanska handelshögskolor att satsa på liknande kurser, vare sig de kallas etik eller ansvarstagande företagande.
Said Business School, ett nytt lärosäte i Kalifornien som samarbetar med Oxford University, fick till exempel häromåret en mångmiljondonation för att bygga upp ett program i så kallat socialt entreprenörskap – med kunskaper moderna ledare antas behöva, vare sig de satsar på att göra karriär inom en organisation eller på att bygga upp en egen verksamhet. En trend inom MBA-utbildningarna har de senaste åren varit att allt fler av deras studenter startar eget.
Ett traditionellt amerikanskt MBA-program är oftast två år, och är tänkt att utbilda generalister som vill klättra i företagsvärlden och nå chefspositioner. Trots det ofta mycket breda upplägget försöker många skolor profilera sig genom att erbjuda specialinriktningar. Man kan till exempel läsa en MBA i “technology management” eller “luxury brand management” – och på Columbia Business School i New York (en systerskola till SIPA, som nämns i texten intill) erbjuds en avancerad kurs i personlig utveckling som komplement efter det obligatoriska basåret med mycket redovisning och finansieringsteori.
En annan trend bland amerikanska MBA-utbildningar är att de internationella samarbetena blir allt fler. I konkurrensen om de bästa studenterna – och inte minst deras pengar – gäller det att visa upp prestigefyllda nätverk med både anrika universitet i Europa och dynamiska handelshögskolor i Asien som studenterna kan studera en period vid.
University of Chicago har till exempel ett campus i Barcelona; Kellogg erbjuder en “executive MBA” i samarbete med tyska WHU Koblenz och Wharton har utbyten med Inseads campus i Frankrike och Singapore. (Något som inte alltid sägs i broschyrerna är att studenterna ändå förväntas betala de amerikanska kursavgifterna.)
De internationella nätverken är naturligtvis också ett sätt att rekrytera toppnamnen bland professorerna. Vissa stjärn-lärare flygs mellan kontinenterna för att hålla gästföreläsningar och kurser – men vad som inte alltid sägs öppet av skolorna är att en hel del undervisning på Mastersnivå sköts av andraårsstudenter och doktorander.
För några år sedan var det vanligt att MBA-studenter fick flera gyllene jobberbjudanden redan i början på sitt andra studieår. De senaste åren har det varit betydligt trögare, och framför allt finansierings- och konsultbolagen snudd på ströp sin rekrytering. Många med MBA-examen har i högre grad sökt sig till andra områden – till exempel bioteknik- och läkemedelsföretag, eller jobb med försäljning och marknadsföring.
GUNILLA KINN